Etikettarkiv: Politik

”Du har blod på dine hænder”

Publicerat av
12

När danske statsministern Anders Fogh Rasmussen utsågs till ny generalsekreterare för NATO 2009 förnekade han bestämt att han själv skulle ha sökt jobbet.

Många danskar menade att detta var en fet lögn och har nu fått sina aningar bekräftade i och med att Damon Wilson, då central rådgivare i Vita Huset, i dagarna gått ut och berättat att den danske högerpolitikern själv uttryckligen bad om uppdraget vid ett möte hemma hos George W Bush på dennes ranch i Texas 2008. En privat förfrågan som kom sedan han först på ett möte med pressen berättat om sin beundran för presidenten och hans krig:

”Frihet och värdighet har för människan ett universellt värde. Det är värden, som människor, vilka lever under förtryck av brutala regimer, strävar efter. Vi har en förpliktelse i att stå vid dessa människors sida i deras kamp för frihet och demokrati. Detta är vår gemensamma utmaning, och Ni herr president, och USA har mer än någon annan främjat denna vision om frihet och demokrati. Tillåt mig att ge Er min hyllning för detta.”

Bush stod inte själv för den formella utnämningen men pressade på hårt vid övergångsträffar med Barak Obama för att denne skulle utse just Rasmussen till chef för denna toppbefattning. Om än en juniorscout för USA i det europeiska sammanhanget, ändå den mest lojale och plikttrogne medlöparen på en kontinent där gamla stormakter hade drabbats av politisk vilsenhet med sina starka antikrigsopinioner. Rasmussen är ett av de fotavtryck som Bush lämnat efter sig i politiken.

Att Rasmussen ljög om sin egen roll är naturligtvis i sig en struntsak.  Det som upprör många i Danmark är att han betalade för sitt jobb genom att dra in Danmark i USA:s reaktionära krig och där visa Bush sin lojalitet genom att offra danska soldaters liv. Femtioen danska soldater har mist livet i Afghanistan och Irak sedan 2002.  Varav fyrtiotre i Afghanistan. De flesta i frontstrider samtidigt som beslutet om jobbet som generalsekreterare i NATO skulle fattas. I förhållande till folkmängden innebär det att lilla Danmark där haft i stort sett samma förluster i stupade som USA. ”Du har blod på dine hænder” som en aktivist utropade i Danmarks riksdag när han slog röd färg över statsministern i samband med beslutet om att tjäna Bush i Irak.

Rasmussen ljög dessutom på samma sätt som Bush och Tony Blair om Sadam Husseins påstådda massförstörelsevapen:

”Irak har massförstörelsevapen. Det är inte något vi tror. Vi vet det. Irak har själv bekräftat att man haft senapsgas, nervgas, mjältbrand, Men Saddam vill inte göra en avräkning. Han vill inte berätta för oss när och hur dessa vapen har blivit förstörda”.

Rasmussen ljög också – liksom den danska riksdagens majoritet – när det gällde påståendet om att Saddam vägrade att samarbeta med FN:s vapeninspektion. I stället var det Bush – och han själv – som vägrade att lyssna på Hans Blix, ordförande för FN:s Vapeninspektionskommisson, vilken hävdade att den inte funnit spår av massförstörelsevapen vid sina inspektioner. Detta trots att denne i hemlighet var avlyssnad av amerikansk säkerhetstjänst. ”Tänk om de ändå brytt sig om vad jag sa”, är Blix egen kommentar till detta…

I sina memoarer rackar Bush igen ner på Frankrikes tidigare president Jacques Chirac och den tidens tyske kansler Gerhard Schröder vilka ”svek” när det gällde invasionen av Irak 2003. Han lär ha sett dem som omoraliska vindflöjlar. För tidningen Times har han berättat att det bara finns fyra bestående internationella vänner från sin tid som president: Tony Blair, australiern John Howard, Japans Junichiro samt Danmarks Anders Fogh Rasmussen. Den senare utvecklade en personlig vänskap med Bush. Stoltserade med stor cowboyhatt på dennes privata ranch i Texas, åkte tillsammans med krigspresidenten fyrhjuling runt på markerna och vände sedan gigantiska amerikanska burgare ihop på dennes grill.

I Tyskland blev det liv över Bush`s påstående om att Schröder fick kalla fötter under förhandlingarna om Irak. Uwe-Karsten Heye, då talesman för regeringen, svarade i Der Spiegel med att kalla den förre amerikanske presidenten för ”en obegåvad bondröv”:

”Hans intellektuella nivå var extremt begränsad. Han hade inte den minsta aning om vad som föregick i världen. Men däremot kände han till varenda ko i Texas”.

Hur Danmark en gång kommer att värdera Rasmussens internationella karriär återstår att se….

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I media: SVD1,

Assads fejkade «terrorister ».

Publicerat av
4


Ännu en gång har regimen i Damaskus bevisats stå bakom ett fejkat attentat som tillskrivits ”terroristerna”.

Den 27 juni ägde en explosion rum vid Romanska bågen på Högra gatan i Damaskus. En butik förstördes och fyra personer dog.

Den skadade butiken som visades upp i regimens media

Regimens media förklarade omedelbart att det handlade om en självmordsbombare. Nyheten spreds omedelbart utan någon verifikation av internationella media inklusive av det bekanta Syriska Observatoriet för mänskliga rättigheter baserat i London.

Det skulle snart visa sig att det hela var ett av regimen iscensatt attentat, ett i raden av många. Oturligt nog för Assads propagandamaskin publicerade man ett foto av ”självmordsbombaren”. Iranska media, som alltid lägger på ett lager, påstod att ”terroristen” hade en kompis med sig som överlevde och som satt hos säkerhetspolisen i förhör. Tur för kompisen att han inte existerar. Tortyr hos säkerhetspolisen är inget att stå efter.

Här syns granaten bakom ”terroristens” rygg ögonblicket innan den exploderar

Att kompisen inte finns beror helt enkelt på att ”självmordsbombaren” visade sig vara en kristen person anställd på Syriens Television och som råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. För han dog nämligen av en granat som exploderade strax bakom honom. Det kunde lokala aktivister bevisa genom att visa upp film som tagits av en lokal övervakningskamera utplacerad på välgörenhetsorganisation Al-Ishans lokaler. På bilden ser man granaten i siluett mot ryggen på ”terroristen” ögonblicket innan den exploderar mot gatan och dödar mannen.

Den döde ”terroristen” hette Housam Choukri Sarhan och var av grekisk-ortodox konfession. När sanningen blev känd tvingades den statliga teven att ta bort bilden på ”terroristen”. För mycket är för mycket. Men historien, utan foto, fick ligga kvar. Inga utländska media har valt att ta tillbaka sina rapporter om ett attentat av en ”självmordsbombare” den 27 juni på Högra gatan i Damaskus.

Den döde ”terroristen” var av grekisk-ortodox tro och anställd på Syriens TV.

Kanske granaten var ett misstag från arméns sida. Men med tanke på att förbanden inne i Damaskus sägs tillhöra arméns elit är det inte troligt. Däremot är det mycket troligt att regimens specialenheter inom säkerhetstjänsten ligger bakom. Den har redan visat vad den duger till. Att organisera attentat som sedan tillskrivs motståndaren är inget nytt från dess sida. Redan under den syriska militärens närvaro i Libanon gav säkerhetstjänsten prov på sina färdigheter.
De senaste två åren har den ena efter den andra massakern avslöjats vara ett led i regimens försök att driva på motsättningarna mellan olika religiösa grupper. Det är bedrövligt att internationella media inte ställer sig mer tvekande till innehållet i de depescher de sprider.


 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Spridda bilder från Norr.

Publicerat av
Svara

Det är lättja som råder på vår blogg. Sommaren tar ut sin rätt och tränger undan politiska analyser och funderingar. I Timrå och min hemby Fagervik lockar andra saker än världsnyheterna. Så borde det inte vara, men så är det. Assad slutar inte att mörda sin befolkning. Men sol, vatten och vind bjuder in till avkoppling och lättja.

När vädret bjuder till finns det finaste området i Indalsälvens delta. Här har mitt energisnåla fordon tagit sig så långt ut i deltat som det går att komma. Klingerfjärden breder ut sig framför älvens utlopp med Alnön och Gistaholmarna i bakgrunden. Holmen till höger heter Sandgrundet och fanns inte när jag var liten. Den har vårfloderna byggt under decenniernas gång. Längst bort till höger ligger Timrå centrum. Dit finns det ingen anledning att ta sig när vädret bjuder upp till fest.

Åt andra hållet syns Söråkerslandet och Tynderö med den lilla öppningen ut mot Bottenhavet och Finland. Stranden är inbjudande för alla, speciellt barfamiljer eftersom det är mycket långgrunt.

När vågorna inte är för höga leker solen i vattnet, glittrar, liksom studsar på vågorna. Det är ju modernt att surfa. Under uppsikt från en torr kämpe.

Där sanden ligger nära leker solen i vattnet, ritar mönster i botten som om det vore norrsken i vattnet.

Ljuset rör sig i alla riktningar och skapar ständigt nya former. Det är bara kameran som håller fast bilden för en mikrosekund.

Är det eruption på Solens yta? Nej, bara en zoom av sandbotten. Eller…?

Motströms ligger öar och vikar där gäddorna är talrika under vårlig lek. Nu är de borta till mitten av augusti. Svanen går just upp till sitt bo. Från den udden har jag tagit många gäddor, ja faktiskt massor.

I Fagerviks båthamn är katten Pelle med svans alltid på språng för få lite kel. Den har sitt hem med husse och matte uppe i byn men under sommaren flyttar den ned till hamnen och blir kvar där hela sommaren. Märkligt men sant. Bordet på terassen utanför båtklubbens bastu är en favorit för den fyrbente hamnkaptenen.

Båtarna ligger också stilla. Ovanligt många tycker jag med tanke på att det är juli och söndag. Här uppe är det egentligen bara två och en halv till tre månader som det är båtväder.

I bastuns fönster är det också sommar. Ingen behöver värma sig i bastun.

Förr var det industriell rulle i byn. Nu finns det bara bilder kvar i det strövområde som breder ut sig där sulfitfabriken låg.

Om du åker E4 genom Timrå, på väg norrut eller söderut, ta då en liten omväg via Fagervik där du kan ta en fika eller en glass på ett nyöppnat kafé med många gamla prylar att titta på. Avfarten till Fagervik ligger strax söder om nya bron över E4:an, vid avfarten till Sörberge. Mitt i byn bredvid skolan ligger ”Sveas mitt i smeten”.

Där möts du av en alltid leende och glad Marianne som är uppfödd i ett bageri. Räkna med att det finns godsaker.

Det finns inga fula gubbar i byn. De har emigrerat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jesuiten i Syriens revolution.

Publicerat av
8

Det ska till en jesuitisk präst för att säga ett sanningens ord om förräderiet mot den syriska revolutionen. De så kallade Syriens vänner har pratat och pratat utan att knappt två strån lagts i kors för att ens ge de kämpande en humanitär hjälp mot Assadregimens kriminella flygbombningar av civila bostadsområden, för att inte tala om hjälp med vapen som krävs för att stoppa Assads flyg och pansar.

Han heter Paolo Dall’Oglio och har de senaste trettio åren lett klostret Mar Moussa, nio mil norr om Damaskus. Paolo är italienare men känner mycket väl det sociala/religiösa/politiska lapptäcket som formats under århundraden av ottomanskt välde och västerländsk kolonialism. På grund av Paolos öppna ställningstagande för det revolutionära upproret avvisades han från landet i juni 2012. Då hade han redan hotats med döden ett flertal gånger efter att ha bland annat medlat för fredliga initiativ i Homs och Qusair.

Nu har Paolo Dall’Oglio sammanställt sina erfarenheter i Syrien i en bok med titeln: ”La rage et la Lumière, un prêtre dans la révolution syrienne (Ursinnet och ljuset, en präst i den syriska revolutionen) utgiven av Les Èdition de l’Atelier.

I boken känns omedelbart Paolos enorma engagemang för upproret mot Assads regim, den fantastiska empati som lyser igenom på varje sida. Med en ärlighet och modesti som kanske bara en djupt religiös människa kan uppbringa.

Men det hindrar inte honom från att se rakt igenom det internationella hyckleriet som han menar har sin grund i västs förutfattade meningar om muslimer och araber som omogna den demokrati väst säger är dess ideal. I det följande stycket som jag översatt till svenska kan logiken bakom vägran att ge upproret de vapen det behöver inte uttryckas klarare.

Klostret Mar Moussa

-Den 27 januari 2103 deklarerade en patriark i katolska kyrkan i Orienten att det var en kriminell handling att förse de båda lägren i Syrien med vapen. Påven Benoit XVI sa ungefär samma sak under sitt besök i Libanon. Han var i god tro, men det är uppenbart att den typen av argument enbart skyddar regimen, avväpnar det demokratiska nätverket och vidgar de extrema jihadisternas strategiska utrymme. Det är egentligen självklart att om det internationella samfundet hindrar revolutionärerna att skaffa vapen (vilket i dag är ett faktum eftersom det råder vapenembargo som skulle hävas i februari 2013 men fortfarande är i bruk) kan den syriska staten fortsätta att kräva att inga vapen ska levereras eftersom den redan har tillgång till Mellanösterns största arsenal, betalad av de syriska skattebetalarna.

Den syriska diktaturen kommer inte att avrusta och det är inte Iran, Ryssland, det shiitiska Irak eller Hezbollah som tänker följa internationella lagar. Varför skulle de göra det för Syrien eftersom de aldrig gjort det. Inte heller är det de jihadistiska extremisterna som kommer att följa det internationella samfundets råd.

Att uttala den till synes universella och moraliska principen att man inte ska ge vapen till parter inbegripna i en civil konflikt innebär att högljutt proklamera: ”Vi önskar att den demokratiska revolutionen krossas, för vi vill inte att den ska kunna försvara sig mot de väpnade styrkorna som agerar utan skrupler och kontroll”.

En förstörelse som bara flyg och artilleri kan skapa. Bara adekvata vapen kan hindra det.

Här visar Dall’Oglio att han är huvudet högre än alla i väst som vänder oppositionen ryggen eller till och med bejakar regimens legitimitet. Etablerade politiker, den intellektuella eliten i media, skribenter och krönikörer, alla faller de till korta på den avgörande punkten, att kräva vapen till rebellerna. För att inte tala om de åderförkalkade resterna av yttersta vänstern med rötter i maoismen, vilka öppet ställer sig bakom diktaturen i Damaskus. De förra har svalt regimens propagandalögner som fakta de senare sprider dem aktivt.

Paolo Dall’Oglia står dock inte ensam. Många röster höjs också till det syriska upprorets försvar och trots den senaste tidens motgångar för revolutionen i Syrien är striden långt ifrån över eller förlorad. För oss internationalister finns det bara en väg att följa. Nämligen obrottslig solidaritet med folkliga uppror mot diktatur, förtryck och maktmissbruk, vare sig det sker i Turkiet, Iran, Syrien, Brasilien, Egypten eller i andra länder. Vi tar ingen hänsyn till om den ena eller andra regimen för tillfället står i konflikt med USA och eller någon annan imperialistisk makt. Det är rätt att göra uppror mot diktatur och förtryck –alltid!

  

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

”Ensam mot Amerika” – Ge Edgar Snowden en fristad i Sverige

Publicerat av
1

I natt tvingade Frankrike, Portugal och sedan Italien det bolivianska regeringsplanet med president Evo Morales att ändra sin resrutt och nödlanda i Wien. USA misstänkte att Edgar Snowden fanns ombord och har uppenbart sagt till sina partners i Europa att tvinga fram en inspektion på flygplatsen i Österrike.

Trots högröstade protester från EU:s regeringar om USA:s systematiska avlyssning av deras egna politiska finrum är det få eller kanske inga länder som är beredda att ta emot den man som vågat berätta om det mest omfattande spionage som världen skådat.

”Ensam mot Amerika” skriver tyska Der Spiegel och nattens händelser visar med vilket ursinne USA jagar Snowden. ”Detta är ett attentat mot president Morales liv”, förklarade Venezuelas utrikesminister Elias Jaua. ”Det handlar om en stor aggression, brutalt, otillständigt och ociviliserat från en del av EU:s regeringar”. Equadors dito säger att det som hänt är ”förnedrande och visar på paranoian hos de ansvariga länderna”.

Uppenbart är Rysslands Vladimir Putin, den förre säkerhetschefen, inte heller ett dugg intresserad av att hjälpa en avhoppad före detta kollega. ”Om Snowden tror sig vara människorättsaktivist och vill fortsätta med det kan han inte stanna i Ryssland”, heter det.

Sveriges utrikesminister skiter i vad husse gör…

Samtidigt jamas det på politikernas catwalk i Almedalen.  Självklart bekänner sig alla där, med svansarna lyfta, att de är hängivna demokratianhängare. Här får de då en gratischans att visa lite civilkurage:

Ge helt enkelt Edgar Snowden en fristad i Sverige!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Åren går…

Publicerat av
2

Åren rusar i väg. Fick i går en påminnelse och en riktig retroresa i hjärnan i form av detta flygblad i ett mejl från en gammal ungdomsvän. Han hade hittat det i en bunt gamla papper från Madras (numer Chennai) i Indien där vi träffats. Ett roligt minne som jag själv lagt undan någonstans. Tack Björn Therkelson.

Det var alltså i början på februari 1971 och jag höll en längre föreläsning eller ”politisk klass” som man sa på Sri Lanka, i huvudstaden Colombo, om den svenska socialdemokratins långa urartning som arbetarparti.  Vistelsen på ön var avslutningen på en lång resa genom delar av Asien. En slags lära-för-livet resa som inleddes med diskussioner tillsammans med Ernest Mandel, ekonom och under decennier en lika karismatisk som bländande ledare för Fjärde Internationalen. Han och ”byrån” gav mig information om viktiga kamrater att träffa och diskutera med under resan. Mötet  i Colombo var arrangerat av partiet LSSP(R), den nationella sektionen av Internationalen, som vid den tiden hade ett starkt fäste i den gamla brittiska kolonin genom att partiet ledde det viktiga fackförbundet CMU, Ceylon Mercantile Union.

Bala Tampoe, legendarisk fackföreningsledare på Sri Lanka.

CMU hade från början byggts upp som ett tjänstemannafack inom landets handelssektor. Men under ledning av bland andra den legendariska advokaten, botanisten och folktalaren Bala Tampoe som blev dess generalsekreterare 1948 fick man också ett stort fäste inom arbetarklassen. Han var på den tiden kanske mest känd för att ha stått i spetsen för en hamnstrejk i Colombo som hade trappats upp till en generalstrejk och en politisk konfrontation med regeringen.  När jag pratat någon minut på engelska översatte Bala till sinhale och tamil, vilket tog inte två minuter, utan fem, sex, och när jag efteråt frågade vad det var som tog sådan tid blev det artiga svaret att han var tvungen att fylla ut lite så att mötesdeltagarna fick klart för sig mer om det svenska klassamhället.

Bala tog mig runt till många av fackförbundets lokalavdelningar. Mest minns jag en träff med arbeterskorna på ett av alla plantage med te och deras berättelser om sina vidriga arbetsförhållanden.  Det te med socker som ofta var deras enda måltid under en lång arbetsdag kallades ”dust tea”, och bestod av det skräp som hamnade på golven där man torkade och packade bladen till det fina te som ”ni i Europa dricker”..

Under tiden på Sri Lanka arrangerade LSSP(R) en ”diskret” diskussion där jag fick träffa  Rohana Wijeweera och några andra ledare för ungdomsrörelsen Janatha Vimukthi Peramona, JVP. ”Diskret” därför att partiet var övervakat av säkerhetstjänsten. Rohana och hans kamrater hade byggt upp massbas bland landets fattiga lantproletariat på öns centrala sinhaletalande delar och befann sig politiskt förenklat på drift någonstans mellan maoism och castrism. Enligt Bala Tampoe var de tyvärr också smittade av nationell sekterism (liten förståelse för det tamilska proletariatet) och militarism. Che Guevaras focoteori och Lin Piaos ”folkkrig” i skön förening.

Rohane Winjeweera, skjuten av militär 1989.

Vårt långa möte handlade mest om Europa. De ville veta allt om Maj 68, den långa vilda strejkåren i Italien, men också höra om sådant som den svenska gruvstrejken 1969/70. Inte minst ville de veta hur den gamla arbetarrörelsen hade agerat. Det svenska ordet ombudsman hade typiskt nog importerats till deras språk sinhale, tamil och engelska! Men vi diskuterade självfallet också ekonomi, klasser och politik. Inte minst var de själva stolta över sina många år av ”folkbildningsarbete” där de till fots hade gått över stora delar av ön och utbildat ungdomen om ekonomi och politik. Senare kunde jag också delta på ett fascinerande gemensamt utomhusmöte av JVP, LSSP(R) och CMU, där bland andra Bala Tampoe och Rohana Wijeweera i timmar underhöll oss i publiken med tal med en utbildande retorik anpassad till att många på mötet var analfabeter.

Bara några månader senare ledde JVP ett väpnat uppror mot regeringen. Trots att de var dåligt beväpnade och ingen militär erfarenhet lyckades de för en tid kontrollera huvuddelarna av centrala och södra Sri Lanka. Med militärt stöd från Indiens MIG-plan och support från det maoistiska Kina krossades upproret. Femtontusen ungdomar mördades i hänsynslösa massakrer. Winjeweera själv fängslades under många år. Senare 1989 på fri fot efter en amnesti sköts han eller kanske rakt av bara avrättades av säkerhetstjänsten. Berättelserna om vad som hände går i sär.

Som en politisk anekdot eller en tragisk liten historisk fotnot till Kinas roll berättade Bala vid ett senare möte i Europa att KKP:s propagandablad Peking Review hade snappat upp information via regeringskretsarna i Colombo om min träff med Rohana och beskrivit detta som ”ett möte med en CIA-agent strax före upproret”. Alltså en vettlös insinuation om att CIA låg bakom upproret. Ett vanligt sätt för stalinister och senare maoister att genom beskyllningar hämtade från den egna fria fantasin urskulda egna försyndelser. I det här fallet att man stödde en borgerlig regerings massmord på en del av sin egen ungdom…

Bala Tampoe lever däremot än i dag. En levande legend för många på Sri Lanka.

Även den svenska socialdemokratin har hållit sig i livet. Den är i dag en levande legend för hur en rörelse har fortsatt sin urartning – även efter 1971…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Från Almedalen till Tahrir

Publicerat av
Svara

Tolv timmar med live -TV från Almedalen.

Så vill Aftonbladet att vi ska njuta av vår högsommar. Varje dag. I en hel vecka.

Undrar hur många som klarar det?

Prövade i går, några minuter. Göran Hägglund var på plats och försökte locka småbarnsföräldrar med sockervadd (det gör att barnen stannar, sa en ung kristdemokrat till SVT).

I övrigt ville han minska förskolornas barngrupper, med ett barn, höja maxtaxan till dagis men satte samtidigt ner det andra benet och pinkade in ett nytt jobbskatteavdrag.

Tiderna går fort. Egentligen är kristdemokraterna emot dagis och förskolor av alla de slag. Men om de nu ändå finns ska de naturligtvis vara så små och familjenära som möjligt.

Förr var kristdemokraterna dessutom emot både EU och NATO. ”Men OK, om de nu ändå finns kan vi ju lika gärna vara med”, heter det i dag.

Göran Hägglund har det svårt. Kanske får han dra till med ”spikarna” från tidigare valrörelser. Sänkt bensinskatt? Slopad fastighetsskatt? Tillsammans med broder fyra procent kanske det kan gå vägen ännu en gång.

Almedalen i all ära, där är vackert, men frågan är om inte en annan ”bror”, Muslimska brödraskapets Mohamed  Morsi, i går hade det  värre än bröderna i Visby.

Muslimska broderskapets högkvarter i Kairo. Broder Hägglund har det trots allt bättre…

Aftonbladet må ursäkta, men jag orkade bara med några få, futtiga minuter från deras tolv timmar långa direktsändning.  Kairo, Alexandria och Port Said tog över. Miljoner människor var i rörelse.  Historiens kast är många, men frågan är om politiskt förtroende någon gång har eroderats, malts ner, så fort som i dagens Egypten. Broder Morsi är färdig för Guinness rekordbok. Vare sig Koranen eller Bibeln kan ordna mat, gas eller el till spisen. Inte i Kairo, inte i Visby.

Vi ser en hel region som krystar av födslovärkar. Människor som söker febrilt efter frihet och värdighet och som i tumult och uppror vill forma sin framtid.

Samtidigt ser vi hur kristdemokraterna bleknar, suddas ut.

Kanske historiska rörelser som tar tag i varandra? Almedalen och Tahrirtorget?

Den dag lär komma när även Göran och Mohamed pratar till sina systrar, inte bara till ”bröderna”.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Mellan regnskurarna…

Publicerat av
Svara

 

.

En råbock tittar in genom sängkammarfönstret.

 

.

En kär vän, Freja, med på en runda i hagen.

.

.

Nattviolen breder ut sig. Blir fina dofter för kalvarna som snart ska ut på bete.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

”Hang Nelson Mandela”…

Publicerat av
Svara

Det berömda ”världssamfundet” trängs redan runt minnet av Nelson Mandelas gärning. När han väl får frid kommer säkert en av hans sentida vänner, högerpolitikern och premiärministern David Cameron, att snubbla fram och mässa något om Mandelas oerhörda betydelse.

.

.

Den här affischen är från mitten av 1980-talet och framställd av det konservativa studentförbund där Cameron var aktivist. Väl värd att fundera över och lägga på minnet för den yngre generation som inte var med.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

SR1

Morsis första och kanske sista år som president.

Publicerat av
Svara

Den politiska situationen i Egypten närmar sig en ny och oklar kulmen, än en gång. Revolutionen har som alla revolutioner varit en berg- och dalbana. På söndag den 30 juni kan en avgörande vändning ske. Enorma demonstrationer väntas över hela landet i protest mot president Morsis och det Muslimska brödraskapets politik eller rättare sagt –avsaknad av politik, åtminstone vad gäller landets enorma sociala och ekonomiska problem.

Glansen kring Mohamed Morsi har bleknat snabbt.

Då är det exakt ett år sedan Mohamed Morsi svor presidenteden efter en knapp seger över Ahmed Shafik, en trogen anhängare av Mubarak. Tiotusentals om inte hundratusentals kommer att samlas på landets gator och torg för att kräva Morsis avgång och omedelbart nyval. På grund av det spända läget, med motdemonstrationer från lojala till Morsi kan risken för våldsamma konfrontationer få människor att undvika gatudemonstrationer. Men det kan också bli miljoner som visar sitt missnöje.

För inför den 30 juni har tusentals aktivister varit engagerade i en kampanj som kallats Rebell (Tamarrod). Den startade i maj och hade till syfte att samla in minst 15 miljoner namnunderskrifter för at kräva Morsis avgång. Morsi valdes till president med 13 miljoner röster. Kampanjen Rebell har lyckats över förväntan och ståtar nu med 17 miljoner namnunderskrifter. Det är en stark signal till Muslimska brödraskapet och militären att ett år har gått och att inget av värde har gjorts från brödraskapets sida för att möta de förhoppningar som föddes i revolten mot diktaturen.

Tusentals aktivister har samlat in 17 miljoner namn.

I revolutionära tider kommer händelserna i snabb takt samtidigt med en känsla av att tiden är lång. Morsis första år vid makten känns som en evighet. Ändå är det förbluffande att det tagit mindre än ett år för det Muslimska brödraskapet att stå i det närmast naket inför folket som ställde stora förhoppningar till dem.

Organisationen finns redan sedan 80 år och i 40 år förföljdes dess medlemmar, fängslades och torterades av den ”sekulära” regimen under Nasser, Sadat och Mubarak. När ”bröderna” vann de första allmänna valen började många ”experter” i väst att tala om en ”islamistisk vinter”. Det var mest ytliga schabloner vilket bevisas av att i dag får Morsi inte ens 30% i gallupundersökningar och 70 % är missnöjda med vad Morsi uträttat det första året. Bakom ”brödernas” skäggväxt döljer sig nyliberala kapitalister som dominerar Morsis politik. Inget har gjorts för att minska kapitalets makt och samförståndet med IMF om ”strukturella reformer” har inte rubbats av Morsi. Däremot har han lagstiftat om inskränkningar i de nya fria fackföreningarnas rättigheter och de allmänna demokratiska fri- och rättigheterna.

Under Morsis första år har det varit mycket prat om ”himmelska problem” och moralfrågor. Men det var inte för att lösa livsfrågor som miljoner människor reste sig mot Mubaraks diktatur. Morsis bröder har inte lyckats möta ett enda krav på jordiska förbättringar, som arbeten för de unga, mindre misär i de fattiga kvarteren och hopp om en bättre framtid. Därför har Morsi redan förbrukat sitt och brödraskapets förtroende och står nu inför en formidabel utmaning från en folklig mobilisering som kan bli en vändpunkt i den egyptiska försommaren.

Numera måste Morsis residens skyddas av armén.

-Den politiska polariseringen och motsättningarna har nått en nivå som hotar vårt nyfödda demokratiska experiment och hotar att kasta hela nationen in i paralysi och kaos. Egyptens fiender har gjort allt för att sabotera demokratin, sa Morsi i sitt teve-tal häromdagen. 

Sjutton miljoner egypter har en viss idé om vilken som saboterat vad.

Här under följer en artikel av en fransk socialist med god kännedom om utvecklingen i Egypten:

Egypten förbereder efter Morsi

Av Jacques Chastaing

Den 24 och 25 juni fortsatte sammandrabbningarna i Egypten mellan anti- och pro-Morsi i Fayoum, Mahalla,  Kafr el Sheikh,  Luxor, Alexandria,  Fouah, och i Kairo …

I Fouah klagade Muslimska brödraskapet över att flera butiker som tillhör det Muslimska brödraskapet har plundrats eller bränts ner av anhängare till Al-Tayar Al-Sh’aby, koalition av socialistiska rörelser. Dessutom har de belägrat och blockerat flera av ”brödernas” medlemmar i en moské. Det muslimska brödraskapet kallade det kränkningar av privat egendom från socialisternas sida som de kallar tjuvar och ligister .

Det är långt till den egyptiska vintern.

I Kairo fortsätter ockupationen av torgen framför ministerierna för kultur och försvar. Det sägs, enligt pressen, att mödrar till unga som dödats av polisen dansade på biltak och skanderade – ”Avgå Morsi.” Gatuförsäljare säljer nu, utöver traditionella flaggor, även vykort med texten – ”Avgå Morsi.” I Alexandria angreps en anti-Morsidemonstration av pistolskyttar. Pressen är full av åsikter om ”vad man ska göra efter Morsi”?


Byrån IDC [som analyserar den ekonomiska utvecklingen] har publicerat ny statistik över antalet demonstrationer och protester:  hela 9 247 på ett år, en ökning med 700% jämfört med sista året under Mubarak, men även en ökning med 100% för de senaste 6 månaderna under Morsi jämfört med hans sex första månader vid makten. Inte mindre än 67% av protesterna hade sin grund i socioekonomiska frågor.


I dag den 25 juni är det kilometerlånga köer vid bensinstationerna på grund av ransonering och bensinbrist. En lastbil som transporterade gasol anfölls i Sinai. Bankerna ber folk att inte ta ut sina pengar och säger att de är öppna 30 juni, datum för den nationella protestdagen. Praktiska råd ges i pressen mot en ökning av brottsligheten efter den 30 juni: var man kan parkera bilen, är det verkligen nödvändigt att tömma tanken på bränsle, osv.?


Efter att arméns starke man Abdel-Fattah el-Sissi meddelade att armén kan ingripa de kommande dagarna, har det muslimska brödraskapet, salafister, liberalerna och ”demokrater” försäkrat honom sitt stöd. Majoriteten av pressen skrev att armén signalerade via general Sissis uttalande att den tar sin hand från det Muslimska brödraskapet och mycket väl själv kan ta makten.

Demonstranter lyssnar till Morsis tal i teve den 26 juni

Av det drar vissa slutsatsen att ett antal händelser hänger ihop: domarna beslutade igår att hålla en sit-in på domarklubban fram till den 30 juni; presidentvalskommittén har just meddelat att den kommer att granska klagomål från arméns presidentvalskandidat Ahmed Shafik [premiärminister från 31 Januari-3 mars, 2011, minister för civilflyget från 2002 till den 31 januari 2011 då han omstrukturerade Egyptair och byggde stora flygplatser med medföljande privata ”kommissioner”] om att framgången för Muslimska brödraskapet var resultat av valfusk och därmed avlegitimera Morsi ytterligare; i går sköt polisen i Zagaziq [i Nedre Egypten  i Nildeltat, huvudstad i guvernörskapet Sharquia] på Muslimska brödraskapet för första gången sedan Mubaraks fall , och anklagade dem för att ha skjutit först på en högre officer; ett tydligt distanstagande från islamister utanför  Muslimska brödraskapet mot de senare, i något som liknar en flykt bort från ”bröderna”;  och Al Nour (Ljusets parti) som är  det största salafistpartiet  leder brytningen av de solidariska banden med brödraskapet.

Bakom ”brödernas” skägg gömmer sig nyliberala kapitalägare.

.

Abdel Moneim Al-Futuh – en läkare som sparkades 2009 från styrelsen för det Muslimska brödraskapet och som tog ställning för det ”unga muslimska brödraskapet” som aktivt deltog i revolutionen av 2011 – och Al Azhars (Moské och islamskt universitet i Kairo) sheiker som i går fördömde massakern av shiiter för två dagar sedan och tillskrev den Morsis regering, uppmanade var och en på sitt håll till mobilisering den 30 juni.


Hur som helst förutser många en allians mellan armén, polisen och rättsväsendet för att ta makten, med stöd av islamistiser utanför Muslimska brödraskapet, tidigare anhängare av Mubarak som också kallar till mobilisering 30 juni samt oppositionen NSF (National Salvation Front).
Morsi väntas göra ett framträdande i tv onsdag 26 juni. Vissa tror att han kommer att föreslå en folkomröstning- kring frågan: ”Ska jag gå eller ska jag stanna?”

Översättning till svenska: Benny Åsman

  

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,