Vare sig avrättning eller rättegång… Medvedev har tänkt till

 

.

Rysslands premiärminister Dmitry Medvedev har tänkt till. Om Syriens blodsfurste Bashar Assad. Vi citerar den brittiska tidningen Guardian:

”Uppgiften för USA, Europa och de regionala makterna är att få parterna att sätta sig ner i förhandlingar – det kan inte bara handla att antingen få Assad avrättad (som Khadaffi) eller att bli buren in på bår till en rättegång (som Mubarak)”…

Vår blogg har naturligtvis många förslag:

En datja vid Svarta havet? En svit i Kreml? Eller varför inte en ”Kaptenshytt” i någon av oligarkernas lyxkryssare? Eller samma standard nere i en ubåt?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Reaktionärt utspel från Cameron om EU – ska vänstern välkomna det?

Det finns fyra skäl till att David Cameron nu säger att han vill omförhandla EU-fördraget och bjuda medborgarna på en folkomröstning 2017 om det eventuella resultatet:

Det första är att det nationella, borgerligt konservativa och främlingsfientliga UK Independent Party, UKiP, flåsar honom och de konservativa i nacken. Det senaste halvåret har UKiP med sin nationella demagogi om EU vunnit över 10-15 procent av Camerons tidigare väljare.

.

Den här bilden finns på UKiP:s hemsida som illustration till en kommentar om att i och med EU-medlemskapet kommer bulgarer och rumäner (läs romer att invadera Storbritannien. Visserligen lever vi (enligt kineserna) i ”Ormens år”, fortsätter man. Men i och med denna invasion kommer det för regeringen att bli ”Elefantens år”…

Det andra skälet är att reaktionära lobbyister till höger i hans eget parti i många stycken delar UKiP:s ideologi och politiska program. De som länge har fört fram en aggressiv kritik av EU är den grupp av konservativa politiker som har mest att förlora på  en framgång för UKiP i nästa val.

Det tredje skälet är att han och hans kritiker från höger i sak, när det gäller politiken, framförallt försvarar London City. Alltså bank-, finans-, försäkrings- och riskkapitalbolag som har sina säten i London. ”City” vill inte att några käppar i sina välsmorda hjul från fransmän eller tyskar. Inga regleringar när det gäller den egna bankvärlden!

Det fjärde skälet är att han i ”i frihetens och demokratins namn” vill behålla och ytterligare försämra Storbritanniens arbetsrätt.  Rättigheter som Margret Thatcher vann och som inte rördes under den nyliberala eran med Blair. Inga sociala protokoll här inte!

Den gamle stöten, Labours förre EU-kommissionär Lord Mandelson, säger att det bara handlar om att sparka undan problemet med UKip, som vore partiet en tom plåtburk på vägen ( Redan 2010 lovade Cameron en folkomröstning som aldrig blev av).  Labour, många fackförbund och industrikapitalet i England är mer EU-positivt än ”The City”.  Industrin köper och säljer till Europa. Mandelson avfärdar också taktiken med hot:

”Som jag ser det behandlar han EU som vore det en cafeteria, där du har din egen bricka, tar vad du vill ha och sedan går”.

En tidig första kommentar som för övrigt vår EU-komissionär Birgitta Ohlson  plagierar i sitt uttalande för svensk press några timmar senare:

”EU är ingen à la carte-meny, där man fritt kan plocka rätter från menyn.”

Andra röster kom med samma typ av invändningar. Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle sa ”att man inte kan plocka russinen från kakan” och Frankrikes dito Laurent Fabius tog till en bild som han trodde att de brittiska vännerna skulle förstå:   ”Föreställ er Europa som ett fotbollslag. ”Om du väl går med, då kan du inte säga Låt oss spela rugby!”.

.

Själv är jag helt och hållet emot EU:s institutioner, dess fördrag och ekonomiska politik.  Dessa måste bort – och överskridas! Parlamentet i Bryssel är bokstavligen ett glashus utan vare sig ett demokratiskt golv eller bärbara, demokratiska väggar. Däremot med ett tak som lagts av nyliberalismen. EU driver en medveten klasspolitik för de rika där över tjugo miljoner människor nu är arbetslösa. Men det innebär inte att jag ser demagogin från den brittiska främlingsfientliga högern som något positivt. Inte heller Sverigedemokraternas retorik om en återgång till 1950-talet.  En bättre framtid för oss arbetande människor måste innebära ett nära samarbete som ideligen kommer att korsa gamla nationella intressen. Stora gemensamma investeringar och beslut när det gäller miljön, energi, transporter och en återindustrialisering av Europa, kan och måste bli verkligt i ett rättvist och demokratiskt socialistiskt Europa. Ett Europa där vi arbetande människor bestämmer över stora kreditflöden och därmed oss själva. Inte banker och riskkapitalister.

Med dessa utgångspunkter menar jag att Jonas Sjöstedt definitivt är fel ute när han i Aftonbladet ”välkomnar” Camerons utspel och bara har positiva ord att säga om de brittiska kraven som resen inom ett reaktionärt ramverk.  Varför inte i stället passa på med ett eget ”linjetal” om Europa och berätta om hur Vänsterpartiet ser på bankernas roll, militarismens fasta grepp och Europas framtid? Hur ska en radikal, socialistisk arbetarrörelse kunna återfödas på vår kontinent?

I media: AB1,DN1,DN2,SVD1,GP1,

Kinesiska arbetare låste in sina chefer – utan tillgång till toalett

De senaste dagarna har ett tusental arbetare vid Shanghai Shenming Electric Motor Ltd varit ute i en konflikt som får oss att minnas Den stora gruvstrejken i Sverige 1969-70. Uppe i Malmfälten var den samlande huvudparollen ”Vi är inga maskiner” och LKAB:s 31 ledarskapsteser med signaler om att arbetarna fullständigt skulle underordna sig chefernas auktoritet retade upp gallfeber hos gruvarbetarna som länge pressats av dåliga ackord och en ännu sämre arbetsmiljö. Visserligen har vi i Sverige sedan länge levt med de 95 teser som Martin Luther spikade upp redan 1517 på en kyrkport i Wittenberg. Men att kommandon och militär disciplin skulle ersätta kunskap, kreativitet, självständighet och konstruktiva lösningar, det blev för mycket för malmfältsarbetarna…

Strejkande arbetare utanför sin fabrik i Shanghai

.

Vid Shenming var det hela 49 teser som fick elektronikarbetarna att agera. Teserna hade tagits fram av de nya kinesiska ägare som var i färd med att ta över verksamheten från en japansk koncern. Exempelvis att toalettbesök och telefonsamtal bara skulle få ta två minuter. Krånglar magen så att man drar över tiden väntar böter på 50 kronor (månadslönen är dålig och ligger på omkring 1 500 kronor). Händer detta en andra gång blir man rätt och slätt avskedad…

Arbetarna passade på när ett tjugotal japanska och kinesiska chefer satt i en viktig konferens och de valde den ”franska” kampformen med att helt sonika låsa in sina slavdrivare i det rum där satt. Bland andra åtta kader från Kinas kommunistiska parti. Symboliskt nog fick de klara sig utan tillgång till toalett…

Här blev cheferna inlåsta…

Samtidigt upphörde allt arbete med att montera komponenterna till datorer och mobiler. Strejken varade i två dagar och lika länge var cheferna inlåsta. Det hela fick en våldsam upplösning när trehundra kravallpoliser slog sig in bland de strejkande och befriade cheferna. Bland annat bankade de sönder revbenen på en arbeterska som vägrade att lägga sig på marken. I Kina kan Kommunistpartiet för en tid acceptera, till och med utnyttja konflikter vid utlandsägda företag. Men är det byråkrater från partiet som äger, styr och ställer, då viner batongerna snabbt – och hårt.

Nu är inte konflikten unik i sitt slag. I Kina vimlar det av lokala protester och ett första fackligt medvetande håller på att ta form inom den enorma tillverkningsindustrin. I Kina finns i dag 25 procent (!) av världens industriproletariat. En skattad siffra är 300 miljoner arbetare. Man behöver inte vara siare för att inse att det är här som vi kommer att få se nya stormiga kapitel skrivas i arbetarrörelsens historia.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Fria syriska armén bryter med salafisterna

Martin Chulov, journalist från den brittiska tidningen The Guardian, har vid flera tillfällen gett oss insatta reportage från syriska Aleppo. På vår blogg brukar vi försöka översätta det mesta vi vill få fram. Här gör vi ett undantag och lägger bara ut länkar till hans senaste bidrag. För de av våra läsare som inte är bevandrade i engelska är det viktigaste i hans bägge artiklar att Fria syriska armén nu bryter med salafisterna i Jabhat al-Nusra:

Fria syriska armén i Aleppo

 – På dag två efter Assads fall kommer vi att ta strid med dem. Tills dess samarbetar vi inte längre.

Det säger en ledare för FSA i Aleppo om islamisterna i al-Nusrafronten.

-De kämpar inte för det vi kämpar för, säger samma FSA -ledare.

En viktig politisk pusselbit i det som för vanliga människor är ett helvete på jorden. Det Chulov berättar om och det vi diskuterar är den viktigaste regionala politiska förändringen i vår tid. Den arabiska revolutionen, som dumt nog kallas för vår, eftersom det av många uppfattats som att den likt årstidernas gång sedan ska blomma ut i en underbar sommar. ”Dumt nog”, eftersom historiska processer inte kan kartläggas av SMHI.

Vi upplever att en stor del av den angloamerikanska och nordiska vänstern (I Syd-Europa ser det annorlunda ut) varit helt oförmögen att se vad som sker och därmed förlorat existensberättigande när det gäller denna del av den politiska arenan. Orsakerna till denna kollaps är många. Alltifrån ett genetiskt arv från stalinismen till rasism när det gäller araber ( de behöver stabila diktaturer för att inte skära halsen av varandra). Få i denna vänster skulle nämligen ha reagerat på samma sätt när det gällde störtandet av militärdiktaturerna i södra Europa på 1970-talet respektive i Latinamerika på 1980-talet. Detta trots att det i dessa regioner bara (för en tid?) stannade vid borgerliga demokratier och inte gick över i en permanent revolution och trots att det var bra många katolska kristna, och deras fackföreningar och partier som hade vänt sig mot diktaturerna…

När vi ändå är i gång med engelskan, kompletterar vi med en länk till The North Star och en kritisk granskning av Arne Johanssons artikel om ”det reaktionära kriget” i Syrien.

Guardian I

Guardian II

The North Star

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ett oärligt hantverk

Marxistarkivet är en alldeles utmärkt webbsida med ovärderliga översättningar till svenska av marxismens klassiker och många historiska analyser i marxismens tradition.

Eldsjälen bakom Marxistarkivet är Martin Fahlgren som både Göte och jag varit bekant med i 40 år och partikamrater med i nästan lika lång tid. Letar du efter en text på svenska av Marx eller Trotskij då ska du leta i Marxistarkivet.

Sedan ett tag har Martin Fahlgren också ambitionen att låta Marxistarkivet delta i dagsaktuella debatter av stor vikt, som när det gäller analysen av vad som sker i den arabiska revolutionen, i synnerhet i Syrien. Enligt vår uppfattning är det ett ytterst misslyckat försök av ett arkiv att samtidigt vara färskvara. Det är naturligtvis upp till Martin Fahlgren att göra vad han vill med arkivet. Men då ska han också vänta sig öppen kritik mot de dagsaktuella texter han lägger ut. Liksom av det minst sagt selektiva urvalet! Texterna har inte bara historiskt arkivvärde, utan deltar aktivt i en pågående debatt. Därmed tappar också Marxistarkivet sin aspekt av gediget dokumentärt hantverk.

Den 10 januari hittar vi en text som MF kallat ”Syrien – kommenterad artikelsamling”. I inledningen till de publicerade texterna skriver MF att syftet är att låta ”kritiska vänsterröster” komma till tals. Vi ska snart se vilka röster han valt och vad de är ”kritiska” mot.

Enligt MF representerar de ett försök att ”tänka kritiskt” till skillnad från ”huvudlinjerna” i syriendebatten vilka enligt honom representeras av den här bloggen (K&Å) och Proletären/Fibban/Clarté/SKP. Han jobbar intensivt i sin kommentar med att bygga upp en bild av sig själv som en noggrann arkivarie eller kamrer som noterar och bokför allt. En vågmästarnas mästare som till skillnad från andra noga värderar de nyheter vi får oss till livs. Vi sägs uppfatta konflikten som ”ganska okomplicerad” bara för att vi sedan ska kunna ”spika en korrekt linje”. För oss är frågan redan uttömd på argument och ”behöver inte utredas närmare”. Till skillnad från oss är författarna till artikelsamlingen (och Martin) däremot ”kritiska vänsterröster”. Vi sägs vidare ”bortse från sådant som inte passar in i det egna schemat om vad kampen gäller” och sägs se ”verkligheten i svartvitt”. ”Vi hoppas att allt ska gå rätt väg ändå – den som lever får se”. Spydigheterna hopar sig. Vi kan avsluta med Martins egen grandiosa slutsats. Som vore han själv en modern Voltaire: ”Därmed åsidosätts det rationella, analytiska och logiska tänkandet. I stället för en kritisk allsidig analys av verkligheten och en sansad argumentation där man försöker tränga in i och diskutera problematiken uppmuntras ett slags tunnelseende där man bara ser det man vill se”.

Ser vi till Martins egen artikel saknar den framförallt nya eller intressanta fakta om situationen i Syrien och i regionen. Trots den så bländande objektiva skenheligheten skymtar snarare här Sokrates och Kant än Voltaire! Vi får en glimt av den idealistiska världen, ”idéernas värld, en värld bortom alla känslor” där han viftar med citat från Lenin men ingenting har att säga om hur exempelvis de lokala samordningskommittéerna (LCC) i landet arbetar – och strider – i dag.

I den här repliken till MF:s artikel kommer vi inte att bemöta alla resonemang och hänvisningar till de historiska paralleller av mer eller mindre tveksam natur som MF hänvisar till. I stället konstaterar vi bara att Martin Fahlgren medvetet förvränger och förvanskar de åsikter som vi fört fram i ett femtiotal artiklar som vi publicerat sedan mars 2011 då upproret mot Assad startade.

Vi skriver ”medvetet förvränger” eftersom MF känner oss mycket väl, han är en intelligent person och han kan läsa innantill. Därför kan hans beskrivning av vår hållning till den syriska revolutionen inte vara annat än medvetet illvillig. Vi frågar oss varför och har kanske en idé?

Enligt MF kan vår linje i förhållande till revolutionen i Syrien sammanfattas ungefär som följer:

-Vi stöder ovillkorligt och helt okritiskt alla som kämpar mot diktaturen.

-Vi blundar för att imperialismen och reaktionära islamister griper in i kampen. Vi säger visserligen att det är så men att det saknar betydelse just nu.

-Vi blundar för de problem som den sociala splittringen mellan olika etniska och religiösa minoriteter ställer för kampen.

Anti-regimdemonstration i Idlib. ”Frihet” står det i kvinnans händer. Foto släppt av stadens Lokala Samordningskommitté, LCC

Att ta som uppgift här att ”motbevisa” den bild MF ger av oss vore att sänka oss ner till den nivå och ton han anslagit. I stället har vi förtroende för er, våra läsare, och uppmanar er att läsa, eller läsa om, vad vi skrivit om revolutionens övergång från spontan revolt till väpnat motstånd, om hur imperialismen gör allt för att kontrollera upproret och hindra den syriska staten från att kollapsa som i Libyen, om hur de reaktionära salafistgrupperna strävar efter en ny, religiös diktatur i Assaddiktaturens plats och hur de stärks tack vare det ljumma stödet till den stora majoriteten av ärligt kämpande miliser med målet att befria Syrien från regimens despoti, hur faran för sekteristiskt våld blir större ju längre upproret tvingas pågå. Det och mycket annat kan ni läsa på vår Syriensida.

Vi har också publicerat en rad översättningar av texter om Syrien som skrivits av aktivister inne i Syrien och som vi anser spegla vår egen uppfattning. Likaså har vi publicerat Gilbert Achcars elva teser om islamismen. Flera av dessa artiklar har också MF publicerat på Marxistarkivet. Sett till vad han skrivit senast borde han anse dem felaktiga eller att vi inte har samma idéer. Hur som helst kan ni konsultera några av dessa texter som vi publicerat och som vi sympatiserar med:

Syria, Peace and Christmas

Det fria Douma -syrisk demokrati

Elva teser om den uppvaknande islamismen

Protester mot Assad i den kuridska delen av Syrien

Av de artiklar ”kritiska vänsterröster” som Martin Fahlgren publicerat nämner han två som han säger står närmast hans egen uppfattning.

Den första är en artikel av vår partikamrat Peter Widén i Eskilstuna, som publicerades i Internationalen den 7 september 2011. I den debatten skrev vi att vi i stort kunde skriva under på nästan allt som Peter Widén skrev men inte hans slutsats att den enda korrekta linjen var att agitera för omedelbart eldupphör och förhandlingar. Den artikeln är sedan länge akterseglad eftersom alla initiativ till förhandlingar från FNs och Arabförbundets sida skjutits i sank av Assad, nu senast i det makabra talet till parlamentet.

Resultatet av en flygattack den 14 januari 2012
mot stadsdelen Maadamiyeh i södra Damaskus
.

Den andra artikeln som MF säger sig gilla och stå nära skrevs nyligen av Arne Johansson och publicerades i Offensiv 20 december 2012. Här har vi ett mycket större problem och stora frågetecken kring vad MF egentligen själv står för, utöver de schabloner om folkfronter, enhetsfronter och revolutionär strategi som han beskriver i sin inledning. Däremot får man leta med ljus och lykta i Fahlgrens text för att hitta något konkret om det aktuella läget i Syrien, leta efter en ens antydan om den lokala civila självorganisering som till och med den borgerliga pressen vittnar om.

I Arne Johanssons text finns en central slutsats som det är omöjligt att förbigå med ursäkter eller undanflykter. Så här karaktäriserar Arne Johansson, välkänd ledare i Rättvisepartiet Socialisterna, situationen i Syrien:

– Klassmedvetna marxister och socialister kan inte stödja någon av sidorna i detta reaktionära krig, skriver han. Liksom i mycket annat som Rättvisepartiet Socialisterna uttalar sig om handlar det om att förkasta existerande kamp och ”bjuda ut” alternativa scheman som ”massorna” borde följa för att det ska bli en kamp värdig nog för att få stöd från RS.

Ett uppror, en kamp där ännu hundratals demonstrationer äger rum varje vecka, där unga människor överger sina studier eller arbeten för att ta upp vapen mot diktaturen, där regimen till och med flygbombar den egna huvudstaden, blir för Arne Johansson ett ”reaktionärt krig” där ”revolutionära socialister” ska stå neutrala.

Närvaron av fanatiska islamister som al Nusrafronten kan inte tas ill ursäkt för att stå neutral i kampen mot diktaturen.

I stället manar Arne Johansson till självorganisering på arbetsplatserna och i bostadskvarteren, till demokratiska val av självförsvarsorganisationer. Existensen av lokala samordningskommittéer som på flera befriade platser redan tagit över skötsel och förvaltning av offentliga uppgifter och de lokala FSA-milisernas roll existerar inte i Arne Johanssons bild. För honom är själva existensen av salafistiska milisgrupper tillräckligt för att förkasta det reellt existerande upproret mot diktaturen.

Senast som Arne Johansson deltog i debatten om Syrien lyckades han hitta något som passade in i hans schema av hur en verklig kamp borde föras. Då satte han också upp ”demokratiskt valda självförsvarsgrupper” som alternativ till det ”reaktionära FSA”. Trodde han. För de ”demokratiskt valda” självförsvarsgrupper han hade hittat som förebild var inget annat än milisen YPD i det syriska Kurdistan. Tyvärr för den gode Arne är YPD den väpnade grenen av det syrisk-kurdiska partiet PYD som kritiseras hårt av andra partier i regionen för deras sekterism och påstådda spel under täcket med Assad. I den nya texten av AJ som MF publicerar aktar han sig noga för att på nytt försöka hitta grupper i Syrien som fyller kravet på ”revolutionär” renhet.

Det kurdiska partiet PYD;s väpnade milis YPD är långt ifrån den idylliska bild av demokratiskt valda självförsvarsorganisationer som Arne Johansson tror.

Att Martin Fahlgren säger sig stå närmare denna text än något annat får oss att undra. Anser MF också att det är ett ”reaktionärt krig” som pågår? Eller kan en artikel som drar en så central slutsats vara bra i övrigt?

För oss är det tråkigt att se hur en kamrat medvetet förvanskar våra ståndpunkter i syfte att fäktas med en fantombild. Men vi kan förstå att han gör det om hans åsikter är desamma som Arne Johanssons. För oss innebär denna illvilliga och medvetna förvanskning av våra åsikter att vi visserligen fortfarande är partikamrater med Martin, men att förtroendet oss emellan inte längre existerar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Somaliasvenskarna, Carl Bildt och Julian Assange

Ibland kan vi, trots allt, vid ett eller annat tillfälle under året få se att liberalismen kan blänka till när vi läser Dagens Nyheters ledarsida.

I morse var det en sådan dag. Redaktionen levererar hård batalj när det gäller Utrikesdepartementets handfallenhet inför USA:s gripande av två svenskar i Djibouti. Den bästa träffen står illustratören Magnus Bard för i sitt öppna hån av Carl Bildt…

 
”Varför är det USA som ska avgöra männens öde”, frågar ledarredaktionen och fortsätter:
.

”Det är inte acceptabelt att Washington tar sig rätten att utan juridisk kontroll förhöra andra länders medborgare och flyga dem över halva jordklotet för att därefter åtala dem på amerikansk mark. De misstänkta har – liksom svenskegyptierna vid Bromma flygplats – utsatts för ett kontroversiellt amerikanskt förfarande som kallas överlämnande, ”rendition”. Det är en grådaskig juridisk term och en företeelse som Barack Obama var kritisk mot innan han kom till makten, men sedan själv börjat tillämpa en variant av…

I Sverige är det inget brott att tillhöra al-Shabaab. Man borde därför kunna förvänta sig att UD har synpunkter på att svenska medborgare, gripna i Afrika, tas till USA för detta brott – av vad som framkommit utan en formell begäran till Sverige om utlämning…

UD har många frågor att besvara vad gäller behandlingen av de båda svenskarna. Rättsstatens principer gäller lika för alla. Sverige har en skyldighet att stå upp för sina medborgare när deras grundläggande rättigheter kränks.”

Så långt Dagens Nyheter. Till Aftonbladet säger UD:s presschef Anders Jörle att Sverige inte har protesterat utan anser att ”Det avgörande är att det blir en bra rättsprocess i USA. Folkrättsligt är Sverige inte en aktör i det här”.

För alla de som hävdat att ”Sverige” aldrig någonsin skulle kunna låta Julian Assange gripas på ett liknande sätt  borde detta vara en viktig tankeställare. Kunde Anna Lindh lämna över svenskegyptierna till tortyr i Kairo är det naturligtvis fullt möjligt att Carl Bildt kan göra samma sak med Assange under förevändning av ”Det viktiga är att det blir en bra rättsprocess i USA. Folkrättsligt är Sverige inte en aktör i det här. Det är en sak mellan Australien och USA”…

.

 Bradley Manning i dagens Guardian.

I USA inleds samtidigt i närtid en rättegång mot Bradley Manning, mannen som anklagas för att ha läckt tusentals sekretessbelagda dokument till WikiLeaks och Julian Assange. Manning har förklarat sig oskyldig men den militära åklagaren menar att bevisen är övertygande och att en av åtalspunkterna är att han genom sitt handlade har hjälpt fienden terroristorganisationen Al Quaida. Ett livstidsstraff i militärfängelse, utan möjlighet till ny prövning, kan vänta. Manning har innan den militärrättegång som nu drar i gång varit fängslad i nära ett år under tortyrliknande förhållanden på en militär marinbas i Virginia. Alltid helt ensam, ofta tvingad att vara helt naken i cellen och möjlighet bara till ytterligt lite motion.

Vi vet också att USA under lång tid förberett ett åtal mot Assange för att ha medverkat till att genom WikiLeaks ha hjälpt fienden…

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I media: DN1,GP1,

Nya siffror – massarbetslösheten ökar i Europa

Likt kallbrand sprider sig massarbetslösheten över Europa. 

Mest drabbade är arbetarna i Spanien (26.6 procent) och Grekland (26 procent). Men Eurostats decembersiffror som publiceras i dag visar nya rekord både för eurozonen och EU. I länderna med euro som valuta har nära 19 miljoner människor tvingats ner på knä av den vettlösa krispolitik som Angela Merkel, Anders Borg och andra EU-ledare har genomfört. För EU:s alla 27 stater, där är samma outhärdliga siffra lite mer än 26 miljoner människor. Europa är sedan förra året inne i en recession med en genomsnittlig arbetslöshet på nära elva procent. Inte minst ungdomar förnekas en framtid. Novembersiffrorna från i fjol berättar om en genomsnittlig ungdomsarbetslöshet för hela EU på nästan 24 procent!

.

.

I filmen om Olof Palmes liv som många av oss har sett finns det en scen där en journalist är på hugget och anklagar honom för den höga arbetslösheten med hela 75 000 personer utan jobb. I dag med alliansens ”arbetslinje” är samma siffra snart 400 00 och väntas stiga kraftigt under detta nya år…

.

.

En annan siffra är lika förbluffande. Europas förbränning av kol, det värsta fossila bränslet, ökar och detta även för fjolåret med dess lågkonjunktur.

En självklar del i en krispolitik värd namnet. Med en demokratisk och offentlig kontroll av kreditflödet som förutsättning, det vore en gemensam europeisk generalplan för en drastisk omläggning av produktion, boende och alla transportsystem.  Med stora offentliga, ibland gemensamma, investeringar i förnyelsebar energi som ett nav. Bara den ombyggnad och upprustning av alla bostäder som krävs skulle sätta många miljoner människor i arbete. Liksom utbyggnaden av kollektiva transportsystem.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I media: AB1,

I

Socialdemokratin gravsätter Socialistinternationalen – hundra år efter dödsfallet

 

.

 

”Men den vackraste visan om kärleken

kom aldrig på pränt.

Den begrovs i en massgrav i Flandern

med en fattig parisstudent”

.

Under mellandagarna har vi lyssnat till ett historiskt vingslag. Socialdemokratins Carin Jämtin har meddelat att partiet är med i en öppen fraktion som är i färd med att upplösa den Andra Internationalen, Socialistinternationalen.

Nåja, vingslag och vingslag. Snarare är det en ryckning i några sista glesa fjäderpennor. För arbetande människor, för socialister, dog Andra Internationalen redan för snart 100 år sedan. Den gick under i det Första världskrigets barbari. Det Carin Jämtin och Stefan Löfvén nu är med om är en ovanligt försenad gravsättning. För att förstå detta i grunden blir det nödvändigt med en historisk utflykt:

Vi närmar oss det sorgliga hundraårsminnet av Första världskrigets utbrott. Tjugo miljoner människor dog direkt i vanvettets leriga skyttegravar och sönderbombade bostäder. Femtio miljoner dog efter kriget när artillerielden tystnat, av ”spanska sjukan”, den influensa som hämtade sin näring i utarmningen av alla civila, sociala strukturer, fick först fäste hos svaga lemlästade och sjuka för att sedan grassera över hela världen. Till och med i Sverige, som klarat sig från själva kriget dog över trettiosjutusen människor av denna svåra influensa.

Lillebros Söderlunds/Ture Nermans ”Den vackraste visan om kärleken” fångar vackert sorgen över detta meningslösa kapitalistiska krig om kontroll över marknader och råvaror. Men inte bara den förälskade fattige pariserstudenten dog. Fyra imperier kollapsade efter militära nederlag och sociala uppror: Tyska kejsarriket; Ryska Tsardömet; Habsburgarnas Österrike-Ungern och det Osmanska riket.

Men även den hyllade idén inom arbetarrörelsen om internationell solidaritet och om en gemensam generalstrejk mot kapitalisternas krig samt en orubblig vägran om att rösta för krigskrediter i sina respektive parlament gick i graven.

Så sent som den 25 juli 1914 uppmanade de tyska socialdemokraterna, SPD, sina medlemmar att demonstrera mot det kommande kriget. Två veckor senare, den 4:e augusti röstade man i riksdagen för de stora krigskrediter som regeringen begärt! Den franska socialdemokratin valde samma katastrofala politik när väl kriget bröt ut, trots tidigare väldiga massdemonstrationer mot kriget tillsammans med fackföreningsrörelsen CGT. Raseriet mot mordet på pacifisten Jean Jaurès var bokstavligen ”gränslöst” och krävde fred. Det fanns partier och grupper som höll fast vid antimilitarismen. De ryska bolsjevikerna, socialister i Frankrike och Storbritannien, socialistpartierna i USA och Italien, en opposition i Tyskland under ledning av Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg. Dessa krafter samlades kring Zimmerwaldmanifestet med Leo Trotskij som huvudförfattare.

Zeth Höglund talar till Stockholms arbetare när han släpps från Långholmen

I Zimmerwald deltog den djärve unge socialisten Zeth Höglund, han hade redan 1905 agiterat mot det svenska kungahusets planer på ett krig mot Norge och nu använde han sin plats i riksdagens Andra kammare för att tala mot kriget och ”Det befästa fattighuset”. Ett mod som innebar att han kastades in i en av Långholmens fångceller. Brottet sas vara ”förräderi mot Kungahuset Sverige”…

Den fraktion som alltså hundra år senare tänker gravsätta Socialistinternationalen, vars idéer varit döda så länge, tänker kalla sin nya sammanslutning för Progressive Alliance. Vilket vi tydligen ska tolka som en Reformvänlig Allians.

Dessvärre behöver man inte spå i kaffesump för att begripa att det handlar om partier som är på nyliberal mark. Deras reformer är kontrareformer. Det israeliska Arbetarpartiet kommer säkert också att fortsättningsvis ha en viktig roll och begära stöd för sin krigspolitik.

Vi socialister låter helt enkelt begravningen ske i stillhet bara med de närmast anhöriga. Hur dödsboet delas och förvaltas är deras sak.

.

*******

.

Den vackraste visan om kärleken

Text: Ture Nerman, 1916
Musik: Lille Bror Söderlundh, 1939

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig parisstudent.

Den skulle ha lyst över länderna
och bringat en vår på knä,
och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny, en ny Musset.

Han skulle ha vandrat längs kajerna
med en blåögd liten Lucile
och diktat violer och kyssar
nu en natt i april.

Men den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
med en fattig parisstudent.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

 

Athen i ett moln av sot

Foto taget  i Athen kvällen den 16 december. Det vi ser är ett moln av sot över hela staden. Tvärt beslutade och enorma prisökningar på fotogen, diesel och olja – där människor inte fått en möjlighet att planera alternativ – har inneburit att folk använder ved i alla dess former som bränsle. Barn, gamla och människor med astma, lungproblem och andra sjukdomar tvingas leva i en rökkammare.

Låt oss inte glömma att Anders Borg är en av de ledare i EU som ställt sig närmast Angela Merkel och denna befängda politik och därmed har ett stort ansvar för att luften ser ut som den gör – och människors hälsa därefter…

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,