Ett första lyckat steg.

.

Gårdagens demonstrationer i Marocko hölls i en fredlig atmosfär. I Rabat, Casablanca, Tanger och Marrakech samlades många tusen för att kräva ”frihet, värdighet och rättvisa”. Till skillnad från situationen i grannländerna höll sig ordningsmakten på avstånd. Monarken Mohammed VI, M6 i folkmun, hade tydligen bestämt sig för att inte skapa alltför stora rubriker.

.

Trots det ihållande regnet samlades cirka 4 000 demonstranter i Rabat.

.

Kungens styre är inte ännu ifrågasatt av oppositionen så varför provocera med onödigt våld mot demonstranterna som inte kräver hans avgång utan ”bara” kräver en parlamentarisk demokrati med färre befogenheter för M6. Så här i oppositionens första trevande steg kan han tillåta sig att spela mer demokrat än han är. Det marockanska kungahuset har regerat i 350 år och tänker säkerligen inte släppa ifrån sig mycket av makten. Speciellt eftersom M6 själv och resten av familjen är djupt engagerade i landets ekonomiska aktiviteter. M6 har bland annat stora intressen i de teknologiska ”frizoner” som byggs på kusten mittemot Spanien.
.

M6 spelar på både rollen som modern upplyst ung man och rollen som gudomlig Kung.

.

Gårdagens demonstrationer hade sitt ursprung i ett upprop från en front av organisationer under beteckningen 20-februarirörelsen för förändring. Centralt i den gemensamma plattformen är kravet på en ny konstitution som begränsar kungens makt. Ett explosivt krav i den månghundraåriga dynastin.

Jämfört med Libyen och även Algeriet är Marocko ett demokratiskt himmelrike. Men mycket är ändå en fasad för landets ungdom som lider under mycket hög arbetslöshet och med lönenivåer långt under grannländerna. Hälften av landets befolkning på 32 miljoner är under 26 år, vilket på grund av arbetslösheten skapar en tidsinställd bomb.

Formella fri- och rättigheter är visserligen bra och viktiga men för den arbetslösa ungdomen som inte ser en framtid i landet är det ändå ihåligt. Likt i Tunisien och Egypten följer en stor del av ungdomen en högre undervisning men sedan länderna öppnat sina marknader under tryck från IMF och Världsbanken finner de inga jobb efter skolgången.

Gårdagens demonstrationer var lyckade sett till antalet som deltog, tillsammans närmare 15 000 i de fyra städerna omnämnda ovan och sett till att de kunde genomföras fredligt utan våld från ordningsmakten. De var säkerligen början till något större.

.

Media: DN1,SVD1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Marocko, M6, Rabat, Demokrati, Revolution, Spanien,

Makten mördar urskiljningslöst.

.

I går pratade jag med en muslimsk vän från Pakistan. Det var inte första gången vi pratade om revolutionen i den arabiska världen. Han var entusiastisk över revolutionen i Tunisien och Egypten. Men i går var det första han sa:

-Benny, det är något skumt. Någon måste ligga bakom upploppen. Det sprids ju till alla länder. Det är inte normalt.

Så sa också Khaddafi i går efter att säkerhetspolisen påstått att den fängslat ”utlänningar”, tunisier, egypter, algerier och turkar.

.

-Den skjuter vi. Själv sitter diktatorn bakom skottsäkert glas vilket syns av reflexerna i bilden.

.

-Vi utesluter inte att de ingår i ett nätverk organiserat av Israel, sa den gröne hulken i Tripoli.

Så går det när man inte förstår sociala processer och hur de kan spridas från land till land, speciellt i den arabiska världen med sin gemensamma kultur och skriftspråk. Förstår man inte vad som sker då blir det naturligt att se komplotter och manipulering i bakgrunden.

Det står nu klart att revolutionen, i dess olika former, inte stannar vid Tunisien och Egypten. I går brann det i hela regionen. Vad man kan fråga sig är om det finns en samordning från makthavarnas sida och goda telefonförbindelser med Vita Huset. Det senare är säkert sant även om det inte verkar spela någon större roll för utvecklingen på plats. USA brände många skepp i den ”allmänna opinionen” då det stödde Ben Ali och Mubarak till sista stunden. Kontakterna med tyrannerna fungerar säkert men goda råd verkar dyra i dagsläget.

–Skjut de djävlarna, som råd slår tillbaka i världsopinionen och ”ge dem demokrati och frihet” är lättare sagt än gjort om man samtidigt ska värna om strategiska farleder och ett jämt oljeflöde.

Även om härskarna inte samordnat sin repression har den många gemensamma drag. Från Bahrain till Benghazi via Sanaa. I de tre städerna har polis och militär fått order att skjuta för att döda. Rapporter från olika sjukhus visar att många dödats av kulor i huvudet. Där hamnar de inte av en slump.

.

Trots det enorma polispådraget lyckades folk samlas till en ny demonstration i Alger.

.

I Vita Huset bedömdes antagligen riskerna i Bahrain för stora och efter ett längre samtal mellan Obama och kungahuset meddelade kronprinsen att soldaterna dragits tillbaka från Manamas centrum. Eftersom oppositionen inte kräver regimens fall (ännu) utan en plats i landets styre hoppas kanske Vita Huset att eftergifter kan vara den rätta vägen.

I Jemen har USA också en viktig marinbas och tills vidare verkar regeringen få fullt stöd för sin dödliga politik. I Libyen har USA inga spakar att dra i och galningen i Tripoli uppträder som om det rådde öppet inbördeskrig. Soldaterna skjuter skarpt för att döda med höghastighetsvapen och kulor som ger maximala skador. I upprorets centrum, i Benghazi och Al Bajda, sköt enligt vittnen armén skarpt från helikoptrar. I Al Bajda har enligt uppgifter befolkningen tagit över staden och armén och polisen dragit sig tillbaka till en kasern från vars tak snipers skjuter prick på demonstranterna. Läkare som lyckats meddela sig med omvärlden talar om ”många dussin” döda.

.

Kampen om bronsmedaljen är intensiv.

I går protesterade människor också i Algeriet. Det var andra lördagen som CNCD, en samordningskommitté, kallade till demonstration. Förra lördagen lyckades flera tusen samlas på Förstamajtorget. I går lyckades demonstranterna inte samlas på torget eftersom polisen stängde av alla tillfartsvägar redan tidigt på morgonen. Det hindrade dock inte oppositionen från att i stället manifestera på flera olika platser samtidigt. Det är kanske för tidigt att tala om nederlag eller framgång. Fortsatt spänning utan tydliga resultat är kanske bästa beskrivningen och CNCD kallar redan till ny demonstration nästa lördag. Ett utdraget ”krig” som inte liknar utvecklingen i grannländerna.

.

-Vi ses nästa lördag.

.

I dag söndag ansluter sig Marocko som en ny bricka i det dominospel som pågår. Hur det ska gå väntar vi med spänning på. Grunderna till missnöje finns där. Landets ungdom lever under större fattigdom än i resten av Nordafrika men regimen är inte lika öppet repressiv som i Algeriet för att inte tala om Libyen. Att M6, som kungen kallas för, oroar sig visar det otroligt klumpiga försöket att i media påstå att dagens demonstration inställts. Ryktet om dess död är betydligt överdrivet.

PS, I Kabul dödades i går minst trettiofem personer i en attack mot Kabul Bank i Jalalabad då  sju talibaner sprängde sig i luften. Än en gång visar de islamska fundamentalisterna att de står på samma sida som de regeringar de säger sig bekämpa. De lika lite som tyrannerna drar sig för att döda oskyldiga civila för att nå sina mål. Det är en himmelsvid skillnad mellan folkens revolutionära kamp för frihet och fundamentalisternas ”kamp”. Varje segerrik revolution drar undan grunden för fundamentalismens agenda. Varje missil i ”kriget mot terrorismen” rekryterar nya självmordsbombare.

.

Media:DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,

Bloggare: Röda Malmö,Jinge,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Arabiska revolutionen, USA, Tunisen, Bahrain, Jemen, Libyen, Khaddafi, Obama,

USA i Israels ledband.

.

Med den arabiska revolutionen på marsch försöker paret Obama-Clinton att skyla över decennier av stöd till kungahus och diktaturer med prat om frihet, demokrati och en fri cyberrymd.

.

-Svansen som viftar på hunden, är ett engelskt uttryck som helt sammanfattar Säkerhetsrådets röstning om en resolution som kallar Israels bosättningar på Västbanken illegala. Med 14 röster för resolutionen och USA ensamt emot blir situationen mer glasklar än någonsin. USA står till 100% bakom Israels illegala annektering av allt större landytor på Västbanken.

.

Efter Condoleezzza Rice följer Susan Rice. Samma politik – nya ansikten.

.

Att byggandet på Västbanken är illegalt enligt internationell lag råder det ingen tvekan om.

-De är illegala under internationell lag, sa Mark Lyall Grant som är Storbritanniens FN-ambassadör i ett gemensamt uttalande med Frankrike och Tyskland. Han sa också att EU hoppas att Palestina ska bli full medlem i FN i september 2011. Storyn berättar inte om han också tror på Jultomten.

Från Israelisk sida väntade man inte många timmar för att uppmana palestinierna att ”åter sätta sig vid förhandlingsbordet för förutsättningslösa diskussioner”. Efter årtionden av illegal ockupation av Västbanken ska den evinnerliga ”fredsprocessen” på nytt föras ”förutsättningslöst” i några år. Under tiden kan Israel bygga bostäder för ytterligare några hundra tusen kolonialister och stycka upp den bästa jorden och vattentillgångarna.

.

Västbanken styckas bit för bit. Bästa jorden och vattentillgångarna tar ”bosättarna” hand om.

Det är svårt att finna rationella förklaringar till att den israeliska regeringen och lobbyn i USA verkar hålla fast Vita Huset lika enkelt som en tjur dompteras med nosring. Med den arabiska revolutionen på marsch försöker paret Obama-Clinton att skyla över decennier av stöd till kungahus och diktaturer med prat om frihet, demokrati och en fri cyberrymd. Samtidigt står det klart för snart alla som kan tänka självständigt att Vita Husets politik i Mellanöstern bara styrs av två faktorer – den israeliska regeringens planer för ett Stor-Israel och den strategiska kontrollen över olja och transportleder i regionen.

Allt annat är spel för gallerierna.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,DN3,DN4,DN5.DN6,DN7,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,SVD7,AB1,

GPI,GP2,GP3,GP4,GP5,GP6,DN8,SVD8,SVD9,

Bloggare: Jinge,Röda Malmö,Internationalen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, USA, Obama, Clinton, Netanyahu, FN

Likheter och olikheter i Libyen.

.

Den arabiska revolutionen sprider sig som en löpeld från land till land, ja till och med till ett kungligt emirat som Bahrain. Media fylls av reportage allt ifrån kungadömet Jordanien till Jemen på den arabiska halvöns sydspets. Samtidigt letar sig revolutionerna i Egypten och Tunisien vidare mellan kontrarevolutionens fällor, de internationella ”samfundets” maningar till moderation och interna slitningar i de revolutionära leden vad gäller militärens roll.

.

Ska revolutionen öppna dörrarna till Libyen?

I morgon lördag mobiliserar oppositionen i Algeriet till en ny demonstration och vi kan vänta oss att regimen i Alger på nytt sätter in tiotusentals kravallpoliser för att hindra demonstranterna att marschera från Förstamajtorget till Martyrernas torg.

För första gången under revolutionsåret 2011 kallar oppositionella till demonstrationer i Marocko. Där kan vi också vänta oss brutalt polisvåld för att kväva protesterna i sin linda.

Ändå är det folkliga protester i Khaddafis Libyen som drar mest uppmärksamhet just nu. Dels på grund av medias fascination för Khaddafi som karismatisk figur och dels för Libyens speciella historia.

.

Den excentriske diktatorn drar allas blickar i FN.

I går torsdag var det ”Vredens dag” i landet och regimen i Tripoli visade med brutal makt hur den tänker behandla krav på demokratiska fri- och rättigheter. Enligt Human Rights Watch mördades minst 24 personer under torsdagens protester. Kontrollen över media, internet och telefonin gör det svårt för oppositionella att informera omvärlden om protesternas omfattning.

Enligt afrol News sköt polisen skarpt från helikoptrar i städerna Benghazi och Al-Baida varvid minst sju personer dödades i Benghazi, landets näst största stad. I mindre städer i inlandet, som bergsstäderna Az-Zintan och Ar-Rujban, sägs befolkningen ha jagat Khaddafis ”revolutionära garden” på flykt, deras lokaler tagits över av lokalbefolkningen och flera regeringsbyggnader satts i brand.

.

Första september 2009 firade Khaddafi sin ”gröna revolution” 1969.

.

Likt i den tunisiska revolutionens första dagar är det ”landsbygden som omringar städerna” (som Mao skulle ha sagt). I Tripoli härskar lugnet än så länge. I Benghazi sågs plakat som manade medborgarna i Tripoli att delta i protesterna.

-Kom igen Tripoli. Vakna upp, manade demonstranterna i Benghazi och Al-Badai. Bara några hundra vågade dock följa exemplen i andra städer. I stället organiserade Khaddafi demonstrationer som hyllade hans ”storhet” och ”folkets revolutionära makt”. Makten behövde dock ta till tvång för att lyckas mobilisera ett par tusen ”anhängare”. Tripolis studenter drevs ut på gatorna med budskapet att de som inte deltog i hyllningarna av Khaddafis styre kunde säga adjö till fortsatta studier.

.

Förbrödring mellan clownen från Rom och Tripolis julgran.

.

Ska Khaddafi bli nästa tyrann som faller i det dominospel som den arabiska revolutionen formar sig till? Jag har vissa tvivel. För det första har Khaddafi en reserv som Ben Ali och Mubarak saknade – han kontrollerar enorma oljeinkomster och kan möjligen köpa sig frigång. För det andra saknar oppositionen en radikal pol. De flesta står under det Muslimska brödraskapets inflytande som i sin propaganda kräver mer frihet men samtidigt inte bryter med regimen. I sin tur släppte Khaddafi häromdagen 200 av brödraskapets medlemmar ur sina fängelsehålor. Vid sidan av brödraskapet finns en ”nationalistisk” opposition som nostalgiskt ser tillbaka på Libyen innan Khaddafis statskupp 1969, samt borgerligt liberala förespråkare för mänskliga rättigheter. En sekulär vänster med sociala och politiska krav saknas däremot helt.

.

Med bara 7 miljoner innevånare täcker landet en yta fyra gånger Sveriges.

.

Revolutionen i Libyen brottas också med ett rent demografiskt/geografiskt problem. Det finns knappt sju miljoner innevånare i landet som täcker ett enormt, nästan folktomt territorium. Bara mellan de båda hamnstäderna Tripoli och Benghazi är det hundra svenska mil. Avstånden gör det svårt för oppositionen att skapa fysiska band mellan orter där protesterna nått framgångar.

Slutsatsen av analysen ovan borde bli att Khaddafi inte är nästa tyrann som lämnar den historiska scenen. Men efter att till synes orubbliga regimer i Tunisien och Egypten störtats efter några veckors mobilisering är det bäst att inte säga för mycket. Det är bara att hålla tummarna för att rationella argument inte biter på revolutionens fantasier.

Inför Vredens dag mobiliserades folk med bland annat den här videon.

.

Media; DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,GP1,GP2,DN4,DN5,DN6,SVD5,SVD6,DN7,DN8,AB1,SVD7,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Libyen, Revolution, Khaddafi, Tripoli,

Jag har redan presenterat den franske marxisten Michel Husson här på bloggen. I texten här under sammanfattar han i några meningar vad som är specifikt för det kapitalistiska systemet. Texten ska publiceras i ”Attacpedia”, en ekonomisajt gjord av Attac i Frankrike. Tyvärr finns det inte ännu en engelsk motsvarighet. Det kanske kommer.

*******

Kapitalismen i några meningar.

.

Av Michel Husson för Attacpedia

.

Kapitalismen är en social organisationsform. Den bestäms inte av existensen av pengar, banker eller marknader. De fanns också förr. Kapitalet är sociala relationer: ägaren av produktionsmedel (kapitalisten) anställer lönearbetare, ger dem order och mål att uppnå. Kapitalisten tar hand om det totala sociala överskottet, det vill säga de nyskapade rikedomarna och ger tillbaka bara en del i form av löner till de som producerat dem. Skillnaden utgör profiten.

Kapitalisterna väljer att investera där de hoppas realisera maximala vinster, men de är också beroende av en efterfrågan på det de producerar. Denna grundläggande motsättning förstärks av avsaknaden av samordning mellan olika privata kapital i konkurrens med varandra. Kapitalismen är ett instabilt system med periodvisa kriser. Men den har också en historia och vi kan urskilja en relativt reglerad kapitalism under de så kallade gyllene åren 1946-1975 som från början av 80-talet följdes av en nyliberal kapitalism befriad från sina ”bojor”. Kapitalismen har bidragit till en stark ökning av arbetets produktivitet. Men i dag stångas den med sina egna begränsningar; ökad ojämlikhet i rikedomarnas fördelning, vägran att möta icke vinstgivande sociala behov och oförmåga att behärska klimatförändringarna. Den kris som startade 2007 ställer därför problemet att lämna kapitalismen bakom oss till förmån för en social och ekologisk demokrati.

.

Media;DN1,SVD1,AB1,

Bloggare: Röda Malmö,Teckentydaren,Reflektioner och…,Motvallsbloggen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Marxism, Husson, Kapitalism, Profit, Arbete

Ned med tyrannerna – Ned med mördarna.

.

Blodet flyter på gator och torg över hela den arabiska världen. Från Bahrain i öster, via Jordanien, över Jemen bort till Libyen och Algeriet använder de tyrannerna samma metoder –ännu mer våld när våld inte räcker.

Kungen i Bahrain ”beklagar”, likt Mubarak, de döda men skickar samma natt sina dresserade ”hundar” på fredliga demonstranter på Pärltorget där två nya mord på demonstranter ägde rum.

.

Flera tusen deltog i den dödade demonstrantens begravning i Bahrain.

.

I Jordanien gör kungen eftergifter och avskedar ministrar och utlovar bättre tider men får ända allt svårare att skylla maktmissbruk och orättvisor på andra eftersom det är han själv som har den absoluta makten.

I Jemen använder presidenten välkända recept från Tunis och Kairo. Religiösa fanatiker, betalda huliganer och kriminella skyddas av kravallpolisen när de går till väpnade angrepp mot demonstranter som kräver något så elementärt som demokratiska fri- och rättigheter. Elementärt min käre minister Bildt!

Clownen Khaddafi som styrt Libyen med militär järnhand sedan 1969 drar sig inte för att använda extremt övervåld mot demonstranterna i hamnstaden Benghazi. I dag torsdag kallar oppositionen till en ”vredens dag”. Ett blodbad kan vara i görande. Psykopaten på bilden här under saknar spärrar.

.

Khaddafis ”gröna revolution” är en blodig diktatur.

.

I Algeriet bygger oppositionen upp sina styrkor och nu på lördag blir det en viktig dag för att se om ”majonnäsen tar sig”. Det var flera tusen som trotsade polisens övermakt förra lördagen. I Marocko höjs också kritiska röster och en första samling är utlyst nu till söndag den 20 februari.

Tunisien och Egypten har spridit motståndets virus till nästan varje land i den arabisktalande världen och stimulerat till nya protester i mullornas Iran. I Washington, Paris, London och Berlin letar ”demokratins fanbärare” desperat efter ett vaccin som kan undvika att det uppstår ett ”politiskt vakuum” som det kallas.

.

Det är inte demokratiska ideal som styr dessa personers handlande. Att bevara det egna  landets imperialistiska intressen ligger under ängsligheten över att allt inte ska ske i ”ordnade övergångsformer ”.

.

Man vad menar de egentligen med ”vakuum”? Att det skulle uppstå en situation i regionen där ingen har makten? Nej knappast. Vad härskarna i väst är allergiska mot är risken att de demokratiska revolutionerna kristalliseras till fristående regimer som inte spelar med i Washingtons geostrategiska planer för oljan, handeln och militära allianser.

.

De är livrädda för de ögonblick i historien då vardagslunken bryts, avgrunder öppnar sig och för korta ögonblick verkar allt möjligt – makten ligger inom räckhåll för den stora majoriteten av de förtryckta folkmassorna. Det är tider då historien tar sats och decennier verkar rusa förbi ett ögonblick. Det är det ”vakuum” som sprider skräck i imperialismens högborgar.

Det förklarar varför ”våra demokrater”, Obama, Merkel, Sarkozy, Cameron och Carl Bildt förstås, gör följe med tyrannerna ända fram till avgrundens rand för att sedan med alla medel försöka avstyra det ”vakuum” de själva skapat genom att under ”lugna” tider alltid alliera sig med de quislingar som säljer sig billigast.

De arabisktalande länderna har sina Ben Ali, Mubarak, Saleh, Khaddafi, kungar och prinsar inte för att ”araberna” saknar demokratisk ”mognad” utan för att de hållits under armarna i ur och skur av presidenter och statsministrar i den ”fina världen”.

.

Media: AB1,DN1,DN2,DN3,GP1,GP2,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN4,DN5,GP3,DN6,

Bloggare: Jinge,Svensson,Röda Malmö,Internationalen,Uppkäftiga Uppsala,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Arabvärlden, USA, Frankrike, Imperialism, Olja, Makt

I dårarnas paradis.

.

Det har blivit ett socialt axiom i USA. Inga skatter kan höjas oavsett de sociala följderna. Om så sjukvården ska börja amputera lemmar med en gammal handsåg från Sandviken så är ökade inkomster till staten via högre beskattning ett tabu.

Det är den sanning som bekräftas av Vita Husets budgetförslag som nu skickas över till Kongressen för behandling. Obamas budget är kriminell ur social synvinkel vilket bäst bevisas av dess två motpoler.

-USA militära budget förblir intakt sånär som på 16 miljarder dollar i besparingar per år de närmaste fem åren, det vill säga igenting jämfört med den årliga budgeten på över 650 miljarder dollar.

-Däremot ska det viktiga stödet till uppvärmning av hus och lägenheter som 8,3 miljoner familjer är beroende av halveras, vilket innebär att cirka 3,5 fattiga familjer helt förlorar uppvärmningssubventionen.

Kontrasten mellan behandlingen av de två utgiftsposterna i den federala budgeten visar ledstjärnan i budgetens utformning och sparprogrammet för en minskad statsskuld det kommande decenniet – allt för de redan rika, inget till de fattiga och arbetslösa. Barack Obama har hittat den perfekta politiken för att hans sista sken av passionerad demokrat ska släckas.

.

Glansen kring Obama har bleknat betydligt.

.

-Vi lever i en udda tid då en demokratisk president verkar bekväm med att spendera miljarder av dollar på ett impopulärt och till synes ovinnbart krig i Afghanistan utan att ha ett problem med att kapa hjälp till uppvärmningen åt fattiga amerikanska familjer mitt i den kallaste vintern i mannaminne, skriver den radikala tidskriften The Nation.

Planen är att skära i statens utgifter med 1 100 miljarder dollar under decenniet räknat från nästa år. Jobben och den sociala misären offras för att kunna hitta en gemensam terräng med republikanerna som nu har majoriteten i Representanthuset. Hur det ska gå till frågar sig många eftersom republikanerna säger nej till alla Obamas förslag av rent ideologiska skäl. De tror att det ska leda till en seger i 2012 års presidentval oavsett vilken kandidat de ställer upp med.

.

Obama lägger sig platt för republikanernas budgetkrav.

.

Vita Huset har självt backat in sig i det budgethörn det nu befinner sig i då Obama accepterade att förlänga George W. Bushs skattelättnader för alla familjer inklusive de få med inkomster över 250 000 dollar per år. Om han går med på att förlänga dem på nytt 2012 då annulleras hela effekten av hans planerade budgetbesparingar. Det visar vilka prioriteringar som gäller både i Kongressen och Vita Huset. Statens utgifter ska sänkas oavsett de sociala konsekvenserna för de arbetslösa, de som förlorar sina hem i bolånekarusellen, undervisningen och de sociala hjälpprogrammen.

USA glider allt mer in i en social dårskap som kommer att sluta med förskräckelse. Utan politiska alternativ till demokraterna och republikanerna, utan starka fackliga organisationer och social organisering kan det bara sluta i en social explosion av gigantiska mått eller i ett förfall till en djup ekonomisk och social misär för så stora delar av befolkningen att USA inte längre kommer att klassas bland de högt utvecklade industriländerna.

.

Media:DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,GP1,GP2,GP3,

Bloggare: Röda Malmö,Motvallsbloggen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, USA, Kongress, Budget, Rika, Fattiga

Viktigt steg framåt.

.

Är det i Algeriet den arabiska revolutionen sticker upp sitt huvud härnäst? Tecknen finns där men det är för tidigt att svara ja eller nej.

De som organiserade protesterna i Alger den 12 februari tänker i alla fall göra allt för att Bouteflika och hans korrupta militärregim blir nästa förtryckare som tvingas lägga benen på ryggen och fly till säkerheten hos oljeemiratens prinsar.

Förra lördagen samlades mellan två till tre tusen demonstranter på Förstamajtorget i Alger. Så få, är kanske din första reaktion. Men det var faktiskt ett stort steg framåt i kampen för ett fritt demokratiskt Algeriet. Regimen hade gjort allt för att hindra demonstranterna att samlas. Inte mindre än 30 000 kravallpoliser fanns på plats i huvudstaden och alla tillfarter till torget filtrerades.

.

CNCD beslutar att demonstrera varje lördag.

.

Trots trakasserier och arresteringar av minst 300 deltagare lyckades demonstranterna stanna på torget i flera timmar ropandes slagord som: ”upphäv undantagslagarna”, ”regeringen måste avgå” och ”Egypten i går, Algeriet i morgon”. CNCD förkortas den koalition av partier och självständiga fackföreningar som organiserade demonstationen. Nationella samordningen för förändring och demokrati kan förkortningen översättas till. Dagen efter demonstrationen samlades CNCD till möte i Alger och beslutade att kalla till demonstration varje lördag tills regeringen går.

-Vi ska samlas varje lördag klockan elva och marschera från Förstamajtorget till Martyrernas torg, sa Moustepha Bouchachi, ordförande i Föreningen för mänskliga rättigheter och medlem i CNCD och menade att de måste gå fram varsamt för att komma över rädslan som fortfarande härskar sedan det fruktansvärda inbördeskriget på 80-talet mellan militärregimen och islamisternas gerilla.

.

Trots den massiva polisinsatsen lyckades flera tusen demonstrera på Första Majtorget.

.

Om Algeriet blir nästa domino det vet vi inte. Men de objektiva grunderna för en folklig revolution finns där i lika hög grad som i Tunisien och Egypten. Likheterna mellan de två senare och situationen i Algeriet är många:

-Regimen i Alger har två stöttepelare, militären och inkomsterna från olja och gas. President Bouteflika är militärens man. När han tillträdde posten för tolv år sedan sågs han som det civila samhällets motvikt till militären. Men det var då det.

.

Alla hjärtans dag i Algeriet.

-Jag älskar dig. -JAG OCKSÅ

.

-Korruptionen är som en cancer i hela samhället. Värre än i kanske något annat arabiskt land. Att köpa sig fram för att uppnå individuella lösningar på problem som samhället inte längre bryr sig om har blivit en livsstil. Minsta lilla papper eller tjänst från en myndighet kan bara fås med mutor.

-Sedan IMF och Världsbanken tvingade på Algeriet sin berömda strukturanpassning, privatiseringar och anpassning till världsmarknaden,  samlas rikedomarna i ett fåtal händer medan fattigdomen breder ut sig bland befolkningen, speciellt bland ungdomen som utgör den stora majoriteten. Innan anpassningen till IMFs program fanns utbildning för alla, gratis sjukvård och garanterade arbeten i den stora statliga sektorn. Numera är hälften av ungdomen under 25 arbetslös.

Skillnaderna mellan den algeriska situationen och Egypten/Tunisien är också viktiga:

-Det råder en större frihet att organisera oppositionella partier och det finns en fri press som exempelvis dagstidningen El Watan. Statliga media är hopplöst torra och trumpetar ut regimens förträfflighet men myndigheterna hindrar inte andra media att kritisera både det politiska maktmissbruket, korruptionen och ”hogran” (föraktet för den gemene medborgaren).

.

Bouteflika siktar framtida problem.

.

-Såren efter det förödande kriget mot den islamistiska gerillan är ännu inte läkta och regimen har spelat på rädslan för den ”radikala islamismen” för att minimera oppositionen mot militärregimen och undantagslagarna som är i kraft sedan länge.

-Algeriet är ett mycket rikt land tack vare oljan och gasen. Med oljepriset som rusar i höjden har staten stora inkomster och landets valutareserv uppgår till 150 miljarder dollar. Det ger regimen möjlighet att ”göda” sina supporters i armén och bland högre tjänstemän i administrationen samt knyta lojalitetsband med privata kapitalägare – inhemska och utländska. Samtidigt är mannan in statskassan en black om foten i relationen med majoriteten av befolkningen, speciellt ungdomen, som kräver att de ska ha del i frukterna som landets naturtillgångar ger.

Om denna blandning av likheter och olikheter med grannarna gör Algeriet till nästa hemvist för revolutionen kan vi bara spekulera i. Och naturligtvis med vår solidaritet göra allt för att det blir fallet.

.

Media;DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,GP1,GP2,

Bloggar;Jinge,Svensson,Röda Malmö,Internaionalen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Algeriet, Bouteflika, Revolution, Arab, CNCD, Polisvåld,

Revolution – Reaktion

Folkfest  – Tyranni

Demokrati – Diktatur

.

Vi lever i en tid då ordens verkliga mening skrivs med stora bokstäver. Den arabiska revolutionen som föddes till Jul kastar alla etablerade begrepp överbord och trampar ner alla stelbenta fördomar.

Länderna vid Medelhavets sydkost har i ett slag förvandlats från europeiska soldyrkares favoriter till centrum för förtryckta folks revolt mot våld och elände. Orden byter mening och politiskt korrekt känns plötsligt fel. Det var sagt att vi lever i en historielös tid, en tid då tiden stannade med kommunismens sammanbrott i öst och marknadens segermarsch världen över. Upp till var och en att realisera sin potential. Glöm den kollektiva kampen och solidariteten.

.

Revolutionens karta ser inte ut som vi tänkt oss.

.

De härskande hade förpassat ordet revolution till vaxkabinettet. Ja, inte de gröna och orangea färgrevolutionerna. De ingick ju i Marknadens segertåg. Men de verkliga, förskräckliga revolutionerna som vill rubba de härskandes makt, de fyllda av fanatism och intolerans, de som trampade ned individen med våld och stal hennes egendom, de var döda och begravda. Hoppades och trodde de som sa sig förstå och som skrev historien.

Så kommer dessa araber och ställer alla begrepp på huvudet. Svart blir vitt och tvärtom. Nu går det plötsligt inte att öppna en dagstidning utan att REVOLUTION, REVOLUTION, trängs på rubrikplats. Det är revolution hit och revolution dit, folkets revolution, jasminernas revolution, facebook- och twitterrevolutioner, ungdomens revolution, ja utan ände. Det är som om journalisterna fått fnatt av att upptäcka ett under lång tid bortglömt ord.

Vad har hänt? Vi inser med förvånade vidöppna ögon att verkligheten inte ser ut som den etablerade nidbilden av en revolution. I Washington, Paris och London rusar nyvakna ”experter” runt i ring och ropar till varandra: vem ligger bakom det här vansinnet? Var finns de beväpnade terroristerna som tänker skörda de lågt hängande frukterna i revolutionens trädgård?

.

Friheten ger luft under ungdomens vingar.

.

De begriper ingenting. Häromdagen sa en av alla dessa experter på utrikespolitik som sitter i CIAs analysrum att han varit med i hundratals möten det senaste året om situationen i mellanöstern utan att Egypten eller Tunisien funnits med som problem på dagordningarna en enda gång. De har spionsatteliter, spioner, diplomater, avlyssningsapparatur och all annan teknik till sitt förfogande. Men vad tjänar det till när de bara söker efter hemliga grupper, komplotter, dolda agendor men inte kan förstå vilken effekt en dubblering av priset på mjöl har i fattiga människors liv. De ser inte den mullvad som gräver sig fram, än hit än dit, för att plötsligt sticka upp sitt huvud – uppror, protester och revolution. Fritt citerat från Marx som  inte behövde spionsattelit för att känna igen en revolution.

Äntligen kan vi se hur en levande revolution vänder upp och ned på begreppen. Revolutionen blir plötsligt synonym för en folkfest, för solidaritet och gemenskap, för empati och ansvar för andras väl, för fredliga protester, ja till och med för ordning och reda med rengjorda gator och torg.

Nu kan vi också se hur Reaktionen, kontrarevolutionen, visar upp sitt rätta ansikte. Det är fyllt av bitterhet och hat. Den griper till blint våld utan minsta respekt för människoliv.

Den talar om ”stabilitet”, men tänker bara på hur makten med våld ska kunna bevara ett odemokratiskt elitvälde. För innerst finns den rasistiska fördomen att araberna är ”omogna” för demokratin, vår älskade demokrati som man måste förtjäna på Marknadens villkor.

Den talar om det farliga med ett ”maktvakuum” men tänker bara på hur den elit som med våld, tortyr, korruption och nepotism hållit sig kvar vid makten och lydigt tjänat sina herrar i Washington ska garanteras fortsatt makt. Stabilitet betyder inget annat än fortsatt diktatur. Miljoner och åter miljoner i den arabisktalande världen har fått nog av ”stabilitet”. Vem behöver stabilitet? Folken eller Washington och Jerusalem?

.

Ordet Revolution är politiskt korrekt igen. Äntligen är den tid över då medaljbehängda julgranar predikade ”folkens revolutionära kamp” från höga oåtkomliga tribuner. Generationer fick en bild av revolutionen som lika med stelbenta stöveltramp fram mot en glödande röd sol vid horisonten. Den som inte hängde med i stövlarnas rytm trampades obönhörligt ned. -Revolutionen är ingen tebjudning, sa julgranarna. Men det är just vad den är, det är en folkfest, det är glädje och otroligt mod.

Äntligen öppnas våra ögon igen. Miljoner och åter miljoner ser igenom de rökridåer som härskarna och deras lakejer i media förblindat oss med.

Från Tunis och Kairo strömmar bilderna ut och vi bländas av en äkta folkfest – en levande revolution.

.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,DN4,SVD4,SVD5,SVD6,DN5,DN6,GP3,GP4,DN7,SVD7,SVD8,

DN8,DN9,

Bloggare: Jinge,Svensson,Röda Malmö,Internationalen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Egypten, Tunisien, Araber, Revolution, Kontrarevolution, Demokrati, Tyranni, Mubarak, USA, Obama,

Ett steg på vägen i Alger.

.

Trots polisens förstärkningar lyckades mer än två tusen demonstranter att i lördags samlas till en protest på Första Majtorget i Alger. Mubaraks fall dagen innan hade stimulerat många att trotsa demonstrationsförbudet och den massiva insatsen av kravallpolis.

Redan tidigt på morgonen sattes 30 000 kravallpoliser in för att blockera alla infarter till Alger. Hundratals aktivister arresterades redan i dessa vägspärrar. Polisen hade också stängt av alla gator in till Förstamajtorget.

.

Flera tusen demonstranter trotsade undantagslagarna och demonstrationsförbudet.

.

Rädslan för polisens våld är verkligen befogad. Så sent som den 22 januari kallade RCD (Rally för Kultur och Demkrati) till en liknande demonstration. Då slog 20 000 poliser brutalt ned de 500 personer som försökte organisera en demonstration och inte mindre än fem personer dödades av polisen och flera hundra arresterades.

.

Bouteflika tillsammans med sin gode vän bling-bling Sarkozy

.

Trots det lyckades i går flera tusen demonstrera sin avsky för den algeriska polisstaten och kräva ett slut på undantagstillståndet, ett slut på korruptionen och social rättvisa i ett samhälle med stora rikedomar och massor av fattiga.

Den härskande arméeliten med nickedockan Bouteflika som president upprätthåller sin makt med polisterror. Algeriet är det polistätaste landet i världen. Till det har eliten pengar. Men ordentlig mat för dagen och arbeten åt de fattiga finns inga resurser. Lördagens demonstration var ett stort steg framåt. Det öppnas stora sprickor i rädslans mur. Bakom den börjar de härskande darra på manschetten.

.

Media: DN1,SVD1,SVD2,AB1,AB2,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Algeriet, Egypten, Bouteflika, Polisvåld, Alger,