Kategoriarkiv: Okategoriserade

Cypern en rysk-tysk kraftmätning

Publicerat av
8

I sista sekunden roddes stödlånet på 10 miljarder euro i land. Cypern har räddats från statsbankrutt, bankerna struktureras om och nu ska allt lösa sig. Det är i alla fall den bild som IMF, Kommissionen och ECB vill ska synas.

Men vad vi verkligen varit vittne till är en kraftmätning mellan olika kapitalgruppers intressen internationellt och inom EU. Ryska kapitalgrupper hamnade i frontalkrock med framför allt tyska intressen. Ryska kapitalgrupper har på kort tid gjort Cypern till en plattform för finansiell aktivitet riktad tillbaka mot Ryssland och inom EU.

Putin och Merkel står inte på god fot efter gårdagens uppgörelse

Ryskt kapital har placerat stora summor på Cypern i syfte att profitera på både de låga skatterna på kapitalinkomster och de höga insättningsräntorna. Av de 68 miljarder som finns insatta i öns bankkonton sägs 20-25 miljarder ägas av ryska kapitalister. Det skulle innebära att Cyperns 250 000 hushåll skulle inneha cirka 40 miljarder i insatta medel. Det verkar inte troligt. En del av dessa miljarder tillhör också de ryska kapitalister därför att många ryska företag är registrerade i landet under oklara former, bakom inhemska bulvaner och falska fasader. Bara det faktum att Cypern är den störste utländske investeraren i Ryssland visar att ryskt kapital är den direkta orsaken till att banksystemet är groteskt stort i förhållande till landets ekonomi.

Uppgörelsen i natt innebär att Cyperns roll som ”bankparadis” är slut för överskådlig framtid. De ryska kapitalägarna som inte redan flyttat sina tillgångar kommer att lida stora förluster, upp till 30-40 % av sina bankinnehav enligt brittisk finanspress. Det är ännu oklart hur Moskva kommer att reagera och vart de ryska kapitalägarna kommer att ta vägen när bankerna på Cypern öppnar sina portar.

Många kommer att förlora sina arbeten i den recession som kommer.

Det finns en aspekt av uppgörelsen mellan Trojkan och Cyperns regering som är rent av subversiv gentemot decennier av nyliberalt prat. Radikala krafter har allt sedan finanskrisens början 2007 sagt att pengarna ska tas där de finns. Det är inte de arbetande som är ansvarig för krisen och de ska inte heller betala räkningen för den –ta pengarna från de som har mest.

Borgerliga politiker och ”ekonomiexperter” har ständigt mött detta med att de rika visserligen är rika men att de är så få att det inte ger något om man ökar skatterna för dem och dessutom använder de sina pengar till investeringar som skapar jobb. Att det senare är en ren lögn det vet vi och det är inte ämnet för den här korta kommentaren.

Men däremot är det mycket intressant och ”revolutionerande” att Trojkan beslutat att ”ta pengarna där de finns”. Att det ingår i en kraftmätning mellan ryskt och framför allt tyskt kapital förminskar inte den principiella aspekten. När nästa ”räddningspaket” ska antas för att lösa ut en italiensk, spansk eller kanske en portugisisk bank kan vi resa kravet att ”ta pengarna där de finns” utan att det behöver framstå som orealistisk plakatpolitik.

Anställda i Laiki Bank protesterar mot uppgörelsen

Uppgörelsen innebär också att president Anastasiadis plan på att tvinga småsparare bidra med 6,7 % av sina kontoinnehav skrotades. Det kan man också applådera som en seger för de arbetandes protester. Det är inte de arbetande som ska betala krisen, speciellt inte en kris som uppstått därför att landets banksystem är groteskt överdimensionerat. Ändå finns det grupper som kommer att hamna i en riktig klämma. Det gäller i första hand de anställda i Laiki Bank. Enligt nattens avtal ska Laiki läggas ned och de över tusen anställda avskedas. De kommer aldrig mer att hitta ett arbete inom finanssektorn på ön. Det största hotet mot de anställda är att deras sparade pengar i bankens pensionsfond helt kan gå upp i rök. I gårdagens demonstration i Nicosia deltog många förtvivlade bland de anställda i Laiki Bank.

Cyperns roll som plattform för ryskt kapitals internationella verksamhet är över. Banksektorn på ön kommer att drastiskt bantas. Rent konkret vad som kommer att ske de närmaste veckorna är en öppen fråga. Ett är dock säkert. En djup recession väntar.

Media: DN1,DN2,AB1,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Fiasko i Malmö för högerextremister

Publicerat av
6

.

.

I Malmö gjorde högerextrema Swedish Defence League fiasko i dag. Bara tjugo personer mötte upp i deras försök att i Sverige bygga upp en plattform av våld och rasism  liknande den som deras förebild English Defence League står på. Dumt nog vinklar DN på sin hemsida som ovan. Klickar man på rubriken och går vidare kommer en bättre kommentar hämtat via TT. Men ändå begränsad. Varför? Kunde inte jourhavande DN-journalist i stället ha frågat varför inte Björklunds pojkar i stan  var med?

Ett bättre upplägg och en bättre kommentar hittar du, som vanligt när det gäller Malmö, hos bloggkollegan Röda Malmö: Hela Malmö hatar rasismen.

.

Bild från Röda Malmö

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

 

Chocken på Cypern

Publicerat av
Svara

 Av Michel Husson,

 EU:s påtänkta plan för Cypern vittnar om Europas brutala politik och de europeiska ledarnas förmåga att förvärra den kris som de förväntas sköta. De tvekade inte att ifrågasätta deras respekt för den privata egendomen, i det här fallet åtagandet att garantera insättningar på bank upp till 100 000 euro, i namn av en högre princip: tvinga medborgarna att betala räkningen för krisen.

 I fallet Cypern handlar det om ett litet land, 0,2 % av Europas BNP, men som har behov av en ”hjälp” i form av 15,8 miljarder euro att injicera i bankerna, en summa motsvarande Cyperns årliga BNP. Beloppets storlek förklaras av de enorma bankinnehaven i Cypern, nämligen 150 miljarder euro motsvarande nio gånger öns BNP.

Det visar på den roll av mellanhand som ön spelar för ryska investeringar som tar turen via Cypern för att återinvesteras i Ryssland. Mer än hälften av alla investeringar i fastigheter i Ryssland kommer från Cypern som därmed är den näst största utlandsinvesteraren i Ryssland.

Den ursprungliga planen förutsåg 10 miljarder euro i hjälp under förutsättning att 5,8 miljarder euro togs från bankkonton, fördelade på 2 miljarder från innehav under 100 000 euro och 3,8 miljarder över. Effekterna hade varit katastrofala och utgjort ett enormt tapp i köpkraften. Bara att planen gjordes offentlig räckte till för att utlösa en bankpanik och en kraftmätning mellan Ryssland och EU.

De folkliga protesterna ledde lyckligtvis till att planen avfärdades. Men skadan är redan skedd och konsekvenserna svåra att förutse. En spridningseffekt till Grekland eller kanske Spanien är inte att utesluta eftersom ett ingrepp mot privata bankkonton nu ses som en möjlighet.

Den verkliga frågan är vad skulle ha gjorts? Idén att låta de ryska oligarkerna betala är paradoxalt nog subversiv eftersom det innebär att EU legitimerar ett projekt som går ut på att låta de som profiterat på finanskapitalismen betala krisen och inte folket som på intet sätt är ansvarig för den.

Man hade kunnat dra in samma belopp genom en skatt på 15% (och inte 9,9%) på kontoinnehav över 100 000 euro. Vilket på sikt hade upphävt Cyperns roll som ”bankparadis”. Landet kan vända sig mot andra tillgångar som de nyligen upptäckta olje- och gasreserverna för att delvis sanera sin finansiella situation.

Den senaste tiden har Europas ledare visat upp en obscen optimism då de proklamerar att nu är skuldkrisen under kontroll och glömmer bort priset som betalas för att ”försäkra” finansmarknaderna i form av ruinerade länder, i första hand Grekland.

Den cypriotiska chocken visar att inget är över och att Trojkan är beredd att driva sin brutala politik in i det absurda. Två lärdomar kan dras. Att endast socialt motstånd kan stå upp mot Trojkans våld och att möjligheterna till mobilisering inte försvunnit.

Men de behöver stödja sig på ett radikalt alternativ som kräver att illegitima skulder avskrivs, en beskattning av inkomst av kapital (som nu uppgår till 10% ), en socialisering av bankerna och en solidarisk hållning på europeisk nivå.

Cypern skulle kunna skapa en förebild, inte genom att hoppa av från euron, vilket inget reglerar, utan med åtgärder som påbörjar en brytning, inklusive en direkt penningemisson av centralbanken.

Översättning: Benny Åsman

Media: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ras för danska Socialistisk Folkeparti

Publicerat av
2

 

Danska Socialistisk Folkeparti fortsätter stuprätt utför i opinionsundersökningarna. Var det val i dag skulle bara 4.2 procent av danskarna rösta på partiet vilket är den lägsta siffran någonsin.

Bakgrunden är regeringssamarbetet med socialdemokraten Helle Thorning-Schmid och därmed ett ansvar för hennes genant osminkade borgerliga krispolitik. Partiets väljarunderlag har därmed halverats sedan valet i september 20111 när man fick förtroende från 9.2 procent av väljarkåren.

I en annan undersökning  från institutet Megafon säger 51 procent av väljarna från 2011 att tiden har kommit för den nye ordföranden Annette Vilhelmsen att lämna sina skrivbord i regeringskontoret. Bara 23 procent av dessa vill att partiet ska vara kvar.

.

.

Medlemmar lämnar i massor partiet i besvikelse över den borgerliga politiken. Under bara ett par dagar har dessutom tre ledande företrädare valt att hoppa av. Men de har för sin del sökt sig till – socialdemokratin! Detta samtidigt som (s) ”tagit rygg” på SF i utförslöpan. Sedan valet 2011 har socialdemokraterna förlorat 7 procent av väljarstödet. Framförallt är det Sverigedemokraternas kusin, Dansk Folkeparti, som vinner på bekostnad av de bägge traditionella arbetarpartiernas bekostnad och nu tävlar med socialdemokratern om att vara landets tredje största parti.

.

.

Det mer radikala vänsterpartiet Enhedslistan, som vägrade att acceptera regeringssamverkan, ligger kvar på dryga 12 procent, vilket är nära nog en fördubbling av valresultatet.

”Det är en frestande idé att fälla regeringen”  säger partiets ordförande, Johanne Schmidt-Nielsen, när hon av tidningen får frågan om sin och Enhedslistans syn på den senaste utvecklingen, där regeringen sänker ersättningar till arbetslösa och pensionärer och samtidigt ger företagen samma lättnader när det gäller bolagsskatten som regeringen Reinfeldt nyss har beslutat om. ”Jag vet att det finns tusentals människor som har röstat fram den här regeringen därför att de  var överens med Thornig då hon sa att ”vi väljer välfärd framför skattelättnader”. Dessa människor trodde på de radikala när de lovade att inte sänka bolagsskatten”.

”Om vi inte kämpar tillsammans för en mer solidarisk politik i det här landet kan vi lika gott lämna över nycklarna till ministrarnas kontor till Lars Lökke ( Förre borgerlige statsministern, ordförande i Venstre)”, fortsätter hon. Men detta vore att ge upp och det skulle definitivt inte gynna vare sig de arbetslöse, de studerande, de äldre eller välfärden. Tvärtom.”

.

.

Erfarenheterna från Danmark borde studeras uppifrån och ner, i varenda söm, av medlemmarna i Vänsterpartiet. I dag är den egna strategin att binda sig fast vid masten på en kommande tänkt socialdemokratisk regering. Detta samtidigt som Stefan Löfven och och socialdemokraternas partiledning är surrade till händer och fötter av sin tilltro till kapitalismen och dess bankvälde. Det gröna Miljöpartiet har för sin del blivit alltmer blåslaget . Varför hålla liv i en från början dödfödd idé om en ”rödgrön regering”?

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

PKK – ”Låt vapnen tystna och politiken tala”

Publicerat av
1

.

.

”Låt vapnen tystna och politiken tala” säger PKK:s Abdullah Öcalan i ett uttalande under det kurdiska nyårsfirandet, Noruz. En milstolpe för fred kan vara på väg att resas. Nu gäller det för den turkiska regeringen att ge landets stora kurdiska nation sina konstitutionella, kulturella, språkliga och religiösa rättigheter.

.

.

I går och i dag firar den kurdiska nationen sitt nyår, Noruz, där våren hälsas välkommen med eldfester och dans. En tradition med rötter tillbaka till filosofen  och religionsstiftaren Zarathustras tid för 3000 år sedan som överlevt både islam och otaliga statsbildningar.

Samtidigt har PKK:s historiske ledare, Abdullah Öcalan , från sin fängelsecell utlyst en vapenvila för det kurdiska militära motståndet mot den turkiska staten. Hans uttalande lästes av två parlamentsledamöter, både på kurdiska och turkiska, inför hundratusentals nyårsfirare i staden Diyarbakir som ligger i östra Turkiet och helt domineras av kurder. ”Låt en ny process inledas. Nej till vapen! Ja till politik!”. Öcalans declaration avslutades med en uppmaning till PKK:s väpnade del att dra sig tillbaka till sina baser i nordvästra kurdiska Irak.

.

.

Abdullah Öcalan hyllas i en demonstration

Uppenbart har Turkiets regering, vilken länge förhandlat under bordet med Öcalan, gjort en del avgörande eftergifter i förhållande till de krav som finns i den ”Fredsplan till fred” som PKK:s ledare tidigare har skissat och där det egna kravet på en egen statsbildning har släppts. Men när det gäller viktiga konstitutionella förändringar, ökat regionalt självstyre och fullständiga språkliga och kulturella rättigheter har Ankaras förhandlare säkert fått ge vika. Det är dessutom till stora delar samma förändringar som EU krävt för ett turkiskt medlemskap i den egna unionen.

Därmed blir också upp till den turkiska regeringen att hålla dessa nyårslöften i de fortsatta förhandlingarna. Annars lär inte vapenvilan bli långvarig.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I media: DN1,

Cypern är ett skatteparadis

Publicerat av
7

Cypern är en liten ö med få människor och en ekonomi som väger cirka en halv procent av Europas samlade bruttonationalprodukt. Hur i all världen kan en sådan ministat få hela Europas finansvärld och regeringar att darra på manschetten?

Det är många faktorer som griper in i varandra och som tillsammans ger bilden av varför paniken lurar bakom hörnet, speciellt sedan Cyperns parlament röstade nej till Trojkans plan.

Teckning av Dan Rydberg

1. Cypern är ett skatteparadis. Det finns ingen allmänt accepterad definition av skatteparadis. Men två saker nämns alltid. Ett, att det saknas insyn i bankernas accepterande av insättningar. I Cypern saknas inte insynen för innehav på bankkonton som ägs av personer skrivna inom EU. Landet följer sedan ett antal år de regler som existerar och har därför klassats som ett ”vitt” skatteparadis på skalan vitt, grått och svart.
Men för boende på Cypern som inte är medborgare i EU gäller inga regler om insyn i kontoinnehaven. Så för de ryska oligarker som har cirka 20 miljarder euro innestående på cypriotiska banker gäller inga regler om pengarnas ursprung, har de beskattats i hemlandet eller andra frågor som kan leda myndigheterna svarta pengar på spåren.

Cyperns president Nicos Anastasiades 

För det andra definieras ett skatteparadis som en finansplats där det råder mycket låga skatter på inkomster av kapital. Det stämmer också in på Cypern som tar ut 10 procents skatt på utländska företags inkomster plus att realisationsvinsten vid försäljning av fastigheter är lika med noll. Detta räcker till att förklara varför ryska företag och nyrika personer gjort Cypern till sitt nya hemland. Att det inte handlar om vilka ryssar som helst bevisar de krav som Cyperns regering ställer på personer som vill skaffa sig medborgarskap –endera sätta in 17 miljoner euro på ett konto i en av öns banker eller investera i ett företag för minst 50 miljoner euro.
Bland annat hittar vi den ryske stålbaronen Abramov, inte fotbollslaget Chelseas ägare Alexander Abramovich som DN felaktigt angav. Där bor också den norske redarkungen John Fredriksen och Teddy Sagi, en israelisk ägare av spelsajter på Internet. Alla tre naturligtvis med många miljarder euro i privat förmögenhet.

2. Den kanske viktigaste förklaringen till att Trojkan försöker ge Cyperns banker nytt kapital till ett belopp av 17 miljarder euro, varav 5,8 miljarder ska tas från kontoinnehavare på ön, ligger i Tysklands inrikespolitiska situation. Det är snart allmänna val i landet och Angela Merkels situation är mer prekär än vad den någonsin varit. Det är helt enkelt uteslutet att hon och hennes regering skulle acceptera ett stödpaket som låter de ryska miljonärerna och oligarkerna på Cypern slippa undan gratis med hjälp av tyska skattebetalares pengar. Därför har Berlin (och Finland) varit orubbliga i förhandlingarna med Cyperns regering. Tyska pengar till att rädda ryska miljonärer från kapitalförluster –NEIN.
Vi vet inte vad som sagts utom mikrofonernas hörhåll. Men det är nog ingen dålig gissning att Merkel och andra ledare i Trojkan mumlat att ”nu ska vi sätta dit de där ryska maffiatyperna som använder Cyperns banker till att tvätta svarta pengar”. Vilket samtidigt, men indirekt, skyddar ett fåtal västeuropeiska finanshajar som lånat ut pengar till Cyperns banker.

3. Men varför rädda två banker, Laiki och Bank of Cyprus, som väger noll i det europeiska banksystemet. Förutom ett par grekiska banker är det ingen stor europeisk bank som sitter inne med en riskabel exponering mot Cypern. ECB kunde ju låna ut ett tusen miljarder euro till kontinentens banker för att hålla hjulen igång. Varför då skapa en sådan kris över en summa på 10 miljarder euro som ECB (och IMF till en mindre summa) säger sig ställa upp med under förutsättning att Cyperns regering hittar 7 miljarder å sin sida, 5,8 miljarder från landets kontoinnehavare och resten i form av avskrivna bankobligationer? Orsaken till utpressningen från Trojkans sida ligger den tyska inrikespolitiken, som beskrivet ovan.
Av den anledningen är Trojkan beredd att spela ett högt spel. För det är vad det handlar om trots att de banker man ska rädda är pyttesmå. Det vill säga i europeisk skala. För i förhållande till Cyperns BNP är de gigantiska och deras tillgångar uppgår till cirka åtta gånger öns BNP. Liksom på Irland lider Cyperns banksystem av en sorts finansiell elefantiasis.

Insättningarna på bankkonton uppgick i januari till 68 miljarder euro. Om inte ”hjälppaketet” antas går de båda bankerna som nämnts i konkurs omedelbart. Cirka 30 miljarder av de 68 miljarderna måste då ersättas av staten eftersom de 30 miljarderna täcks av insättningsgarantin på kontoinnehav under 100 000 euro.

4. En annan faktor som driver krisen är mer psykologisk. För rent finansiellt har det cypriotiska banksystemet ingen tyngd. De mesta av utlåningen från öns banker har gått till företag i Cypern och till en viss del Grekland.

Andra länder i EU har ingen nämnvärd exponering till Cypern. Men själva idén att ta pengar direkt från kontoinnehav utan att respektera EU;s insättningsgaranti på 100 000 euro är en tidsbomb som redan många finansexperter kallar EU;s största politiska misstag hittills.
Principen om garanterade sparpengar är upphävd och vid minsta rykte om problem för en bank i säg Spanien, Portugal eller Italien kan panik snabbt bryta ut och folkmassor rusa till för att tömma sina konton. Enda sättet att undvika det är att stänga bankerna för offentligheten med alla andra följder som det medför. Hela det finansiella systemet kan krascha. Det är ingen överdrift. Det är ett reellt hot. En risk som Trojkan medvetet tagit av de orsaker jag försökt frilägga ovan.

Teckning av Dan Rydberg

Än en gång är det alltså bankers finansiella äventyr som riskerar att skaka hela det finansiella systemet och därmed också den reella ekonomin av tjänste- och varuproduktion. Den enda läxa som Trojkan och Europas nyliberala regeringar drar av de återkommande finanskriserna är att beskatta de arbetande för att rädda ägare av bankkapital. Politikerna och finansmännen säger att det inte finns något annat alternativ än att socialisera de privata bankernas förluster. De är för stora för att inte räddas sägs det. Det skulle skapa en enorm systemrisk att låta giganter falla , som man lät ske med Lehman Brothers. Nu ser vi att två pyttesmå banker också skapar en systemrisk mest av politiska skäl och risken för panik i andra länder när ”olyckan” är framme. Vi borde i stället säga att bankerna, stora som små, är för viktiga för att låta privata vinstintressen bestämma hur de ska skötas. Vid sidan av Merkels och andras ”enda väg” finns det en väg som ingen etablerad politiker vill eller vågar beträda – ta över finansväsendet i samhällets ägo. Vi har redan sett tillräckligt av kaos sedan 2007 för att låta bankirerna fortsätta att härska över världsekonomin. Vårt gemensamma bästa kan inte förlikas med ett privat banksystem som endast styrs av principen att maximera profiten oavsett de risker det medför. Risker för de arbetande i samhället. Inte för bankirerna. De räddas av politikerna med dina pengar.

Media: DN1,AB1,DN2,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Svenska nazister på jakt efter en egen ”Horst Wessel”

Publicerat av
1

Marginaliserade som de är i samhället letar nazisterna i ”Svenska Motståndsrörelsen” efter ”fallna martyrer” som de kan utnyttja för sin sak. I lördags hade de ställt upp några av sina fanor på torget i Ludvika i en minnesmanifestation för tvåbarnspappan Tommy Lundén som mördades av en färgad invandrare. ”Främlingsimporten” måste stoppas var budskapet.

Bilden från ett annat tillfälle, Foto Expo.

.

I tidningen Expo berättar Daniel Poohl att invånarna i Ludvika hela tiden vägrat att se tragedin på detta sätt:

”Det gjorde ingen skillnad för de personer som talade vid den mäktiga manifestationen två dagar innan julafton, då hundratals Ludvikabor samlades för att hedra Tommy Lundén och protestera mot våldet. De såg ett offer. De såg gärningsmän. De såg att deras bakgrund inte gjorde någon skillnad. Den vecka som varit i Ludvika har varit oerhört mörk men nu går vi mot ljuset och det goda”, sa Kommunalrådet Maria Strömkvist i sitt tal till manifestationens deltagare.

Samma budskap har förts fram i alla de olika former av sorgemanifestationer som ägt rum i Ludvika de senaste veckorna; i kommunfullmäktige, från Tommy Lundéns arbetsgivare ABB och från den kampsportsklubb där en av de misstänkta gärningsmännen vid några tillfällen hade tränat.”

Poohl sätter sedan fingret på den ”Pöbeltaktik” som de svenska nazisterna letar efter: ”Att utnyttja dödsfall och upprivande händelser för egen politisk vinning är ett signum för den nazistiska och högerextrema rörelsen. Med ett politiskt budskap som vanligtvis får så gott som hela den svenska befolkningen att vända dem ryggen behöver man andra frågor att kroka tag i”.

Mallen för denna taktik och det liturgiska stoff som ”Motståndsrörelsen” letar efter finns i kulten kring den en gång skjutne tyske nazisten Horst Wessel. Denne var Sturmführer i SA, alltså Hitlers våldssinriktade gatumilis. Han blev troligen skjuten till döds av en medlem i Det tyska kommunistpartiet, Albrecht Höhler, som därefter dömdes till sex års fängelse. Efter Hitlers maktövertagande 1933 blev han avrättad. Om Höhler verkligen var mördaren och i så fall varför är fortfarande obesvarat. Det har hävdats att det hela handlade om en personlig uppgörelse om endera obetalda hyror eller delad kärlek till den prostituerade kvinna som Wessel levde tillsammans med. En annan möjlig förklaring är att det handlade om hämnd för mordet på den sjuttonårige ungkommunisten Camillo Ross tidigare på dagen. Ett mord där Wessel då skulle ha varit inblandad.

Wessel var musikalisk och hade snabbt blivit en favorit hos Joseph Goebbels när han enrollerats till de nazistiska våldsgängen 1929. Framförallt gillade nykomlingen stridig militär marschmusik och skrev en egen text till en medryckande sådan från Första världskriget, vilken sedan publicerades i Goebbels tidning Der Angriff. Där kallades stycket för ”Den okände SA-mannen”, senare fick den heta ”Die Fahne hoch” (Håll fanan högt).

.

.

Här skapade de tyska nazisterna martyren Horst Wessel

genom en storståtlig ceremoniell begravning

När Wessel blev skjuten insåg den skicklige propagandisten Goebbels omedelbart att dödsfallet kunde exploateras och han begravdes med all tänkbar nazistisk liturgi. De nazister som dödats vid den misslyckade ”Ölkällarkuppen” 1923 hade redan utnyttjats maximalt som ”offer och martyrer i kampen för Tysklands storhet”. Deras minnen, eller deras eviga ande, fick i form av en nerblodad fana från kuppen hyllas och med beröring inviga partiets nya hakkorsflaggor vid stora välregisserade ceremonier. Allt inramat med stöveltramp, öppna eldar och mäktiga fackelborgar.

Marschen Horst Wessel användes av nazisterna under hela 1930-talet liksom under Andra världskriget. Framförallt raderna om ”kamrater som röda fronten, och reaktionen skjutit, marscherar i anden ännu i våra led” ger de stupade ett religiöst martyrskap och ett nytt liv, dessutom bidrar de säkert till större sammanhållning och förtröstan hos dem som fortfarande trampar i sina stövlar.

Expo gör alltså rätt som varnar för de moderna svenska nazisternas jakt efter egna martyrer. Vi lever förvisso inte i en tysk ”Weimarrepublik”. Men de historiska spåren förskräcker och därför är det befriande när vi ser att Ludvikas invånare reagerat på ett helt annat sätt än vad Motståndsrörelsen tänkt och vägrar att smutsa ner minnet av Tommy Lundén.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I media: AB1,AB2,

Varför inte gömma de afghanska tolkarna på våra regementen?

Publicerat av
4

 

 Samtidigt med ÖB landar krigsmaktens nya  helikoptrar i Afghanistan.

Vår Överbefälhavare Sverker Göransson är på benen igen, pigg och rask. Han säger sig ”vara redo ” efter att ha haft en period med ”återladdning, reflektion och fokusering på sig själv”. Hans första framträdande skedde på militärbasen Marmal utanför Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan:

– Det är ingen slump att jag valde att åka hit det första jag gjorde, jag ville börja hos soldaterna. I den miljö jag trivs bäst, hos de som varje dag är beredda att offra sina liv för att hjälpa andra, säger Sverker Göranson i ett uttalande på Försvarsmaktens hemsida.

Hans första utspel blir att Sverige nu – när NATO:s USA-ledda ockupationsstyrkor ska bantas – måste hjälpa de lokala tolkar som hjälpt oss att kriga. Det handlar om ”en grad av medmänsklighet”. Men framförallt är det varumärket Sverige som annars hotas, menar ÖB i en intervju med Dagens Nyheter. Ska vi kunna kriga i andra länder (och då kanske mer än en vecka?) så måste tolkarna uppfatta det som att vi tar hand om dem. När han ändå är här i krigszonen passar Göransson på med att leda en rituell ceremoni där man inviger  fyra av de femton amerikanska helikoptrar av märket Blackhawk som kommer att kosta den svenska krigsmakten 4.7 miljarder räknat fram till 2020.

Överbefälhavarens utspel med ett svenskt asylprogram för de afghanska tolkar som sägs ha hjälpt NATO och oss att under tio års krig att ”befria” landet bekräftar bara att denna elva år långa militära insats varit ett fiasko. De som borde vara dekorerade afghanska krigshjältar kan inte efter befrielsen ens leva kvar i sitt eget land eftersom de av många uppfattas som samarbetsmän och quislingar.

Minst sagt en märklig befrielse. ”Mission accomplished?”.

Enligt DN får nu Göransson ta en dust med Tobias Billström när det gäller tolkarnas möjligheter att få svensk asyl. Något som lär bli svårt eftersom denne till Svenska Dagbladet säger att ”Sverige inte delar ut asyl som en belöning för utfört arbete”. 

.

.

”Mission accomplished?”  Våra ”hjältar” på väg hem från ett förlorat krig…

Nåväl, här har jag ett förslag till hur det hela kan lösas. De svenska krigsmännen gör bivack här hemma på sina regementen och där kan sedan Göransson gömma tolkarna som smugglats förbi gränspolisen i ett Herculusplan. Här kan de sedan diska, städa, bädda och servera för ”de svenske”. På så sätt undkommer de mörkhåriga afghanerna Billströms långa arm. Vilken polis vågar söka efter papperslösa flyktingar på våra tungt beväpnade regementen? Dessutom är det här billigt och därmed en bra lösning för att klara regeringens sparbeting på en halv miljard för den svenska krigsmaktens personalkostnader. Vi får råd både med helikoptrar, nya Viggen – och personal…

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,SVD3,SVD4,DN3,SVD5,

Jan Myrdal, FiB/Kulturfront och ”Syriensolidaritet”

Publicerat av
21

Mitt inlägg om Åsa Linderborgs förhållningssätt till politikern Jan Myrdal har lett till många besök och många kommentarer. De senare finns här i en rad under min text. De enda av dem som ger sig in i en egentlig politisk debatt är skrivna av Anders Romelsjö. Tim Gibran svarar i kommentarerna bra på hans medvetet vinklade frågor. Men det finns en hel del annat att säga om Romelsjö. Han är ledande i FIB/Kulturfront och den regimvänliga gruppen ”Syriensolidaritet”. Dessutom bloggare. För en tid sedan köpte han bloggen och varumärket Jinge.se, med dess läsarkrets och annonsörer, från Jan-Inge Flucht. Flucht har sedan återaktiverat sig med bloggen bilderblogg.se, uppenbart upprörd över att Romelsjö använt hans gamla varumärke till att saluföra gycklaren Mohamed Omar som en trovärdig aktivist för Assadregimen. Jag ska försöka loda lite djupare i frågan. Inte i deras inbördes tvist men väl i de vatten där Myrdal fiskat under åren och som också är hemmavatten för FIB/Kultorfront och Romelsjö.

Mitt blogginlägg handlade främst om Åsa Linderborgs återkommande försök att hjälpa Jan Myrdal att hålla sig upprätt, vilket jag menar är att ge demokratins posörer gratispoäng. Självklart blir Romelsjö upprörd eftersom han och andra i FIB/Kulturfront har Myrdal som sin ikon för bland annat den stolta parollen om ”försvar för yttrande- och tryckfriheten”.

I sin födelsedagsskrift vid Myrdals åttioårsdag, ”Var tid har sin strid”, menade Linderborg förbluffande nog exempelvis att:

”Långt mer konsekvent än dem som kallar sig liberaler har Myrdal genom åren försvarat åsiktsfriheten, yttrandefriheten etc, ofta i bitter polemik med liberalerna”.

Verkligen? Visst, med stor nit när det gäller Sverige och andra av Västerlandets imperialistiska stater där arbetarrörelsen hela tiden får kämpa för att behålla de viktiga fri- och rättigheter vi erövrat.  Men när det gällde upproren i Berlin 1953 eller Ungern 1956 då var dessa friheter för Myrdal underordnade och han försvarade att de som stod upp för dem kördes över och massakrerade av sovjetiska stridsvagnar. 1943 gick han med i det svenska stalinistpartiets ungdomsförbund SKU och blev en ”hängiven ungkommunist” eller snarare en eldig försvarare av stalintidens partidiktatur. Positioner som han aldrig gett upp även om han på ålderns höst rantat runt lite mer om frågornas ”komplexitet” under denna tid. Under 1960-talet valde Myrdal att i stället sluta upp bakom maoismens partidiktatur och rättade sina egna ställningstaganden efter vad som beslutats i Peking. Han blev försvarsadvokat både för Kambodjas Pol Pot och massakrerna på Himmelska fridens torg. I dag kallar han sig fortfarande för maoist.

.

.

Med Jan Myrdal som ansvarig utgivare var det naturligt att sparka ut

den geniala tecknaren och ”anarkotrotskisten”  Lars Hillersberg  från FiB/K…

.

Ibland hyllas Myrdals stora vitterhet, hans beläsenhet beundras och han vinnlägger sig om att posera med att bokraderna i det bibliotek i Varberg som på senare tid skapats med hans boksamling mäter över tusen meter. ”Gå till läggen”, uppmanar han ständigt sina motståndare. Men de tusentals böcker, skrifter och tidningar där socialister kritiserat stalinismens och maoismens revision av marxismen de har han förmodligen inte ens sett, än mindre läst. Från min egen ungdom minns jag en av dem som charmats av Myrdal. Proletärens senare chefredaktör Roger Gross, där han målade med både bred pensel och bjärta färger. Bland annat delade tidningen ut veckans ”ishacka” till olika svenska ”trotskister”, allt i åminnelse av den ishacka som Stalins agent  Ramón Mercader använde när han mördade Trotskij, den tidens främste ledare för den internationella Vänsteroppositionen mot det degenererade ryska bolsjevikpartiet. Nåväl, under en pratstund i den tidens radikala ungdomsmiljö berättade jag för Gross att jag just läst Deutschers och E. H. Carrs böcker om den ryska revolutionen och tyckte att det väckte en del frågor som kanske skulle kunna diskuteras i våra studiecirklar. Roger undvek att svara.  Senare fick jag veta att han berättat för alla som ville höra att ”Göte har blivit CIA-agent”. Händelsen var i sig betydelselös men förtjänar att berättas eftersom den säger mycket om den syn på kritiska texter och diskussion som kom att prägla den ungdomsrörelse där Myrdal var ideologisk Gudfader.

.

.
Den unge Myrdal charmade en radikal ungdomsmiljö
Som han sedan har hållit uppsikt över…
.

.

Under dessa år var Myrdal och maoisterna i Sverige förvisso i ”bitter polemik med liberalerna”. Men han och de som charmades av hans politiska budskap förlorade stort eftersom de aldrig tilltrodde oss arbetare förmågan att själva besluta över våra liv, över våra egna fackföreningar och våra egna partier. För stunden kanske i Sverige. Men i maoisternas Kina kunde en kritisk arbetare gripas av företagets partidirektör och hållas häktad i upp till tre år – inne i fabriken. Där kunde en studentrevolt också  kväsas med pansar. Varför skrev Myrdal aldrig något om detta? I stället för alla sina utläggningar om ”Folkrepublikens behov av stabilitet”. Hur var det sedan med yttrandefriheten för Kambodjas fattiga bönder? Fick de diskutera och besluta över sin egen framtid när väl den gamla diktaturen fallit och kolonialväldet hade brutits?

Myrdal mest halsbrytande dubbelmoral när det gäller det viktiga försvaret av yttrande- och tryckfriheten kom när han försvarade Khomeinis fatwa 1989 om dödsstraff för Salman Rushdie efter hans publicering av romanen ”Satansverserna”. Brottet var att han ”hädat Islam”.

Irans 1989 var nu  inte så många år ifrån Orwells 1984 men ändå formulerade sig Myrdal så här absurt i Svenska Dagbladet den 22 februari 1990  :

 ”När imperialismen nu på nytt söker få makt över folken är det den nödvändigt att låta genomföra angrepp inom folkens egen kultur och religion för att förlama motståndet. Imamens dom över Rushdie var alltså en åtgärd också för att stärka det vidare undergrävande kulturella arbetet. Det möjliggjorde därtill för de fattiga och förtrampade muslimska invandrarmassorna i Europa att ta medveten ideologisk strid för sitt människovärde”.

 Det internationella författarupproret som vände sig mot den teokratiska diktaturens dödsdom avfärdades som ”kränkande eurocentristiskt” och som en del av ett ”korståg mot Islam”. I ett inlägg för DN två år senare preciserade han sig:

”Jag har respekt för den islamiska revolutionen i Iran. Det beror både på att jag varit en i del i Iran under shahens decennier och på att den islamiska revolutionen i vår tid, när de av Kreml undergrävda kommunistiska masspartierna gått i upplösning, för folken i stora delar av världen faktiskt representerar den enda politiskt organiserade förhoppningen om ett människovärdigt liv”.

.

Irans islamska väktarråd. Värnare av yttrandefriheten?

Personligen var jag också i delar av i Iran under shahens tid, såg också förtrycket och förstod både då och nu varför islam i många länder kan ses som en förhoppning om ett människovärdigt liv. Men för en socialist eller för den som fokuserar på att försvara yttrandefriheten kan denna förståelse aldrig innebära att man försvarar den högerradikala politiska islamismen.  Myrdals försvar av fatwan mot Rushdie med det löjliga argumentet om att den enligt islam och Koranen var och är ”formellt korrekt” innebär att han gav och ger våra liberala posörer en läckerbit som de kunde och kan suga på länge. För den del av vänstern som värnar sin ikon från 1970-talets debatter har hans ståndpunkter varit och är katastrofala.

I dagens Iran är givetvis inte islam den politiskt organiserade förhoppningen om ett människovärdigt liv. Tvärtom! Mullornas långa styre har släckt alla sådana förhoppningar. Symbolen för dess styre har i stället blivit liken efter fackligt aktiva arbetare som hängs upp i mobila lyftkranar. Irans nya mycket stora ungdomsgeneration är verkligen impregnerad med vaccin mot islamistisk högerradikalism.

När det gäller dagens Syrien har Myrdal glömt den insikt han till en del fick när han besökte shahens Iran. Han och kretsen kring FIB/Kulturfront och deras ”Syriensoldaritet” avfärdar i dag alla islamtroende rebeller i Syrien över en kam som Al Quaidanhängare. Nu är det Assads diktatur som står för ”stabilitet”. Det två år långa folkliga upproret, med sina tiotusentals fredliga eller civila demonstrationer och manifestationer, förkastas med argument som är hämtade från diktaturens egen propagandaarsenal. ”Någon demokratisk opposition har aldrig identifierats”, häver Romelsjö ur sig i en av sina kommentarer.

Varför protesterar aldrig ”Syriensolidaritet” exempelvis mot fängslandet av de tiotusentals politiska fångar som säkerhetspolisen gripit och sedan kastat ner i Assads fängelsehålor för att där utsättas för en vidrig och ibland dödande tortyr? Hur stor är deras yttrandefrihet? Eller deras mötesfrihet?

Myrdals och FIB/Kulturfront har genom decennierna haft en unik dubbel bokhållning när det gäller sin syn på yttrandefriheten. Det är därför som det är trist att Åsa Linderborg, som i mycket annat står för klokskap, kan fläka ut sitt försvar för Myrdal till att omfatta det absurda påståendet att denne ”genom åren har försvarat åsiktsfriheten, yttrandefriheten etc”.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nytt snöoväder på väg – veden börjar tryta

Publicerat av
3

.

.
Ett lågtryck på väg över Skagerack syns både vid horisonten nu under eftermiddagen och på SMHI:s satellitbild från 13 10. Snöoväder över Skåne i natt och vi får se vad som återstår av vindstyrka och snö när det kommer hit i morgon…
.
.
.
.
.
I vår stora vedbod börjar det bli ont om klampar. Veden ger oss både värme och varmvatten under hela året så det går åt många kubik. För vår del ser det ut att bli en av de längsta vintrarna på länge. Snart fyra månader med tjäle i marken så det gäller att hushålla med de de tre, fyra kubik som återstår.
.
.

.

Vår labrador Freja trivs märkligt nog lika bra med snödrev, is och  trettio minusgrader som att kura ihop framför ett brännhett element. Dessutom trivs hon med doften från husses gamla skor. De duger fint som huvudkudde, nosen kan vila ut på en nästan lika gammal strumpa.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,