Författararkiv: Göte Kildén

Äger halva världen – får plats i en buss

Publicerat av
5

Världens ekonomiska och politiska eliter ska åter träffas på ett odemokratiskt möte i Davos. Tidningen Independent berättar av 85 av världens rikaste knösar ihop nu äger lika mycket som jordens halva befolkning. Nu behöver vi alltså bara socialisera tillgångarna för 85 människor ( de kan få behålla så att de klarar sig och lite till) för att halva mänskligheten ska få en möjlighet att för första gången i planetens historia pröva det där med demokratisk socialism. Tidningen Guardian redovisar på samma sätt hur fabulösa rikedomar samlats på hög av en liten skara människor.  ”De skulle allihop få plats i en tvådäckad buss. Något som de i och för sig aldrig åker med”, konstaterar tidningen.

Inte minst i Sverige grabbar de rika åt sig alltmer i en rasande takt. Både under (s) med stödpartier och med den borgerliga alliansen. Den branta kurvan, 1980 – 2008, beror naturligtvis på att här startar snyltgästerna på oss andra från en mer jämlik utgångspunkt:

Så här mycket i procent av BNP är inkomsten för den en procent av befolkningen som är rikast:

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

LO:s ledning om vinst i välfärden – Plattfall på blankis

Publicerat av
1

Jag tillhör definitivt inte den krets som vill att LO:s ledning eller företrädare för andra fackliga centralorganisationer ska sluta med att ”lägga sin näsa i blöt” när det gäller politiska ställningstaganden.

Debatten måste i stället handla om hur man driver politiska krav och att valda företrädare självklart inte ska utnyttja sina medlemmar för egna politiska särintressen. De ska helt enkelt inte driva frågor där de saknar mandat från sina egna. 

I dag har vi fått ett katastrofalt exempel på hur det inte ska gå till i den fackliga rörelsen.

Tjosan vips och likt ett plattfall på blankis har LO svängt runt och hhamnat på baken när det gäller frågan om vinst i välfärden.

LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin har plötsligt och helt utan skam slagit fast att Landsorganisationen är för vinst i välfärden! Att han, trots sin tidigare karriär inom Kommunalarbetarförbundet, vill fortsätta med att sälja ut all offentlig eller gemensam egendom sägs inte rakt ut, men det är givetvis en ”positiv signal” för detta som det brukar heta. Jag är övertygad om att hans tidigare arbetskamrater inom Kommunal inte delar uppfattning att alltmer offentlig verksamhet ska överlåtas till privata geschäft av olika slag.

När det gäller den verksamhet som redan sålts ut ger han en fullständig vrångbild av verkligheten:

”Vi har förflyttat debatten i svensk politik om välfärden och vinsterna. Men egentligen har ingenting hänt. Jag ser med oro på risken för att vi får ett lapptäcke av olika politiska förslag. Vi riskerar att få en rad populistiska utspel som inte förändrar någonting”, säger Tobias Baudin till DN.

”Därför vill LO att facken och arbetsgivarna under våren sätter sig ner och försöker hitta en lösning. I första hand ska de fackförbund som är direkt berörda förhandla”.

Risken för ”ett lapptäcke” är det givetvis socialdemokratins styrande högerfalang som ansvarar för och något som han själv nu bidrar till. Dåligt skurna bitar av allsköns gamla textilier har tråcklats ihop gång på gång för att just sy ihop ett ”kompromissförslag”. Allt för att få slut på den starka opinionen mot vinster i vår gemensamma välfärd. Vi som var med på den tiden känner igen socialdemokratins taktik från kärnkraftsomröstningen.

I stället för att LO självständigt står på egna ben och i sin organisation fortsätter med att driva sitt tidigare krav på att vinsterna ska bort kastar nu ledningen lojalt och lealöst in handsken. Rättar in sig i ledet tillsammans med Stefan Löfvéns partihöger.

Baudin vill att ”facken och arbetsgivarna under våren sätter sig ner och försöker hitta en lösning”.

Det vore bättre om han och LO:s satte sig ner med sina uppdragsgivare, alltså medlemmarna, och diskuterade hur man ska driva motståndet för att få ett slut på vinstuttag i svensk välfärd!

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Stefan Löfvén, Vänsterpartiet och den svenska militarismen

Publicerat av
Svara

Överheten i Sverige är uppe i Sälen och gnuggar ryggarna på varandra för att hålla kylan. Alla är där. Alltifrån Hans majestät till Arbetarepartiets Stefan Löfvén.

Den senare ställde in sig i ledet med en givakt manöver och ett riktigt så kallat linjetal:

För det första var det fel av socialdemokratin och de borgerliga att bygga upp ett försvar som i praktiken var till för att skyla USA:s fiasko i Afghanistan. Vi borde haft trupp på plats i Sverige och inte där i Asien norr om Hindukush`s mäktiga bergsmassiv. Han använde inte riktigt den entydiga vokabulären och avstod som sed är från politiskt ansvar men var ändå tydlig nog: ”Sveriges försvar ska inte börja i Afghanistan utan i Sverige”…

För det andra slog han fast att det är socialdemokraternas försvarsuppgörelse med moderaterna som gäller, även om han själv skulle vara regeringsbildare. Den nygamla inriktningen för Sveriges försvar som ska gälla framöver tas fram tillsammans med moderaterna. Det mycket nära samarbetet med NATO ska inte ifrågasättas.

För det tredje talade han om att vapenindustrins vinster fortsätter att vara hans riktiga skötebarn (även om dessa hålls om ryggen i namn av det mytologiska begreppet jobben). Löfvén är inte minst barnsligt glad över Brasilien köpt Wallenbergs stridsflyg i ställer för att satsa på landets alla fattiga.

Beskeden är inte särskilt överraskande.  De borde inte vara det för någon. Men Vänsterpartiets kongress i helgen, som inte diskuterade denna avgörande fråga när det gäller ett eget deltagande i en regering, tog i vart fall till sist ett beslut om att partiet ska ge ordentliga besked om sin valplattform redan i april.  Det var bra. Ett sådant besked måste naturligtvis handla om dessa klargöranden och tydliga markörer från Stefan Löfvén. Är det något som Vänsterpartiet kan acceptera? Kan dess företrädare var ministrar i och ansvariga för en regering som i praktiken är en bulvan för vapenindustrin och en paramilitär styrka för NATO?

 .

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Från åtta- till sex timmars arbetsdag!

Publicerat av
Svara

Lyssnade på det ofta intressanta radioprogrammet ”Plånboken” från i går. Först ett nytt avslöjande om oskäliga priser på medicin. Det sker i skuggan av apotekens privatisering.  Kunderna kan inte på ett enkelt sätt se prisskillnader mellan olika ”affärer” och göra ett eget val. För att inte tala om alla de platser där det inte finns flera affärsdrivande apotek att välja mellan. Förmodligen skulle protesterna blåst upp till storm om inte högkostnadsskyddet på läkemedel dolt transfereringen av skattepengar till våra nya oligarker i apoteksvärlden…

Vi fick också lyssna till ett öppenhjärtligt samtal med den välkände finansanalytikern Peter Malmqvist om förhållandet mellan olika valutor och kronans värde. Malmberg har jobbat för SvD, SVT-Aktuellt och Aragon Kapitalförvaltning. Numer analyschef för Nordnet Bank. Intervjun har på SR:s hemsida fått rubriken ”Svenska kronan ständigt felvärderad”. Men som framgår av mitt citat nedan kunde rubriksättarna lika gärna vänt på kuttingen och kallat samtalet för ”Vi har alldeles för låga löner”!

”Har du något bra exempel på när du tycker att en valuta är felvärderad?

Ja, jag tycker att den svenska kronan är ständigt felvärderad. Ja, jag tycker att den – i grunden, ja, den är för svag, vi har en för svag valuta, vi har en enorm lönsamhet i exportbolagen, medan vår relativa lönenivå i förhållande till andra länders, framförallt inom euroområdet, är alldeles för låg. Jag skulle säga att vi ständigt har en lite för lågt värderad svensk krona, vilket i grunden inte skulle kunna förekomma eftersom det är marknaden som sätter priset. Det gör att lönsamheten i den svenska företagen, ofta, blir väldigt god alltså.”

Malmqvist är rakt på sak vilket är ovanligt. Men i sig är det ingen nyhet. I Sverige har vi en historisk politisk pakt där arbetarrörelsens traditionella partier så att säga ligger lågt när det gäller våra låga löner. De stora ägarna av industrin har draghjälp av de fackliga organisationernas ledare, vilka i likhet med Stefan Löfvén, säger sig ”kunna det här med jobben”.  Arbetarrörelsen och dess nationella byråkrati, utkastad på den internationella marknaden, ser inte längre som sin uppgift att genom facklig samordning upphäva konkurrensen mellan olika länders löntagare, utan ”Sverige” ska i stället behålla jobben genom att konkurrera med låga arbetskraftskostnader (spetskompetens, mer arbetstimmar mm). I stället är dagens beska medicin inom den fackliga sfären: ”Gärna skatte- och avgiftshöjningar men inga angrepp på kapitalägarna”.

När 48-timmarsveckan och kravet på 8 timmars arbetsdag blev verklighet i Sverige 1919 (man jobbade sex dagar i veckan) var det en frukt av många decenniers strid från den internationella arbetarrörelsens sida. I Australien rester kravet av gruvarbetare 1855. Här en demonstrationsbild på Spring Street utanför parlamentet i Melbourne från förra sekelskiftet, år 1900.

Vänsterpartiets kongress i helgen beslöt att driva kravet på en radikal arbetstidsförkortning. Alldeles utmärkt det har funnits med sedan Grupp 8:s dagar och 1960-talets nya vänster. Som Peter Malmqvist så ogenerat samtidigt berättar för den som vill lyssna finns det ett ekonomiskt utrymme för detta. Men ska kravet bli verklighet och inte på längre sikt sluta med ett politiskt fiasko där industriägarna väljer att flytta våra jobb till utlandet, då krävs samtidigt att det blir ett krav för hela Europas arbetarrörelse. Ska vi spänna bågen, vilket vi ska, måste vi så att säga börja med att skaffa oss båge, sträng, och pilar. En stor utmaning där varje litet steg framåt är viktigt. Inte minst vore det på plats att Europa sociala och politiska vänsterrörelser driver detta gemensamt under EU-valen i maj.

Men, det var så vi en gång vann åttatimmarsdagen och detta under en epok där nationella kapital hade en mycket större betydelse än i dag!

PS, Diagrammet här under passar som komplement till Götes artikel ovan. Det visar hur antalet arbetade timmar per år och yrkesaktiv person ändrats genom åren. Det finns ett direkt samband mellan produktivitetens utveckling och behovet att arbeta ett visst antal timmar för att framställa de varor som konsumeras. Det finns ingen anledning att hålla fast vid 8 timmars arbetsdag. Trenden neråt kommer att fortsätta vare sig LO och SAP säger nej till 6-timmarsdagen eller ej.

Nerifrån och upp är det siffror för Tyskland (1 397), Frankrike (1 479), Storbritannien (1 654), Japan (1 745), USA (1 790) och Sydkorea (2 090).

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

(V) kongressen : Rödgrön dubbelmoral applåderas…

Publicerat av
2

Audunn Lysbakke från norska Sosialistisk Venstreparti fick nyss starka applåder på Vänsterpartiets kongress när han entusiastiskt talade om hur det egna partiet under åtta år lyckats med att påverka politiken genom att regera tillsammans med socialdemokraterna. Han fick också glada leenden och handklapp från Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt när han skojade om alla svenska ungdomar som lämnat Reinfeldts arbetslöshet för att i stället söka sig till den rödgröna arbetsmarknaden i Norge. Vad han glömde var att förutsättningen för den norska ekonomin hela tiden har varit att pumpa upp det svarta guldet, råoljan från Nordsjön, som bara har fortsatt att flöda..

Hur grönt är det? Han berättade inte heller att han och det egna partiet under dessa år accepterat ansvaret för Norges fullvärdiga medlemskap i NATO. Avslutningsvis var han mer än lågmäld när det gällde väljarnas betyg för dessa åtta år:

 

Partiets resultat i valet 2001:

316 397 röster    12,5 procent

Partiets resultat i valet 2013:

116 021 röster     4,1    procent

Omständigheter som minst sagt borde leda till eftertanke hos kongressdelegaterna.                          

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Rum efter råd? Ska marknaden styra vårt boende?

Publicerat av
Svara

Den svenska Riksbankens mäktiga fasad vid anrika Brunkebergstorg är visserligen klädd med plattor av spjälkad svart granit men vilar sannerligen inte på samma grund. Brunkebergsåsen var och förblir en rullstensås.

Riksbanken är ett låtsasverk, vilket dels sägs vara nationellt och dels sägs vara fristående från politikernas dagliga värv och gotteköpspolitik. Men Sturepartiets och unionsmotståndarnas seger över ”dansken” vid slaget på Brunkebergsåsen 1471 är historia. Den svenska Riksbanken är i dag i mycket ett glidfly som inte kan annat än att dansa med i virvlarna efter de stora svenska och internationella kapitalägarnas strömmar. Bankens självständighet är minst sagt relativ och kan inte vara annat eftersom det är en myndighet som är underordnad riksdagen, vilken i logik med detta utser de elva ledamöterna i riksbanksfullmäktige.

Vad riksdagens gjort är bara att delegera sitt ansvar för penning- och räntepolitiken, alltså en viktig del av konjunkturpolitiken, till det som på låtsas sägs vara opolitiska beslutsfattare, men som i allt slår vakt om en kapitalistisk hushållning. Vi ska inte kunna hålla politikerna ansvariga för deras misslyckanden. De kan undvikande hänvisa till Riksbanken som sedan kan hänvisa till den internationella kreditmarknadens alla lösa, osäkra och rullande stenar…

När riksbankens chef, Stefan Ingves, i namn av denna relativa självständighet, går ut och kräver ”en gemensam bred politisk kommission för att reformera bostadsmarknaden” odlar han samma myt. Självklart hänger en tidning som Expressen på. Riksbankschefens förslag, han agerar i stället för sin namne, den inkompetente bostadsministern Stefan Attefall, kan kanske bli ett sätt att låta marknadskrafterna fullt ut slå igenom när det gäller vårt boende? Rum efter råd helt enkelt. De rika ska få armbågsrum fullt ut när det gäller var och hur de ska bo.

Vad som krävs är i själva verket att boendet befrias från marknaden, men framförallt från spekulationen. Sverige, liksom de flesta regioner i Europa, behöver en stor ombyggnad och utbyggnad av boendet. Gamla ”miljonprogram” måste radikalt byggas om så att de blir energieffektiva. Nya byggas så att ungdomar slipper vara ”mambos” ända in i medelåldern. För detta krävs inte ett låtsasverk som den svenska Riksbanken utan en gemensam europeisk socialisering av de stora kreditströmmarna på kontinenten. En verklig demokratisering av makten.

Slaget vid Brunkeberg är minst sagt historia. EU-valet är i antågande och den helt avgörande frågan om en socialisering av bankerna under vår gemensamma politiska kontroll måste hamna mitt i blickfånget!

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Carl Bildt i grumligt vatten…

Publicerat av
2

I framförallt västra Ukraina rider nationalistiska och rent bruna partier högt på missnöjet med de egna oligarkernas mygelkapitalism och Viktor Janukovitj`s styre. Ekonomin är i marvatten, välfärden blott ett minne och detta tillsammans med kronisk korruption, ofrihet och en tygellös byråkrati gör att en rörelse som fascisternas Svoboda kan vinna nya anhängarna. Risken för att den genuint stora och sunda, ungdomliga massrörelsen mot regeringsmakten och dess våld ska kvävas av starka reaktionära rörelser är stor. Stalinismens många decennier av förtryck, ”i socialismens namn”, innebär att det här finns grogrund för en antirysk nationell agitation.

I går var det stora fackeldemonstrationer i Kiev och i Lviv till minnet av den ukrainske nationalisten, antisemiten och nazikollaboratören  Stepan Bandera. En del av demonstranterna bar till och med samma uniformer som den ukrainska divisionen i den tyska armén under Andra världskriget. Slagorden som hördes var ”Ukraina framför allt” och ”Bandera, kom tillbaka och skapa ordning!”.

För svensk utrikespolitik är det en skandal att inte Carl Bildt klart och tydligt har markerat ett fullständigt avståndstagande från dessa brunsmutsiga rörelser. Han fiskar i minst sagt grumliga vatten. Utan minsta markering har han på Frihetstorget i Kiev demonstrerat sin solidaritet med protesterna mot regimen Janukovitj samtidigt som Svoboda varit en av huvudarrangörerna och en viktig och mycket aggressiv del av scenen-

Jens Stoltenberg går till höger – ”gör en Stefan Löfvén”.

Publicerat av
Svara

När de norska socialdemokraternas partiledare Jens Stoltenberg bar hem sin julgran tog han samtidigt ett kliv åt höger i politiken. Det var hans julbudskap till sina väljare.

Han lämnar det gamla samarbetet med Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet (landsbygdsparti) och friar i stället öppet till de två borgerliga partier, Kristelig Folkparti  (kristdemokrater) och Venstre (liberaler), vilka nu utan ministrar valt att vara regeringsunderlag för det som i Norge kallas för den blå-blå regeringen, alltså koalitionen Höyre och Fremskrittspartiet.

Men Kristdemokraternas  Knut Arild Hareide och Venstres Trine Skei Grande avvisar bryskt  hans närmande och nobbar frieriet. De vill i stället utveckla samarbetet med högerregeringen.

Men trots att han fått korgen menar Stoltenberg att samarbetet med SV och Sp inte längre blir som förr. Han ”gör i stället en Löfvén” och menar att det egna partiet efter nästa val 2017, kan göra som i Sverige. ”Det kan vara ett politiskt projekt, detta att vara öppna för olika lösningar, på samma sätt som de svenska socialdemokraterna gör nu”, säger den avspisade friaren.

För medlemmarna i SV, nu helt plötsligt ensamstående i politiken och utan vittring på politiken köttgrytor, kan det i stället bli ett gyllene och kreativt tillfälle att ompröva hela sin politiska strategi, vilken byggts på att delta i en nyliberal regering med hopp om att kunna ”påverka genom att delta i makten”.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Juldagsmorgon – med sjöutsikt

Publicerat av
Svara

Juldagsmorgon. Stormen har stillat, en lucka i regnet och ljuset har vänt. Helt sonika har vi fått ett hus med sjöutsikt.

Spången över till grannen har inte längre något landfäste.

Vallen som såddes i september…

Här har barnen lekt ”Lilla huset vid Plommonån”.

Om några dagar når vattnet Göta älvs mäktiga mynning. Blir det Nordre Älv eller Göteborgs hamninlopp som tar emot vattnet?

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,