Tyska och danska socialdemokrater gör upp med borgarna

Stefan Löfvén som här hemma vill få ”ett slut på blockpolitiken” kan i dagarna hämta inspiration från två av våra grannländer.

Helle Thorning-Schmidt vann regeringsmakten från konservativa Lars Løkke Rasmussen,  men pekar ändå ut en politik åt höger.

I Danmark har den ”röda” socialdemokratiska regeringen under ledning av Helle Thorning-Schmidt avvisat välfärdskrav från Enhedslisten och många fackförbund för att i stället enas om en ”blå” statsbudget för nästa år med Venstres Lars Løkke Rasmussen. Skattesänkningar för de rika i stället för satsningar på äldrevården och ”dagpengen” till arbetslösa. Thorning-Schmidt vill inte heller sätta hårt mot hårt när det gäller den lönedumpning som grasserar på den danska arbetsmarknaden, inte minst inom byggbranschen.

I Tyskland har socialdemokraternas partiledning enats med Angels Merkels konservativa CDU och dess systerparti i Bayern, CSU, om ett gemensamt regeringsinnehav. Socialdemokraterna sa sig fått gehör för sitt viktigaste krav på en lagstadgad minimilön, omkring 70 kr/tim. Men i de gemensamma skrivningarna talas sedan om att detta ska gälla först 2015 och att det lokalt går att förhandla om lägre minimilön ända fram till 2017. De konservativa i Bayern har dessutom fått genomslag för sitt uppmärksammade protektionistiska krav om att ”utlänningar” ska betala vägtull om de kör på tyska motorvägar. Uppgörelsen är klar och ett långt gemensamt dokument är undertecknat.

Den tyska arbetarrörelsen har en långt mer demokratisk tradition än den svenska. Både i fackföreningsrörelsen och i det socialdemokratiska partiet gäller medlemsomröstningar vid viktiga avtal.

Vad som återstår att passera – och som faktiskt kan bli en fallucka – är en medlemsomröstning inom de socialdemokratiska leden. Var och en av partiets 473 000 medlemmar får i dagarna ett brev hem med information om avtalet och röstsedlar. Ända fram till den 13 december  blir det en debatt i partiorganisationerna och Der Spiegels rundringning till dessa varslar om både tvekan och motstånd.

Socialdemokratins partiorganisationer fungerar i bägge dessa länder som ånglok för den nyliberalism som fortsätter att härja i Europa. Säkert inspirerande för en högerman som Stefan Löfvén och de andra i hans ledande partikrets. Men hur är det bland de berömda gräsrötterna? Är de nedtrampade för gott? Finns det några kvar? Drömmer de i så fall verkligen om en regering där Annie Lööf är arbetsmarknadsminister och Jan Björklund utrikesminister?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Nazister på nattvandring

Nazisterna i ”Svenskarnas parti” har varit ute på nattvandring. Inte för att värna om ungdomar på drift utan för att tala om att de vill stänga en del svenska tidningar. När Norra Skånes Anders Kauranen kom för att öppna lokalerna i morse var de avstängda med blågula band och en skylt med den polisiära texten:

”Denna byggnad har blivit förseglad av blågula band på grund av den svenskfientliga propaganda som sprids härifrån.”

Enligt TT ska flera tidningsredaktioner ha märkts ut på samma sätt under morgonen. Hudiksvallstidningen och Östran ska ha ringats in med samma band. Det är inte första gången som Svenskarnas parti genomför liknande aktioner. För några veckor utsattes ett 15-tal kommunhus och flera redaktioner runt om i landet. Då gick polisen inte vidare med fallet eftersom man såg det som ”en symbolhandling inom ramen för yttrandefriheten”.

Då vet vi det. I det Sverige där ”Svenskarnas parti” vill ha makten där är det bara ordet fritt för deras egen Führer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Netanyahu – med käften full av ättika

Över en natt har Benjamin Netanyahus kampanj för ett bombkrig mot Iran gått i stå. Han är vresig och sur och låter som om han har käften full med ättika när han kommenterar uppgörelsen mellan stormakterna och Iran:

”Det som har kallats för en historisk uppgörelse är ett historiskt misstag. Världens farligaste regering kan nu skaffa sig världens farligaste vapen”.

Netanyahus reaktion är komplett idioti. Ett sista knakande från en omkullvräkt rotvälta. Uppgörelsen, om den håller, är naturligtvis bra för alla människor som riskerat att plågas av en regional militär konflikt.

Vad som inte är bra kan i stället vara diplomatiska och politiska rekyler när det gäller andra konflikter. Omvärldens ointresse för demokratiska rättigheter i hårdföra diktaturer som Iran och Syrien riskerar att öka. Robert Fisk som skriver i den brittiska tidningen Independent kanske träffar rätt med sin kommentar:

“I Damaskus, misstänker jag att Bashar, själv en alawit-shia, kommer att stoppa om barnen i sängen, dela ett glas med sin fru Asma och sova gott i natt”.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Sverige, oktober 2014?

 

Här sitter Tysklands socialdemokrater och pratar sig samman om en gemensam regeringskoalition med Angela Merkels tvillingpartier CDU/CSU.

Här finns det ingen låst blockpolitik. Ingen tänker på klass. Bara på ”Tysklands bästa”.

Det är nog så här Stefan Löfvén har tänkt sig det hela här hemma efter valen 2014. Upplägget passar honom också perfekt eftersom ingen egentligen kan säga vad som är höger eller vänster…

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Enhedslisten gör ett historiskt val – kampen i vardagen går vidare

Köpenhamns Sjöpaviljong, i går dekorerad med glödande röda fanor, banderoller och ballonger, gungade av glädje, golvstamp och entusiasm när Enhetslistans politiske ordförande Johanne Schmidt-Nielsen tackade partiets alla fantastiska valarbetare för ett historiskt valresultat. Partiet ökade sitt röstetal i ett enda sving från 2.3 procent i kommunalvalet 2009 till  6.9 procent i år. Framgången innebär ett nationellt genomslag och en viktig möjlighet att öka inflytandet lokalt. De kommunala mandat som skördats – över hundra – kan användas till att bekämpa regeringens – och högerpartiernas – planer på attackera den gemensamma välfärden. I de stora städerna är framgången nästan hisnande med flera resultat på en bra bit över tio procent. I den för Danmark så viktiga huvudstaden Köpenhamn, politikens metropol, blev Enhetslistan näst största parti med elva mandat och knappt tjugo procent av rösterna. Ett resultat som Danmarks radio ser som att ”Den yttersta vänsterflygeln i Köpenhamn gör sitt bästa val sedan 1946”, alltså för 67 år sedan.

Johanne Schmidt-Nielsen på den jublande valfesten.

”Med detta valresultat öppnar vi ett nytt kapitel i vårt partis historia”, underströk Schmidt-Nielsen. ”På Christiansborg har vi dessvärre under de senaste åren fått uppleva en regering som har svikit allt det som vänsterflygeln har stått för historiskt. En regering som har övertagit alltför många av högerflygelns idéer och synpunkter om att välfärden är en börda som vi inte har råd med. Om att de rikaste ska belönas med skattelättnader samtidigt som de arbetslösa ska ha mindre att leva av”, fortsatte hon hela tiden avbruten av jubel från valfesten. ”Under de fyra år som kommer ska vi i kommuner och regioner visa att vi inte vill ha ett konkurrenssamhälle där alla konkurrerar med alla. Vi ska visa att vårt solidariska välfärdssamhälle inte är en börda utan tvärtom en gemenskap som gör vårt samhälle och var och en av oss starkare”.

Enhetslistan har ingen direkt motsvarighet i Sverige. Historiskt har Vänsterpartiet sett Socialistisk Folkeparti (SF) som sitt broderparti, men man har under de senaste två åren tagit kontakter även med Enhetslistan. Ett intresse som lär öka eftersom jordskredsvalet för listan till stora delar har drabbat just SF som gör ett katastrofval. Partiet fick bara 5,6 procent av rösterna,  en tilbakagång på hela 8,9 procent. Väljarna har uppenbart flytt partiet i protest med dess medverkan i en nyliberal regering. Samma bakslag som drabbade Sosialistisk venstre i Norge för dess regeringssamverkan med socialdemokraterna. Helt säkert viktiga röda stoppskyltar när det gäller hur vänsterpartisterna kommer att diskutera regeringsfrågan vid sin kommande kongress.Till skillnad från Vänsterpartiets sätt att organisera sig är det i Enhetslistan fullt möjligt med olika organiserade åsiktsströmningar inom partiet.

Svenska Socialistiska Partiets systerorganisation i Danmark Socialistisk Arbejderparti (SAP) är en sådan viktig gruppering i den gemensamma partiorganisationen. Vad jag vet skulle de flesta eller alla medlemmar i Socialistiska Partiet acceptera att med stort ansvar arbeta inom ramen för (v) bara vi fick fortsätta med att vara en öppet redovisad och accepterad åsiktsströmning, bland alla de andra. Fördelen med Enhetslistans sätt att organisera sig är att man slipper hemliga fraktioner och nätverk som jobbar utan en redovisad och diskuterad politisk grund. Med politiken på det sättet i centrum slipper man en del ”personstrider” som i själva verket borde vara politiska debatter. Men samtidigt kräver det självklart ett ansvar från de som diskuterar. I viktiga offentliga sammanhang och i parlamentariska val måste man dra åt samma håll och partiet får inte förfalla till en diskussionsklubb.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Danska valet kan bli ”ett tigersprång” för Enhetslistan!

I de danska kommunal- och regionalval som avgörs i dag har opinionsinstituten flaggat för en skräll från vänster. Partiet Enhedslisten som är ett brokigt parti, ofta med radikalare krav och praktik än svenska Vänsterpartiet, tippas kunna öka från 2.3 procent i valet 2009 till nästan 9 procent i dag. Till skillnad från Vänsterpartiet är det fullt möjligt med olika organiserade åsiktsströmningar inom partiet.

Svenska Socialistiska Partiets systerorganisation i Danmark Socialistisk Arbejderparti (SAP) är en sådan viktig gruppering i den gemensamma partiorganisationen. Här återger vi den sista uppmaningen till listans medlemmar och valarbetare från våra kamrater. Deras sätt att resonera om förhållandet mellan parlamentariskt arbete och aktivism är centralt för att en eventuell valframgång också ska bli så betydelsefull som möjligt i arbetet framöver. Bloggen återkommer i morgon, kanske redan i natt, med en första uppföljning av valkampen på andra sidan sundet.

Enhetslistans ”fotfolk” demonstrerar I maj

”Vi ska värva så många röster som möjligt på tisdag – och de ska användas som en plattform för rörelse. Om Enhetslistan kan infria den dundersuccé i kommunal- och regionalvalen som opinionsundersökningarna för ögonblicket tyder på innebär det enorma möjligheter.

Möjligheter för att få rotfäste ute i provinsstäderna, från Viborg till Bornholm, och för att överallt bli en drivande kraft i rörelser mot det fälttåg av nedskärningar inom välfärden som både den sittande regeringen och de borgerliga partierna planerar fram till 2020.

Tid för entusiasm

Runt om i Enhetslistans kretsar – men också i var och ens bakhuvud – kan man höra bekymrade ord om hur ett stort antal kanske isolerade, kanske oskolade, kanske oerfarna representanter för listan kan röra till det för sig under de fyra år som kommer. Att det finns en grund för denna fruktan finns det ingen anledning att nonchalera. Men att låta detta överskugga entusiasmen för de kolossala möjligheter detta kan ge, exempelvis vid en framgång på trehundra procent, är rent nonsens.

Så här såg det ut i riksdagsvalet 2011.

Ska framgången cementeras i kommunalvalen?

En plats i en kommunal eller regional styrelse betyder i första hand fyra saker:

1) Direkt tillgång till information om möjliga konflikter – från planer om nedskärningar och nerläggningar till otillräckliga miljöplaner. Dvs en möjlighet att gå ut med varningar, alternativ och kampkrav – en möjlighet för att vara en startmotor för motstånd och rörelse.

2) En möjlighet att ge all slags folkliga rörelser och protester ett språkrör med betydligt större genomslagskraft i lokala medier och annat – och möjligheter för att ta rörelsernas krav direkt in i det parlamentariska rummet. I bästa fall också att vara initiativtagare till att en majoritet ger med sig och genomför rörelsernas krav.

3) En möjlighet att göra Enhetslistan synlig i den lokala politiken vilket kan betyda ett genombrott när det gäller rekrytering av ännu fler medlemmar – och möjligheter för lokalavdelningen att spela en större roll i all sorts lokal kamp.

4) En möjlighet för att Enhetslistan kan bli ett redskap för att samla den lokala kampen mot de av regeringen dikterade lokala och regionala nedskärningarna. Det är tid för ett kommunalt uppror och en verkligt landstäckande Enhetslista kan göra mycket för att bygga upp det samarbete på gräsrotsplan som kan bli ryggraden i detta.

Ansvaret ligger hos oss alla

Ansvaret för att ta dessa möjligheter och skörda frukterna vilar på alla Enhetslistans medlemmar. Om det på några ställen slutar med att representanter för Enhetslistan blir insyltade i den klubb av maktfullkomliga nedskärningsadministratörer som styr i de flesta kommuner och regioner kan de inte ensamma lastas. Det handlar i så fall om att vi i partiet och avdelningarna inte har arbetat tillräckligt bra.

 Helle Thornings socialdemokratiska regering lyssnade inte på lärarna.

 Svarade i stället med tvångslagstiftning mot facket.

Det avgörande är att vi överallt ser representationen i kommun- och regionstyrelser som en plattform för rörelse. Framför oss  finns regeringens – och högeroppositionens – planer på en nolltillväxt i välfärden (trots en explosion när det gäller behoven inom sjuk- och äldrevård) liksom miljardbesparingar när det gäller effektiviseringar, vilka kommer att göra offentligt anställda till jagade villebråd. Även utan Enhetslistans medverkan kommer dessa planer att möta motstånd. När vi kan använda våra många nyvalda som spjutspetsar i denna kamp, som en del av aktiva avdelningar vilka är djupt indragna i att organisera motståndet på gräsrotsnivå kommer det att vara ett tigersprång framåt. Inte bara för Enhetslistan – utan för arbetarklassen – och på sikt för den socialistiska revolutionen!

Under de kommande fyra dagarna är det vårt ansvar att gå ut på gatorna och få med oss de sista rösterna. För rösterna på listan Ø (Enhedslistan) är viktiga, både i kommunal- och regionalvalen. Som det hette (nästan) i den gamla vänstersocialistiska parollen:

Stöd kampen i vardagen – rösta lista Ø på valdagen!

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I morgon blir det fotboll och danska kommunalval i skön förening

I morgon kväll blir det raffel på Friends Arena. Ska motlutet från Estádio da Luz  med 0-1 bli en för tung ryggsäck på hemmaplan? Blir det en mördarbacke som dryper av mjölksyra eller ska svenskarna ta det som en Hellnerbacke?

När portugiserna anlände till spelarhotellet Sheraton i går kväll öppnade Expressen fotbollsfesten direkt med att störa motspelarnas nattsömn med svensk brass från Kårsdraget och Danderyds blåsorkester.  En hämnd för den skräniga blåsorkester i Lissabon som gjorde ljudet under TV-sändningen till ett larmande oljud för oss TV-tittare.

Men kvällen kommer inte att handla om bara fotboll. Minst lika spännande blir faktiskt kommunal- och regionalvalen i Danmark. Visserligen med mindre glamorösa arenor och helt andra möten. ”Dötrist!”, utbrister många. Kan det vara, säger jag, men inte denna gång. Jag kommer att pendla mellan TV 4:s fotboll och datorns valresultat från de danska ”byerne”. Detta därför att det danska vänsterpartiet Enhedslisten i morgon ser ut att kunna cementera framgången i riksdagsvalet 2011 också på den kommunala nivån.

Lokala val speglar bara till en del lokala händelser. De präglas också av nationella sociala rörelser och nationella politiska stridsfrågor. Bakgrunden till valen i morgon är regeringsskiftet 2011 när socialdemokraternas Helle Thorning kunde bryta den långa perioden av borgerligt styre genom att bilda regering tillsammans med Socialistisk Folkeparti och Radikale Venstre (borgerliga liberaler). Ett skifte som däremot inte blev särskilt stort när det gäller politiken. Nyliberalismen har fortsatt.

Vilket inte minst de danska lärarna fick känna av när regeringen tillsammans med hela det borgerliga spannet, inklusive Dansk Folkeparti, tvångslagstiftade i den fackliga konflikten mellan lärarna och deras motpart från kommunerna. Den fria förhandlingsrätten avskaffades med stora försämringar för lärarna – och eleverna – som följd. Vid det förra kommunalvalet 2009 röstade sju av tio lärare på något av regeringspartierna. I morgon är det bara en av tio som är helt säkra på att de väljer på samma sätt…

Överlag siar prognoserna om ett riktigt ras för socialdemokraterna från 30.6 procent 2009 till 23.9 i morgon.  För SF:s del handlar det om en ren blodstörtning. ”Styrtblødning” som det heter på dansk.  Partiet gjorde för fyra år sedan sitt bästa kommunalval någonsin med hela 14.5 procent av rösterna. Enligt opinionsinstitutens värsta skräckscenario för i morgon tappar de fasansfulla nio procent och stannar på 5.5 procent. En massaker som i så fall blir priset för att partiet hållit nyliberalismen under  armarna.

Samtidigt talar mycket för att Enhedslisten stormat fram i väljarkåren. I Köpenhamn kan partiet komma att gå från 6 till 12 mandat och bli storstadens näst största parti! I Århus från ett till tre. I Odense från ett till fyra. I Ålborg från inget till två.  Skulle drömsiffrorna från Danmark Radios senaste prognos bli verkliga kammar Enhedslisten i morgon hem 9.3 procent av väljarkåren. I kommunalvalet 2009 fick man bara 2.3 procent. Det stora klivet i röstetal kom i riksdagsvalet 2011 där nådde man som jämförelse 6.7 procent.

”Men man ska inte klappa hästen förrän den gått i mål”, menade Enhedslistens politiska taleskvinna Johanne Schmidt-Nielsen klokt nog när hon kommenterade dessa siffror.

 ”Støt kampen i hverdagen – Stem liste Ø på valgdagen!”, manar Socialistisk Arbejderparti i sitt uttalande. Fjärde Internationalens danska sektion vars medlemmar är en livaktig del av detta brokiga och radikala danska vänsterparti.

Vi får se var bollen och rösterna till sist hamnar i morgon kväll. Men raffel blir det. Det är redan klart.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Inne i novembers mitt

 

Mitt i november och den bleka solen drar sig tillbaka. Dagen har gått i ett huj men alla takrännor är rensade, elkablar inrullade och krukor tömda.

Bara en kort stund därefter glider månen upp bakom ryggen. I början röd som en jordgubbe uppvaktad som den är av solens sista flammande ljus.  Men snart liknar den mer en vardaglig, rund och glad hushållsost.

Örtkryddorna åker in i pannrummet med sitt medelhavsklimat. Där trivs de och doftar gott hela vintern.

November som Carl Larsson såg månaden när han en gång illustrerade för en utgåva av Bondepraktikan. Lite mer påpälsade människor inomhus än vad vi är vana vid.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Låt alla murar rasa!

Låt muren rasa! En symbolisk bild av en palestinier med slägga som tillsammans med andra aktivister har lyckats bryta sig igenom den apartheidmur som omgärdar motorvägen in till det ockuperade Israel. En handling för frihet som kanske borde hyllas på Folkpartiets landsmöte?

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,