De senaste dagarna har ett tusental arbetare vid Shanghai Shenming Electric Motor Ltd varit ute i en konflikt som får oss att minnas Den stora gruvstrejken i Sverige 1969-70. Uppe i Malmfälten var den samlande huvudparollen ”Vi är inga maskiner” och LKAB:s 31 ledarskapsteser med signaler om att arbetarna fullständigt skulle underordna sig chefernas auktoritet retade upp gallfeber hos gruvarbetarna som länge pressats av dåliga ackord och en ännu sämre arbetsmiljö. Visserligen har vi i Sverige sedan länge levt med de 95 teser som Martin Luther spikade upp redan 1517 på en kyrkport i Wittenberg. Men att kommandon och militär disciplin skulle ersätta kunskap, kreativitet, självständighet och konstruktiva lösningar, det blev för mycket för malmfältsarbetarna…

.
Vid Shenming var det hela 49 teser som fick elektronikarbetarna att agera. Teserna hade tagits fram av de nya kinesiska ägare som var i färd med att ta över verksamheten från en japansk koncern. Exempelvis att toalettbesök och telefonsamtal bara skulle få ta två minuter. Krånglar magen så att man drar över tiden väntar böter på 50 kronor (månadslönen är dålig och ligger på omkring 1 500 kronor). Händer detta en andra gång blir man rätt och slätt avskedad…
Arbetarna passade på när ett tjugotal japanska och kinesiska chefer satt i en viktig konferens och de valde den ”franska” kampformen med att helt sonika låsa in sina slavdrivare i det rum där satt. Bland andra åtta kader från Kinas kommunistiska parti. Symboliskt nog fick de klara sig utan tillgång till toalett…

Här blev cheferna inlåsta…
Samtidigt upphörde allt arbete med att montera komponenterna till datorer och mobiler. Strejken varade i två dagar och lika länge var cheferna inlåsta. Det hela fick en våldsam upplösning när trehundra kravallpoliser slog sig in bland de strejkande och befriade cheferna. Bland annat bankade de sönder revbenen på en arbeterska som vägrade att lägga sig på marken. I Kina kan Kommunistpartiet för en tid acceptera, till och med utnyttja konflikter vid utlandsägda företag. Men är det byråkrater från partiet som äger, styr och ställer, då viner batongerna snabbt – och hårt.
Nu är inte konflikten unik i sitt slag. I Kina vimlar det av lokala protester och ett första fackligt medvetande håller på att ta form inom den enorma tillverkningsindustrin. I Kina finns i dag 25 procent (!) av världens industriproletariat. En skattad siffra är 300 miljoner arbetare. Man behöver inte vara siare för att inse att det är här som vi kommer att få se nya stormiga kapitel skrivas i arbetarrörelsens historia.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Shanghai, Kina, Kinas kommunistiska parti,

Av alla politiska organisationer i Grekland är det vänsterkoalitionen Syriza som gjort sig mest känd internationellt. För delar av den europeiska vänstern ger Syrizas framgångar hopp. Andra ser Syriza som ännu ett reformistiskt försök att avleda ”massornas kamp”.







Sedan ett tag har Martin Fahlgren också ambitionen att låta Marxistarkivet delta i dagsaktuella debatter av stor vikt, som när det gäller analysen av vad som sker i den arabiska revolutionen, i synnerhet i Syrien. Enligt vår uppfattning är det ett ytterst misslyckat försök av ett arkiv att samtidigt vara färskvara. Det är naturligtvis upp till Martin Fahlgren att göra vad han vill med arkivet. Men då ska han också vänta sig öppen kritik mot de dagsaktuella texter han lägger ut. Liksom av det minst sagt selektiva urvalet! Texterna har inte bara historiskt arkivvärde, utan deltar aktivt i en pågående debatt. Därmed tappar också Marxistarkivet sin aspekt av gediget dokumentärt hantverk.
Ser vi till Martins egen artikel saknar den framförallt nya eller intressanta fakta om situationen i Syrien och i regionen. Trots den så bländande objektiva skenheligheten skymtar snarare här Sokrates och Kant än Voltaire! Vi får en glimt av den idealistiska världen, ”idéernas värld, en värld bortom alla känslor” där han viftar med citat från Lenin men ingenting har att säga om hur exempelvis de lokala samordningskommittéerna (LCC) i landet arbetar – och strider – i dag.








De revolutionärt socialistiska krafterna i Syrien är små. Men deras deltagande i kampen är av stor betydelse som motvikt till den religiösa extremism som en minoritet av milisgrupperna står för. Tyvärr blir de också offer för diktaturens våld. Här under hyllar den Revolutionära vänstern en kamrat som mördades i en av Assads fängelshålor. För oss på bloggen känns Salems död tung och vi instämmer i hyllningen av honom.


”Varför är det USA som ska avgöra männens öde”, frågar ledarredaktionen och fortsätter:


