När Stefan Löfven i går höll sitt sommartal hade vädergudarna tydligen fått ett förhandstips om hans manus eftersom de valde att i samma stund släppa loss hösten över Vasaparken. Skyfall, åskmuller och kalla vindar fick de gula löven att virvla över snårskogen av paraplyer som fällts upp. Barmhärtigt nog gav dessa skydd inte bara mot regnet utan dolde också de glesa åskådarleden.

.

Gruppen av partigängare och ombudsmän gav honom i lagom portioner de applåder som förväntas under en sådan här politisk bemärkelsedag. Men de var lite stelfrusna. För talet var inte precis av det slag som eldar upp anhängarna till en gammal folkrörelse. Retoriken gav i stället smak av resignation och uppgivenhet. Det som kom i tankarna var inte ett skirt, optimistiskt solgrönt lövverk utan i stället blöta gula löv som klumpats ihop för att sakteligen fortsätta sin förmultning.

.

.

De stora borgerliga tidningarnas ledarskribenter blev däremot – trots blöta byxslag – nästan spralliga i benen över det höstlika sommartalet. I deras spalter var de nästan lika uppspelta som Gene Kelly i den gamla fina musikalen ”Singing in the rain”. De riktigt dansade. ”Trots vätan var jag på gott humör när jag sneddade över Odengatan in på caféet Rittorno”, skrev SVD:s P J Anders Linder muntert om hur han efter Löfvens tillställning gick till bords för att skriva om sina intryck. DN:s huvudledare valde den passande rubriken ”Företagarnas kamrat” och underströk att huvudsidan av den nya (S)-politiken efter Juholt är att ”Svenska företags konkurrenskraft ska öka så att de kan exportera ännu mer”. Ledaren i Aftonbladet, vilken är vikt för (s), konstaterade sedan absurt nog att vad det handlar om är att ”Socialdemokraterna ska åter till en position som den modernistiska, nyfikna och framstegsoptimistiska kraften i svensk politik”…

En gång i tiden skapade Mark Twain en odödlig satirisk roman, ”En yankee vid kung Arthurs hov”, där han drev med den tidens riddarromantik. Han lät en modern amerikan, efter ett slag i huvudet, vakna upp vid kung Arthurs sida och i en rad episoder, spred han sedan löje över riddarväsendet genom att para ihop modernt med gammalt. Han satte samman saker, parade ihop företeelser som inte hör ihop,  han lät anakronismerna flöda.

Hela Stefan Löfvens uppenbarelse är en politisk anakronism av sällan skådat slag. En trofast och trygg kamel utan puckel, men med en liten PET-flaska kolsyrat vatten i handen.

.

.

Han är en trevlig vanlig karl, en gång svetsare, som minsann tillhört arbetarrörelsen i alla år. Hans värld har varit att som Metallordförande sitta med vid storföretagens bord och där se hur illa bankerna och den så kallade marknaden kan ställa till det för svenskt näringsliv. Han har lärt sig att se detta som oundvikligt och att därför välvilligt lyssna till företagarna och att ge dessa vad de vill ha och att sedan övertyga Metalls medlemmar om att ligga lågt och jobba på. Det som förr var av Gud och Konung givet är nu givet av kapitalet.

För Löfven är den ”sista striden” mot borgerligheten för löntagarna sedan länge över. Det är därför han är ”Företagarnas kamrat” och som enda alternativ till den borgerliga alliansen anger han en kurs som är nära nog än mer borgerlig. I det som blev ett grådaskigt hösttal fanns ingen uppmaning till kommunerna att säga upp sina riskkapitalister eller till fackföreningsrörelsen att mobilisera alla sina medlemmar till att på stående fot ta kamp för att återställa LAS och anställningstryggheten genom att förbjuda bemanningsföretagen eller att åtminstone reducera dem till betydelselöshet.

Den upplivade PJ Anders Linder frågar sig avslutningsvis i SVD om ”partifolket verkligen är redo för Löfvens realism”. Menar han toppskiktet i rörelsen är svaret säkert ja. Men ser vi till den del  av fotfolket som inte mönstrat av ser det nog annorlunda ut. En vänster värd namnet i SAP måste därför i stället ta på sig denna uppgift. Inför partikongressen 2013 finns det inte tid för personfejder om drömda platser vid köttgrytorna efter nästa val. I stället måste en politisk plattform formuleras där fokus läggs på att få bort alla vinstintressen i välfärden och att ta strid för att återerövra anställningstryggheten!

I Media: SVD1,DN1,AB1,

.

.

Vi hade fått en inbjudan till Bohuslän. I går, väl på plats hos Christina & Thomas i deras stuga en bit norr om Ljungskile, bjöds vi inte bara på utsikt över fjärdarna utan också lammstek från en gård på Tjörn, avrundad med hallontårta och vispgrädde. En underbar dag. Både för sinne, ögon och mage…

.

.

Thomas, min gamle arbetskamrat och fackliga/politiska vapenbroder under alla år ordnade också så att vi fick söndagsmiddag med oss hem.

.

.

Även jag fick fast staggen (småsill som man agnar med) på krokarna och tog hem en brednackad gaisare. Bättre kan det inte bli.

.

.

Tog mig en vilsam morgonstund i Risvedens åldriga skogar.  Där kan man andas in både syremättad luft samt  stillhet och ro. Besökte dessutom en gammal skattkammare där  omkullvräkta tjugometersfuror draperade med mörkgrön mossa, för stunden smyckade  med blänkande dagg,  gömmer små buskage med kantareller under sina rotvältor.

.

.

Vår fyraårige labradortik Freja var färdkamrat och rände runt någon mil utöver vår promenad för att umgås med alla nya dofter och lukter. Det tar på krafterna och kräver en längre middagslur…

.

.

Ja, sensommaren är här med alla sina härligheter. De första höstlöven singlar ner på gräsmattorna. och ladusvalorna är sedan länge i Sydafrika. Endera dagen ger sig också sädesärlorna av till Nilen och Egypten.   Det blir inga mer lata stunder på rygg i varma vatten. Däremot lär det förhoppningsvis bli ett mer flitigt bloggande…

.

I media:

En avgörande slutstrid om Syriens största stad Aleppo kan komma när som helst. Regimen har sagt att det man serverat ännu så länge bara har varit ”en förrätt”. Utan livligare fantasi kan man föreställa sig först den fasansfulla ”huvudrätt” och sedan den vidriga ”efterrätt” som man vill bjuda sitt eget folk. I detta sammanhang där ett i huvudsak folkligt uppror mot en av världens mest förhärdade diktaturer är inne i ett så svårt skede är det häpnadsväckande att stalinister, som exempelvis Kommunistiska partiets företrädare, kan fortsätta med att i Sverige vara en ideologisk förtrupp för regimen Assad. Men också alla producenter av olika ”kålsuparteorier” borde fundera över om de inte i praktiken blir ideologiska medlöpare till regimen. ”Vi visste ingenting”, är ett dåligt sätt att försöka två sina smutsiga händer.  I gårdagens huvudledare slog som ett praktexempel Göteborgs-Posten fast att ”Alla sidor, internationella och inhemska, är medskyldiga till att Syrien närmar sig ett inbördeskrig”. Vidare påstods att ”Få journalister är på plats. Vad som är sant, utöver att avskyvärda brott begås av båda sidor, är i princip omöjligt att fastställa med säkerhet i strömmen av motstridiga uppgifter”.

Verkligen? Visst är antalet oberoende journalister inne i Syrien begränsade. GP:s eget nyanlända team skriver exempelvis hem från en gränsstad i Turkiet. Men det har funnits och det finns andra tidningar än GP. Bland andra har Le Monde haft mängder med reportage. Den brittiska tidningen The Guardian rapporterar i dag direkt från Aleppo. Deras utsände berättade följande via telefon i dag förmiddag. Kanske något för GP:s ledarredaktion att ta sig igenom. Här en snabböversättning:

.

.

Vi förväntar oss en nära förestående kraftmätning” berättar tidningen Guardian`s Martin Chulov i en telefonrapport inifrån Aleppo. ”Under natten har vi bombats av ett cirklande jetplan mellan halv två och halv fem. Även stridsvagnseld har dundrat in över staden.”

Chulov säger vidare att hans uppskattning är att rebellerna kontrollerar omkring 60 procent av staden och att de nu kämpar för att hålla fast vid de områden som vunnits. De trycker på in mot centrum från de östra stadsdelarna och det har nyligen varit sammandrabbningar runt det historiska citadellet och kring regeringsbyggnaderna.

.

En färsk video som visar hur rebellerna i stadsdelen Hanano har attackerat och förstört en av arméns positioner.

.

Upproret försöker också att vinna civilbefolkningens ”hjärtan och hjärnor” i denna situation där vanlig lag och ordning brutit samman.

Till Guardian säger Chulov att hans bedömning är att rebellerna kommer att kämpa in i döden hellre än att överge Aleppo på samma sätt som de har gjort på andra håll.

”Rebellerna har säkrat ett tjugotal primitiva luftvärnsrobotar och de har erövrat nio stridsvagnar. Deras vapenarsenal har utökats med hjälp av vapen de erövrat, snarare än med vapen som smugglats in”, tillägger han.

”Rebellernas motstånd och omfattningen av deras kontroll har förvånat Guardians utsände ända sedan han anlände förra fredagen. Det står klart att rebellstyrkorna lägger ner mycket mer ansträngningar på att här konsolidera sina framgångar än vad de gjorde i Damaskus. På plats finns omkring 6 000 motståndsmän och antalet fortsätter att öka under förberedelserna för att kunna möta regimens angrepp. De tänker kämpa in i döden eftersom de inser att detta är en extremt avgörande strid för hela det syriska upproret. Insatserna är högre och om de flyr denna gång blir det svårare för dem att hitta en väg tillbaka. Det handlar om att bära eller brista.

Chulov berättar vidare i sin telefonrapport att det inte finns några tecken på utländska krigare vilket regeringen hävdar. Men, säger han, rebellerna berättar att de har kontaktats av utlänningar som har erbjudit dem sin hjälp.

”I stadens östra del har civilbefolkningen till största delen flytt”, avslutar Martin Chulov. I stadsdelen Salahiddine`s sydvästra del fanns det inga civila när han var där lördag natt.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Aleppo, Damaskus, Syrien, Göteborgs-Posten,

I media: DN1,SVD1,GP1,SR1,DN2,DN3,