Etikettarkiv: Ekonomi

Åren går…

Publicerat av
2

Åren rusar i väg. Fick i går en påminnelse och en riktig retroresa i hjärnan i form av detta flygblad i ett mejl från en gammal ungdomsvän. Han hade hittat det i en bunt gamla papper från Madras (numer Chennai) i Indien där vi träffats. Ett roligt minne som jag själv lagt undan någonstans. Tack Björn Therkelson.

Det var alltså i början på februari 1971 och jag höll en längre föreläsning eller ”politisk klass” som man sa på Sri Lanka, i huvudstaden Colombo, om den svenska socialdemokratins långa urartning som arbetarparti.  Vistelsen på ön var avslutningen på en lång resa genom delar av Asien. En slags lära-för-livet resa som inleddes med diskussioner tillsammans med Ernest Mandel, ekonom och under decennier en lika karismatisk som bländande ledare för Fjärde Internationalen. Han och ”byrån” gav mig information om viktiga kamrater att träffa och diskutera med under resan. Mötet  i Colombo var arrangerat av partiet LSSP(R), den nationella sektionen av Internationalen, som vid den tiden hade ett starkt fäste i den gamla brittiska kolonin genom att partiet ledde det viktiga fackförbundet CMU, Ceylon Mercantile Union.

Bala Tampoe, legendarisk fackföreningsledare på Sri Lanka.

CMU hade från början byggts upp som ett tjänstemannafack inom landets handelssektor. Men under ledning av bland andra den legendariska advokaten, botanisten och folktalaren Bala Tampoe som blev dess generalsekreterare 1948 fick man också ett stort fäste inom arbetarklassen. Han var på den tiden kanske mest känd för att ha stått i spetsen för en hamnstrejk i Colombo som hade trappats upp till en generalstrejk och en politisk konfrontation med regeringen.  När jag pratat någon minut på engelska översatte Bala till sinhale och tamil, vilket tog inte två minuter, utan fem, sex, och när jag efteråt frågade vad det var som tog sådan tid blev det artiga svaret att han var tvungen att fylla ut lite så att mötesdeltagarna fick klart för sig mer om det svenska klassamhället.

Bala tog mig runt till många av fackförbundets lokalavdelningar. Mest minns jag en träff med arbeterskorna på ett av alla plantage med te och deras berättelser om sina vidriga arbetsförhållanden.  Det te med socker som ofta var deras enda måltid under en lång arbetsdag kallades ”dust tea”, och bestod av det skräp som hamnade på golven där man torkade och packade bladen till det fina te som ”ni i Europa dricker”..

Under tiden på Sri Lanka arrangerade LSSP(R) en ”diskret” diskussion där jag fick träffa  Rohana Wijeweera och några andra ledare för ungdomsrörelsen Janatha Vimukthi Peramona, JVP. ”Diskret” därför att partiet var övervakat av säkerhetstjänsten. Rohana och hans kamrater hade byggt upp massbas bland landets fattiga lantproletariat på öns centrala sinhaletalande delar och befann sig politiskt förenklat på drift någonstans mellan maoism och castrism. Enligt Bala Tampoe var de tyvärr också smittade av nationell sekterism (liten förståelse för det tamilska proletariatet) och militarism. Che Guevaras focoteori och Lin Piaos ”folkkrig” i skön förening.

Rohane Winjeweera, skjuten av militär 1989.

Vårt långa möte handlade mest om Europa. De ville veta allt om Maj 68, den långa vilda strejkåren i Italien, men också höra om sådant som den svenska gruvstrejken 1969/70. Inte minst ville de veta hur den gamla arbetarrörelsen hade agerat. Det svenska ordet ombudsman hade typiskt nog importerats till deras språk sinhale, tamil och engelska! Men vi diskuterade självfallet också ekonomi, klasser och politik. Inte minst var de själva stolta över sina många år av ”folkbildningsarbete” där de till fots hade gått över stora delar av ön och utbildat ungdomen om ekonomi och politik. Senare kunde jag också delta på ett fascinerande gemensamt utomhusmöte av JVP, LSSP(R) och CMU, där bland andra Bala Tampoe och Rohana Wijeweera i timmar underhöll oss i publiken med tal med en utbildande retorik anpassad till att många på mötet var analfabeter.

Bara några månader senare ledde JVP ett väpnat uppror mot regeringen. Trots att de var dåligt beväpnade och ingen militär erfarenhet lyckades de för en tid kontrollera huvuddelarna av centrala och södra Sri Lanka. Med militärt stöd från Indiens MIG-plan och support från det maoistiska Kina krossades upproret. Femtontusen ungdomar mördades i hänsynslösa massakrer. Winjeweera själv fängslades under många år. Senare 1989 på fri fot efter en amnesti sköts han eller kanske rakt av bara avrättades av säkerhetstjänsten. Berättelserna om vad som hände går i sär.

Som en politisk anekdot eller en tragisk liten historisk fotnot till Kinas roll berättade Bala vid ett senare möte i Europa att KKP:s propagandablad Peking Review hade snappat upp information via regeringskretsarna i Colombo om min träff med Rohana och beskrivit detta som ”ett möte med en CIA-agent strax före upproret”. Alltså en vettlös insinuation om att CIA låg bakom upproret. Ett vanligt sätt för stalinister och senare maoister att genom beskyllningar hämtade från den egna fria fantasin urskulda egna försyndelser. I det här fallet att man stödde en borgerlig regerings massmord på en del av sin egen ungdom…

Bala Tampoe lever däremot än i dag. En levande legend för många på Sri Lanka.

Även den svenska socialdemokratin har hållit sig i livet. Den är i dag en levande legend för hur en rörelse har fortsatt sin urartning – även efter 1971…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Från Almedalen till Tahrir

Publicerat av
Svara

Tolv timmar med live -TV från Almedalen.

Så vill Aftonbladet att vi ska njuta av vår högsommar. Varje dag. I en hel vecka.

Undrar hur många som klarar det?

Prövade i går, några minuter. Göran Hägglund var på plats och försökte locka småbarnsföräldrar med sockervadd (det gör att barnen stannar, sa en ung kristdemokrat till SVT).

I övrigt ville han minska förskolornas barngrupper, med ett barn, höja maxtaxan till dagis men satte samtidigt ner det andra benet och pinkade in ett nytt jobbskatteavdrag.

Tiderna går fort. Egentligen är kristdemokraterna emot dagis och förskolor av alla de slag. Men om de nu ändå finns ska de naturligtvis vara så små och familjenära som möjligt.

Förr var kristdemokraterna dessutom emot både EU och NATO. ”Men OK, om de nu ändå finns kan vi ju lika gärna vara med”, heter det i dag.

Göran Hägglund har det svårt. Kanske får han dra till med ”spikarna” från tidigare valrörelser. Sänkt bensinskatt? Slopad fastighetsskatt? Tillsammans med broder fyra procent kanske det kan gå vägen ännu en gång.

Almedalen i all ära, där är vackert, men frågan är om inte en annan ”bror”, Muslimska brödraskapets Mohamed  Morsi, i går hade det  värre än bröderna i Visby.

Muslimska broderskapets högkvarter i Kairo. Broder Hägglund har det trots allt bättre…

Aftonbladet må ursäkta, men jag orkade bara med några få, futtiga minuter från deras tolv timmar långa direktsändning.  Kairo, Alexandria och Port Said tog över. Miljoner människor var i rörelse.  Historiens kast är många, men frågan är om politiskt förtroende någon gång har eroderats, malts ner, så fort som i dagens Egypten. Broder Morsi är färdig för Guinness rekordbok. Vare sig Koranen eller Bibeln kan ordna mat, gas eller el till spisen. Inte i Kairo, inte i Visby.

Vi ser en hel region som krystar av födslovärkar. Människor som söker febrilt efter frihet och värdighet och som i tumult och uppror vill forma sin framtid.

Samtidigt ser vi hur kristdemokraterna bleknar, suddas ut.

Kanske historiska rörelser som tar tag i varandra? Almedalen och Tahrirtorget?

Den dag lär komma när även Göran och Mohamed pratar till sina systrar, inte bara till ”bröderna”.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Mellan regnskurarna…

Publicerat av
Svara

 

.

En råbock tittar in genom sängkammarfönstret.

 

.

En kär vän, Freja, med på en runda i hagen.

.

.

Nattviolen breder ut sig. Blir fina dofter för kalvarna som snart ska ut på bete.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

”Hang Nelson Mandela”…

Publicerat av
Svara

Det berömda ”världssamfundet” trängs redan runt minnet av Nelson Mandelas gärning. När han väl får frid kommer säkert en av hans sentida vänner, högerpolitikern och premiärministern David Cameron, att snubbla fram och mässa något om Mandelas oerhörda betydelse.

.

.

Den här affischen är från mitten av 1980-talet och framställd av det konservativa studentförbund där Cameron var aktivist. Väl värd att fundera över och lägga på minnet för den yngre generation som inte var med.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

SR1

Egdar Snowden och Dagens Nyheters förvillelser.

Publicerat av
Svara

Ett kännetecken på dålig opinionsbildning är att man gärna och hur som helst, huller om buller, blandar äpplen med päron.

I korgen stuvas om mellan personer, dagsaktuella händelser och historia, eller så väger man samman människors privatliv och den sakfråga som diskuteras.

Allt för att dölja det man egentligen vill sälja, sin egen dagordning.

Skolexempel på detta hittar vi i Dagens Nyheter när det gäller Edward Snowdens avslöjanden om amerikanska säkerhetstjänsters globala massbevakning av mejl och telefonsamtal. Tre inlägg från ledarredaktionen kan med fördel användas av de högskolor som i dag undervisar i journalistik. Först kom huvudledaren ”Obama dem hemlige”, sedan uppföljningen ”Snowden på villovägar” och till sist dagens signerade ledare ”Ytterligare en caudillo”.

Rubriken på den första ledaren är väl funnen. Själva övervakningen ifrågasätts inte, bara det faktum att den hemlighållits. Storebror får gärna se oss, bara vi får reda på det! Först konstaterar DN att:

”Över huvud taget har Obama letat läckor mer aggressivt än alla andra presidenter. Sex personer har ställts inför rätta, mot totalt tre före hans tid. En före detta CIA-anställd åtalades för att ha avslöjat namnet på en man som deltagit i tortyr; ingen torterare har rönt samma öde.”

 Fortsätter sedan med att stödja detta:

”Att publicera hemliga dokument är olagligt även i Sverige. Bradley Manning, åtalad för att utan urskillning ha läckt hundratusentals sådana till Wikileaks, skulle hamna inför skranket i vilket land som helst. Fallet PRISM är delvis annorlunda. Edward Snowden, som redan erkänt att han står bakom avslöjandet, har gett erfarna tidningar uppgifter om ett övervakningssystem som aldrig borde ha undanhållits det amerikanska folket. Exakt hur NSA arbetar ska inte basuneras ut. Hemlighetsmakeriet runt PRISM är dock förfärande.”

Att Bradley Manning inte hamnat i skranket inför en domstol – utan i krigsrätt efter att ha utsatts för tortyr – bekymrar inte DN. Tidningen bortser också helt från innehållet i alla de dokument som WikiLeaks kunde publicera. Varför? Naturligtvis därför att mängder med regimer och politiker här blottades med alla sina vidrigheter, utan en enda skylande tråd på sina kroppar. Vem minns inte videon med den amerikanska stridshelikopter som i Irak 2007 lika glatt som hänsynslöst dödade en journalist och två kamerabärare från nyhetsbyrån Reuters?

I exempelvis ett land som Tunisien hade människor bara tio dagar före Mohamed Bouazizi`s självbränning och den revolution som då inleddes genom WikiLeaks försorg kunnat se och förfäras över hur presidentens dotter och hennes man lät flyga in sin egen privata glass från franska Saint-Tropez samtidigt som vanliga människor blev mer och mer utsatta för fattigdom och diktaturens förnedring…

I nästa ledare brännmärker man Snowden. Inte på grund av hans egna meriter utanför helt enkelt för att han försöker undkomma vad som kan vara ett dödsstraff i sitt eget land:

 ”När det nu rapporteras att Snowden tagit sig till Moskva, förbereder sig för vidare resa till Kuba och Venezuela, och dessutom har sökt asyl i Ecuador ger det onekligen en känsla av déjà vu. Alla dessa länder – med minst sagt grava demokratiska brister – har omfamnat, och omfamnats av, Assange.

Det är synd eftersom jämförelsen mellan de två hela tiden har varit missvisande. Assange verkar drivas av en stark misstro mot all form av statsmakt och en avsky mot statens rätt att över huvud taget ha några hemligheter. Wikileaks avslöjanden har också, som en konsekvens, till stor del karaktäriserats av mer eller mindre ogenomtänkta massdumpningar av hemlighetsstämplat material. Ibland med risk för enskilda och oskyldiga individers väl och ve.

 Snowden, å andra sidan, påminner mer om en traditionell whistleblower. Han observerade en specifik oegentlighet – NSA:s övervakningsprogram – och valde att berätta om det för välrespekterade medier, Washington Post och Guardian, som hade möjligheten att värdera informationen innan de publicerade den.”

Ledaren har sedan avslutningsvis ändå en viss förståelse för att Snowden försöker undkomma USA:s långa arm eftersom förtroendet för den amerikanska rättstaten är ”allvarligt skadat”. Vad denne ska göra i stället för att söka sig till Ecuador förblir naturligtvis osagt…

Inte heller i dag har DN något förslag på en annan flyktväg helt fri från faror utan man följer upp sin strutspolitik med en ledare signerad av nyliberalen Martin Liby Alonso där denne i stället bjuder DN:s läsare på en groteskt deformerad bild av Ecuadors radikale men borgerlige president, nationalisten Rafael Correa. Varför denna svartmålning? Även om den vore sann skulle den inte ha ett dyft att göra med det som saken handlar om, nämligen att Snowden på samma sätt som Assange självklart väljer den enda flyktväg som finns. Om det hade varit politiskt möjligt hade drönarnas kung, Barak Obama, säkert skickat en drönare både till transithallen på Moskvas flygplats och en till Ecuadors ambassad i London…

I dag skriver Aftonbladets Daniel Swedin en bra ledare om agenten Hans-Erik Sjöholm, ”En konspiratör i Säpos tjänst”. Nog borde DN hunnit med något liknande i stället för att skriva ihop lite skit om Ecuadors Correa?

Om vi till sist låter fantasin skena i väg ett litet stycke och ser framför oss att det är DN:s chefredaktör Peter Wolodarski som har valt att publicera avslöjande material om svenskt inrikes spionage. På samma sätt som Peter Bratt och Jan Guillou gjorde på sin tid i Fib/Kulturfront. Vi tänker oss också att regimen Reinfeldt brutaliserats rejält och att en mycket aggressiv Beatrice Ask vill gripa Wolodarski och att många moderata riksdagsledamöter samtidigt ropar på dödsstraff.

Om då samme Correa kunde tänka sig att ge Wolodarski asyl, vore det då inte rimligt och försvarsbart om denne hals över huvud tog första bästa plan till Quito? Trots att både Assange och Snowden försökt sig på samma sak och trots att Correa kanske inte hanterar pressfriheten på rätt sätt?

Ett dödsstraff är ändå ett dödsstraff. Vem vill frivilligt ta emot några dödliga injektionssprutor i armen? Inte heller en livstidsdom är något att se fram emot.

I vart fall skulle inte jag klandra Wolodarski för hans flykt och se det som en ”villoväg”…

Verkliga hjältar, för det fria ordet, som Manning, Assange och Snowden, ska hyllas och inte begabbas!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bloggare: RödaMalmö,Annarkia,

Ska (v) kompromissa i alla frågor – före eller efter valet?

Publicerat av
10

Enligt SVT och Jonas Sjöstedt har Vänsterpartiet frågat trehundra partiföreningar om hur de ser på regeringsfrågan.  Frågan tycks inte ha varit formell och inte alls gällt regeringspolitiken.  Hälften har svarat och av dessa vill sextioen procent, alltså ett nittiotal av de trehundra som tillfrågats, att partiet ska ingå i en regering med socialdemokraterna och Miljöpartiet ”om de rödgröna vinner valet”.

– Det finns bara två partier som är aktuella för oss. Det är Socialdemokraterna och Miljöpartiet, säger Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt. En mindre andel, tjugo procent, vill att partiet endast ska ingå samarbete med Socialdemokraterna. Den minsta andelen, nio procent, vill inte att Vänsterpartiet ska vara med i regeringen överhuvudtaget.

– Våra medlemmar vill att vi ska gå fram som ett eget parti. Man vill inte att vi ska kompromissa i alla frågor före valet, säger Jonas Sjöstedt till SVT.

Hur ska detta tolkas? Eller snarare: hur tolkar partistyrelsen enkäten?

Som att man ska kompromissa i alla frågor – efter valet?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Har Aftonbladet rätt? Har du och jag dödat 1 729 barn?

Publicerat av
6

.

Bland det värsta jag vet är folk som kletar på andra människor ett moraliskt ansvar i syfte att själva få syndernas förlåtelse. Om det sedan är bankirer på konkursens brant, politiker, militärer, präster eller ledarskribenter som kladdar ner sin nästa kan kvitta.

Dagens ledarkrönika om Syrien i Aftonbladet av Anders Lindberg är ett exempel på detta.

.

.

Hans utgångspunkt är att du och jag, gemene kvinna och man, genom vår passivitet har dödat 1 729 barn i landet. Han kunde lika gärna ha skrivit 93 000 människor, vilket är FN:s senaste uppgift om hur många människor som har fått offra livet under upproret mot Bashar Assads diktatur.

I ett senare stycke har subjektet ”du och jag” omtolkats och blivit ”världen”: 

”Att agera i konflikter har ett pris, att agera militärt kan ha ett mycket högt pris. Men att inte göra något är också en handling, många gånger med ännu värre konsekvenser. Hade världen sagt stopp redan våren 2011 när konflikten startade skulle den troligen ha varit över för länge sedan utan att 93 000 människor behövt sätta livet till.”

Det är här som Lindbergs ord stupar och varje tillstymmelse till en logisk tråd i krönikan klipps av.  Hans slutsats är sannerligen korrekt men subjektet ”världen” syftar uppenbart vare sig på dig eller mig, inte heller på exempelvis en utblottad textilarbeterska i Bangladesh eller en sjukpensionerad metallarbetare i Borlänge utan på de stater och politiska rörelser som sagt sig ha sympatier för upprorets krav på rättvisa, frihet och demokrati.

Med ”världen” menar Lindberg helt enkelt Barak Obama, Francois Hollande, David Cameron och alla andra på vår planet som säger sig vara demokratins ståthållare, liksom givetvis vår egen alliansregering och de etablerade oppositionspartierna i Sverige. Den politiska maktsfären har ett ansvar också i den meningen att den för oss andra med alla tillgängliga medel ser till att ge sin berättelse, att tolka och förklara allt det som sker runt om våra liv så att det passar in med sitt egenintresse.

Vad Lindberg egentligen vill säga är att Reinfeldt, Löfvén och de andra svenska riksdagspolitikerna måste åläggas ett moraliskt ansvar för att Assad månad efter månad har kunnat fortsätta med terrorn mot sitt eget folk. I och med att de är politiskt ansvariga är deras likgiltighet och passivitet inför det som skett och sker också ett ställningstagande. Den polis som ser en våldtäktsman i färd med sitt brott utan att ingripa är givetvis ingen bra polis…

Alla de opinionsbildare i övrigt, inte minst de stora tidningarnas ledarskribenter, som valt att stödja ”världens” passivitet inför den syriska diktaturens terror har då på samma sätt ett moraliskt ansvar för det som sker inför deras ögon. Exempelvis en Anders Lindberg. Inte så att han – genom sin passiva linje – varje dag dödat barn i Syrien, men definitivt så att han genom sina ställningstaganden medverkat till att Assad fått hållas. Aftonbladets ledarsida är dessutom – ännu så länge – ett socialdemokratiskt revir vilket i rimlighetens namn höjer de moraliska kraven.

Rebell i Aleppo. Han behöver luftvärn och pansarbrytande vapen.

Vare sig mer handeldvapen eller mer plåster…

Men än värre. I dag, när Assad i godan ro, under två långa år har fått ta emot tunga transportflygplan med vapen från Ryssland och Iran och med hjälp av Irans högste ledare Khamenei tll sist har lyckats att få Hezbollahs libanesiska elitförband i sin egen sold, då fortsätter Lindberg med sin ansvarslösa passivitet. Som om hans första del av krönikan bara var en meningslös blindgångare:

”På båda sidor Atlanten börjar man nu på allvar diskutera att förse rebellerna med vapen. Det är en farlig strategi. Dels finns redan stora mängder vapen på plats, dels kommer de att finnas kvar och kan utgöra ett hot mot en möjlig framtida fredsbevarande trupp.”

.

Rysktillverkat syriskt stridsflyg bombar El Edaa-distriktet i Aleppo.

Ja, Anders Lindberg, det ”finns redan stora mängder vapen på plats”. I diktaturens vapendepåer. Det som däremot borde vara på plats – för snart två år sedan – är luftvärn och pansarbrytande missiler i händerna på det demokratiska och sekulära upproret. Rebellerna behöver inte fler konservburkar, plåster och värktabletter. Inte heller mer skyddsvästar eller mobiltelefoner. De behöver ingen invasion utan bara något så enkelt som vapen som det går att försvara sig med. De har fått nog av de politiska dödgrävare runt om i ”världen” som gråter av medlidande samtidigt som de bara ser på när ett folk går under.

Eller hade du tänkt dig att skriva en ny ledare om några månader, när upproret är krossat, och då än en gång försöka skylla ansvaret för detta historiska brott på människor i största allmänhet?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Dags för kantarellprimörer…

Publicerat av
2

.

Årets första små primörer. Tillsammans med lite fantasi räcker de till en smörgås…

För att dryga ut kosten kanske det är dags att omvärdera all hundkäx som spirar runt huset. Samtidigt som jag häromdagen skulle slå den generösa fägringen meddelades det från Chelsea Flower Show att lokan utsetts till ”Plant of The Year” vilket fick mig att läsa på om dessa stora blomster som lustigt nog sägs tillhöra släktet småkörvlar och hemmahörande i familjen flockblommiga växter. Hundkäx ses av Svenska Armén som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation! Kokar man av rötterna smakar de tydligen som morot och palsternacka. Smörfrästa kantareller med stuvade hundkäxrötter? Kanske kan vara värt att pröva…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Aron Lund svarar Anders Romelsjö

Publicerat av
11

Vår senaste blogg om Syrien ”Assad vinner tid” fick en kommentar från författaren och liberale journalisten Aron Lund som vi väljer att lyfta upp här av den enkla anledningen att hans avspisning av Anders Romelsjö är viktig. Detta därför att den senare skriver en blogg under namnet ”Anders Romelsjö på Jinge. Se” vilken är en av de mest lästa ”vänsterbloggarna” i Sverige och självklart påverkar många människor.  Varumärket ”Jinge” köpte Romelsjö av Jan-Inge ”Jinge” Flücht, vänsterpartist, fotograf mm och i det sammanhanget övertog han också många av dennes läsare.  Romelsjö representerar dessutom Föreningen Syriensolidaritet.

Från Anders Romelsjös blogg

När det gäller Lunds avslutande klapp på axeln, ”Det om det. Nu kan ni bråka vidare, men håll mig vänligen utanför det här”, ska vi inte orda så mycket. Men, det enda i det här sammanhanget som vår blogg ”bråkat” om är att vi talat om att Romelsjö missbrukar det Lund skriver samt att han just representerar ”Assadfamiljens nyttiga idioter” i Sverige.”Idioter” som gör nytta för en dålig sak ska man bekämpa.

En helt annan sak är att vi är revolutionära socialister och att Lund är liberal. Vi skriver det vi gör som en del av en politisk kamp för att fler svenskar ska stötta solidariteten med de krafter i Syrien som vill störta diktaturen Assad och kämpar för ett sekulärt och demokratiskt samhälle, gärna ett socialistiskt sådant. Lunds studier om Syrien har vi uppskattat och han kan gärna gå vidare med dessa. Hans politiska mål delar vi inte, men det är en helt annan sak som vi inte ordar om här.

Nu till kommentaren:

”Jag har i en mailväxling flera gånger bett Anders Romelsjö att sluta missbruka och ljuga om innehållet i mina studier av syriska oppositions- och rebellgrupper. Det är trevligt när resultatet av ens undersökningar används för att fördjupa eller nyansera debatten, men det är inte fallet här. Jag vill överhuvudtaget inte förknippas med den propagandaverksamhet för diktaturen som bedrivs av Assadfamiljens nyttiga idioter i Föreningen Syriensolidaritet.

 

Det råder i mina ögon inget tvivel om att en mångfacetterad skara religiöst konservativa sunniislamiska grupper idag helt dominerar det väpnade motståndet på marken, och att olika typer av ideologiska islamister utgör det enskilt starkaste blocket. Det är, liksom det stora utländska inflytandet över oppositionsfraktionerna, en viktig fråga som tyvärr sopas under mattan av många av den bredare syriska oppositionens medlemmar och anhängare, inklusive, vad jag kan se, skribenterna på den här bloggen. Det är också illavarslande för landets och för hela regionens framtid, även om det är symptomatiskt för tongångarna i svensk Mellanösterndebatt.

 

Men jag har däremot aldrig påstått och skulle aldrig påstå att al-Qaida och ”wahhabiter” (vad nu det ska innebära) ”helt dominerar” motståndet inne i Syrien. De genuint antidemokratiska och uttryckligen salafistiska grupper som skulle kunna passa den beskrivningen motsvarar såvitt jag kan avgöra – och det kan jag naturligtvis inte med någon exakthet – snarare ungefär en tredjedel av det väpnade motståndet, om man ser till antal deltagare, även om de i vissa avseenden kan vara mer politiskt inflytelserika. Det är min bästa kvalificerade gissning just nu, men alla får väl göra sin egen. Hur djupa Anders Romelsjös insikter i frågan är framgår dock av det faktum att han år 2013 fortfarande inte kan stava till al-Qaida.

 

Vad FSA angår så är det en komplicerad diskussion, vars förutsättningar har förändrats en hel del sedan jag skrev om saken, men jag tvivlar på att den vore värd att föra den med någon som är så konsekvent ohederlig med citat och siffror som Anders Romelsjö.

 

Vad slutligen gäller den syriska revolutionen har jag inte mycket hopp om att den ska sluta med framgång för någon vid det här laget. Detta är ett inbördeskrig och låten hoppet fara. Jag stödjer alla ansträngningar att nå ett fredsavtal som räddar Syriens fortsatta existens som stat och besparar det syriska folket och de kringliggande länderna så mycket lidande som möjligt. Tyvärr tror jag inte det kommer ske på länge än.

Det om det. Nu kan ni bråka vidare, men håll mig vänligen utanför det här.”

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ju äldre man desto större vedhög…

Publicerat av
7

Ju äldre man, desto större vedhög brukar det heta och eftersom jag hunnit med en del år växer vedhögen med dem. Här en lite fåfäng bild där jag njuter av utsikten från det verk vi varit flera om att få klart. I år blev det 50 löskubikmeter som kapats, kluvits och nu hunnit bli torr. En kubikmeter björk släpper ifrån sig hela 300 liter vatten när den torkar och dessa ska helst inte följa med in i pannan…

Årets skörd är en fin årgång med mycket björk, ek, lind och lönn. Hög täthet och mycket energi.

Där ska staden ligga, sa Gustav II Adolf där han stod uppe på Otterhällans berg och pekade ut platsen för det nutida Göteborg.

Själv är jag lite mer anspråkslös och pekar bara ut vart vi ska ta de tjugo ton som nu ska skottkärras in i vedbon…

Tittar jag åt sydväst är det min gamle vän Kjell Pettersson som vilar på potatishackan. Det har blivit dags att kupa vinterpotatisen.

Här är en bild på den lilla naturkatastrof som drabbat delar av Västsverige i år. Oerhört mycket växtlighet dog under frystorkan i mars/april när vi hade åtta veckors hård kyla och tjäle – men ingen snö. När dagarna blev längre och solen varmare satte växtligheten i gång utan att kunna få vatten från sina rötter eftersom tjälen hade behållit sitt grepp. Lingon- och blåbärsris, hallon- och björnbärssnår, lummer, enebuskar, mindre barrträd och massor med annat fint har helt slagits ut. Mitt foto visar hur våra vilda vita pimpernellarosor ser ut nu under försommaren. Bara döda grenar återstår.

Bilden nedan visar hur de brukar se ut.


.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,