Kategoriarkiv: Ekonomi

Demokrati eller bankokrati?

Publicerat av
4

Den ekonomiska krisen i Europa är nu inne på sitt femte år och den blir bara värre. Regeringschefer och hövdingar i Bryssel, IMF och ECB samlas till toppmöte efter toppmöte utan att det föder ens en mus. Den olösliga motsättningen mellan att tvinga kontinentens arbetande att betala krisen och samtidigt undvika en djup recession skärper motsättningarna inom Europa där skilda kapitalgrupper och regeringar drar åt olika håll i hopp om att undgå konsekvenserna av den katastrofala krispolitik som förs.

Angela Merkel instruerar tyska industriförbundet hur ett ”djupt andetag” tas.

-Vi måste ta ett djupt andetag för att komma över krisen och göra de ansträngningar som ska låta Europa gå ur krisen starkare än när vi gick in i den. Vem sa det? Angela Merkel naturligtvis. En surmulen församling av ledare i det tyska industriförbundet var hennes åhörare. Med den tyska exporten på väg utför verkade inte alla övertygade av kanslerns krisrecept.

Risken är nämligen att Merkels ”djupa andetag” kan sluta med att patienten helt tappar andan och faller omkull stendöd –i en plötslig krisinfarkt.

Den uppenbara fråga som man måste ställa sig är om Europas regeringschefer är helt renons på sunt förnuft? Har de absolut inget lärt av det förra seklets ekonomiska katastrof, den stora depressionen under trettiotalet? Svaret verkar vara: nej det har de inte. Till skillnad från 1929 då regeringschefer och bankirer inte riktigt visste vad som drabbade dem finns det sedan dess hyllmetrar av ekonomiska analyser som visar hur finanskraschen i oktober 1929 omvandlades till en världsomfattande depression med benägen hjälp av regeringschefer och riksbankschefer som dödade alla chanser till återhämtning genom att dra i alla nödbromsar inom räckhåll, -höjda räntor, kreditåtstramning, minskade statliga utgifter och protektionism.

I dag uppträder alla från Merkel och Cameron, till Hollande och Rutte, som om de inget lärt av den stora depressionen och dessutom med en uppnäst överlägsenhet som går utöver allt. När Merkel säger att det ”finns ingen annan väg än uppoffringarnas” då låter hon som ett eko av Herbert Hoover från 1930.

Ändå är det ju så enkelt att deras dövstumma reaktion verkar obegriplig. Den finansiella krisen som startade hösten 2007 slog undan benen på den kreditdrivna konsumtionen i USA, Spanien, Irland och andra länder med följden att hushållens konsumtion stagnerade eller rent av minskade. När finanskrisen på så sätt smög sig in i den ”verkliga” ekonomin ökade arbetslösheten rekordsnabbt och konsumtionen fick sig en ny örfil.

 

Inhemsk efterfrågan i fasta priser. 1995 = 100

Efterfrågan (utom lageruppbyggnad) i Grekland, Irland, Portugal, Spanien, Italien, Frankrike, Eurozonen och Tyskland.

Företagen i sin tur minskar på sina investeringar som svar på den sjunkande konsumtionen. Varför investera i ny produktionskapacitet när det redan råder överproduktion och överkapacitet? Politikernas gåvor till bankerna motiverades med att de skulle börja låna ut pengar till företagen som in sin tur skulle investera i nyproduktion. Så blev det naturligtvis inte eftersom företagsägare i allmänhet kan kalkylera och vet när efterfrågan på deras varor ökar.

Med stagnerande eller lägre konsumtion och företag som inte investerar blir följden naturligtvis att de skatter som staten tar in också minskar. Hushållen och företagen tjänar mindre alltså betalar de mindre i skatt.

Så hoppar trettiotalspolitikerna och ”de finansiella experterna” in och reser det nyliberala baneret med budskapet: -Vi måste snåla oss ur krisen. Hushållen måste sanera sina skulder. I och för sig sant. Företagens produktionskostnader måste minskas med hjälp av arbetsmarknadsreformer. Numera hukar alla arbetande bara ordet reform lämnar en ministers läppar.

Sen kommer det verkliga svärdshugget mot alla möjligheter att stoppa krisen och vända på hjulen som redan snurrar baklänges. Statens ska spara sig ur sina skulder, det är mantrat som vi nu hört i tre år. Sparplanerna följer i tät följd och land efter land går in i nolltillväxt eller negativ ”tillväxt”. Utgifterna för sjukvård, undervisning, pensioner, socialförsäkringar och andra offentliga utgifter ska tvingas ned och enligt marknadsfundamentalisterna ska detta tillsammans med skattesänkningar för de rika och minskade arbetsgivaravgifter sätta fart på de ekonomiska hjulen.

 

De offentliga utgifternas förändring 2010-2011 i % av BNP

Som synes är det bara Slovenien som inte minskat statens utgifter 2010-2011. Alla driver på vansinnesspiralen mot botten.

Det är helt enkelt obegripligt att intelligenta personer i maktställning tror på dessa hjärnfoster. Om alla skär ner i sina utgifter, hushållen, företagen och staten, vem ska då öka sina utgifter? När ett enskilt land tillåts föra en sådan åtstramningspolitik i en annars gynnsam ekonomisk konjunktur då kan det hända att ”arsenikkuren” sparkar igång exporten till andra länder med snabb tillväxt. Men när alla för samma politik samtidigt vem ska då köpa det som produceras? Kina kanske någon svarar. Men det sket sig också. För just nu saktar det kinesiska lokomotivet ner farten vilket bevisar att Kina är mer beroende av konjunkturen i USA och Europa än tvärtom.

Vad till och med ”experter” verkar glömma är att varje utgift i en ekonomi är en inkomst någon annanstans. När staten skär i sina sociala utgifter är det minskade inkomster för bortrationaliserad personal och för statens leverantörer. Ett talande exempel hittar vi i England där yrkesverksamma personer förlorarar 65 miljarder kronor i uteblivna inkomster därför att den dåliga sjukvården tvingar dem att själva ta hand om sjuka och handikappade.

Samma resonemang gäller också hushållen och företagen. Deras utgifter är inkomster för någon annan. När en familj eller ett företag minskar sina utgifter i syfte att minska sina skulder är det rationellt men det leder till en infernalisk spiral ner i massarbetslöshet och fattigdom när alla gör samma sak samtidigt.

 

Hushållens sparkvot i % av inkomsten

Generellt har hushållens sparande ökat sedan krisens början 2007. Det är bara i Grekland som sparandet minskat eftersom krisen är så djup att hushållen i inte längre har något att spara av.

Därför är de europeiska regeringarnas strikta sparplaner en dålig ”affärsplan”. I stället för att minska statsskulden och budgetunderskotten leder det till motsatsen. Den allt djupare recession som Merkel och alla andra marknadsfanatiker skapar minskar i själva verket statens inkomster eftersom skatteunderlaget minskar när hushållen och företagen förlorar inkomster. I stället för att inse det självklara i denna logik säger de ansvariga i Trojkan att åtstramningen inte är tillräckligt smärtsam.

-Var inte så kortsiktiga, sa Spaniens premiärminister Rajoy häromdagen till den arbetande befolkningen. Underförstått, -just nu smärtar det med trettioprocentiga lönesänkningar men det lägger grunden till bättre tider längre fram. Inget kan naturligtvis vara mer felaktigt. Det lägger bara grunden till ytterligare misär. Aktieägarna och börsspekulanterna visade omedelbart vad de tyckte om Rajoys uppmaning att tänka på lång sikt. Börsen i Madrid föll närmare fyra procent innan han knappt hunnit avsluta sitt tal. I börsspekulanternas smak var det för många protesterande människor på gatorna som inte tänkte kortsiktigt.

Trojkan personifierad av Christine Lagarde (IMF), Jean Claude Juncker (ordförande Eurogruppen) och Olli Rehn (Europakommissionen)

-Pinsamma reformer och tuff budgetpolitik är enda sättet att ta Europa ur krisen, sa Angela Merkel inför samma industriföretagare som ovan. Varför? För att få fart på de ekonomiska hjulen? Nej inte alls.

-Marknaden tvivlar på de skuldsatta staternas förmåga att betala tillbaka sina skulder, sa den tyska stålladyn. Här har vi pudelns ”kortsiktiga” kärna. När jag skrev att varje utgift är också en inkomst gäller det även statsskulden. För om staten minskar sina utgifter gäller det inte avbetalningen av statsskulden, vilket är identiskt med inkomster för de som äger de statsobligationer som motsvarar skulden. Statsskulden ska honoreras till sista öret även om det skjuter hela skutan i sank. Finansen håller i taktpinnen och Merkel &Co garanterar att ”vilddjuret” marknaden hålls vid gott humör. Det är inte demokrati för de arbetande. Det är bankokrati för de rika.

Så svaret på frågan om våra makthavare inget har lärt av historien, då speciellt av den stora trettiotalsdepressionen, är att det inte är deras första prioritet att undvika en ny depression. I stället ska finansiella institutioner, privata investeringsbanker, riskfonder och extremt rika individer som tillsammans sitter på nästan alla statsobligationer i cirkulation garanteras att de hålls skadelösa. Priset för att det ska kunna uppfyllas är enorma uppoffringar av den arbetande befolkningen i Europa, speciellt i Portugal, Grekland och Spanien.

Sådan ser Merkels, Camerons, Hollandes, och Trojkans affärsplan ut. Är det någon som tror att Lövens affärsplan är mer långsiktig?

Källa till diagram: Alternative Economique n°316

Media; DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I Grekland begravs ”välfärdsstaten” – och det gryr för fascisterna

Publicerat av
Svara

.

Grekland har varit i en djup ekonomisk kris sedan december 2009. För många, oftast de svagaste, har realinkomsten sjunkit med 50 procent. Andra kvartalet 2012 var arbetslösheten bland landets unga, 15-24 år, 53.9 procent. För unga kvinnor, de värsta drabbade, var siffran ofattbara höga 62.1 procent. Otaliga strejker, demonstrationer och kokande protestmöten har avlöst varandra. Den sociala misären har fortsatt att breda ut sig. De två valen i våras, sommarhettan samt utdragna förhandlingar mellan den bräckliga regeringskoalition som bildades och ”trojkan” har inneburit en avmattning av någorlunda samordnade fackliga och politiska protester. Många ben har tröttnat, motstånd har blivit till uppgivenhet och emigration.

.

.

Symbolisk begravning av den grekiska ”välfärdsstaten”.

.

Men i går, samtidigt som sommarens infernaliska hetta börjar vika, såg det ut som om Grekland åter kommer att få en het höst. Den breda uppslutningen bakom generalstrejken innebar att det sociala motståndet åter kom på fötter vilket fick industrin, hamnar, flygfält, tåg, tunnelbana och offentliga verk att samtidigt stanna.

”Det är hög tid att säga ifrån”, sa Syriza`s ledare Alexis Tsipras när han vände sig till den stora demonstrationen i Aten. ”Regeringen är oförmögen att försvara ens våra mest grundläggande sociala behov. Den inhemska regeringstrojkan tillsammans med den utländska använder barbariska metoder som innebär en förintelse för det civila samhället. Grekland kan inte förvandlas till en oändlig social kyrkogård”.

Den ”inhemska trojka” som Tsipras brännmärkte består av det traditionella högerpartiet Ny Demokrati, socialdemokraterna i PASOK samt vänsterpartiet Demokratisk vänster. Dess förhandlingar med den ”utländska trojkan”, EU, ECB och IMF, om nya nerskärningar med 12 miljarder euro är inne i ett slutskede och slutresultatet väntas komma upp i parlamentet nästa vecka. Det finns en del skillnader mellan de olika parterna. I regeringen vill Demokratisk vänster rädda sig eget skinn genom att spara mer på militären och i den utländska trion finns det motsättningar mellan EU och IMF. Tysklands järnlady Angela Merkel tycks ha fått lite rost och menar pikant nog att IMF:s Christine Lagarde är för okänslig och hård och inte visar tillräcklig politisk känslighet. Merkel vill ge Greklands svaga regering – och sig själv – lite mer tid och rådrum. Men oavsett utgången kommer Greklands ekonomi att fortsätta sitt ras.

.

.

Fascistiska aktivister från Gyllene Gryning delar ut matpaket i Aten

”Bara till greker”! Pengarna kommer bland annat från den grekiska diasporan

i New York där man organiserat samlar in pengar

.

Det innebär att Greklands politiska vänster mer än tidigare måste betona och förankra ett regeringsalternativ med ett program som innebär ett tydligt farväl till bankernas styre och en början till ett uppbrott från dess grepp över ekonomin. Inte minst gäller det också att vara tydlig med att berätta om det rasande nationella och globala motstånd en sådan väldig omvälvning skulle möta. Syriza`s framgångar i vårens två val handlade till en stor del om att tala om ett alternativ, en vänsterregering som gav människor en förväntan om en verklig förändring.

Tiden hastar. För det är inte bara mer uppgivenhet, emigration och kriminalitet som annars står för dörren. Det fascistiska partiet Gyllene gryning väntar inte och har dag för dag tagit mer plats i politiken – framförallt på gatorna. Så sent som i lördags talade två olika opinionsundersökningar om en stagnation för de båda ”huvudalternativen” Ny Demokrati och Syriza. Bägge har sjunkit tillbaka under sommaren och hamnar kring 20 procent. Samtidigt är det 8.8 procent av väljarna som i dag skulle lägga sin röst på fascisterna. Mer än socialdemokratiska PASOK som får 7.3 procent. Sekteristiska Grekiska kommunistpartiet har ett rekordlågt stöd med 3.8 procent, mindre än Demokratiska Vänsterns 4.8 procent…

.

.

Gyllene Gryning försöker utnyttja den grekiska nationalsymbolen,

spartanernas kung Leonides, till en symbol för sina stormtrupper

.

Gyllene gryning utnyttjar febrilt människors missnöje med krisen. När regeringens minister för en tid sedan, syftande på fascisternas våldsgrupper, förklarade att han minsann inte tänkte tolerera några ”stormtrupper, svarade dess ”Führer” Nikos Michaloiakos direkt. Inför en samling med trehundra egna uniformerade ordningsvakter, framför en staty föreställande landets nationalhelgon den spartanske kungen Leonides, skrek han ut: ” Vi är här. Ni är stormtrupperna. Låt dom komma hit så ska vi krossa dom!”. Han redovisade också sitt förakt för parlamentet och dess hopplösa förhandlingar. ”Det finns förrädare överallt. Vi känner oss inte särskilt bekväma i parlamentet. Om dom vill kan vi lämna i vilket ögonblick som helst. Vi kan gå ut på gatorna så kan dom få se vad det här med stormtrupper verkligen är”…

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Business as usual, allt är ett enda Geschäft…

Publicerat av
6

I två dagar har vi i våra trakter haft ”planerade strömavbrott”. ”På grund av byte av rötskadade stolpar är vi nödsakade att avbryta spänningsleveranserna”, hette det i informationen som damp ner i brevlådan.

Det är sådant som händer på landet. På kvällskvisten kan man i god tid elda på i pannan, tappa upp dricksvatten och ställa in några rågade vattenhinkar på toa. Sedan är det bara att tidig morgonstund fylla på termosarna och vara tacksamma för nätleverantörens framsynthet. Vi vill inte ha oplanerade avbrott när nästa Gudrun drar in över Alefjäll.

.

.

Klipp från ”Norran” i går

För min egen del innebar det att en stor del av min kontakt med yttervärlden bröts och i går kväll när allt åter var som vanligt stod det helt plötsligt klart – på denna korta tid när jag varit bortkopplad – hade Sveriges politiska karta till en del ritats om.

Socialdemokraternas nya fyrspann i rikspolitiken: Stefan Löfven partiordförande, Carin Jämtin partisekreterare, Mikael Damberg gruppledare i riksdagen samt Magdalena Andersson ekonomisk taleskvinna i riksdagen, hade valt att presentera partiets höstbudget som en ”Affärsplan”. Inte som ett satirprogram i PI:s ”God morgon Världen”, utan på allvar…

”Jag har levt hela mitt vuxna liv med näringslivet och vet att när man är väldigt fokuserad då kallar man detta för en affärsplan”, ska Löfven ha svarat sina kritiker.
Själv har jag under åren haft en del sporadiska möten med en del av de chefer Löfven levt med. Under mitt vuxna liv vid Volvo Lastvagnar var jag i tjugo år gruppordförande för den ”tunga monteringen” vid först Lundbyverken och sedan Tuve. I det jobbet ingick ibland förhandlingar/informationsmöten där ledningen berättade om sina visioner. På 1980-talet hette det i Volvos policy att ”människan var i centrum”. Cheferna berättade om hur de såg på sin affärsverksamhet och sina idéer för framtiden. Den tidens Metall pratade samtidigt om ”Det goda arbetet” där vi skulle få mer att säga till om. I Metallarbetarförbundets stadgar hette det fortfarande ”att produktionen skulle socialiseras”.

.

.

På 1990-talet blev det i stället ”Kunden i centrum” och viktiga fackliga landvinningar började samtidigt rullas tillbaka. I det nya seklet blev det till sist snabba cash som gällde , vinsten sattes i centrum. Det var nu begreppet ”Affärsplan” blev modernt och nya eleganta sådana presenterades oavbrutet i fina bilder med hjälp PowerPoint. Det goda arbetet var borta och in kom bemanningsföretagen.

I affärsplanerna fanns de riktlinjer som vi alla skulle leva med, sa man. Vare sig vi monterade en dörr, delar av en motor eller kvitterade ut chefsbonusar i miljonklassen.

Vi hade faktiskt en chef, på väg upp i karriären, som berättade för oss metallare på större möten att han hade den viktiga ”Affärsplanen” på nattduksbordet. Runt fikaborden skojade man snabbt till det hela och sa att ”han säkert läste högt ur affärsplanen för sin unga, vackra hustru innan det var dags att släcka nattlampan”…

Löfven har sett hur direktörerna har gjort och vill nu gärna visa svenska folket att han också kan. Man kan skratta åt eländet – eller gråta. Karin Pettersson på ledarsidan i Aftonbladet var kritisk. Språkbruket är ”fånigt” och ”fattigt”. ”Konsultmumbojumbo”, dessutom var planen ”helt utan nyheter”. Men hon valde ändå att ta det ganska lättsamt och vill fortfarande tro att ”socialdemokraterna inte kompromissar med det som är viktigt på riktigt”. Allt kan inte ha blivit business eller ett enda geschäft.

Själv blir jag förbannad. Valet av ordet ”Affärsplan” – samt allt tal om att öka konkurrenskraften – är ingen tillfällighet utan bekräftar att socialdemokratin vill utplåna sin egen historiska identitet som en arbetarörelse. Stefan Löfven tycks efterhand ha slutat att vara en facklig företrädare. Han har till synes slukats av motparten och det är den rollen han vill fortsätta med som partiledare. ”Företagen är inga särintressen”, ”Man kan inte göra något åt vinster i välfärden”, säger han samtidigt som socialdemokraterna i Malmö skickar sin viktiga motion till kongressen 2013 att ”partiet ska verka för en icke-vinstprincip inom skola, vård och omsorg”.

.

.

Det var ingen affärsrörelse som växte fram

Fackföreningsrörelsen bildades för att upphäva konkurrensen mellan arbetare

Här stenhuggare i Hunnebostrand på marsch

I AB Volvos senaste nummer av sin koncerntidning Global Magazine (tryckt på tolv språk) berättar Huvudförhandlaren vid lokalavdelningen UAW 2069, Rick Reeves, om sin nyvunna insikt för arbetskamraterna i andra länder:

”Vi insåg att vi spelar i samma team; ledningen, facket och de anställda. Det är konkurrenterna som är fienden”.

I Sverige skulle det alltså vara Scania som är IF Metalls fiende. Även alla metallarbetarna.  Inte den egna motparten.

Kommer man fram till en sådan slutsats upphör egentligen hela meningen med en fackförening. Vad ska den vara bra för om den ändå spelar i samma lag som företagsledningen? Varför betala ett gäng med byråkrater som inte fyller någon egen funktion? Den historiska drivkraften för alla fackliga rörelser har varit att försöka upphäva konkurrensen mellan arbetare i det egna landet och internationellt.

.

.

Klipp från gårdagens hemsida Sveriges Radio Göteborg

Facklig solidaritet handlar även i dag

om att  upphäva konkurrensen mellan oss arbetare

.

Sak samma gäller givetvis för ett arbetarparti och en bredare arbetarrörelse. Har den ingen egen roll, ingen egen plan för framtiden, ingen egen identitet. Ja, om dess företrädare till och men pyntar sig genom att pråla med borgerlighetens marknadsideologi, vad gör den då för nytta? Är det inte lika bra att skrota det som är kvar. Helt enkelt en kostnadsbesparing för den affärsplan som ska gälla?

Ser till sist att AB Volvo i går valde att välja bort ordet ”affärsplan” i gårdagens pressmeddelande om bolagets nya besparingsprogram. Nu är det ”Strategi” som gäller! Frågan är om Löfven hänger med i svängarna?

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,GP1,GP2,GP3,AB1,

Kortare arbetstid skapar jobb

Publicerat av
14

 

Kris och stor arbetslöshet har varit på tapeten i åratal. Från socialdemokrater och borgare hör vi ständigt att kortare arbetstid för att skapa fler jobb är ingen framkomlig väg. Ändå visar alla exempel av förkortad arbetstid med bibehållen lön att det leder till skapande av många nya jobb, under förutsättning att företagen inte tillåts att kompensera med mer övertid.

I Frankrike infördes 35-timmars arbetsvecka 1997 under starkt motstånd från arbetsgivarna och de borgerliga politikerna. Varför kan man fråga sig? I diagrammet här under kan vi se vad som skedde med antalet jobb inom tillverkningsindustrin åren som följde på reformen.

Under perioden 1997-2002 skapades 2 miljoner nya jobb. Perioden innan skapades noll nya jobb och i perioderna efter reformen ändras antalet jobb inte märkbart. Talet om att reformen var en flopp faller av sig självt. De jobb som skapades efter reformens genomförande har inte försvunnit. Det visar diagrammet utöver allt tvivel.

Källa: Hussonet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Katterna har blivit hermeliner

Publicerat av
12

Från så gott som alla ekonomer och politiska läger har regeringen och Anders Borg kritiserats för att den, trots att Europas är på väg att malas ner i recession, inte i tid har motverkat detta på hemmaplan genom att öka statens utgifter.

.

Med moderaterna i regeringen fortsätter vi att tappa greppet

– om de gamla och sjuka samt välfärden i stort.

När löven nu virvlar ute och höstbudgeten lagts står det klart att Borg sent omsider valt att öppna plånboken. Om än försiktigt och mest med en rejäl dusör till näringslivet i form av sänkt bolagsskatt. Detta samtidigt som pensionärerna på gamla dar får trösta sig med en ynklig napp i form av en femtiolapp i månaden…

Hur svarar då socialdemokraterna? Ja, egentligen inte alls. Som under så lång tid. ”En svensk tiger”, hette det under Andra världskrigets beredskapsår. ”En socialdemokrat tiger”, heter det med Stefan Löfvén som partiledare. Vi får i sak veta att ”det egna alternativet kommer om två veckor”. Men samtidigt kommer två utspel som ger oss en del förhandsbesked.


.

På Facebook dansar denna underbara teckning av Jan-Erik Ander

runt på massvis med sidor. Under stort jubel.

Häpnadsväckande nog valde partiets ekonomiska taleskvinna, Magdalena Andersson, att i SVT Aktuellt attackera Borg för att han med sin budget ”äventyrar ordning och reda i statens finanser”. Hon slängde i väg ett riktigt bomskott genom att främst sikta in sig på att ”statens överskottsmål på en procent riskerar att bli något mindre nästa år”. Borg, som så länge kritiserats för sin återhållsamhet, kunde elegant kommentera missen genom att säga att så ska konjunkturpolitiken se ut. ”Lite över målet i goda tider, lite under när ekonomin blir sämre”…

Visst, Andersson fick också in ett höftskott mot den sänkta bolagsskatten, ”Man ska inte låna till en vidlyftig sänkning av denna”. Men samtidigt sköt hon också därmed sin egen partiledare i foten. Han har redan sagt sig vara för en sänkning. ”Om än kanske inte lika stor”. När partiets eget budgetförslag blir klart kommer skillnaderna mellan regeringens förslag och de egna alternativen tragiskt nog att som vanligt bara kunna räknas i promille av statsbudgeten.

”Katterna har blivit hermeliner. Det politiska ointresset och likgiltigheten inför regeringsalternativen kan fortsätta att breda ut sig.”

En gång i tiden, i det sekel som var, utkämpades i det socialdemokratiska regeringskansliet en livad strid mellan ”de röda och de vita rosorna”. De ”vita” vann med sin banérförare Kjell Olof Feldt och denne kunde sedan se till att bereda vägen för alla de avregleringar och privatiseringar som vi fått utstå, oavsett färgen på regering. I dag har den vita rosen slokat. Likt oss andra som grånat är den före detta finansministern vissnad och lite skrynklig. Men en del kraft finns kvar och så här på gamla dar varnar han därför i Expressen för den utveckling han själv var barnmorska till. ”S och regeringen är mer lika än någonsin”, hävdar han. ”Stick ut! Säg att utan högre skatter kommer välfärdsstaten inte bevaras”. Trogen sin vita färg från den gamla partifejden föreslår han sedan som lösning ”höjd moms på mat”. Tanken på att beskatta de rika finns inte i den egna vokabulären. Bara ordet ”kapitalbeskattning” skulle nog få de även de vissna blombladen att tappa de rester av svagt vitt som ännu kan skönjas.

.

”Politik är att vara viljelös”

Frågan om hur man ska öka skatten för de rika är lika frånvarande hos socialdemokraternas enmansutredare i skattefrågan. Det är Leif Padgrotsky som samtidigt med regeringens budget visar upp de riktlinjer han vill rita upp för framtiden.  Allt ska egentligen förbli vid vad det är. Palmes motto om att ”Politik är att vilja” har förvandlats till dagens : ”Politik är att vara viljelös”. Visst, han mumlar också något i sitt granna skägg ”om stora skattesänkningar för pensionärer, sjukskrivna och arbetslösa”. Men sedan rutinmässigt med tillägget ”På sikt”….

”Socialdemokraterna jobbar för att förstärka den agenda som redan finns”. säger partiets dåliga samvete Göran Greider.

Katterna har blivit hermeliner. Det politiska ointresset och likgiltigheten inför regeringsalternativen kan fortsätta att breda ut sig.

För Vänsterpartiet borde det som sker också betyda ett uppbrott från den så länge omhuldade tanken på en ”rödgrön regering med (s), (mp) och (v). Inte så att man slutar att argumentera för ett regeringsskifte. Vi måste naturligtvis göra oss kvitt borgarna. Men politiken för en tänkt ny regering måste alltid hamna i centrum. Jonas Sjöstedt måste ta av sig kavajen, lätta upp slipsknuten och strunta i att alltid vara så välkammad när han diskuterar regeringsfrågan. En regering för Sveriges många löntagare kräver ett uppbrott från dagens underkastelse inför marknadsekonomin. Propagandan för ”Välfärd utan vinst” är en bra början. Men inte mer.

.

Från Sergels torg i måndags. Upptakten till demonstrationen för

Välfärd utan vinst. Foto: Socialistiska läkare.

I kampanjen för ”Välfärd utan vinst” blottläggs dessutom Miljöpartiets borgerliga grundsyn i ekonomiska och sociala frågor.

”Maria Wetterstrand har hävdat att Miljöpartiet ”är ett hem också för liberaler”. I dag är det tydligt att man delar både hus och säng även med moderaterna.”

När Malmös socialdemokrater i veckan röstat för ett förslag om att skicka en motion till kommande partikongress om att ”partiet ska verka för en icke-vinstprincip inom skola, vård och omsorg” firade det egna kommunalrådet Andreas Schönström detta glatt genom att säga adjö till riskkapitalisterna: ”Nu räcker det. Festen är slut. Dags för er att dra”. Ett utrop som ledde till ett ilsket utbrott från Miljöpartiets kommunalråd Nils Karlsson. I hårda ordalag fördömde han tillsammans med moderaternas Anja Sonesson Malmö Arbetarekommuns vilja att bli av med de profitörer som skor sig på välfärden. Maria Wetterstrand har hävdat att Miljöpartiet ”är ett hem också för liberaler”. I dag är det tydligt att man delar både hus och säng även med moderaterna. I en regering som vill bryta med rikskapitalister och marknadsdiktatur där kan det definitivt inte finnas några miljöpartister…

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I media: SD,DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,SVD3,SVD4,AB1,DN3,

Är Mitt Romney knäpp?

Publicerat av
3

-Halva befolkningen betalar ingen skatt. De är beroende av staten. Det är inte mitt jobb att bry mig om dessa människor. Jag kan aldrig övertyga dem att de ska ta personligt ansvar för sina liv.  Det är orden som säkerligen fällde Mitt Romney, eller historien om hur den bekymmerslöse miljardären satte krokben för sig själv. Med de orden är antagligen presidentvalet över redan innan det börjat.

I det republikanska lägret råder panik och kaos. Kända ledare av den röda åsnan går i taket. Den neo-konservativa falangens gudfader William Kristol, chefredaktör för Weekly Standard, rasar över Romneys ”arrogans och idioti”.

-Romney verkar inte bara se ned på sina demokratiska motståndare men också på de tiotals miljoner som tänker rösta på honom, skriver Kristol  och sliter i det tunna håret på halvflinten. Han ser skräckvisionen framför sig: -bland de som inte betalar skatt finns alla amerikanska pensionärer där republikanerna alltid har en klar majoritet bakom sig. Hur de kommer att reagera efter Romneys utspel kan redan i sig avgöra valet. Förlorar republikanerna sin majoritet bland +65 då finns det inte en chans att vita män med jobb kan rädda miljardärens kampanj.

Källa: Financial Times 19 sept. 2012

I grafiken ovan ser vi vilka de ”lata skattesmitarna” är som Romney inte tänker bry sig om utifall han blir president. Av de 46,4 procent amerikanska medborgare som inte betalar statlig inkomstskatt är 10,3 procent pensionärer. De som tjänar under 20 000 dollar om året är också befriade från statlig inkomstskatt. De utgör 6,9 procent av ”skattesmitarna” och 28,3 procent också med inkomst under 20 000 dollar per år betalar ingen inkomstskatt men ”payroll tax” som är avgifter som arbetsgivaren drar för socialförsäkring och sjukkassan.

Av de 46,4 procenten som inte betalar skatt är det mindre än en procent som saknar ”ursäkt” för sitt ”skattefiffel”. Det absurda med Romneys tal är att han själv tillhör den 1% som häcklas på gatorna av Occupy Wall Street. Och då talar vi om 1% som tar hand om en stor del av de samlade inkomsterna i landet och som smiter undan all beskattning. För till skillnad från en fattig pensionär som inte betalar skatt placerar de rika 1% sina inkomster i skatteparadisen.

Romneys raljerande över de som inte betalar skatt faller tillbaka på republikanerna. I grafiken ovan kan vi se att andelen av befolkningen som inte betalar statlig inkomstskatt alltid ökat snabbt under republikanskt styre. Källa: The Economist 19 sept.2012

-Vi kan inte ha en president som inte bryr sig om halva befolkningen, sa Obama och spikade igen Romneys kista. Men för att övertyga borde Obama börja bekymra sig lite mindre över bankirernas välmående och mer över de 25 miljoner amerikaner som är arbetslösa eller hänvisade till deltid.

Media: DN1,

Bloggare: Pepprat,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Mitt Romney kackar i eget bo.

Publicerat av
3

 

Mitt Romney är förmodligen den mest självgode presidentkandidat som stått i ett val sedan Herbert Hoover. Romney är mormon och det bryr mig inte så länge han håller sina religiösa idéer mer eller mindre för sig själv.

-Lita på mig. Jag vet hur man rundar skatteregler och andra hinder på vägen till rikedom.

Men Mitt Romney är också en mångmiljardär i dollar. Det är pengar som han tjänat genom finansiellt fiffel med skatteflykt via Kajmanöarna, utlokalisering av bolag till Kina sedan han som ”riskkapitalist” köpt upp amerikanska företag i svårigheter och andra aktiviteter som han ägnat sig åt på vägen till stor rikedom.

-Jag älskar att avskeda folk, är ett av de bevingade ord som miljardären har släppt ifrån sig.

Efter stora påtryckningar från media tvingades Romney visa upp sina inkomstdeklarationer för att bevisa att han betalar skatt. Men han visade bara upp de senaste två årens deklarationer som visade att han 2010 betalade 14 procents skatt på 21,7 miljoner dollar i deklarerad inkomst. I fjol blev han rånad av staten. Hans tvingades betala hela 15,4 procent på en inkomst också över 20 miljoner dollar.

Däremot vägrar Romney att offentliggöra sina deklarationer från tidigare år. De skulle antagligen visa en skattesats närmare noll procent eftersom det var under den period han vistades mer i skatteparadisen än i hemlandet.

Men skattesmitaren har ingen gräns för dubbelmoralen. Han senaste utspel är så magstarkt att mer sansade personer i det republikanska lägret, ja det finns sådan också om än i tvinande antal, vrider sig i ångest och ser ett stort nederlag framför sig den 6 november.

-All right, det är 47 procent som är med Obama, som är beroende av regeringen, som tror att de är offer, som tror att det är regeringens ansvar att ta hand om dem, som tror att de har rätt till hälsovård, mat, bostad och vad det nu kan vara. Det är folk som inte betalar någon inkomstskatt, sa skattesmitaren Romney vid ett informellt möte med kampanjbidragare. Det var inte meningen att hans tal skulle bli offentligt, men säg det som går att hålla hemligt i dagens värld av pads och pods.

Mitt Romneys bild av omvärlden är nog ganska typisk för det rika och bigotta USA. Men det finns en annan värld i USA – de 47 procent som Romney bespottar och många fler. De vet att Romney är en typisk representant för Wall Streets finansmaffia. För de som kammat hem tusentals miljarder i vinster på spekulation i råvaror och livsmedel, på groteska lånepyramider till bostadsbyggande utan garantier, på manipulerad bokföring och andra skumraskaffärer i lagens periferier.

De enda utgifter duon ovan vill öka på är militärens budget. De tolv miljoner jobb de lovar är kanske jobb i uniform.

Det är bara 30 år sedan som de rika i USA levde gott trots marginalskatter på 75-80 procent. Nu är marginalskatten på 35 procent. Men det är inte tillräckligt lågt enligt duon Romney/Ryan som i sitt program säger att den högsta skattesatsen ska stanna vid 28 procent. Det ska skapa jobb, säger de. Hela tolv miljoner nya jobb enligt Romney. Han som själv bidragit till ett stort antal utlokaliseringar av amerikanska bolag till framför allt Kina ska nu vända på steken. Den 6 november får vi veta om en majoritet av de röstande fallit för miljardärens lovsång till den skattefria penningen.

Media: SVD1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ge borgarregeringen vad den förtjänar!

Publicerat av
4

I dag, måndag, är det dags för alla i Mälarregionen som kan gå och stå att delta i uppmarschen för Välfärd utan vinst. Har du möjlighet försök att delta! Låt budkaveln gå till alla vänner! Kvinnor, män och barn ur huse!

.

.

Nu lagstiftar vi mot vinstuttag ur välfärden! På måndag 17 sept antas Lex Carema.
– arr. av manifestationen och folkets gaturiksdag är Nätverket välfärd utan vinst i samarbete med Teater Tribunalen

Åtta av tio svenskar vänder sig mot vinstuttag ur den offentligt finansierade vården – men i Sveriges riksdag stöds riskkapitalbolagens vinstjakt av en majoritet. Därför samlas vi till en folkets gaturiksdag på måndag 17 september vid Mynttorget och lagstiftar mot vinstuttag från de skattefinansierade välfärdssystemen. Vård, skola, omsorg och övrig offentlig välfärd ska inte dräneras på sina knappa medel för att bli till vinster hos det privata näringslivet.

En gång i tiden, 1984, antog regeringen Palme en ”Lex Pysslingen” mot vinstdriven barnomsorg. Den välfärdslagen revs upp av Carl Bildts högerregering som 1991 öppnade slussarna för privatiseringar och vinstjakt på alltfler välfärdsområden. Idag ser vi resultaten i form av Caremaskandaler, segregerade skolor och alltmer pressad personal.

Men nu är det dags att sätta stopp. I våras beslutade LO-kongressen att säga nej till vinster i välfärden. En gräsrotskampanj löper över landet med budkavle, opinionsyttringar och press på politikerna.

Nu på måndag tar vi saken i egna händer, river upp tillstånden för vinstdriven välfärd och lagstiftar mot riskapitalisternas härjningar!

Vi samlas på Sergels torg kl 17 där Göran Greider, Johan Ehrenberg, Ann-Margarethe Livh med flera talar, för avmarsch kl 18 med blåsorkester till folkriksdagens högtidliga öppnande och förhandling på Mynttorget.

På folkets gaturiksdag framlägger välfärdsutskottet förslag till en Lex Carema mot vinstdriven offentlig välfärd för beslut av de hundratals församlade gatuledamöterna.

I Lex Carema slås entydigt fast att organiseringen av den offentligt finansierade välfärden, som skola, barnomsorg och äldrevård, liksom central infrastruktur inom post och kollektivtrafik, är en gemensam angelägenhet under demokratisk kontroll. Inga statliga eller kommunala bidrag kan tillfalla affärsdrivande företag vars vinster går till företag, koncerner, riskkapitalbolag eller enskilda spekulanter.

Lagen träder omedelbart ikraft varvid landets kommuner, landsting och icke vinstdrivande sammanslutningar, under personalens och brukarnas medverkan, i vederbörlig ordning övertar ansvar och drift för skattefinansierad välfärd.

Manifestationen och budkavlen mot vinster i välfärden arrangeras av Nätverket Välfärd utan vinst med stöd av bland andra de fackliga organisationerna SEKO Stockholm, Kommunals sektioner Gullmarsplan och Centrala länet, SEKO klubb 111, SEKO Postklubb Södra Stockholm mfl.

Folkets gaturiksdag arrangeras med stöd av Teater Tribunalen.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I media:

”Enorm marin slagstyrka utanför Israels kust – Ska förhindra att Netanyahu startar krig”

Publicerat av
6
.
.
.

Dessvärre är min rubrik om en marin maktdemonstration mot Israel inte sann. Trots att krigsivraren Benjamin Netanyahu nu är uppe i en skrikig falsett med sina hot om att anfalla Iran och därmed starta ett förödande regionalt krig. Det enda hotet mot den israeliska kolonialmakten är faktiskt bara den lilla modiga, helt fredliga segelskonaren Estelle, Ship to Gaza, som nu nått fram till Medelhavet i sitt försök att bryta Israels blockad av den utsatta landremsans hamnar…

–

.

Den lilla, helt fredliga segelskonaren Estelle  – enda ”hotet” mot Israel

.

Den rubrik som gäller är den ovan från brittiska Daily Telegraph. Israel förbereder krig samtidigt som den största marina militära manöver någonsin i regionen kommer att ske i Persiska vikens vatten. Startar Israel ett krig – då kommer de 25 stater som deltar i uppladdningen – att använda de militära muskler som nu visas upp till att bryta ner Irans försvarsförmåga.

Uppbådet i farvattnen, bara några mil från Irans långa kustremsa, leds av tre enheter grupperade under US Nimitz, världens största hangarfartyg bestyckat med massor av kärnvapenrobotar.

.
.

Tillsammans förfogar bara denna eskader över fler stridsplan än de som finns i hela Irans flygförsvar. Denna styrka har sedan understöd av tolv amerikanska fregatter, jagare och snabba attackfartyg. Britterna har samlat ihop fyra minsvepare, den helt nya luftförsvarsjagaren (10 miljarder) HMS Diamond samt ledningsfartyget Cardigan Bay för logistik och kommunikation.

Samtidigt finns det brittiska hangarfartyget HMS Illustrious och dess franska dito Charles de Gaulle som reserver i östra Medelhavet.

Utgångspunkten för denna väldiga manöver är att Iran försöker försvara sig mot Israels angreppskrig bland annat genom att försöka blockera det 3.5 mil smala Hormuzsundet, där en viktig del av världens oljeleveranser passerar. En blockad som skulle strypa de ekonomier i Väst som redan lider av svår andnöd. Obamas armada i Persiska viken ska i detta tänkta scenario hjälpa Israel genom att med sin furiösa eldkraft fullständigt förgöra Irans militära förmåga.

.

.

Hormuzsundet i Persiska viken är bara 3.5 mil bred

Daily Telegraph har övergått till att skriva ”Arabiska viken”…

.

Ett anfallskrig mot Iran vore lika destruktivt som kontraproduktivt om man som jag vill störta den borgerligt klerikala diktaturen i Iran. Iran är ingen lilleputt. Med en yta mer än tre gånger så stort som Sveriges, en befolkning på 80 miljoner människor och en försvarsmakt som under en tid åtminstone svårt kan skada sina motståndare. Ett nationellt försvarskrig mot den yttre fienden skulle stärka mullornas makt och göra att den iranska borgarklassen än mer underordnar sig den blodiga teokratin…

Den amerikanske kännaren av Mellanöstern Juan Cole har på sin hemsida återgett den ”timeline” som Scott Peterson från Christian Science Monitor har sammanställt för den israeliska/amerikanska uppviglingen mot Iran:

1992 menade Beejamin Netanyahu, då parlamentsledamot, att Iran var tre till fem år ifrån att ha egna kärnvapen.

1992 påstod Israels utrikesminister Shimon Peres i fransk TV att Iran skulle ha kärnvapenstridsspetsar 1999.

1995 citerar New York Times officiella källor i Israel och USA som hävdade att Iran skulle ha sin bomb färdig år 2 000.

1998, under eran George Bush, berättade utrikesminister Donald Rumsfeldt för den amerikanska kongressen att Iran skulle ha interkontinentala ballistiska missiler som kunde nå USA redan år 2003…

Än i dag finns det inte några faktiska belägg för att landet ens har ett kärnvapenprogram. Iran har heller aldrig i modern tid angripit något annat land. Exempelvis teokratins vidriga och nu förnyade fatwa mot Salman Rushdie är avskyvärd men har ändå ingenting med krigshot att göra. Israel förfogar däremot över mängder med kärnvapenmissiler. Låt säg att Iran ändå som en biprodukt från sitt kärnenergiprogram fått fram ”the atomic bomb”. Ett primitivt anfall från Iran mot Israel är otänkbart. En absurd idé. Dess politiska ledning och delar av landets ekonomiska elit – liksom delar av landet – skulle omedelbart utplånas i ett förödande ”andraslag” från USA och Israel. Varför självmant ta livet av sig?

Risken för ett regionalt storkrig är liten. De egna förluster som Israel/USA måste kalkylera med är för stora. Men självklart ökar den stora marina manövern i sig denna risk betydligt. I det oljigt febriga Mellanöstern är det lätt att hela krutdurken exploderar. Oviljan i Väst att ge rebellerna i Syrien egna luftvärnsrobotar så att de kan avgöra upproret till sin fördel handlar säkert om att man vill se landet så försvagat som möjligt. 

För Sverige del vore det mer än passande om Carl Bildt och regeringen protesterade mot Israel/USA:s krigshot. På samma sätt som det vore på plats med skarpa protester från socialdemokratin och vänsterpartiet.

.

.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu hotar ständigt med att anfalla Iran

.

Det vi måste kräva, som svar på Israels hot och en eventuell kärnvapenupprustning från Iran, är givetvis att hela Mellanöstern blir till en kärnvapenfri zon. En förvandling som måste börja med att den enda kärnvapenmakten Israel skrotar sina missiler och schaktar bort ramperna. Netanyahu kan själv börja med att avlösa de utlösningsmekanismer för kärnexplosioner som han sägs, enligt många goda källor, har varit med om att smuggla ut från USA till den egna kolonialmakten….

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I media: DN1,DN2,

Bloggare: RödaMalmö,

De som inte betalar skatt.

Publicerat av
1

 -Casse-toi, riche con, ropade den franska dagstidningen Libération ut på sin förstasida i veckan. -Stick, din rika idiot, var riktat till Bernard Arnault, Frankrikes rikaste man och fjärde rikaste personen i världen. Arnault äger bolaget LVMH som kontrollerar en lång rad av lyxiga varumärken, som Luis Vuiton, Hennesy, Bvlgari och ett 60-tal andra lyxprodukter. Ilskan över Bernard Arnault beror på lyxkapitalistens beslut att söka medborgarskap i Belgien för att slippa undan förmögenhetsskatt i Frankrike. Affären är naturligtvis på allas läppar eftersom hans beslut ses som en utmaning av François Hollandes intention att höja skatterna för de superrika.

Bernard Arnaults affärer är ett exempel på det globala skattefifflet. Vilka betalar ingen skatt? I rättvisans namn borde det vara de med de lägsta inkomsterna som slipper betala skatt på de korvören de tjänar. I stället är det precis tvärtom. Det är de allra rikaste som betalar minst skatt och ofta ingen skatt alls.

Så är det ställt och det med det offentligas goda minne. Det är politikernas beslut att släppa kapitalmarknaderna totalt fria som gjort skattefifflet möjligt. Det är hundratusentals miljarder kronor som de rika i världen gömmer undan i de svarta skattehål som heter Schweiz, Luxemburg, Kajmanöarna, Jersey och Guernsey och andra platser med fler välfyllda bankkonton än medborgare.

Den seriösa organisationen Tax Justice Network visar i en rapport skriven av skattespecialisten James Henry att cirka 26 tusen miljarder euro har flytt undan beskattning genom att ägarna placerat dem i skatteparadis som de ovan nämnda.TJN gör en talande kalkyl i sin rapport. Om ägarna erhåller 3 procents realränta på de undanstoppade pengarna och om det offentliga kunde beskatta dessa ränteinkomster med 30 procent blir det inte mindre än 155 till 225 miljarder euro i inkomster till statskassorna. Nu pratar vi bara om att beskatta ränteinkomsterna. En 10-procentig förmögenhetsskatt ger 2 600 miljarder euro, det vill säga mer än alla stimulanspaket som östs över de privata bankerna. De statliga underskotten och skulderna är avskaffade i ett huj.

I stället för alla europeiska stater en ekonomisk politik som hotar att driva hela kontinenten in i en kris som inte står trettiotalets depression efter. Skatterna, de direkta och indirekta, höjs för vanliga löntagare och de sociala utgifterna skärs ner till katastrofnivå. Samtidigt anpassar sig kapitalägarna villigt till att vara de suveränt största bidragstagarna i samhället.

Bernard Arnault är inte ensam i Frankrike som skattesmitare. Enligt det franska finansdepartementet finns det 77 000 bankonton i skatteparadisen som ägs av franska medborgare. Där placerar närmare 200 000 personer med en personlig förmögenhet på mer än 10 miljoner euro sina ”besparingar”.

Enligt TJN är det cirka tio miljoner personer i världen som placerat pengar i skatteparadis. Av dem äger 92 000 personer 8 000 miljarder euro av det totala undangömda beloppet. Det är 0,001 % av jordens befolkning vi talar om, med en makt att störta hundratals miljoner i misär från en dag till nästa.

Relationen mellan fattiga ”utvecklingsländer” och skatteparadisen spelar också en stor roll för hundratals miljoner människor. Enligt TJN har rika eliter i fattiga länder samlat på sig rikedomar i skatteparadisen till ett belopp av 7 300 till 9 300 miljarder dollar sedan 1970. Det är dubbelt upp mot dessa länders samlade utlandskuld på 4 000 miljarder dollar.

Mekanismen är grotesk. De rika eliterna i fattiga länder lånar pengar från IMF, Världsbanken och enskilda stater. Ländernas befolkningar betalar via skatter och andra uppoffringar tillbaka dessa pengar. Under tiden för den rika eliten ut sina sparade och stulna pengar till privata konton i skatteparadisen i stället för att investera dem i nyttig produktion i hemlandet.

Slutsatsen är uppenbar:

–konfiskera tillgångarna i skatteparadisen och behoven av lån till utvecklingshjälp existerar inte längre.

-konfiskera de europeiska skattesmitarnas tillgångar i skatteparadisen och staternas skuldkris är ett minne blott.

-stäng skatteparadisen. De är enbart ett verktyg i de rikas skattefiffel.

Varje försök att skapa ett rättvist skattesystem är dömt att totalt misslyckas så länge politikerna inte inför lagar som upphäver de som infördes under 90-talet och som gjorde skatteparadisen till det största svarta hålet i världsekonomin.

.

Medai: DN1,DN2,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,