I natt gick det vägen. En kräsen och svårlockad mus föll till sist för en liten bit vällagrad Stilton från julbordet.
Bilden kan också ses som en illustration av arbetarrörelsen och nyliberalismen. Många lockelser och läckra beten. Men sedan slår fällan igen…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, nyliberalism, Stilton, musfälla
Vi får se hur det går. Rysskylan ruvar fortfarande i öst. Midvintern har passerat. Men vi har kvar inlagd strömming, löksill, rökt makrill, kallrökt lax och alla andra läckerheter så att det räcker över den kommersiella julen…
Familjen är stor så det blir många andra smaker. Frän Västerhavet blåser det redan kuling och radarbilderna berättar om mycket snö.
Vi får se hur mötet mellan vädersystemen avlöper och i väntan på det passar jag på att önska alla våra läsare en skön. god och vilsam långhelg.
.
–
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, snöoväder, midvinter, midvinterblot, Oden, kommersiell jul
.
För en tid sedan var jag på Kungälvs sjukhus för ett akut ljumskbråck. Den mottagande sjuksköterskan, han var från Etiopien. Den erfarna kirurgen kom hit till Sverige från en stadsdel i Kabul, Afghanistan, där jag själv råkade bo några veckor 1970. Vi hade många minnen att prata om.
.
.
Kabul fångat med en bild från 1970.
Den yngre mottagande läkaren hade sina rötter i Palestina. Hans far- och morföräldrar revs upp från sitt land när de sionistiska terrorbanden genomförde sin etniska rensning av dagens Israel, i det som palestinierna kallar Nakba, den stora katastrofen. 700 000 människor fördrevs. Många hamnade i Syrien, där regimen i egenintresse gav dem möjlighet att stanna. Det största flyktinglägret, Yarmouk i Damaskus, har med tiden blivit en stadsdel med hundratusentals invånare. Efter 1967 års krig fann också palestinier från Golanhöjden här en fristad. Hans föräldrar fick sedan en möjlighet att komma till Sverige. Tack och lov för mig som fick en ordentlig undersökning och klara besked. Självklart kunde jag naturligtvis inte heller låta bli att fundera över hur sjukvården skulle fungera utan våra nya svenskar. Framförallt som de svenska läkarnas fackliga organisationer av lönemässiga skäl tillsammans med alla regeringar i modern tid lyckats med att bromsa utbildningen av läkare.
Skulle gärna sett Jimmy Åkesson, inte i graven, utan i sängen bredvid.
Yarmouk, tidigare helt okänt för många av oss (svensk media berättar aldrig någonting om Nakba), ser för besökare ut som ett Mini-Palestina. Gator, skolor, sjukhus och de flesta platser har fått sina namn efter arabiska städer och samhällen i det Palestina som fanns före den etniska rensningen 1948. Ironiskt nog har även de nya hebreiska namnen på det som var flyktingarnas byar och urbana områden här fått sina repliker. Här finns många namn som: Haifa, Jaffa, Jerusalem, al-Mansourah, Kfar Qassem, Deir Yassin och Tabariya…
.
.
Lilla Palestina. Yarmouk innan det attackerades av Assads stridsflyg.
Nu har Yarmouk blivit ett stormcentrum för regimen Assad`s försök att överleva genom att göra sig av med sitt eget folk. Under decennierna som gått har den lilla palestinska militaristiska Front for the Liberation of Palestine-General Command (PFLP-GC) varit i sold hos regeringen och har haft en disciplinerad bas i stadsdelen. Organisationen är intimt kopplad till Hezbollah i Libanon och tillsammans är de, för det mesta, verktyg betalda och formade för den syriska utrikespolitiken. Hezbollah har ett stor social bas och i motståndet mot Israels angreppskrig på Libanon har rörelsen visat fantastisk disciplin och ett stort hjältemod, men när det gäller politiskt program är det ett reaktionärt politiskt parti, vilket inte minst har visat sig, när Hassan Nasrallah och hans parti valt att av ekonomiska och religiösa skäl ta ställning för Assads vidriga styre.
I dag berättar nyheterna att PFLP-GC drivits bort från Yarmouk. Framförallt den palestinska ungdomen har fått nog och tar ställning för upproret. Många basmedlemmar i PFLP-GC har gått över till rebellsidan. Det sägs att dess historiska ledare Ahmed Jibril (en riktig överlevare) lämnade stadsdelen för två dagar sedan…
Politiskt står diktaturen Assad politiskt naken. Bara våld återstår för dess egen överlevnad. Enligt vice presidenten i helgen, Farouq al-Sharaa, kan det som varit ”gäng av utländska kriminella terrorister” nu har fått en sådan styrka att inte ens regimens ryska stridsflyg och stridsvagnar kan döda alla upproriska. Ryssland, vars råkapitalister tjänat stora pengar på alla vapenleveranser, sägs också i dag skicka hangarfartyg med följe ut i Medelhavet för att kunna evakuera alla de ryssar som jobbat för regimen. Även Putin kan tappa balansen, trots sitt svarta bälte i judo…
För vår del, som socialister, är det självklart att detta inte, på samma sätt som i regionen i övrigt, handlar om en socialistisk revolution. Det handlar fortfarande om massarbetslöshet och krav på frihet och värdighet för den stora majoriteten av Syriens människor.
Ett folkligt uppror med ett episkt hjältemod som skrivits i blod.
Vår uppgift är både humanitär, med insamlingen till Syriens barn via de lokala samordningskommitéerna, men också politisk: Vi måste med all kraft stödja alla de upproriska som vill ha en demokratisk, sekulär konstitution; Fackliga och politiska rättigheter; rätt till självstyre för alla etniska minoriteter och ett fullständigt oberoende av både rysk- och västimperialism!
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Syrien, PFLP-GC, Palestina, Yarmouk,
I tisdags drev republikanernas guvenör i Michigan, Rick Snyder, igenom beslut som innebar ett svårt, till och med historiskt nederlag för den amerikanska fackföreningsrörelsen. Detta i den delstat där dess vagga stod för sjuttiofem år sedan. Michigan blev den 24 delstaten där den reaktionära kampanjen ”Rätt att arbeta” segrade.
.
.
Tolvtusen fackliga aktivister i protest utanför delstatsparlamentet i Lansing
Det kunde ha varit 120 000 med en annan facklig linje
Kampanjens ekonomiska medel har bröderna David H och Charles G Koch stått för. Samma duo som varit de viktigaste finansiärerna bakom Tea Party-rörelsen. Bröderna är bland de rikaste i världen och genom sina fonder fördelar de hundratals miljoner till förmån för olika reaktionära projekt. Den amerikanska fackföreningsrörelsen har visserligen eroderats år för år och organiserar i dag bara omkring nio procent av USA:s löntagare. Bil- och flygarbetarförbundet UAW med en viktig roll i Michigan har fortfarande ett fäste. Men tappar taget år för år. En gång hade man över en miljon medlemmar. Så sent som 2004 hela 650 000. I dag bara 380 000. Syftet med lagstiftningen om ”Rätt att arbeta” är att för gott bli av med resterna av den amerikanska fackföreningsrörelsen. Både när det gäller lönebildning och dess ekonomiska stöd för det Demokratiska partiet.
Villkoren för fackligt arbete i USA ser inte alls ut som i Sverige och det går inte att på ett enkelt sätt översätta till vår verklighet vad denna nya antifackliga lagstiftning innebär. Men kortfattat ser det ut så här:
På ruta ett är varje nytt företag stängt för facklig verksamhet. För tillträde till en arbetsplats krävs att minst 50 procent av de anställda röstar för att facket ska få driva ett organiserat arbete. En svår uppgift eftersom företagets ledning har alla kort på hand när det gäller information och propaganda. Men lyckas det, då får facket en förhandlingsrätt och en position där det har gått att få ett avtal där alla anställda betalar en fackavgift via sitt lönekonto. En form av facklig kollektivanslutning om man så vill. Motiveringen är självklart att alla anställda drar nytta av de villkor som facket kan förhandla fram. En minoritet ska inte åka snålskjuts på de förbättringar en majoritet lyckas få till stånd. Till skillnad från i Sverige, där företagen tvingas att betala lokal facklig tid på grund av MBL-lagstiftningen, får den fackliga organisationen i USA själv stå för det mesta av sina kostnader. Som förlorad förtjänst, lokalhyror, utredningsarbete, advokatkostnader, informationsmaterial mm. Då ska alla anställda vara med och betala.
Bakom slagordet ”Rätt att arbeta” är kravet på en lagstiftning som förbjuder alla former av arrangemang där facket kan ta hem en uppbörd (som det hette förr) från alla anställda. Den som tar ett arbete ska ha rätt att arbeta och fri att själv bestämma sina egna villkor med företaget. Musklerna i en fackförening är den gemensamma beslutsamheten och aktiviteten och det är dessa som kommer att förtvina med besluten i Michigans delstatsparlament. I de 23 delstater som tidigare levt med denna lagstiftning har lönenivån sjunkit snabbare än i övriga landet. ”Rätt att arbeta” har inneburit ”Rätt till sämre lön”. Hur ideologiskt urvattnade och byråkratiskt styrda fackföreningarna än är i USA har de ändå stört de värsta nyliberalerna.
.
.
Huvudorsaken till fackföreningsrörelsens försvagning är ekonomins utveckling.1947 svarade industriproduktionen för 26 procent av BNP. Dessa stora kollektiva arbetsplatser har vid sekelskiftet halverats och utgör bara 13 procent (Lila linjen). Samtidigt har finansindustrin vuxit från 11 till 22 procent av BNP (Översta streckade röda linjen som korsar den lila 1985). Finansindustrins kringverksamheter ökar också från 4 till 12 procent (Understa röda linjen som är i kapp industriproduktionen 2004). Andra traditionellt starka fackliga fästen som byggnads står still som andel av BNP eller minskar som transporter.
.
.
Här sprängs Detroits historiska landmärke vid Lake St.Clair. Skorstenarna ”De sju systrarna” som försörjde industrin med elström störtar samman till en tegelhög.
Till en stor del ligger ansvaret för nederlaget hos de fackliga ledarna. De har helt enkelt inte använt fackets muskler och har under en lång tid bara levererat försämringar. UAW:s ledarskap har accepterat en halvering av lönerna (!) för alla nya och kommande anställda samt ett strejkförbud i sex år. De fackliga ombudsmännen har sedan själva kapat åt sig själva extremt höga löner och sidoinkomster från förvaltning av sjuk- och pensionsfonder. Den enda fråga där de visat antydan till strid är denna om fackavgifter eftersom storleken på dessa är kopplade till deras egna löner. Förbundet är också absurt nog stor aktieägare i de företag där det ska vara en motpart. Stora summor av fackets pengar har dessutom villkorslöst slussats över till demokraterna. Dagen före beslutet i Michigan var UAW värd för Barak Obama vid ett möte utanför en bilfabrik i Detroit. Denne hyllade facket som accepterat alla försämringar vid den våldsamma omstruktureringen av bilindustrin och UAW hyllade Obama genom att acceptera alla de nedskärningar som kommer att bli resultatet av de pågående förhandlingarna i Washington om det så kallade skattestupet…
.
*********
.
För bröderna Koch och deras anhängare innebar segern en extra sötma eftersom de vann den på bortaplan, de segrade på fackföreningsrörelsens historiska marker. Michigan har varit ”The Union Belt” och är så även i dag om än försvagat i takt med nerläggning av stålverk, verkstadsindustrier och monteringsfabriker. Detroit är förslummat och i dag ingår delstaten i det som brukar kallas för ”The Rust Belt”. Det rostiga, förfallna avindustrialiserade nordvästra USA.
Men det var här för 75 år sedan efter en ockupation under 44 dagar av General Motors fabriker i Flint, tio mil nordväst om Detroit, som arbetarna lyckades med att få ett erkännande av UAW och det första egentliga industriavtalet. Det var en brytning med det gamla American Federation of Labor, AFL, som bara organiserat manlig vit arbetararistokrati och som arbetade hand i hand med arbetsgivarna. Vanliga montörer och industriarbetarna skulle inte vara med överhuvudtaget. Inspirationen till massaktionen i Flint kom inte minst från Frankrike där Folkfronten under våren 1936 segrat och bildat regering, vilket utlöste en tsunami av fabriksockupationer och sittstrejker. Två miljoner arbetare var ute i 12 000 strejker varav 9 000 med ockupation.
,
.
Strejkvakter inne i karosseriverkstaden
Genombrottet i Flint och det generella avtalet med GM utlöste i sin tur en kedjereaktion i hela USA. Arbetare inom textil- och stålindustrin, i handeln, i restaurangnäringen, transport, offentlig sektor och på många andra håll lyckades vinna fackliga rättigheter. Under detta enda år, när den amerikanska arbetaren reste sig upp, ökade UAW:s medlemsantal från 30 000 till 500 000. Det anrika BBC konstaterade att strejken vid Flint ”hördes över hela världen”.
.
.
Nationalgardet övervakade Chevrolets fabriker nr 4 och 8
Eftersom GM arbetade med betalda tjallare överallt i verkstäderna fick förberedelsen för konflikten och den första medlemsrekryteringen skötas mycket omsorgsfullt. Medlemsmöten arrangerades i de egna hemmen och namnen på de som anslöt antecknades i hemliga matriklar. Flint hade vid den tiden 146 000 invånare varav 44 000 arbetade i GM:s industriella kedja med tio fabriker i rad. UAW valde att först slå till vid karosseriverkstaden Fischer Body 1 där pressarna matade fram och försörjde alla de andra anläggningarna med karosser. Den 44 dagar långa ockupation som följde blev dramatisk och det finns mängder med episka berättelser från dessa dagar. Inte minst hur organiseringen av de färgade, svarta arbetarna gick till. På grund av tjallarna och Pilkingtons säkerhetsvakter, men framförallt Ku Klux Klan, bjöds dessa in till hemliga möten där det endast fanns stearinljus för ordföranden. I rummens mörker kunde sedan ingen se vem som var svart eller vit när de kom in till mötet.
.
.
Genora Johnson blev en legendarisk kvinnlig ledare
Den 11 januari 1937 hade polisen i Flint beslutat sig för att storma karosseriverkstaden. Men på dess andra våning hade arbetarna lagrat stora högar med tunga metalldelar som de vräkte ner över de poliser som försökte bryta upp de igenbommade portarna. Samtidigt satte andra grupper av arbetare på fabrikens brandslangar och riktade dem mot inkräktarna. Det blev också regelrätta slagsmål där tolv arbetare skadades av skarpa skott. Men till sist flydde poliserna och denna legendariska fackliga strid har sedan kallats för ”Battle of Bulls`run”, ungefär ”Tjurarnas flykt”…
,
.
Den kvinnliga strejkbrigaden med sina träklubbor
Kvinnorna, som vid denna tid var förbjudna att jobba vid banden, spelade ändå en mycket viktig roll för utgången. En av legendarerna var Genora Johnson. Hon var gift med en arbetare vid Chevrolet, medlem i Socialist Party, senare Fjärde Internationalens Socialist Workers Party. Under stormningsförsöket trängde hon sig fram till poliserna och skrek åt poliserna att de var några fega kräk som angrep obeväpnade och försvarslösa arbetare. Sedan manade hon sina kvinnliga kamrater att tillsammans med henne ”bryta igenom polislinjerna för att kunna stå sida vid sida med era män, era bröder, era farbröder och andra ni älskar”. Nära tusen kvinnor slöt upp bakom hennes aktion. När striden var vunnen organiserade hon vad som fick namnet ”Women`s Emergency Brigade”. Bara de som omedelbart kunde ställa upp vid en nödsituation skulle vara med och de skulle också ”vara beredda att möta tårgas och kulor, vara starka och fortsätta att kämpa även om en syster faller”. 400 kvinnor anslöt sig direkt och den kvinnliga brigaden var sedan aktiv ända fram till segern över GM.
Det finns många mer berättelser, massor med artiklar och böcker om denna arbetaroffensiv. Dessvärre är den som skrivs i dag mest en fråga om hur människor ska bära sina besvikelser. Men då kan det vara bra att minnas Flint för att se hur snabbt förändringens vind kan kasta om. Det fackliga anloppet i Michigan kom mitt i 1930-talets djupa ekonomiska depression, med dess massarbetslöshet och fattigdom. Våldsamma sociala utbrott lär komma även i dagens USA och kommer då att helt att förändra den politiska scenen.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, UAW, Michigan, Flint Sit Down Strike 1937,
Samtidigt som Rysslands utrikesminister Mikhail Bogdanov berättar att landet förebereder en utrymning av tusentals ryssar från Syrien och konstaterar att…
”Man måste se fakta i ögonen…regimen och regeringen förlorar mer och mer territorium. Olyckligtvis kan en seger för den syriska oppositionen inte uteslutas.”
…Kan vi läsa att oppositionsledaren och ordföranden för Syriens Nationella Koalition Moaz al-Khatib, om än med en bitter ton, slår fast att ”Vi kan segra på egen hand”. Han fortsätter vidare:
”Det syriska folket behöver inte längre någon intervention från internationella krafter för att störta Assad. De fruktansvärda förhållanden som det syriska folket har fått utstå har tvingat det att vid vissa tider begära militär intervention från det internationella samfundet. Nu har det syriska folket inte längre någonting att förlora. Det fick klara sina problem på egen hand och behöver inte längre några internationella styrkor för att skydda sig. Det internationella samfundet har slumrat, tigit och varit sen att reagera samtidigt som det såg det syriska folket blödande och dess barn dödas under 20 månader. Det finns löften om militär hjälp. Men med Guds vilja kommer det syriska folket att rycka upp den här regimen med rötterna om så med sina bara händer.”
.
.
Ett av de ryska stridsflygplan som rebellerna skjutit ner
Med ryska vapen erövrade från regimen…
Al-Khatib kritiserade också omvärlden och regionala makter för uppkomsten av radikal islamism, samtidigt som han tryckte på att USA skulle se över sitt beslut om att svarlista fronten al-Nusra som en terroristgrupp:
”Det internationella samfundet är till en del ansvarigt för uppkomsten av en del störande fenomen på grund av sin underlåtenhet mot folk och nationer. När ett helt folk får umbära dödandet i tjugo månader, då uppstår grupper med radikala och extremistiska uppfattningar.”
Det är bara att hoppas att ryssarna evakueras så snart som möjligt och tar med sig hem alla de tunga vapen som de hjälpt till med att göra stridsdugliga. Då störtas diktaturen Assad ännu fortare…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Syrien, diktaturen Assad,
.
.
I morse skulle jag hämta in min fina amaryllis i värmen från sin mörka och svala bostad i vår gamla ladugård. Tanken var att den som vanligt skulle blomma ut med full prakt till jul, Amaryllis belladonna, som Linné en gång kallade den.
Men tragedin var uppenbar. Förra veckans nattfrost med minus 24 hade knäckt den stackarn. Så kan det helt enkelt gå om man inte aktar sig för kylan. Vi får se om det kan komma något nytt ur den praktfulla löken. Men då är det värmen i köket som gäller…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, amaryllis,
I dag tar EU emot sitt fredspris. Passande nog har en del av statscheferna landat på Gardermoens militära flygfält. För redan om fyra dagar. Den 14 december, ska EU försöka besluta om mer samordning för att få fart på sin vapenindustri. Allt enligt Lissabonsfördraget. Där står dessutom svart på vitt att EU gradvis ska öka sin gemensamma militära kapacitet.
”Krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka”, skrev George Orwell 1948 i sin bok 1984. Han pekade tydligare än någon annan ut hur överklassens nyspråk ser ut.
I dag fick vi det belagt både i bild och på pränt när EU:s president, Herman Van Rompuy, en okänd dammtuss i politiken, tog emot det som alltså ska vara ”vårt fredspris”. Allt under nådiga applåder från kungahuset.
En odemokratisk institution applåderar en annan
I SVT mässar förre ÖB och numer ordföranden för EU:s militära kommitté, Håkan Syrén, att en rejäl upprustning verkligen är nödvändig. Fredspriset ser han som en inspiration för ett militärt starkare EU. Med sin bakgrund som duktig elev i US Naval War College och US Naval Postgraduate och som chef för Sveriges militära säkerhetschef är det en riktig fredsduva som Fredrika Reinfeldt matat in till denna tungviktiga post.
Det viktigaste under ceremonin i Norge skedde under lunchen. Där hade Jens Stoltenberg, Norges statsminister, bjudit in de tjugo statsministrar och EU-toppar som kommit till Oslo på lunch. Sällskapet pratade inte fred utan kris och en av Stoltenbergs ”fusklappar” för pratet under måltiden var att Europas länder inte skulle strama åt sina ekonomier för fort och för mycket. En lapp om konjunkturpolitik som han borde stoppa i Angela Merkels handväska.
Men i övrigt var denne ”röda” statsminister inte särskilt röd. Självklart var han oroad över att så många ungdomar i Europa är arbetslösa och likt EU:s ledare undrade han också över om inte bankerna borde ha mer regler…
Stoltenberg kan visa upp en norsk arbetsmarknad som ser bättre ut än EU-ländernas. Tja, det är trist att säga det, men den rödgröna regeringen lever naturligtvis med att dygnet runt, oavbrutet, pumpa upp oljemiljard efter oljemiljard från Nordsjön. Industrin i sig, krediterna och avkastningen från oljefonderna finansierar naturligtvis det ”norska undret”.
Ps. Hur många i Sverige vet egentligen att Håkan Syrén leder EU:s militära kommitté? Eller att Van Rompuy är deras president? Ds.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Nobelfesten, Nobels fredspris, Van Rompuy,
Lyssnar till Sveriges Radios morgonprogram Konflikt, vilket gör en genomlysning av det senaste Gazakriget. Som alltid är radion en av Sveriges viktigaste nyhetskällor. Långt bättre än SVT, alla papperstidningar och de flesta sociala medier.
.
Länge har jag funderat över den ”Diktaturvänster” som mässar om att beviset för att rebellerna i Syrien är ”köpta av imperialismen” är att de får ekonomiskt stöd från det lilla emiratet Qatar.
I Konflikt berättas samtidigt att Qatar`s oljemiljarder flödat över också till Gaza och hjälpt strandremsans utsatta och plågade palestinska befolkning med investeringar i bostäder, sjukhus, fiske, skolor och infrastruktur. Emiren av Qatar har dessutom besökt Gaza – och Hamas långt före Morsi. Den lilla oljediktaturen tycks vara dessa palestiniers viktigaste ekonomiska hjälpare och emiren hyllas med porträtt
Ska vi då dra slutsatsen att Hamas är i sold hos USA-imperialismen?
Eller Mahmoud Abbas, Den palestinska ”myndighetens” symbol som låter sin säkerhetspolis utbildas i Jordanien av USA:s instruktörer?
Knappast. Jovisst.
Diktaturvänstern har det svårt vare sig den ruvar hos Folket i Bild/Kulturfront eller Flamman. Dags att komma med en klassanalys och inse att upproret i Syrien är en resning av det arbetande folket mot sina utsugare.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Gaza,
