Kategoriarkiv: Internationellt

Ras för danska Socialistisk Folkeparti

Publicerat av
2

 

Danska Socialistisk Folkeparti fortsätter stuprätt utför i opinionsundersökningarna. Var det val i dag skulle bara 4.2 procent av danskarna rösta på partiet vilket är den lägsta siffran någonsin.

Bakgrunden är regeringssamarbetet med socialdemokraten Helle Thorning-Schmid och därmed ett ansvar för hennes genant osminkade borgerliga krispolitik. Partiets väljarunderlag har därmed halverats sedan valet i september 20111 när man fick förtroende från 9.2 procent av väljarkåren.

I en annan undersökning  från institutet Megafon säger 51 procent av väljarna från 2011 att tiden har kommit för den nye ordföranden Annette Vilhelmsen att lämna sina skrivbord i regeringskontoret. Bara 23 procent av dessa vill att partiet ska vara kvar.

.

.

Medlemmar lämnar i massor partiet i besvikelse över den borgerliga politiken. Under bara ett par dagar har dessutom tre ledande företrädare valt att hoppa av. Men de har för sin del sökt sig till – socialdemokratin! Detta samtidigt som (s) ”tagit rygg” på SF i utförslöpan. Sedan valet 2011 har socialdemokraterna förlorat 7 procent av väljarstödet. Framförallt är det Sverigedemokraternas kusin, Dansk Folkeparti, som vinner på bekostnad av de bägge traditionella arbetarpartiernas bekostnad och nu tävlar med socialdemokratern om att vara landets tredje största parti.

.

.

Det mer radikala vänsterpartiet Enhedslistan, som vägrade att acceptera regeringssamverkan, ligger kvar på dryga 12 procent, vilket är nära nog en fördubbling av valresultatet.

”Det är en frestande idé att fälla regeringen”  säger partiets ordförande, Johanne Schmidt-Nielsen, när hon av tidningen får frågan om sin och Enhedslistans syn på den senaste utvecklingen, där regeringen sänker ersättningar till arbetslösa och pensionärer och samtidigt ger företagen samma lättnader när det gäller bolagsskatten som regeringen Reinfeldt nyss har beslutat om. ”Jag vet att det finns tusentals människor som har röstat fram den här regeringen därför att de  var överens med Thornig då hon sa att ”vi väljer välfärd framför skattelättnader”. Dessa människor trodde på de radikala när de lovade att inte sänka bolagsskatten”.

”Om vi inte kämpar tillsammans för en mer solidarisk politik i det här landet kan vi lika gott lämna över nycklarna till ministrarnas kontor till Lars Lökke ( Förre borgerlige statsministern, ordförande i Venstre)”, fortsätter hon. Men detta vore att ge upp och det skulle definitivt inte gynna vare sig de arbetslöse, de studerande, de äldre eller välfärden. Tvärtom.”

.

.

Erfarenheterna från Danmark borde studeras uppifrån och ner, i varenda söm, av medlemmarna i Vänsterpartiet. I dag är den egna strategin att binda sig fast vid masten på en kommande tänkt socialdemokratisk regering. Detta samtidigt som Stefan Löfven och och socialdemokraternas partiledning är surrade till händer och fötter av sin tilltro till kapitalismen och dess bankvälde. Det gröna Miljöpartiet har för sin del blivit alltmer blåslaget . Varför hålla liv i en från början dödfödd idé om en ”rödgrön regering”?

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Cypern är ett skatteparadis

Publicerat av
7

Cypern är en liten ö med få människor och en ekonomi som väger cirka en halv procent av Europas samlade bruttonationalprodukt. Hur i all världen kan en sådan ministat få hela Europas finansvärld och regeringar att darra på manschetten?

Det är många faktorer som griper in i varandra och som tillsammans ger bilden av varför paniken lurar bakom hörnet, speciellt sedan Cyperns parlament röstade nej till Trojkans plan.

Teckning av Dan Rydberg

1. Cypern är ett skatteparadis. Det finns ingen allmänt accepterad definition av skatteparadis. Men två saker nämns alltid. Ett, att det saknas insyn i bankernas accepterande av insättningar. I Cypern saknas inte insynen för innehav på bankkonton som ägs av personer skrivna inom EU. Landet följer sedan ett antal år de regler som existerar och har därför klassats som ett ”vitt” skatteparadis på skalan vitt, grått och svart.
Men för boende på Cypern som inte är medborgare i EU gäller inga regler om insyn i kontoinnehaven. Så för de ryska oligarker som har cirka 20 miljarder euro innestående på cypriotiska banker gäller inga regler om pengarnas ursprung, har de beskattats i hemlandet eller andra frågor som kan leda myndigheterna svarta pengar på spåren.

Cyperns president Nicos Anastasiades 

För det andra definieras ett skatteparadis som en finansplats där det råder mycket låga skatter på inkomster av kapital. Det stämmer också in på Cypern som tar ut 10 procents skatt på utländska företags inkomster plus att realisationsvinsten vid försäljning av fastigheter är lika med noll. Detta räcker till att förklara varför ryska företag och nyrika personer gjort Cypern till sitt nya hemland. Att det inte handlar om vilka ryssar som helst bevisar de krav som Cyperns regering ställer på personer som vill skaffa sig medborgarskap –endera sätta in 17 miljoner euro på ett konto i en av öns banker eller investera i ett företag för minst 50 miljoner euro.
Bland annat hittar vi den ryske stålbaronen Abramov, inte fotbollslaget Chelseas ägare Alexander Abramovich som DN felaktigt angav. Där bor också den norske redarkungen John Fredriksen och Teddy Sagi, en israelisk ägare av spelsajter på Internet. Alla tre naturligtvis med många miljarder euro i privat förmögenhet.

2. Den kanske viktigaste förklaringen till att Trojkan försöker ge Cyperns banker nytt kapital till ett belopp av 17 miljarder euro, varav 5,8 miljarder ska tas från kontoinnehavare på ön, ligger i Tysklands inrikespolitiska situation. Det är snart allmänna val i landet och Angela Merkels situation är mer prekär än vad den någonsin varit. Det är helt enkelt uteslutet att hon och hennes regering skulle acceptera ett stödpaket som låter de ryska miljonärerna och oligarkerna på Cypern slippa undan gratis med hjälp av tyska skattebetalares pengar. Därför har Berlin (och Finland) varit orubbliga i förhandlingarna med Cyperns regering. Tyska pengar till att rädda ryska miljonärer från kapitalförluster –NEIN.
Vi vet inte vad som sagts utom mikrofonernas hörhåll. Men det är nog ingen dålig gissning att Merkel och andra ledare i Trojkan mumlat att ”nu ska vi sätta dit de där ryska maffiatyperna som använder Cyperns banker till att tvätta svarta pengar”. Vilket samtidigt, men indirekt, skyddar ett fåtal västeuropeiska finanshajar som lånat ut pengar till Cyperns banker.

3. Men varför rädda två banker, Laiki och Bank of Cyprus, som väger noll i det europeiska banksystemet. Förutom ett par grekiska banker är det ingen stor europeisk bank som sitter inne med en riskabel exponering mot Cypern. ECB kunde ju låna ut ett tusen miljarder euro till kontinentens banker för att hålla hjulen igång. Varför då skapa en sådan kris över en summa på 10 miljarder euro som ECB (och IMF till en mindre summa) säger sig ställa upp med under förutsättning att Cyperns regering hittar 7 miljarder å sin sida, 5,8 miljarder från landets kontoinnehavare och resten i form av avskrivna bankobligationer? Orsaken till utpressningen från Trojkans sida ligger den tyska inrikespolitiken, som beskrivet ovan.
Av den anledningen är Trojkan beredd att spela ett högt spel. För det är vad det handlar om trots att de banker man ska rädda är pyttesmå. Det vill säga i europeisk skala. För i förhållande till Cyperns BNP är de gigantiska och deras tillgångar uppgår till cirka åtta gånger öns BNP. Liksom på Irland lider Cyperns banksystem av en sorts finansiell elefantiasis.

Insättningarna på bankkonton uppgick i januari till 68 miljarder euro. Om inte ”hjälppaketet” antas går de båda bankerna som nämnts i konkurs omedelbart. Cirka 30 miljarder av de 68 miljarderna måste då ersättas av staten eftersom de 30 miljarderna täcks av insättningsgarantin på kontoinnehav under 100 000 euro.

4. En annan faktor som driver krisen är mer psykologisk. För rent finansiellt har det cypriotiska banksystemet ingen tyngd. De mesta av utlåningen från öns banker har gått till företag i Cypern och till en viss del Grekland.

Andra länder i EU har ingen nämnvärd exponering till Cypern. Men själva idén att ta pengar direkt från kontoinnehav utan att respektera EU;s insättningsgaranti på 100 000 euro är en tidsbomb som redan många finansexperter kallar EU;s största politiska misstag hittills.
Principen om garanterade sparpengar är upphävd och vid minsta rykte om problem för en bank i säg Spanien, Portugal eller Italien kan panik snabbt bryta ut och folkmassor rusa till för att tömma sina konton. Enda sättet att undvika det är att stänga bankerna för offentligheten med alla andra följder som det medför. Hela det finansiella systemet kan krascha. Det är ingen överdrift. Det är ett reellt hot. En risk som Trojkan medvetet tagit av de orsaker jag försökt frilägga ovan.

Teckning av Dan Rydberg

Än en gång är det alltså bankers finansiella äventyr som riskerar att skaka hela det finansiella systemet och därmed också den reella ekonomin av tjänste- och varuproduktion. Den enda läxa som Trojkan och Europas nyliberala regeringar drar av de återkommande finanskriserna är att beskatta de arbetande för att rädda ägare av bankkapital. Politikerna och finansmännen säger att det inte finns något annat alternativ än att socialisera de privata bankernas förluster. De är för stora för att inte räddas sägs det. Det skulle skapa en enorm systemrisk att låta giganter falla , som man lät ske med Lehman Brothers. Nu ser vi att två pyttesmå banker också skapar en systemrisk mest av politiska skäl och risken för panik i andra länder när ”olyckan” är framme. Vi borde i stället säga att bankerna, stora som små, är för viktiga för att låta privata vinstintressen bestämma hur de ska skötas. Vid sidan av Merkels och andras ”enda väg” finns det en väg som ingen etablerad politiker vill eller vågar beträda – ta över finansväsendet i samhällets ägo. Vi har redan sett tillräckligt av kaos sedan 2007 för att låta bankirerna fortsätta att härska över världsekonomin. Vårt gemensamma bästa kan inte förlikas med ett privat banksystem som endast styrs av principen att maximera profiten oavsett de risker det medför. Risker för de arbetande i samhället. Inte för bankirerna. De räddas av politikerna med dina pengar.

Media: DN1,AB1,DN2,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Varför inte gömma de afghanska tolkarna på våra regementen?

Publicerat av
4

 

 Samtidigt med ÖB landar krigsmaktens nya  helikoptrar i Afghanistan.

Vår Överbefälhavare Sverker Göransson är på benen igen, pigg och rask. Han säger sig ”vara redo ” efter att ha haft en period med ”återladdning, reflektion och fokusering på sig själv”. Hans första framträdande skedde på militärbasen Marmal utanför Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan:

– Det är ingen slump att jag valde att åka hit det första jag gjorde, jag ville börja hos soldaterna. I den miljö jag trivs bäst, hos de som varje dag är beredda att offra sina liv för att hjälpa andra, säger Sverker Göranson i ett uttalande på Försvarsmaktens hemsida.

Hans första utspel blir att Sverige nu – när NATO:s USA-ledda ockupationsstyrkor ska bantas – måste hjälpa de lokala tolkar som hjälpt oss att kriga. Det handlar om ”en grad av medmänsklighet”. Men framförallt är det varumärket Sverige som annars hotas, menar ÖB i en intervju med Dagens Nyheter. Ska vi kunna kriga i andra länder (och då kanske mer än en vecka?) så måste tolkarna uppfatta det som att vi tar hand om dem. När han ändå är här i krigszonen passar Göransson på med att leda en rituell ceremoni där man inviger  fyra av de femton amerikanska helikoptrar av märket Blackhawk som kommer att kosta den svenska krigsmakten 4.7 miljarder räknat fram till 2020.

Överbefälhavarens utspel med ett svenskt asylprogram för de afghanska tolkar som sägs ha hjälpt NATO och oss att under tio års krig att ”befria” landet bekräftar bara att denna elva år långa militära insats varit ett fiasko. De som borde vara dekorerade afghanska krigshjältar kan inte efter befrielsen ens leva kvar i sitt eget land eftersom de av många uppfattas som samarbetsmän och quislingar.

Minst sagt en märklig befrielse. ”Mission accomplished?”.

Enligt DN får nu Göransson ta en dust med Tobias Billström när det gäller tolkarnas möjligheter att få svensk asyl. Något som lär bli svårt eftersom denne till Svenska Dagbladet säger att ”Sverige inte delar ut asyl som en belöning för utfört arbete”. 

.

.

”Mission accomplished?”  Våra ”hjältar” på väg hem från ett förlorat krig…

Nåväl, här har jag ett förslag till hur det hela kan lösas. De svenska krigsmännen gör bivack här hemma på sina regementen och där kan sedan Göransson gömma tolkarna som smugglats förbi gränspolisen i ett Herculusplan. Här kan de sedan diska, städa, bädda och servera för ”de svenske”. På så sätt undkommer de mörkhåriga afghanerna Billströms långa arm. Vilken polis vågar söka efter papperslösa flyktingar på våra tungt beväpnade regementen? Dessutom är det här billigt och därmed en bra lösning för att klara regeringens sparbeting på en halv miljard för den svenska krigsmaktens personalkostnader. Vi får råd både med helikoptrar, nya Viggen – och personal…

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,SVD3,SVD4,DN3,SVD5,

Jan Myrdal, FiB/Kulturfront och ”Syriensolidaritet”

Publicerat av
21

Mitt inlägg om Åsa Linderborgs förhållningssätt till politikern Jan Myrdal har lett till många besök och många kommentarer. De senare finns här i en rad under min text. De enda av dem som ger sig in i en egentlig politisk debatt är skrivna av Anders Romelsjö. Tim Gibran svarar i kommentarerna bra på hans medvetet vinklade frågor. Men det finns en hel del annat att säga om Romelsjö. Han är ledande i FIB/Kulturfront och den regimvänliga gruppen ”Syriensolidaritet”. Dessutom bloggare. För en tid sedan köpte han bloggen och varumärket Jinge.se, med dess läsarkrets och annonsörer, från Jan-Inge Flucht. Flucht har sedan återaktiverat sig med bloggen bilderblogg.se, uppenbart upprörd över att Romelsjö använt hans gamla varumärke till att saluföra gycklaren Mohamed Omar som en trovärdig aktivist för Assadregimen. Jag ska försöka loda lite djupare i frågan. Inte i deras inbördes tvist men väl i de vatten där Myrdal fiskat under åren och som också är hemmavatten för FIB/Kultorfront och Romelsjö.

Mitt blogginlägg handlade främst om Åsa Linderborgs återkommande försök att hjälpa Jan Myrdal att hålla sig upprätt, vilket jag menar är att ge demokratins posörer gratispoäng. Självklart blir Romelsjö upprörd eftersom han och andra i FIB/Kulturfront har Myrdal som sin ikon för bland annat den stolta parollen om ”försvar för yttrande- och tryckfriheten”.

I sin födelsedagsskrift vid Myrdals åttioårsdag, ”Var tid har sin strid”, menade Linderborg förbluffande nog exempelvis att:

”Långt mer konsekvent än dem som kallar sig liberaler har Myrdal genom åren försvarat åsiktsfriheten, yttrandefriheten etc, ofta i bitter polemik med liberalerna”.

Verkligen? Visst, med stor nit när det gäller Sverige och andra av Västerlandets imperialistiska stater där arbetarrörelsen hela tiden får kämpa för att behålla de viktiga fri- och rättigheter vi erövrat.  Men när det gällde upproren i Berlin 1953 eller Ungern 1956 då var dessa friheter för Myrdal underordnade och han försvarade att de som stod upp för dem kördes över och massakrerade av sovjetiska stridsvagnar. 1943 gick han med i det svenska stalinistpartiets ungdomsförbund SKU och blev en ”hängiven ungkommunist” eller snarare en eldig försvarare av stalintidens partidiktatur. Positioner som han aldrig gett upp även om han på ålderns höst rantat runt lite mer om frågornas ”komplexitet” under denna tid. Under 1960-talet valde Myrdal att i stället sluta upp bakom maoismens partidiktatur och rättade sina egna ställningstaganden efter vad som beslutats i Peking. Han blev försvarsadvokat både för Kambodjas Pol Pot och massakrerna på Himmelska fridens torg. I dag kallar han sig fortfarande för maoist.

.

.

Med Jan Myrdal som ansvarig utgivare var det naturligt att sparka ut

den geniala tecknaren och ”anarkotrotskisten”  Lars Hillersberg  från FiB/K…

.

Ibland hyllas Myrdals stora vitterhet, hans beläsenhet beundras och han vinnlägger sig om att posera med att bokraderna i det bibliotek i Varberg som på senare tid skapats med hans boksamling mäter över tusen meter. ”Gå till läggen”, uppmanar han ständigt sina motståndare. Men de tusentals böcker, skrifter och tidningar där socialister kritiserat stalinismens och maoismens revision av marxismen de har han förmodligen inte ens sett, än mindre läst. Från min egen ungdom minns jag en av dem som charmats av Myrdal. Proletärens senare chefredaktör Roger Gross, där han målade med både bred pensel och bjärta färger. Bland annat delade tidningen ut veckans ”ishacka” till olika svenska ”trotskister”, allt i åminnelse av den ishacka som Stalins agent  Ramón Mercader använde när han mördade Trotskij, den tidens främste ledare för den internationella Vänsteroppositionen mot det degenererade ryska bolsjevikpartiet. Nåväl, under en pratstund i den tidens radikala ungdomsmiljö berättade jag för Gross att jag just läst Deutschers och E. H. Carrs böcker om den ryska revolutionen och tyckte att det väckte en del frågor som kanske skulle kunna diskuteras i våra studiecirklar. Roger undvek att svara.  Senare fick jag veta att han berättat för alla som ville höra att ”Göte har blivit CIA-agent”. Händelsen var i sig betydelselös men förtjänar att berättas eftersom den säger mycket om den syn på kritiska texter och diskussion som kom att prägla den ungdomsrörelse där Myrdal var ideologisk Gudfader.

.

.
Den unge Myrdal charmade en radikal ungdomsmiljö
Som han sedan har hållit uppsikt över…
.

.

Under dessa år var Myrdal och maoisterna i Sverige förvisso i ”bitter polemik med liberalerna”. Men han och de som charmades av hans politiska budskap förlorade stort eftersom de aldrig tilltrodde oss arbetare förmågan att själva besluta över våra liv, över våra egna fackföreningar och våra egna partier. För stunden kanske i Sverige. Men i maoisternas Kina kunde en kritisk arbetare gripas av företagets partidirektör och hållas häktad i upp till tre år – inne i fabriken. Där kunde en studentrevolt också  kväsas med pansar. Varför skrev Myrdal aldrig något om detta? I stället för alla sina utläggningar om ”Folkrepublikens behov av stabilitet”. Hur var det sedan med yttrandefriheten för Kambodjas fattiga bönder? Fick de diskutera och besluta över sin egen framtid när väl den gamla diktaturen fallit och kolonialväldet hade brutits?

Myrdal mest halsbrytande dubbelmoral när det gäller det viktiga försvaret av yttrande- och tryckfriheten kom när han försvarade Khomeinis fatwa 1989 om dödsstraff för Salman Rushdie efter hans publicering av romanen ”Satansverserna”. Brottet var att han ”hädat Islam”.

Irans 1989 var nu  inte så många år ifrån Orwells 1984 men ändå formulerade sig Myrdal så här absurt i Svenska Dagbladet den 22 februari 1990  :

 ”När imperialismen nu på nytt söker få makt över folken är det den nödvändigt att låta genomföra angrepp inom folkens egen kultur och religion för att förlama motståndet. Imamens dom över Rushdie var alltså en åtgärd också för att stärka det vidare undergrävande kulturella arbetet. Det möjliggjorde därtill för de fattiga och förtrampade muslimska invandrarmassorna i Europa att ta medveten ideologisk strid för sitt människovärde”.

 Det internationella författarupproret som vände sig mot den teokratiska diktaturens dödsdom avfärdades som ”kränkande eurocentristiskt” och som en del av ett ”korståg mot Islam”. I ett inlägg för DN två år senare preciserade han sig:

”Jag har respekt för den islamiska revolutionen i Iran. Det beror både på att jag varit en i del i Iran under shahens decennier och på att den islamiska revolutionen i vår tid, när de av Kreml undergrävda kommunistiska masspartierna gått i upplösning, för folken i stora delar av världen faktiskt representerar den enda politiskt organiserade förhoppningen om ett människovärdigt liv”.

.

Irans islamska väktarråd. Värnare av yttrandefriheten?

Personligen var jag också i delar av i Iran under shahens tid, såg också förtrycket och förstod både då och nu varför islam i många länder kan ses som en förhoppning om ett människovärdigt liv. Men för en socialist eller för den som fokuserar på att försvara yttrandefriheten kan denna förståelse aldrig innebära att man försvarar den högerradikala politiska islamismen.  Myrdals försvar av fatwan mot Rushdie med det löjliga argumentet om att den enligt islam och Koranen var och är ”formellt korrekt” innebär att han gav och ger våra liberala posörer en läckerbit som de kunde och kan suga på länge. För den del av vänstern som värnar sin ikon från 1970-talets debatter har hans ståndpunkter varit och är katastrofala.

I dagens Iran är givetvis inte islam den politiskt organiserade förhoppningen om ett människovärdigt liv. Tvärtom! Mullornas långa styre har släckt alla sådana förhoppningar. Symbolen för dess styre har i stället blivit liken efter fackligt aktiva arbetare som hängs upp i mobila lyftkranar. Irans nya mycket stora ungdomsgeneration är verkligen impregnerad med vaccin mot islamistisk högerradikalism.

När det gäller dagens Syrien har Myrdal glömt den insikt han till en del fick när han besökte shahens Iran. Han och kretsen kring FIB/Kulturfront och deras ”Syriensoldaritet” avfärdar i dag alla islamtroende rebeller i Syrien över en kam som Al Quaidanhängare. Nu är det Assads diktatur som står för ”stabilitet”. Det två år långa folkliga upproret, med sina tiotusentals fredliga eller civila demonstrationer och manifestationer, förkastas med argument som är hämtade från diktaturens egen propagandaarsenal. ”Någon demokratisk opposition har aldrig identifierats”, häver Romelsjö ur sig i en av sina kommentarer.

Varför protesterar aldrig ”Syriensolidaritet” exempelvis mot fängslandet av de tiotusentals politiska fångar som säkerhetspolisen gripit och sedan kastat ner i Assads fängelsehålor för att där utsättas för en vidrig och ibland dödande tortyr? Hur stor är deras yttrandefrihet? Eller deras mötesfrihet?

Myrdals och FIB/Kulturfront har genom decennierna haft en unik dubbel bokhållning när det gäller sin syn på yttrandefriheten. Det är därför som det är trist att Åsa Linderborg, som i mycket annat står för klokskap, kan fläka ut sitt försvar för Myrdal till att omfatta det absurda påståendet att denne ”genom åren har försvarat åsiktsfriheten, yttrandefriheten etc”.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Trojkan stjäl pengar från småsparare

Publicerat av
3

Trojkan stjäl pengar. Det är den nakna sanningen bakom helgens beslut att tvinga regeringen i Cypern att stoppa sina långa fingrar i vanliga medborgares pengar på sparkonton och roffa åt sig ett betydligt byte, 7 miljarder euro närmare bestämt.

Beslutet att konfiskera sparade pengar är unikt i modern historia och riskerar att skjuta i sank hela banksystemet. För det finns en sak som banker inte kan fungera utan –förtroende. Vanliga medborgare med små eller medelstora inkomster sätter in sina pengar på sparkonton i stället för att stoppa dem i madrassen av en enda anledning.

Olli Rehn från Finland håller i EU-kommissionens finans- och penningpolitik.

Sparade pengar är nämligen garanterade upp till en summa som ytterst få familjer äger -nämligen 100 000 euro. Var garanterade, för efter beslutet att punktera bankkonton på Cypern och i ett slag konfiskera pengar från alla familjer oavsett storleken på de sparade medlen har den heliga insättningsgarantin kastats ut genom fönstret av Trojkan under press från framför allt de tyska och finska regeringarna.

Utpressningen av den cypriotiska regeringen är uppenbar och ytterst allvarlig. I fredags ställdes president Nicos Anastasiades inför ett fullbordat faktum.

-Hosta genast upp 7 miljarder euro eller så blir det inget stödpaket, var andemeningen i det budskap som mötte Anastasiades vid ankomsten till Bryssel. Vad ska då pengarna användas till? Rätt gissat –hjälpa de privata bankerna att överleva. Om den cypriotiska regeringen lägger beslag på 7 miljarder av sparade medel ställer EU upp med 10 miljarder som alltihopa sedan ska användas till att stärka de privata bankernas egna kapital. Principen är verkligen enkel –ta från de små och ge till de rika. Inga sjukhus, barnhem eller skolor kommer att byggas med de 17 miljarderna, nej de ska gå direkt ner i de privata bankernas fickor.

Sedelautomaterna tömdes redan i ferdags.

Det har redan luftats en viss skadeglädje över att nyrika ryssar som använt Cypern som skatteparadis också kommer att drabbas. Det må vara, men hela 35% av de 68 miljarder som finns insatta i landets banker ägs av cypriotiska medborgare med mindre än 100 000 euro på sparkontot och 48 av de 68 miljarderna tillhör cyprioter.

 Om idén varit att sätta åt nyrika ryssar som placerat mer eller mindre svarta pengar i Cypern finns det mer drakoniska metoder. Gör en grundlig revision av hur stor del av ryska och grekiska fonder som placerats på Cypern som är tvättade pengar och konfiskera dem rätt av.

Enligt rapporter av journalister på plats i Bryssel i fredags kom beskedet som en chock för president Anastasiades.

-Jag kan inte göra det. Ni försöker krossa oss. Även om jag skulle acceptera det kan jag inte få det igenom parlamentet, lär han ha sagt och lämnat salen.

Men Trojkan har mer än en trumf i skjortärmen och lät presidenten förstå att utan en överenskommelse skulle ECB omedelbart inställa stödkrediten till Cyperns banker, det vill de pengar som bankerna får i lån över natten för att reglera den dagliga aktiviteten. Hotet räckte för Anastasiades som lydigt fick krypa tillbaka till förhandlingarna. Utan ECBs korta stödlån hade banken Laiki tvingats i omedelbar konkurs och samtidigt dragit med sig andra banker på ön. En kollaps av landets banker hade kostat staten 30 miljarder euro i investeringsgaranti för sparkonton med mindre än 100 000 euro insatta.

Cyperns president Níkos Anastasiádis till vänster verkar inte speciellt nöjd, men vad hjälpte det?

I dag och i morgon tisdag 19 mars är bankerna på Cypern stängda för att presidenten ska få tid på sig att sätta kniven på strupen på parlamentet. Den regerande koalitionen har bara 28 röster av 56 och måste vinna över ett par ledamöter för att begå den historiska hold-up som planerats i Bryssel och den cypriotiska regeringen väntas begå oavsett om den vill eller inte.

På onsdag vet vi inte vad som ska ske. Antagligen kommer Trojkan att gå med på en förändring av ”punktskatten” så att ”bara” 3,5 % tas av sparade medel under 100 000 euro och 12,5 % tas ut på medel däröver. Men principen är densamma. Insättningsgarantin hamnar i papperskorgen. Blir det upplopp och rusning på bankerna är det inget att förundras över. De arbetande och småsparare i allmänhet är rasande på regeringen och EU. Redan i fredags gick det hett till på vissa platser. En ägare av en bulldozer försökte till och med dra loss en bankautomat i desperation över att inte komma åt sina pengar. Men spekulationer behövs inte. I övermorgon får vi veta hur uppretade vanliga medborgare reagerar.

En sak är i alla fall säker. Med sitt beslut har EU lyckats skjuta sig självt i foten. Grunden för sparande i banker är skadeskjuten –förtroendet kan aldrig mer återupprättas. Vid minsta rykte om problem för en bank kan en omedelbar panik utlösas.

Media: DN1,DN2,DN3,DN4,

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Hyllning i Stockholm till det syriska folkets kamp mot diktaturen

Publicerat av
Svara
644700_432439476841195_675230260_n
.
En fantastisk solidaritetskväll för Syrien mot Assad-diktaturen hölls på fredagskvällen i Stockholm på tvåårsdagen av det fredliga folkupprorets inledning. Ett par hundra deltagare fick Folkets hus i Årsta att bågna och ett brett artistuppbåd, med allt från poesi och dans till sång och musik, gjorde kvällen till en storartad hyllning till det syriska folkets kamp mot diktaturen. Socialistiska Partiet representerades bland andra av veckotidningen Internationalens chefredaktör Gunvor Karlström och Anders Wettermark från stockholmsavdelningen som framförde partiets solidaritetshälsning (nedan) och överräckte tusen kronor till kvällens insamling för syriska flyktingar. I denna ödestid för det syriska folket utgjorde kvällen en viktigt steg i en alltmer akut solidaritetsrörelse.

 

Solidaritetshälsning från Socialistiska Partiet i Stockholm:

Solidaritet med Syriens folk mot diktaturen!

Den fredliga syriska folkrörelsen för demokrati, mänskliga rättigheter och social rättvisa som inleddes för två år sedan möttes omedelbart av Assad-diktaturen med ohyggligt våld och massmord. Att regimen bara kan hålla sig kvar vid makten genom blodig terror har länge stått klart för en värld. Ändå understöds blodsväldet av medbrottslingarna i Moskva, Teheran och på andra håll. Men även stora delar av västvärlden har valt att titta bort och låta terrorn fortsätta.

Vi, socialister i Sverige, upplever det pinade syriska folkets lidande som vår egen smärta, vi delar det syriska folkets hat mot diktaturen och dess vrede över omvärldens undfallenhet och passivitet.

Vi är med i kampen mot förtrycket tills regimens sista mördare besegrats och det syriska folket kan bygga upp ett nytt fritt, demokratiskt och jämlikt Syrien.

  • Skam över de politiska förbrytarregimer som beväpnar Assad-regimens bödlar!
  • Leve det syriska folkets hjältemod och kampen för att störta diktaturen!
  • Leve den internationella solidariteten för frihet, demokrati och rättvisa!

Socialistiska Partiet i Stockholm hälsar dagens solidaritets- och kulturafton för det syriska folkets kamp mot diktaturen och skänker tusen kronor till kvällens insamling till Syriens flyktingar.

Fredag 15 mars 2013

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Spår som förskräcker – Putin sneglar bakåt i tiden

Publicerat av
4
.

 

Alla vet vi att Rysslands Vladimir Putin bokstavligen tycker om att spänna sina muskler och att visa upp dem inför världen.  Inget ont i sig. Alla har vi våra böjelser.

Men med de välregisserade muskulösa foton som sprids vill han också stärka karisman runt sin egen person – och rysk nationalism.  I dag kan vi läsa att han allvarligt oroas över att landets ungdom har förslöats och har dålig fysik.  Som botemedel vill Putin återuppliva Röda arméns gamla fysiska aktivitetsprogram. Träning där man bland annat lär sig att springa långt, kasta granater och klättra i rep.

”Barn ska vara starka, de ska vara hälsosamma, älska sin sport och att ha möjlighet att utöva den. De ska veta hur de försvarar sig och hur de försvarar sitt moderland”, hävdar Rysslands president och rekryterar den i landet kände actionskådespelaren Steven Seagal till en kampanj för att få ungdomen på benen. I sig inget ovanligt. I USA har alla presidenter, även om de inte haft så mycket egna muskler att visa upp, alltid gjort propaganda för den egna arméns fysiska träningsprogram…

Men för mig sprider Putins utspel en lite skämd doft. Här handlar det inte om att propagera för en hälsosam långpromenad eller en skidtur, eller varför inte en stund på gymmet, utan mest om att sprida odören av den ryska nationalism, infekterad av rasism och homofobi, som redan luktar så illa.  Denna finns också i den egna rörelsens ”Det Unga Gardet”. Gennadij Ziuganovs gamla Kommunistparti gör det inte heller lättare att andas när det rotar i stanken efter den storryske Josef Stalin.

Utan jämförelser i övrigt – jag lider inte av Jan Björklunds rysskräck – hajar jag därför till lite extra inför Putins utspel eftersom jag i går somnade in till SVT Plays reprisering av den franska dokumentären ”Hitlers uppgång och fall”. Där visades en hänförd Adolf Hitler som berättade om sin vision för tysk ungdom:

”I framtiden måste den tyske ynglingen vara smärt och smidig, snabb som vinthunden och hård som Kruppstål”.

.

.

Spåren bakåt förskräcker.  Vad Ryssland behöver – på samma sätt som Europa – det är inte mer av nattstånden nationalism utan en renässans för en revolutionär, socialistisk och demokratisk arbetarrörelse!

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

i media: DN1,DN2,

Guds utsände åker tunnelbana och gillar fotboll – men han välsignade också militärens diktatur

Publicerat av
8
.
.

Viva Il Papa ropar Expressens egen prelat Marcus Birro från Petersplatsen i Rom. ”Buena sera” blev svaret. I den gemensamma bön som följde på torget lyftes Birro sedan upp av en ”värdig och mycket andlig känsla”.  ”För alla som tjurar över hur illa den katolska kyrkan går i takt med sin samtid var det en bister kväll”, menar Birro i sin tacksägelse. Detta kommer att ”stärka den solidariska, progressiva och varmhjärtade katolska kyrkan” i Latinamerika…

Röken från Sixtinska kapellet har lagt sig och världens papister vaknar i dag med en ny ledare. Utsänd av Gud men ändå så folklig att han gillar fotboll och tango. I media sprids ett rykte om att det ska ha hänt att han lagat sin egen mat. För Aftonbladet berättar dessutom litteraturvetaren Göran Hägg att den nye påven har setts åka tunnelbana även som kardinal och biskop i Buenos Aires..

.

Sveriges största morgontidning, DN, säger sitt..

Han framställs som ”en av oss”. Lite som Jesus själv, Guds egen son. Kardinalen Jorge Bergoglio, nu Frans I, växte upp med en italiensk immigrant och järnvägsarbetare som pappa. På samma sätt som Jesus hade en snickare, en helt vanlig arbetare som far.

Men granskar vi Bergoglios förflutna får vi en annan bild. Jämförelsen med Guds son rimmar illa. Riktigt illa. I den mån evangeliernas historiska berättelser har en bäring så var Jesus en upprorsman mot romarrikets ståthållare och militära legioner. Bergoglio och den katolska klerikala hierarkin i Argentina välsignade och samarbetade för sin del med landets militärdiktatur i det ”Smutsiga krig” där över tiotusen människor dödades och torterades. Horacio Verbitsky, en av Argentinas mest framträdande journalister, berättar i sin bok, ”Silencio” (Tystnaden) om hur den argentinska marinen med hjälp av just Kardinal Jorge Bergoglio, för en inter-amerikansk människorättskommission gömde undan diktaturens politiska fångar i sin egen semesterbostad på ön, El Silencio, ute i Río de la Plata. Den förre reaktionäre påven Benediktus XVI fick förlåtelse för sin aktivitet i Hitlerjugend eftersom han då var så ung. Men skulle Jesus förlåtit Bergoglio?

.

.Bergoglio och diktatorn Videla i fryntligt samspråk

Birro gycklar i sin text med det sekulariserade Sverige – där det hos många av oss väcker anstöt när vi får höra att Frans I har gjort karriär i den katolska klerikala eliten genom att intensivt bekämpa kvinnors rätt till abort. Han är också en skarp motståndare till att människor av samma kön ska kunna vigas. ”Det är att förstöra Guds plan för oss människor”. Lite nonchalant viftar Birro undan detta med att ”Han är bibeltrogen med andra ord och något annat var inte att vänta eller förvänta”…

En katolsk nattvard, eller kommunion, är av central betydelse för varje katolik. Genom att ta emot oblaten och vinet visar man sin vilja att vara en del av Kristi kropp, vilken är den katolska kyrkan ledd av den Helige ande, förkroppsligad genom påven i enhet med sina biskopar. Har man begått en svår synd, som Argentinas förre diktator General Jorge Rafael Videla, vilket innebär att man är i en brytning med kyrkan, då måste man bikta sig och erkänna försyndelsen. Allt annat är ett helgerån.

Inför domstolen och i fängelset har Videla vägrat att erkänna sitt ansvar för den argentinska militärens dödande. Han har vare sig bett alla anhöriga eller Gud om förlåtelse utan har i stället stolt tagit sitt ansvar för åren av diktatur. I sina egna ögon begick Videla säker därför inget ”helgerån” när han tog emot Guds välsignelse genom kommunionen eller nattvarden. Inte heller Bergoglio som var den präst som genom ”specierna” (brödet) gjorde diktatorn till en del av Kristi kropp. Bergoglio var vid det tillfället väl medveten om Videlas inställning och genom att ge honom nattvarden gav han honom, bibeltrogen som han var, inte sin förlåtelse men väl sitt fulla stöd. Den Jesus som det berättas om i Bibeln skulle däremot aldrig ha accepterat detta. Han gjorde uppror mot en romersk överhöghet. Men sparkade också omkull månglarnas och krämarnas bord i Templet. Dessutom stormade han mot de skriftlärde, Fariséernas parti…

.

.Här låter Bergoglio Videla bli en del av Jesu kropp…

Birro tycker att vi sekulära tjurar över att Bergoglio är skriftlärd. Detta och hans förflutna är småttigheter. Vi ska nöja oss med att påven tycks vara en mer kul typ än den triste föregångaren. En som gillar fotboll och tango. Dessutom har han, positivt nog gett sina församlingsmedlemmar tillstånd att använda kondomer. Men dessvärre ”bara vid risk för infektioner”. Inte vid risk för oönskade barn…

.

En kul gubbe. Räcker det för oss?

Men vi tänker fortsätta att tjuras. Den nye påven har tagit sitt namn, Frans I, efter det katolska helgonet, den asketiske fågelskådaren Fransiskus. Men varför ska vi imponeras av det yttre? Militärdiktaturen i Argentina gynnade de rika och besuttna, de välmående i sitt land. Vi vet också att det papistiska Italien har denne Fransiskus som sitt nationalhelgon. Men samma papister har också gång på gång röstat fram Capo dei Capo, bossarnas boss, vällustingen Berlusconi som sin president…

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I media: DN1,DN3,DN2,SVD1,AB1,

Höga löner skapar ingen kris

Publicerat av
11

Av Michel Husson

En intern devalvering, alltså sänkta löner och nedskärningar i de sociala utgifterna, beskrivs i dag som ett sätt att minska obalansen i Europa och som en väg ut ur krisen. Indirekt är det lönerna som anklagats för att ha orsakat krisen, men i min bok ”Löner och konkurrenskraft, för en verklig debatt” hävdar jag en motsatt analys.

Till att börja med förtjänar två saker att påpekas:

Att den generaliserade sänkningen av lönernas andel av BNP är källan till den aktuella krisen och att lönenedpressningen leder in i en återvändsgränd.

Arbetslösheten och inkomstfördelningen

Vad gäller lönernas minskade andel råder det enighet alltifrån OECD via IMF till Europakommissionen. Alla tre har nyligen publicerat studier som inte frågar sig om löneandelen minskat utan varför den minskat. Ett konstaterande som logiskt står i motsättning till den analys som säger att orsaken till den ekonomiska obalansen i södra Europa kan förklaras av en minskad konkurrenskraft som i sin tur är orsakad av en överdriven tillväxt av lönerna.

Minskning av arbetets andel, som OECD kallar det, hade innan krisen självfallet sin motvikt i en ökning av företagens vinstmarginaler. Men de ökade vinsterna har inte använts till ökade investeringar utan i stället till ökad utdelning till aktieägarna. Den enorma överföringen från de lönearbetande till aktieägarna har kunnat genomföras tack vare arbetslöshetens inverkan.

-Ett asocialt Europa??? Nej tack!!  säger fackligt organiserade i en demonstration i Bryssel.       Foto; Benny Åsman

Det är två sidor av samma verklighet. Å ena sidan får de arbetande ingen del i produktivitetens ökning, exempelvis i form av en kortare arbetstid, vilket leder till ökad arbetslöshet och å andra sidan ökar det överföringarna till aktieägarna.

Experimentet i Frankrike med 35 timmars arbetsvecka, trots skavanker i reformen, visar tvärtemot att en minskad arbetstid är ett skarpt vapen för att skapa arbetstillfällen. Mellan 1978 till 1997 ökade inte antalet anställda i den privata sektorn. Mellan 1997 till 2002 då övergången till 35 timmars arbetsvecka gjordes skapades 2 miljoner nya arbeten. Efter det ökade sysselsättningen något fram till att krisen fick sysselsättningen att falla tillbaka till ruta ett.

En klar absurditet.

De europeiska institutionerna och regeringarna följer en politik som bygger på tre element: budgetbesparingar, löneåtstramning och strukturella reformer av arbetsrätten och sociala skyddsnät. Men de elementen fungerar inte och Europa gräver ner sig i recessionen. Orsakerna till det är välkända och det råder ganska stor enighet om det.

De perversa effekterna av budgetbesparingarna är lätta att inse. Man minskar utgifterna och ökar skatterna, speciellt momsen som har en direkt inverkan på konsumtionen. I första rundan minskar de facto underskottet i budgeten. Men ekonomin är ett kretslopp och budgetbesparingarna bromsar den ekonomiska aktiviteten varpå statens skatteintäkter minskar.
Resultatet blir därför att den offentliga skulden i % av BNP fortsätter att öka.

-Allt tillhör oss. Inget tillhör dom!. Unga kvinnor från facket FGTB nöjer sig inte med smulor. Foto: Benny Åsman

Det finns en första mycket tydlig korrelation: det är i de länder som fört de hårdaste budgetbesparingarna som skulderna i procent av BNP försämrats mest.

IMF:s chefsekonom, Olivier Blanchard, gjorde nyligen en självkritik och erkände att IMF underskattat ”budgetmultiplikatorn” (eller snarar ”budgetdividenden”) som sägs förutse effekterna av en budgetnedskärning på den ekonomiska aktiviteten. Här finns det en annan tydlig korrelation: det är i de länder som gjort de tuffaste budgetbesparingarna som nivån på arbetslösheten försämrats mest.

Vid första eftertanke kunde man dra slutsatsen att den förda politiken är absurd (illiterat som en brittisk ekonom kallade den). Men vid närmare eftertanke måste vi konstatera att politiken underlättar, hur absurt det än kan verka, för företagen att öka vinstmarginalerna proportionellt med den ökade arbetslösheten.

I slutändan ser vi ett kretslopp av budgetbesparingar, arbetslöshet och vinster som ger grund för en annan tolkning av den förda politiken. Det handlar om en chockterapi som stöder sig på krisen för att driva igenom ”reformer” som skapar en djup social regression.

Tillväxt och kapitalism.

Ändå är inte chockterapin nödvändigtvis hållbar ens ur kapitalisternas synpunkt och det leder oss till tredje delen av analysen: de ökade vinsterna sker på bekostnad av tillväxten i ekonomin. Och kapitalismen har behov av tillväxt för att garantera själva möjligheten att skapa vinster. Det är det mest oroande i grunden i den aktuella konjunkturen. Den europeiska kapitalismen framstår som den bräckligaste, den kan bara lita till de utländska marknaderna eller klappjakten efter konkurrenskraft vilket i sin tur förstärker recessionen vilket då också innebär att minskningen i antalet jobb fortsätter.

Europa sitter alltså fast i en kris på tre nivåer. En kris i de offentliga skulderna, en specifik kris för eurozonen och till sist en räntabilitetskris för kapitalet, för under skulderna ligger vinstproblemet.

En strategi för ett systembrott. 

Krisen är alltså mycket djup och det krävs radikala lösningar till två nyckelfrågor: omfördelning av inkomsterna och det Europa vi bygger.

Fördelningen av inkomsterna måste modifieras via en avskrivning av illegitima skulder, en minskning av inkomsterna av kapital, en ökning av lönerna och en skattereform.

Det går inte att plåstra om kapitalismen och hoppas på ett nytt samhälle som resultat.

Det är en förutsättning för skapande av nya jobb via arbetstidsförkortning och offentliga investeringar, speciellt i branscher som bidrar till en ekologisk anpassning.
Bygget av Europa måste rikta in sig på en harmonisering mellan länder med vitt skilda ekonomiska strukturer via en europeisk budget som ger utrymme för finansiering av harmoniseringsfonder och att garantera en konvergerande skattelagstiftning (exempelvis med en harmoniserad kapitalbeskattning) och en social lagstiftning med exempelvis ett europeiskt system för minimilöner.

Ett program med det som mål hamnar i frontalkrock med de härskandes sociala intressen som i stället organiserar en våldsam social regression.

En sådant program måste tjäna som perspektiv för motståndskampen och basera sig på en strategi för ett brott med det nyliberala Europa. Första låset att bryta upp är utan tvekan förbudet för centralbankerna att finansiera budgetunderskott.

Översatt tll svenska av Benny Åsman

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I media: DN1,

I Storbritannien dumpas barnen…

Publicerat av
2
.
.

Hur ser deras framtid ut?

I dagens Independent berättas om en skrämmande rapport.

”Om två år kommer en majoritet av Storbritanniens familjer med barn och ungdomar under 18 år att leva under existensminimum. För ett civilerat samhälle är detta en skam.”

Det är TUC, Storbritanniens LO, som rasar över de siffror som publiceras i en ny studie (A Bleak Future For Families ) av hur framtiden ser ut för Storbritanniens löntagare. Frysta eller sänkta löner, minskade bidrag samt höjning av skatter och avdrag innebär tillsammans att mer än häften av nästa generation kommer att växa upp i nyfattigdom. 2015 kommer 7.1 miljoner av landets 13 miljoner unga att leva i nyfattigdom eller ”under the breadline” som det heter på engelska

Storbritanninen är på väg att rusa in i sin tredje recession på fyra år, i januari sjönk industriproduktionen med 1,5 procent. Men högerregeringen Cameron, med Clegg och hans liberaler som bekväma armstöd, fortsätter med sin medvetna och sedan länge planerade nedskärning av välfärden. Främst är det barnfamiljer som drabbas. Deras boende blir sämre, maten än mer, klassrummen förtätas med fler elever, bibliotek läggs ner, viktiga sociala tjänster försvinner. Regeringen försöker få i gång sin omskrutna ”tillväxt”  genom att  missköta de lika skira som sköra små plantor som är framtiden…

TUC:s ordförande menar att det är hundra år sedan landets familjer upplevde en liknande åtstramning av levnadsstandarden. ”Landets regering gör livet miserabelt för miljoner familjer med  små eller medelstora inkomster”.

Dave Prentis,  ledare för Unison en facklig samorganisation för de offentliganställda med 1.3 miljoner medlemmar, menar att ”Åtstramningen är OK om du är rik. Den fungerar bra för landets 13 000 millionärer (i brittiska pund) eftersom de blir rikare. Deras skattesänkningar tas ur de fattigas fickor”.

.

Oliver Twist känner vi alla. Nyfattigdomen har andra ansikten.

Barnen svälter inte ihjäl, men de drabbas på många andra sätt.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,