Etikettarkiv: I maj

I maj – stora revor i den socialdemokratiska fanan

Publicerat av
1

Marknadsliberalismens hårda vindar river och sliter i hela vårt folkhemssbygge. Fasader rasar och våningar störtar in. I går på arbetarnas egen högtidsdag hade Svenska Dagbladet mage att till och med toppa med uppgifter från en liberal tok på Konjunkturinstitutet som räknat ut att I maj kostar fyra miljarder i utebliven produktion. I hans räkenskaper kostar säkert inte Nationaldagen eller Annandag påsk ett enda öre.  De hårda byarna har också slitit upp alltfler och större revor i den socialdemokratiska fanan. Partiets medlemsras redovisas i historiskt låga siffror och entusiasmen hos de själar som stretar vidare har falnat. Trots åren med Reinfeldt i regeringsställning glesnar leden också Första maj. Syn för det detta fick jag i gårdagens Göteborg där skarorna var färre än vad jag kan minnas från något år tillbaka och då har jag ändå varit med och firat I maj i snart femtio år.

En bild från Götaplatsen i går hämtad från Facebook. Kan inte ha varit mycket mer än tusen människor när socialdemokraternas stora uppmarsch i regionen nådde sitt slutmål. Inte ens alla de som är direkt eller indirekt anställda genom ”rörelsen” tycktes vara på plats?

I ungdomen gjorde jag lumpen som röjdykare och då skulle vi ha boken ”Psalmer för bruk vid krigsmakten 1961” till hands. Eftersom jag alltid varit intresserad av historia fäste jag mig speciellt vid Gustav II Adolfs fältpsalm.  Dess berömda första vers kunde vara en bra bildtext till evenemanget på Götaplatsen:

 

”Förfäras ej du lilla hop,

Fast fiendernas larm och rop

Från alla sidor skalla!

De fröjdas åt din undergång,

Men deras fröjd ej bliver lång,

Ty låt ej modet falla”

 

Det avgörande problemet för Stefan Löfvén är att han och det egna partiet, likt moderaterna och dess satelliter, lever med en grundläggande tilltro till marknadsliberalismen. I Malmö i går mötte den nye partiledaren sina radikalaste medlemmar och sympatisörer och formulerade då svaret på frågan om vinst i välfärden eller inte likt en prövad gammal brännvinsadvokat. Först en vacker litterär utflykt genom ett citat från Malmöförfattaren Kristian Lundberg, ”Solidaritet. Att vara den minste och bli en av ett sammanhang som är så mycket större”. Sedan hans egen tolkning ”Och den gemensamt finansierade välfärden är ett utav våra smartaste uttryck för solidaritet”.

Stefan Löfvén kanske vinner slaget 2014. Men hur ska det gå sedan?

Lyssnade man flyktigt i solskenet över Malmö Folkets Park med dess smattrande röda fanor och fackföreningsstandar som dekor lät det säkert för många som stilfullt och som gammal god socialdemokratisk tradition. Men det går inte att hoppa bock över djävulen, det Löfvén egentligen underströk var att han accepterar vinst i välfärden men att det är bra om verksamheterna finansieras av oss alla. I retoriken kallas genren kort och gott för ”brännvinsadvokatyr”…

*****

Ps. Rätt siffror från årets I maj. Jag har en god vän som är bra på att räkna och gör det år efter år när det gäller I majtågen i Göteborg. Här är hans siffror från i går. Ds.

 

Vänsterpartiet 3740 (+840 i jämförelse med 2012) (+1690 i jämförelse med 2011)

Syndikalisterna: 1620 (-140) (+50)

Socialdemokraterna 1430 (-640) (-130)

Kommunistiska Partiet 770 (+60) (0)

Rättvisepartiet Socialisterna 120 (-10) (-50)

Feministiskt Initiativ 420 (har inte demonstrerat tidigare)

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bilder från I maj – Röda fanor och rosa ballonger smyckade Göteborg

Publicerat av
4

Jag inledde denna dag med att på Majmötet med Socialistiska Partiet och ORWI lyssna till Håkan Sundberg från Nätverket för Gemensam Välfärd i Göteborg som agiterade för skapandet av en bred och landsomfattande folkkampanj för välfärden med en nationell manifestationsdag 21 september.

Johannes Jensen från Socialistiska Partiet fick många och varma applåder för sin debut som Första Majtalare.

Sedan valde jag och många kamrater från Socialistiska Partiet i Göteborg att demonstrera i Vänsterpartiets tåg bakom socialistiska hamnarbetares fina banderoll.

Vänsterpartiets demonstration blev den största sedan mitten på 1990-talet med 4000 deltagare.

”Här ska staden ligga”, utropade Gustav II Adolf en gång och pekade med hela handen…

Men han kunde nog aldrig ana att Jonas Sjöstedt snart fyra sekel senare skulle stå under hans sockel på Gustav Adolfs torg och understryka att Vänsterpartiet inte kan tänka sig att sitta i en regering där man fortsätter med en privatisering av välfärden.

På vägen tillbaka till Järntorget och min bil mötte jag överraskande nog också en stark trupp på 6- 700 personer från Feministisk Initiativ som samlat sina resurser i Västra Sverige. Inte med röda fanor, men väl med rosa ballonger och med krav på att få ett slut på lönediskrimineringen av kvinnor. Kommunistiska Partiet, Assads vänner i Sverige, hade faktiskt inte samlat fler på Kungstorget.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Inga valborgseldar i Västsverige – här är det Cortégen och demonstrationer som gäller…

Publicerat av
3

.

I den mån de tänds är valborgseldar i Västsverige ett helt nytt via media importerat fenomen.

SMHI:s  meteorolog Pererik Åberg är däremot uppvuxen med denna tradition. Han rådde i går omtänksamt nog folk i våra nejder att ”bylta på sig ordentligt så att de klarar av hård kuling och kyla när de går ut för att titta på valborgseldarna”.

Kruxet är bara att det gör vi inte. I Göteborg med omnejd tittar på många däremot på den anrika Chalmerscortégen. Det är en tradition ända sedan 1911 där studenterna vid den tekniska högskolan i stan lockar hundratusentals åskådare.

Ingos höger slog knock på världen … Klockan 03.47.27 svensk tid på morgonen den 27 juni 1959 hördes ett segervrål över landet. Ingo slog ner Floyd i tredje ronden. En historisk händelse för oss göteborgare som naturligtvis skildrades i Chalmerscortégen.

Däremot tänder vi inga eldar i dag. Här är det påskeldar som gäller. De skilda traditionerna har en helt ”naturlig” förklaring.  I våra nejder kommer våren med snösmältning och torka bra mycket tidigare än i östra och norra Sverige. Förr brände man av fjolårsfönan för att få ett bra bete till kor och hästar. Numer handlar det om att samla ihop och bränna upp ris och grenar från trädgårdar, diken och det som är på väg att bli ”grönområden”. Dessutom passar många på att städa upp och rensa gårdar, källare och vindar, från allt som kan tänkas brinna. Under fyra år bodde vår familj på Nordöarnas Knippla (Öckerö kommun) och kom då i närkontakt med ungdomens vilda fejder om allt brännbart. Eftersom alla samhällen vill ha störst brasa och öarna mest består av sten, klippor och berg slåss man vilt och ofta med blodvite om framförallt alla gamla julgranar…

I det Göteborg där jag växte upp hade överhuvudtaget valborgsfirandet, utöver cortégen, ingen större betydelse. Det var ”en grej” för studentstäderna Uppsala och Lund. Mina föräldrar brukade lyssna på ångradion när Lunds studenter sjön in våren i Stadsparken. Mer än så var det inte. På den tiden när arbetarrörelsen fortfarande var en rörelse var det i Göteborg Första majdemonstrationerna som i stället var folkfester. Allt icke nödvändigt arbete var tabu. Alla affärer var igenbommade. För borgerligheten var detta i stället en dag när man höll sig undan och på sin höjd vårdade den egna bakfyllan…

Bilden från Första Majdemonstration på Heden i Göteborg någon gång under slutet av 1890-talet.

Pererik Åberg fortsatte sin prognos i går med att berätta om vädret I maj. Han sa politiskt korrekt nog inget om hur vi skulle klä oss i morgon när vi demonstrerar men berättade ändå om sol. I borgerlighetens Sverige ska man titta på valborgseldar, ta med sig en picknickkorg med ekologiska, närodlade delikatesser och sjunga studentsånger men arbetarnas egen högtidsdag ska helst inte uppmärksammas alls. Mitt råd är ändå att i morgon, trot sol över landet behålla långkalsongerna på, vindarna från Nordsjön kyler.

För övrigt läser jag i dag att en del naiva journalister upprörs över politiska konvulsioner och en del våldsamma sammandrabbningar i det Libyen som för snart två år sedan störtade diktaturen Khaddafi. Varför så förvånade? Det gör naturligtvis ”ont när knoppar brister” och ingenting kunde vara mer naturligt än att det tar tid för den borgerligt demokratiska revolutionen att slå ut i blom efter 42 år av istid och diktatur. Inte minst i en sådan konservativt land som Libyen. En del av de beväpnade ungdomar som var upprorets stormsvalor kräver exempelvis i en demonstration utanför Utrikesdepartmentet att alla gamla makthavare från ”Den store ledarens” tid ska rensas ut från förvaltningen. De kräver också arbeten och generösare invalidpensioner för de revolutionärer som skadades under kriget. I landet opererar dessutom en del mindre reaktionära salafistgrupper, men inte ens i sina mer moderata former fick dessa något större stöd i de första fria valen för ett år sedan.

I år blir det den andra gången i landets historia som I maj efter regeringsbeslut kan firas som Arbetarnas internationella högtidsdag. Något vi ska glädjas över Under diktaturens långa år var det bara ”Den store ledaren” som firades. Facklig verksamhet var belagd med dödsstraff…

Till sist en länk till gårdagens blogg om mitt I maj i Göteborg 2013. Klicka på rutan nedan:

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I maj vädrar vi ut både vinter och borgare!

Publicerat av
1

Första maj i år börjar jag som vanligt 12 00 på Järntorget i Göteborg. Den här gången genom att lyssna på Johannes Jensen från Socialistiska Partiet. På mötet talar också bland andra Seroy Ghazarian från ORWI och Gemensam välfärd. Arrangemanget sker under banderollen: Socialismen är vägen! Inga vinster i välfärden, inga vinster i samhället!

–

374393_10151627356215348_1804743388_n.

Eftersom arbetarklassens stora fackliga organisationer till största delen ligger i träda eller har kapats av ledarskap med nyliberala program och mitt eget parti, Socialistiska Partiet svensk sektion av Fjärde Internationalen, inte demonstrerar på egen hand, väljer jag sedan att delta i Vänsterpartiets tåg under den lika vackert sydda som politiskt klara och viktiga banderollen ”KAMP FÖR TRYGGA ANSTÄLLNINGAR – MOT DUMPNING AV ARBETSVILLKOREN”. Den bärs fram av ”socialistiska hamnarbetare” vilket gör den ännu bättre och där går det lätt att delta utan att vara överens med Vänsterpartiets politiska upplägg i sin helhet.

.

.

I ungdomsåren, med dålig lön på Volvo Lastvagnar och med fyra barn, jobbade jag dessutom fem år i rad under många kvällar, veckoslut och semestrar i hamnen. Både med styckegods på kajerna och med körning av tunga maskiner. Långa arbetspass med härliga arbetskamrater som jag aldrig glömmer. I dag är Hamnarbetarförbundets avdelning i Göteborg ett av de livskraftigaste uttrycken för genuin facklig kamp och facklig demokrati vilket gör mitt val ännu enklare. 13 30 samlas detta demonstrationståg på Andra Långgatan. Avmarsch 14.00.

.

.

Hoppas att vi blir många som samlas både till I Majmötet klockan tolv och sedan under de socialistiska hamnarbetarnas stiliga banderoll 13 30. SMHI har dessutom varslat om att våren i Göteborg har väntat på arbetarrörelsens I maj så det är bara att ge sig ut och vädra ut både vinter och alla borgare…

.

En riktigt kallsinnig vår…

Publicerat av
2

.

 Vi lever med en riktigt kallsinnig vår. Diktaren Erik Axel Karlfeldt kallade en gång rusket i oktober för ”Den vår den svage kallar höst” och med en lätt omskrivning skulle vi i dag kunna tala om dagarna inför Valborg och I maj som ”Den höst som endast de starke kallar vår”.

För oss som bor i Alefjäll fem mil norr om Göteborg har de mest mörka och skuggiga partierna av jorden varit en tjälbunden tajga i snart fem månader. Unden senvintern eller om man nu kallar den vårvinter har det dessutom varit snöfritt och ständig torka. En del av växtligheten har dött. När ljuset kommit tillbaka har den vaknat till liv, klorofyllfabrikerna har kommit i gång, men blad och skott har törstat ihjäl eftersom de inte fått något vatten. De har frystorkat till döds. Här vår rhododendron på husets norrsida. Under mittpartiet är det fortfarande tjäle och det återstår att se om grenarna där överlever.

I skogen blir det ont om lingon. Nästa alla vanligen så tåliga blad har fryst sönder.

Vår labrador Freja, Skogens drottning, kan konstatera att det är samma sak med blåbärsriset.

Vildsvinen har inte haft det lätt. Att böka runt med trynen i tjälen är en omöjlighet. Här har de i stället ödelagt en myrstack för att få tag på något ätbart.

 

När tjälen nu börjar släppa ger de sig ut i klövervallen och rotar, hungriga som sjutton och med utsvultna kultingar på rad efter suggan.  

 

Livet för en stor gran slutade med stormen Gudrun för åtta år sedan. Här är en riktig skogskyrkogård där de gamla storvuxna grenarna nu ligger som vore de vita revben.

Men trots allt, där solen tittar in tar sig våren fram.

Vid husknutens södersida är våren första primörer på gång. Den livsbejakande gräslöken varslar om att allt härligt nu är framför oss…

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,