.

”NO PAY BACK TIME

 – HAPPY DAYS ARE GONE AGAIN…”

.

– Trean har varit helig för oss och nu har vi fått tre procent från den 1 februari. Det är ganska bra.

Kommentaren undslapp Unionens förbundsordförande Cecilia Fahlgren när hon för Ekot ombads värdera det avtal hon sagt ja till.

Enligt Nationalencyklopedins ordbok är något heligt det som står i nära förbindelse med det gudomliga och detta ska därför behandlas med religiös vördnad. I mer vardagliga sammanhang, som i en avtalsrörelse, är det något vi håller mycket kärt eller dyrbart. Ofta ett högtidligt, bindande löfte med ett högt mål i sikte. Även inom IF Metall har det från ledande fackligt håll understrukits att vid tre procent, där går minsann smärtgränsen!

.

.

Men skulle Fahlgrens skapare och hennes medlemmar verkligen granska vad hon lovat och vad hon sedan levererat, som det heter numer, då bländas de snabbt av skenheligheten.

Det gemensamma fackliga lönekravet var 3.7 procent på årsbasis. Samtidigt har Näringslivets förhandlare i år först haft tur med kalendern och nu fått konjunkturen på sin sida. I maj var på en söndag, julafton hamnar på en lördag och nyårsafton firar vi när det är dags för ännu en söndag.  I avtalsrörelsens sista stund har vi så gått in i den vinter som hotar med en samtidig och mycket frostig europeisk recession med tjälbildning för många ekonomiska aktiviteter. ”Avtalet är för högt med tanke på att Sveriges ekonomi tvärbromsar”, blev därför den förväntade kommentaren från Christer Ågren, förhandlingschef på Svenskt Näringsliv.

Under krisåren 2008/2009 accepterade IF Metall flera hundra krisavtal inom industrin. Avtal som bara gällde för arbetare samtidigt som chefer och direktörer fortsatte att susa fram i sina gräddfiler. Enligt LO:s utredare har direktörslönerna i Sverige ökat med 85 procent de senaste åtta åren. Industriarbetarens lön har under samma tid bara stigit med 30 procent. I backspegeln kan vi se att företagen 2010/2011 håvat hem nya rekordvinster tack vare denna fackliga återhållsamhet. Alla produktivitetsförbättringar har dessutom gått till bonusar och aktieutdelningar.

Självklart har detta skapat ett rejält missnöje ute på arbetsplatserna. Både bland arbetare och stora tjänstemannagrupper. IF Metalls ordförande Stefan Löfven har dessutom coachat sina egna om att det är ”pay back time”. Därför var det ingen större överraskning att Industriavtalets fackliga förhandlare tvingades att säga nej till medlarnas slutbud på 2.6 procent på 13 (!) månader den sista november.

Men samtidigt var det inte precis ett drömläge för en facklig storstrejk när både tomten och lågkonjunkturen snart klappar på porten och i går kom därför förhandlarna överens om ett avtal, som de dessutom diktatoriskt nog anser ska vara norm för hela arbetsmarknaden.

Ibland brukar vi prata om att det finns tre sorters lögner: lögn; förbannad lögn och statistik. För att sälja in avtalet hos fackens medlemmar ljög förhandlarna i det här fallet med statistiken. En förmildrande omskrivning hittar vi i dagens Aftonbladet där det sägs att ”löneförhandlarna trixade lite med avtalsperioden”…

Den heliga trean kunde infrias! Smärtgränsen passerades aldrig! Förhandlarna kunde leverera de tre utlovade procenten!

 Så ser budskapet ut. Men inte på årsbasis utan på 14 månader, visar det sig om man läser detaljerna. Vilket på årsbasis bara innebär 2.6 procents påslag.

Så var det med den heligheten och den smärtgränsen.  Sannerligen inte ”pay back time” för alla som ska arbeta under Industriavtalet. De kan bara konstatera att ”For us, the happy days are gone again”…

”Åt helvete för lågt. Besvikna reaktioner ute i landet”, skriver också Dagens Arbete när tidningen ska tolka reaktionerna ute i landet.

Däremot var det knappast ett ”Svältavtal”. Med en svår och kanske längre svacka för den europeiska ekonomin runt hörnet kanske vi ska snarare ska tala om ett ”Stilleståndsavtal”. En skrivning som väl täcker inte minst de andra områden som varit uppe i förhandlingen, dvs  I F Metalls krav på utbildning i stället för uppsägning samt kravet på större facklig makt över företagens bemanning. På dessa områden hände ingenting utan det hela fortsätter med ”samtal” och ”utredningar”.

Fackförbundens många medlemmar hade näppeligen varit särskilt förtjusta i en strejk till jul för några decimaler i mer lönepåslag. Utgångsbudet på 3.7 procent på årsbasis tillsammans med mer makt över företagens bemanningspolitik hade däremot säkert fått även många ”på bänken” att resa sig upp.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, IF Metall, Unionen, Industriavtalet,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,GP1,SVT1,SVD4,SVD5,SVD6,

Där vi bor, fem mil norr om Göteborg, i Alefjäll tre mil väster om Skageracks Måseskär, där tar vinden riktig fart och här planeras också en vindkraftspark.

I fjol så här några dagar innan Lucia tog vi oss fram med broddar eller skidor och i kustbandet var det redan rejäl  isläggning på gång bland grynnor och skär i Bohusläns salta vatten.

.

.

Klipp från läsarbilder i GP, Bengt Christian.

Paraply har aldrig varit en höjdare här på framsidan.

.

Men när jag för en vecka sedan  plockade hem lite lummer till julpyntet såg jag fräscha kantareller som blygt smög  under granarnas värmande kjolkanter. I höst räknar vi faktiskt de dagar där det inte har varit stormbyar som ryckt, slitit och dragit i husknutar och träd. Dessutom massor med regn och vattendränkta marker. Sydvästen är på för jämnan.

.

.

En väldig torrgran, åttio år gammal,

som jag sparat till skalbaggar och hackspettar,

bröts rakt av i en av stormbyarna.

.

.

Samtidigt kommer SMHI:s istjänst i gång och visar att en vändning kommer närmare, om än bara med spröd nyis längst in i Bottenvikens norra kustband. Kanske får vi uppleva en riktig ”telemarksväng” som vintern 1986/87 när kung Bore dundrade in på självaste nyårsafton.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, stormar, SMHI, Stormovädret, torrgranar,

I media: SVD1,DN1,DN2,GP1,GP2,GP3,GP4,GP5,AB1,SVT1,SVT2GP6,GP7,GP8,DN3,DN4,SVD2,SVT3,

GP9,SVD3,DN5,DN6,GP10,GP11,SVT4,GP12,GP13,GP14,GP15,GP16,SVD2,DN7,GP17,GP18,GP19,

,

.

Från Shetlandsöarna och Nordirland i norr till Southhampton i söder deltar i dag 2.6 miljoner arbetande britter från 29 fackförbund i storstrejken mot David Camerons högerregering och dess råa överfall på den gemensamma välfärden och dess arbetande människor.

.

.

Kalmar Läns museum. ArkivfOTO: Ulrika Bergström.

.

Det vi ser är en historisk vändpunkt. En oerhört viktig återkomst för örikets fackliga rörelse.   För efter ”Missnöjets vinter” 1978-79, med dess rullande storkonflikter, kom Annie Lööfs idol järnladyn Margaret Thatcher till makten och lyckades till sist under den långvariga gruvarbetarstrejken 1984-85 slå av ryggraden på fackföreningsrörelsens mest stridbara förbund.

År efter år fick fackligt aktiva sedan huka sig allt djupare för den himlastormande nyliberalismens vilda framfart. Men efter decennier av resignation, uppgivenhet och splittring reser sig nu en helt ny generation – med en majoritet av kvinnor som aldrig förr deltagit i en facklig aktion – och tar sina första viktiga steg under storstrejkens protester mot den politiska dagordning som beställts av Londons bank- och finansvärld.

.

.

I ett samspel mellan kapitalets investeringsstrejk i industriproduktion, lönedumpning och flykt till ren spekulation – som nu havererat – har Storbritannien behållit styrfarten genom att bli världens mest skuldsatta land. Räknar man samman företagens egna lån, hushållens skulder, bankernas röda saldon och den väldiga statsskulden blir det sammanlagt en börda på 492 procent av landets BNP.

Finansens agenda, som det heter, är att försöka bota en redan blodfattig ekonomi med att tappa ännu mera blod från i första hand den offentliga sektorn. Därför kastar Fredriks Reinfeldts politiske kompanjon, David Cameron, med berått mod ut alla den gemensamma välfärdens anställda i ett förintande stålbad som sägs ska rena ekonomin under sex svåra år.  Arbetslösheten i dag är redan större än under recessionen 2008-2009, till detta adderas i höstbudgetens nya prognoser i första hand de 710 000 (!) offentliga jobb som ska ha kapats bort till första kvartalet 2017. För de anställda som blir kvar handlar det om att jobba mer, med försämrade reallönenivåer och kraftigt höjda egna pensionsavgifter. Som ”belöning” för dessa uppoffringar höjs sedan pensionsåldern i ett första steg till 67 år. De inom offentlig sektor som är under 34 år måste vara i arbete ända till 68 år och långsiktigt handlar det om en pensionsålder på 72 år.

.

.

Här gisslar satirikern Kaya Mar George Osborne,

naken med ena foten i skurhinken,

när denne ska städa upp efter bankkrisen…

.

I ett västeuropeiskt sammanhang är dessutom pensionerna i Drottningens rike mindre än blygsamma. Efter 44 års arbete ligger den garanterade statliga ålderspensionen på knappt 50 000 kronor om året. Inom offentlig sektor är genomsnittspensionen i dag bara drygt 60.000/år. Förverkligas regeringens planer, faller konsumtionsmöjligheterna kraftigt för miljoner människor, med stegrade arbetslöshetssiffror inom den privata sektorn som konsekvens, vilka då överlagras på de egna redan skräckinjagade prognoserna om en öppen arbetslöshet nästa år på över nio procent. OECD varnar för att en andra recession är på väg. Europas ekonomier är dessutom som drunknande, vilka i kampen för att själva överleva, drar ner varandra i depressionens djup.

.

.

Camerons finansminister, George Osborne, skyller bankrutten för sina tidigare prognoser på fastlandets ”eurokris” . Men alla siffror visar entydigt att den brittiska ekonomin snubblat och fallit handlöst alldeles på egen hand med fallande produktivitet och svag tillväxt flera år innan ordet ”eurokris” uppfanns. Hans drakoniska nedskärningar i Storbritannien understryker i stället bara att euron är en sekundär fråga i den kris för det kapitalistiska marknadssystemet som lägrar sig över hela kontinenten.

.

.

BNP:s utveckling i siffror

.

.

Produktivitetsförbättringarna tog inte fart efter 2008/2009

.

.

Regeringsprognos för minskade jobb offentlig sektor

Från mars respektive i går…

.

Vad landets ekonomibiträden, lärare och lärarassistenter, vårdpersonal, ambulansförare, städare, tullanställda, socialsekreterare, bibliotekarier samt ett otal andra yrkesgrupper, visar med sin första kraftmätning med högerregeringen, det är i stället att det endast är en enad facklig aktion på klassgrund, som kan slita av nyliberalismen dess tuppkam. Vid nästa aktion gäller det att också få den privata sektorns fackföreningar på fötter.

Mobiliseringen runt om i landet började med att de 2.6 miljoner medlemmarna fick rösta om en strejkaktion eller inte. I det största fackförbundet UNISON, med 1 miljon medlemmar, sa över 70 procent ja till strejken. Efter beslutet om storstrejk har UNISON också rapporterat om en kraftig medlemstillströmning. En ökning med 126 procent, varav 81 procent av ansökningarna glädjande nog kommer från kvinnor (de utgör 65 procent av alla anställda inom offentlig sektor).

Den förhärskande misstron i Storbritannien mot strejker – alltsedan gruvfackets nederlag – har förbytts i en våg av sympatier. I opinionsmätningar sägs 60 procent av befolkningen i stort vara positiva till att förbunden valt att ta en politisk storkonflikt. Vid ett upptaktsmöte för 1 200 fackliga delegater förra veckan berättade Karen Reissmann, sjuksköterska i Manchester och medlem i UNISON:s verkställande ledning att:

”När jag delade ut flygblad inför strejken utanför ett sjukhus mötte jag en patient som då insåg att hans egen operation, som var planerad till den 30 november, skulle ställas in. Jag blev oroad över vad hans reaktion skulle bli, men han sa bara: Låt gå. Ni måste strejka och om ni inte vinner så kommer ingen att opereras av den offentliga sjukvården i framtiden.”

.

.

Från upptaktsmötet i London

.

Finns det solidaritet ute i samhället så finns den däremot inte i den brittiska socialdemokratins ledning. Vid ett tal i Croydon hälsade Ed Miliband landets fackföreningsmedlemmar, vilka till stor del finansierar hans eget Labour, att ”strejker alltid är en signal om misslyckande, men jag ska inte demonisera folk som valt att ta konflikt. Men jag stödjer inte strejker därför att de alltid är ett uttryck för misslyckande”.

.

.

Hans uttalande bottnar i grunden om att det egna partiet saknar alternativ. Försämringarna av pensionsvillkoren anses nödvändiga, om än i retoriken med en mer utdragen tidtabell.

På samma sätt som med Grekland eller Portugal, där en stor generalstrejk nyss stannade landet, ska vi definitivt inte tro att det som sker i öriket inte rör oss här hemma i Sverige. Över hela Europa, vare sig människor handlar med euro eller med pund och kronor, vill bankerna och finansen att vi ska betala deras kris. I ett symbiotiskt partnerskap med storföretagen vill denna, den härskande ekonomiska makten, också att välfärden i stort, med semestrar, sjukersättningar, pensioner och andra vunna rättigheter ska dumpas ner till nivåer där deras företag kan konkurrera med låglöneländerna. Det är ingen tillfällighet att både den borgerliga alliansen och den svenska socialdemokratin planerar en kommande pensionsreform där vi ska fås att jobba bra många fler år, om än under täckmantel av valfrihet…

.

.

Vare sig vi handlar med euro, pund eller kronor

vill finansen och storföretagen kapa våra pensioner

.

Därför är det heller ingen tillfällighet att Wanja Lundby-Wedin, LO:s och Europafackets ordförande, som vanligt är tyst. Som vore hon en död flundra. Varför sitter inte hon och Kommunals ordförande Annelie Nordström och nöter ut varenda TV- soffa som finns och ger ett jublande bifall till sina systrars kamp på andra sidan Nordsjön?

Själva lär de inte besvara frågan. Det blir i stället en uppgift för alla landets medlemmar i LO.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, storstrejk i STorbritannien, David Cameron, George Osborne, Ed Miliband,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,GP1,GP2,GP3,SVT1,SVD5,DN4,DN5,SVD6,

.

Sveriges Meterologiska och Hydrologiska Institut har sitt hjärta och sin hjärna i moderna lokaler på Folkborgsvägen 1 i Norrköping. Därför använder också de flesta meteorologer i sitt mål landsändans märkliga ä  och ö när de för oss berättar om sina prognoser. Snart tror t o m en inbiten göteborgare att högtryck ska uttalas som hôôôgtryck. I radion och på TV har Götaland har blivit till Gôôôtaland och innefattar dessutom absurt nog också Skåne, Småland och Blekinge…

.

.

SMHI:s lokaler i Norrkôôôping

.

Ofta när siarna från Norrköping talar om att regn är på väg in över Västkusten har det redan börjat att hällregna i våra trakter.

Eftersom det mer eller mindre alltid blåser i våra trakter blir det lågmälda rapporter härifrån när det tjuter till runt knuten. Stockholmsmedia i stort, men framförallt det katastroftokiga Aftonbladet, larmar direkt med hysteriska rubriker om det blåser upp till 15 sekundmeter vid Landsort, Stavsnäs eller Svenska Högarna och hatten blåst av någon stockholmare som promenerat på Djurgården. Men drar det till med 25-30 sekundmeter vid Nidingen, Måseskär eller Väderöarna är det inte värt en notis.

.

.

Göteborgspostens hemsida i dag förmiddag

.

Sak samma med rapporterna om Berit. I förrgår larmades det bara om ovädret över främst Jämtlandsfjällen. Uppe på Sylarna och Blåhammaren blåste det upp till 30 sekundmeter i byarna. Men samtidigt var det tyst om de lika starka vindarna vid Väderöarna. I dag pratas det Halland, Skåne, Småland och Blekinge.

.

.

Så här såg lågtrycket ut den svåra stormen 1902

.

I dag har Väderöarna – som ligger i linje med oss uppe på Alefjäll – redan noterat 31 sekundmeter i en del byar (13.35). Många tåg har stannat på grund av träd som vräkts omkull. Elströmmen är redan utslagen för tusentals hushåll. Kollektivtrafiken i stort har väldiga problem. Havsvattnet och Göta Älv stiger oroväckande snabbt. Liseberg har stängt. Ännu så länge är det betydligt lugnare söderöver…

.

.

De beryktade stormen 1969

.

Själva bor vi i glesbygd och fast det bara är fem mil till Göteborg saknas det kollektivtrafik. Vi vågar oss ändå ner med bilen till Nödinge för en liten ljusstund med barn och barnbarn. Men för säkerhets skull ligger redan motorsåg, visir och blåställ i bagaget. Nerfallna träd hör till vardagen här uppe på höjderna väster om den mäktiga Göta Älvdalen. Detta som på många andra orter och i tusentals mindre byar i vårt avlånga land.

.

”2005 var det dags igen. Gudrun tog för sig.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, höststormar, Gudrun, Berit, stormen 1969,

I media: GP1,SVD1,SVD2,DN1,AB1,SVT1,SVT2,SVT3,SVD3,GP2,GP3,GP4,GP5,DN2,DN3,DN4,

GP6,GP7,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,

.

Efter den samordnade attacken på Occupy-rörelsen i USA väljer denna nu att steg för steg både söka sig nya vägar och att bredda den sociala basen för sina protester mot de miljardärer och det finanskapital som bestämmer över så många amerikaners liv.

.

.

Occupy-rörelse sätter strålkastarna på Wal Mart

.

Vi har tidigare berättat om att Occupy-Oakland i samarbete med organiserad fackföreningsrörelse arbetar för att stänga Västkustens alla hamnar den 12 december. Detta i solidaritet med de arbetare som angrips av terminalernas och redarnas giriga ägare. Från Occupy-Seattle`s sida har nu fattats ett beslut om att förena sig med systergrupperna i Tacoma, Bellingham och Everett i en protest runt om i delstaten Washington mot den gigantiska varuhuskedjan Wal Mart. Här är en del skarpa stycken från deras uttalande:

.

“Wal-Mart har en lång historia där företaget har misshandlat sina anställda och leverantörer och med de nyss annonserade nedskärningarna av de anställdas sjukförsäkringar samtidigt med obscena profiter är företaget ett förstklassiskt exempel på hur de nittionio procenten av befolkningen lider av att vara i händerna på ”enprocentarna”.

Wal Mart är det största bolaget I världen och ett bevis för hur destruktiv big business är för vår demokrati. När amerikanarna handlar hos Wal-Mart köper Wal Mart samtidigt Kongressen. Vid sidan av donationer som kanaliseras till lobbyorganisationer betalar företaget 28 miljoner i kampanjbidrag för att skydda sina egna intressen.

Dessvärre är nu dess intressen inte de samma som gäller för de anställda. Trots hundra miljarder i vinst valde man att helt sluta med att bidra till sjukförsäkringen för sina deltidsanställda och att minska sina bidrag till samma försäkring för övrig personal med 50 procent. För 2.1 miljoner anställda världen över innebär detta att försäkringspremien ökar från 17 till 61 procent. Enligt en artikel i Huffington Post tjänar en anställd hos Wal Mart i genomsnitt 70 kronor i timmen samtidigt som en VD tar hem 70 000 kronor under samma tid.

.

.

Familjen Walton (största aktieägare och arvtagare till företagets grundare) är den mest förmögna familjen i USA och har enligt Forbes`ranking på 92 miljarder dollar, vilket är mer rikedom än vad de 40 procenten av USA:s hela befolkning med lägst inkomster äger tillsammans. Den gav 60 miljoner i direkta politiska bidrag 2010 och miljarder mer genom familjens stiftelser för att köpa lagstiftningen. Det är dags att ockupera Wal-Mart, att sätta strålkastaren på dess många övergrepp och att stödja dess anställda i deras kamp för en lön som går att leva av.”

.

Occupy Wall Street-New York tar samtidigt ett annat stort steg den 6 december när man ”förenar sig med de familjer och samhällen som har varit i första linjen för ekonomisk rättvisa” när de har kämpat mot vräkningarna av boende från deras hem. ”Vi ska kämpa med ”sit-ins” mot Wall Street`s långa arm i varje kvarter, på varje gård och i alla hus där vräkningar har varslats”, heter det i ett beslut från rörelsen. I uttalandet sammanfattas dessutom den verklighet som är grunden till den nya rörelseriktningen:

 ”Occupy-rörelsen föddes ur den enkla tron att mänskligheten kan klara sina gemensamma behov om det inte vore för glupskheten och girigheten hos de få. Ingenstans är ojämlikheten när det gäller rikedom och makt mer tydlig än när det gäller kampen för att tillgodose den mänskliga rätten till boende. I en nation som sätter rätten till ett hem som central i sin grundläggande dröm, där har miljoner människor förlorat dessa eller fruktar att de snart skall göra det. Det är en kris som har skapats av Wall Street med hjälp av lögner och girighet. Samtidigt sitter Washington i lönndom och godkänner uppgörelser som låter bankvärlden undkomma rättvisan – trots sina brott. Detta i stället för att undersöka det som skett.”

.

.

Den första Tacksägelsedagen

.

Men redan i dag när den riktigt stora familjehögtiden ”Thanksgiving” eller Tacksägelsedagen börjar i USA firar Occupy-New York enhet och gemenskap med en öppen fest på ”Frihetstorget”, före detta Zuccotti Park. ”Alla medlemmar i vår globala gemenskap är välkomna att bryta bröd tillsammans med oss”, heter det. ”Thanksgiving” i USA har sitt ursprung tillbaka från den tid när en grupp puritanska immigranter som kom till landet i slutet av sjuttonhundratalet. Under de första åren misslyckades den med sina skördar och  överlevde med  hjälp av de indiansamhällen som var deras grannar. När deras första egna skörd väl var bärgad bjöd de in indianerna till den tacksägelsefest de ordnat till Guds ära. På menyn fanns bland annat gott vilda ankor och gäss. I dag är det mest paj på pumpa och kalkon som utgör huvudrätterna.

Rörelsens köksansvarige kommer att servera minst tretusen måltider som redan betalats med donationer. Mängder med familjer och restauranger bistår dessutom med egna rätter.

.

.

Bild från Frihetstorget före polisattackerna

.

Röster från ursprungsbefolkningen, religiösa ledare, aktivister för rättvis mat och ledare för folkliga rörelser från hela världen kommer att tala om sin syn på hur Wall Street ska bekämpas.

Men sitt enkla, oerhört pedagogiska budskap och sina medvetna försök att bredda rörelsen socialt, inte minst till den fackliga rörelsen, är det något fascinerande som håller på att födas ur denna ockupationsrörelse som över hela USA har dragit in tiotusentals nya, ofta unga människor i sina led. Att den sedan fortplantats till många andra håll i världen, mer eller mindre framgångsrikt, gör det hela än mer spännande.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Occupy Wall Street, Thanksgiving, Wal Mart

Media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,

.

.

De poliser som här sprutar pepparsprej i ögonen på fredliga demonstranter i ett försök att kväsa yttrandefriheten har stängts av. Men Dagens Nyheter tyckte att ”detta var det bästa som kunde hända demonstranterna”…

.

Direkt efter attackerna på Occupy-rörelsens tältläger i USA slog en huvudledare i Dagens Nyheter snabbt fast att detta var slutet på det hela och konstaterade sedan omtänksamt nog att ”detta kanske var det bästa som kunde hända demonstranterna”. Att polisen rev tältlägren var bra eftersom de ”ändå knappast skulle överlevt den amerikanska vintern”, konstaterades faderligt. Tidningens ledarskribent spärrade dessutom upp sina ögon av förskräckelse över en uppmaning som den hittat på en av den brokiga rörelsens hemsidor: Arbetare ska ”inte bara strejka utan ta över sina arbetsplatser kollektivt och organisera dem demokratiskt”, hette det där. Ord som naturligtvis får alla människor, i synnerhet amerikaner, att skrika och fly bort, konstaterade ledarskribenten uppjagat i sin iver att själv försöka sopa undan de sympatier med denna rörelse som kan finnas hos de egna läsarna.

Nu är tidningens reaktion ingenting att förundras över. För Bonnierkoncernen är yttrandefrihet bara värdefull så länge som den ägs av makten. I USA har den kreativa ockupationsrörelsen hittat ett bildspråk som förstås av var och en: En girig och alltmer pengalysten liten ynka procent av befolkningen bestämmer över och förstör liven för alla de andra nittionio procenten. Översätter vi detta till vår del av världen och den privata mediasfären blir siffrorna ännu tydligare. Här är det bara ett par promille av befolkningen som äger det mesta och därmed rår över vad alla vi andra ska läsa eller se på TV. Hjörnepressen, Bonniers, Schibsted och Stenbecksgruppen. Sedan har vi inte så många fler ägarfamiljer…

En ledarskribent kan naturligtvis inte sticka en gaffel i halsen på sin ägare. I synnerhet som Bonniers ständigt hungrar efter att få stoppa i sig så mycket som möjligt av godbitarna från dagens public service. Yttrandefrihet, där människor använder denna till att angripa kapitalismens maktkoncentration, den är helt enkelt inte värd att försvara. Den ska i stället bekämpas.

Nu är det inte mycket som talar för att ”det är slut på det hela”. Visst kan man tillfälligt hejda lågorna från en skogsbrand och stampa ut lite gnistor. Men glöder det nere i den torra fönan flammar det snabbt upp igen och det är vad som sker med occupy-rörelsen i USA. Inte sedan vietnamkrigets dagar har det demonstrerats sådan politisk radikalism av så många vid landets universitet och till fasa för DN har nu Occupy Oakland i samarbete med fackligt aktiva uppmanat till ett stopp för Västkustens alla hamnar den 12 december:

.

Den 2:e november stängdes hamnen i Oakland av en stor proteströrelse

.

Förslag till ett samordnat stopp vid alla Västkustens hamnar. Enhälligt antagit vid en omröstning i Occupy Oaklands generalförsamling 18.11.2012.

Som ett svar på samordnade attacker mot ockupationer och attacker på arbetare i hela landet:

Occupy Oakland kallar till en blockad och ett stopp för “enprocentarnas” ekonomiska apparat genom att alla hamnar utmed hela Västkusten står still den 12 december. ”Enprocentarna” har förstört livet för de hamnarbetare, transportarbetare och andra yrkesgrupper som skapar deras rikedomar, på samma sätt som samordnade polisattacker över hela landet har förvandlat våra städer till slagfält i ett försök att få stopp på ockupationsrörelsen. 

Vi uppmanar varje ockupationsgrupp på Västkusten att organisera en massmobilisering för att stänga ner sin lokala hamn. Vi har sett en ständig förföljelse av den organiserade fackföreningsrörelsen, framför hur EGT (stor spannmålshamn) i Longview Washington rivit upp hamnarbetarnas avtal.  Occupy Los Angeles har redan antagit en resolution om en facklig aktion i dess hamn den 12 december, frukt- och kötterminalerna (SSA) som ägs av Goldman Sachs ska stängas ner.

Occupy Oakland vill utvidga denna aktion, denna maning, till att gälla hela Västkusten, och kallar till en fortsatt solidaritet med hamnarbetarna i Longview Washington i deras fortgående kamp mot EGT, en internationell spannmålsexportör med Bunge LTD i ledning, ett företag bestående av ”enprocentare” från bankvärlden vilkas verksamhet har förstört livet för arbetarklass från hela världen, från Argentina till USA:s västkust. Under generalstrejken i Oakland den 2 november stängde tiotusentals människor hamnen som en varning till EGT att sluta med sina attacker mot hamnarbetarna. Eftersom EGT har nonchalerat detta budskap och fortsätter att attackera dessa, ska vi nu stänga alla hamnar utmed hela Västkusten.

De ockupationsgrupper som deltar ombeds att försäkra sig om att de inte överträder de regler vid konflikter som finns om att inte bryta arbetarnas strejkvaktskedjor. Detta för att inte skapa grogrund för beskyllningar mot dessa. Om det skulle bli fråga om vedergällning mot någon arbetare, måste ytterligare solidaritetsaktioner förberedas. I den händelse att det skulle bli polisiär repression mot någon av mobiliseringarna, kan aktionerna utvidgas till att gälla flera dagar.

I solidaritet och kamp

Occupy Oakland

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Occupy Wall Street, Occupy Oakland, Dagens Nyheter

I media: DN1,

.

Vi har två kilometer fram och åter till brevlådan. Nu har vår labrador Freja fått en klövjeväska så att hon kan göra lite nytta på vägen. Dessutom slipper vi ryggsäcken under våra turer i skogarna.

.

.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, hundar, labrador,

I media:

.

Alla minns vi de dramatiska bilderna från jordbävningen vid Fukushimas kust i Japan och den kärnkraftskatastrof som följde i naturkatastrofens spår. Men vad hände sedan och vad händer nu och i framtiden.

.

.

Här har bybor för en kort stund släppts in i den

evakuerade zonen för en minnesceremoni över de döda

.

Vi har all anledning att oroa oss. Svensk elförsörjning är helt beroende av kärnkraft och även om vi inte behöver ligga vakna om nätterna och bekymra oss för jordbävningar kan ett haveri hända här, även om det inte kan hända, för att nu travestera Tage Danielsson. I veckan var det en kvarglömd dammsugare inne i Ringhals som blivit som ett fiskben i halsen på all produktion och är det inte stopp där så fallerar säkerheten i Forsmark eller Oskarshamn. Vi kommer aldrig ifrån den mänskliga faktorn eller terrorhot i en oerhörd komplex verksamhet som egentligen inte tillåter några avvikelser. Förespråkarna för kärnkraft brukar säga att vi inte kan göra oss beroende av vindkraft eftersom det är vindstilla vissa dagar. Uppenbart står deras egna reaktorer också stilla – i månader. Trots alla löften om motsatsen från först Maud Olofsson och nu Annie Lööf. Vi vet också att Sverige har en unik naturresurs. De dagar när det mojnar och vinden vilar kan vi matcha detta med mer vattenkraft. Alla de andra dagarna när det blåser kan vi spara på vattnet.

Den senaste tiden har det varit ett insläpp av journalister i det drabbade området runt kärnkraftverket i Dai-Ichi, Fukushima. Utrustade med skyddsdräkter har de under korta stunder fått se det område där allt gängse liv är över. 70 000 människor har evakuerats för all framtid inom ett område på två mils radie. På samma sätt som i Tjernobyl`s närområde håller den vilda naturen på att återerövra förlorad mark. Grisar har ätit ihjäl varandra innan de alla dött. Kadaver efter kor hänger döda i sina kättingar och i benknotor och ruttna köttslamsor rotar de utmagrade hundar och katter som överlevt. I motorvägarnas asfalt och spruckna betongblock växer redan gräs och på de övergivna risfälten söker sly nya fästen. Hur havsbotten ser ut kan inte journalisterna dokumentera. På vidsträckta områden runt den evakuerade zonen är det förbjudet med ris- eller grönsaksodling.

.

.

En zon på två mils radie är evakuerad

.

I Sverige säger Fredrik Reinfeldt att vi måste ha en regering som ser in i framtiden. Ända fram till 2050, understryker han. Men när det gäller vår energiförsörjning har vi uppenbart inte en sådan regering. Vi har heller inte en sådan opposition. Håkan Juholt har vuxit upp i skuggan av verken i Oskarshamn och lär aldrig se solen…

Ser dessbättre på Facebook att Maj Wechselman är hemkommen från en resa till det drabbade området i Japan och ska ha med sig i bagaget en dokumentation som ska få oss att tänka till.

Det är mer än välbehövligt.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, kärnkraft, Fukushima, Ringhals, elpriser

Media: SVD1,SVD2,DN1,

.

Saif Khaddafi tycks ha gripits i Libyen. Enligt uppgifter på mitt twitterflöde från Libyen hyrde han en ökenexpert som vägvisare för flyktvägen. Misstaget var bara att denne också var en vän till revolutionen och snabbt delade med sig av sina koordinatorer till den nya regimens väpnade styrkor. Han ska ha gripits av ett förband från brigaden Khaled bin al-Waleed, vilken har sitt ursprung i Zintan och som sedan länge har varit honom på spåret.

Om detta bekräftas är det en stor framgång för det libyska folket. Han hade visserligen aldrig förmått att återupprätta diktaturen och bli arvtagare till en dynasti. Det vore som att springa uppför en alptopp med lösan sand. Men med tillgång till en del av alla de rikedomar som familjen stal från sitt eget folk hade han säkert – tillsammans med lojalister i exil och bittra klanmedlemmar inne i landet – förmått organisera mer lidande och kaos genom sabotage och terroraktioner mot det nya samhälle som är på väg att formas.

.

.

.

I flyktbilen från Tripoli den 23 augusti

.

Carl Bildt, vars egen roll som styrelsemedlem i Lundin Oil har ifrågasatts när det gäller blodsregimen i Sudan, är naturligtvis på hugget direkt. Han var en av de sista politikerna i Väst att ta ställning för att Khaddafis regim skulle störtas. ”Vi tar inte ställning mellan parterna hette det i en radiointervju”, när Saif Khaddafi och hans tyranniske far, Muammar, var i färd med att mörda sitt eget folk. Nu låter utrikesministern nådigt meddela via ett SMS till TT att:

”Vi välkomnar varmt att han nu gripits och gratulerar de libyska myndigheterna. Viktigt att se till att han nu under ordnade former överförs till Internationella brottmålsdomstolen.”

Ingenting talar för att detta kommer att ske. I stora delar av världen ses Internationella brottmålsdomstolen (ICC) som en kolonial renässans. ”Där hamnar bara krigiska negerkungar, serber och araber”, säger man hånfullt. USA:s gamle utrikesminister Henry Kissinger skulle ha skakat galler i decennier om ICC:s rättvisa också omfattat västerlänningar. Liksom Bush och Blair. Ja, tänk om det skulle visa sig att Lundin Oil har medverkat till krigsbrott, är det då en enda människa som tror att Bildt skulle häktas och föras till domstolen i Haag?

I ett första uttalande säger Muhammad Alalaqi, Libyens justitieminister, att ”Saif al-Islam ska få en rättvis rättegång enligt internationell standard. Vi har heller ingenting emot internationella observatörer och vi ska koordinera med ICC när det gäller rättegången.”

.

.

Det låter rimligt. Eftersom diktaturens gamla rättsapparat krossats är det naturligtvis bra med en dialog med ICC. Men libyerna vill säkerligen döma själva. Att som Bildt bara prata om ICC är nykolonial orientalism eller rasism om man så vill. Den libyska revolutionen är samtidigt inte betjänt av en lynchning eller en skådeprocess. En öppen och rättvis rättegång där den gamla regimens brott kan dokumenteras inför en hel värld är det bästa sättet att gå vidare.

Läs mer: I vårt Libyenarkiv hittar du mer än sextio artiklar som vi skrivit om Libyen alltsedan det väpnade upproret inleddes den 17 februari.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Saif Khaddafi, Carl Bildt, ICC, Muammar Khaddafi, Libyen, Zintan,
I media: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,GP1,DN2,SVT1,SVD4,DN3,SVT2,DN4,DN5,DN6,GP2,

Bloggare; RödaMalmö,

.

I ett klarsynt ögonblick kallade Anders Borg nyligen den lystna finansmarknaden för ”vargarna”. Han hade – åtminstone för en liten stund – insett att hungriga rovdjur som jagar i flock ersatt demokratiska beslut. Vår finansminister lär aldrig komma till insikt om att han själv och hans regering i sak gör allt för att försvara dessa predatorer som river eller skadar så mycket mänskligt liv. I går fick New Yorks borgmästare miljardären Michael Bloomberg kalla ut stora skaror av polis för att skydda den egna börsen, hjärtat för den globala kapitalismen.

.

.

I tisdags skedde ett samtidigt angrepp över hela USA på den ockupationsrörelse som under två månader spritt gnistor ut över världen. Genom en intervju I BBC med Oaklands borgmästare Jean Quan samma dag vet vi att överfallen på tältläger och demonstrationer i de olika delstaterna var samordnad av den politiska och federala polisiära makten. Avslöjande nog berättade hon att ”Nyligen var jag med om en konferens med 18 städer runt om i landet som hade samma situation som oss och där det som hade börjat som en politisk rörelse med politiska läger hade hamnat i en situation där de som tagit initiativen inte längre hade kontroll över situationen….”.

.

.

Här blockeras ”Bank of America” i Los Angeles

.

Skälet till de massiva angreppen under veckan är uppenbart att gnistorna från rörelsen fått en del flagor i det så eldfängda amerikanska samhället att börja fatta eld. Delar av fackföreningsrörelsen har öppet visat sympati för rörelsen och har i många delstater deltagit i en del aktioner. Miljoner människor är arbetslösa och miljoner vräks från sina hem. Samtidigt som Bloomberg och andra girigbukar roffar åt sig mer och mer av landets rikedomar och vägrar att ens betala skatt. Finansvärlden och de etablerade politiska partierna är rädda för storbrand.

.

.

New York i går

.

I går var ockupationsrörelsen tillbaka och visade att den inte stukats utan i stället fått större sympatier. Runt om i USA firade den sin födelse för två månader sedan. I New York var det en hel flora med aktioner. Under förmiddagstimmarna omringade demonstranter den mäktiga och symboliska börsen och pekade på så sätt ut för många var ”varglyan” finns. Senare under dagen var mängder med människor ute vid olika tunnelbanestationer och ombord på tågen och argumenterade för sin sak. På kvällen kulminerade aktiviteterna vid Foley Square, Brooklyn Bridge, när över 30 000 demonstranter samlades för att protestera mot att det fria ordet i USA drivs bort från sina mötesplatser: ”Det politiska systemet ska tjäna oss alla! I dag är det Wall Street som äger Washington”, var ledmotivet i alla protester.

.

.

Vid Foley Square samlades 30 000 demonstranter

.

”Miljardärernas polis”, som den kallas, arresterade mer än 240 aktivister. Fem av dem anklagas för ”våldsamt överfall”. Bland annat en ung kille som kastat ett litet batteri på en polis och sedan stulit hans hatt. Hans slogs blodig vid gripandet…

.

.

Stal en polishatt…

.

Flera av New Yorks främsta fackliga företrädare hamnade också i arresten. De deltog i en blockad av Brooklyn Bridge, med vita T-shirts och 99 % tryckt på brösten. New Yorks broar har kommit i blickfånget eftersom deras sönderfall, på grund av bristande underhåll, så tydligt visar att alla pengar kastas till vargarna och få går till underhåll av gemensamma tillgångar.

.

.

Runt om i i tunnelbanetågen argumenterade

ockupationsrörelsen för sin sak.

Ibland räckte detta för att hamna i finkan…

.

.

Hur morgondagen ser ut för rörelsen vet vi inte.  Tusentals unga människor i en ny generation har kastat sig in i antikapitalistisk aktion och  har vägrat att kalkera etablerade politiska rörelser och koncentrerat sig på att visa sin avsky för ojämlikheten i det kapitaliska samhället. Vilket ger både styrka – men också svagheter. Vintern är i antågande och nya mötesplatser och bredare social rum krävs. Till en del tycks den kunna få husrum inom fackföreningsrörelsen, vilken själv ser sig hotad till döds av den reaktionära politiska offensiven i USA. Vid minst åtta universitet runt om i landet var det dessutom strejker i går.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Wall Street, Occupy Wall Street, varglyan, Anders Borg

I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,GP1,DN4,DN5,SVD5,SVD6,AB1,DN6,SVD7,