Kategoriarkiv: Klasskamp

Assad angriper Syriens palestinska flyktingar

Publicerat av
8

För en tid sedan var jag på Kungälvs sjukhus för ett akut ljumskbråck. Den mottagande sjuksköterskan, han var från Etiopien. Den erfarna kirurgen kom hit till Sverige från en stadsdel i Kabul, Afghanistan, där jag själv råkade bo några veckor 1970. Vi hade många minnen att prata om.

.

.

Kabul fångat med en bild från 1970.

Den yngre mottagande läkaren hade sina rötter i Palestina. Hans far- och morföräldrar revs upp från sitt land när de sionistiska terrorbanden genomförde sin etniska rensning av dagens Israel, i det som palestinierna kallar Nakba, den stora katastrofen. 700 000 människor fördrevs. Många hamnade i Syrien, där regimen i egenintresse gav dem möjlighet att stanna. Det största flyktinglägret, Yarmouk i Damaskus, har med tiden blivit en stadsdel med hundratusentals invånare. Efter 1967 års krig fann också palestinier från Golanhöjden här en fristad. Hans föräldrar fick sedan en möjlighet att komma till Sverige. Tack och lov för mig som fick en ordentlig undersökning och klara besked. Självklart kunde jag naturligtvis inte heller låta bli att fundera över hur sjukvården skulle fungera utan våra nya svenskar. Framförallt som de svenska läkarnas fackliga organisationer av lönemässiga skäl tillsammans med alla regeringar i modern tid lyckats med att bromsa utbildningen av läkare.

Skulle gärna sett Jimmy Åkesson, inte i graven, utan  i sängen bredvid.

Yarmouk, tidigare helt okänt för många av oss (svensk media berättar aldrig någonting om Nakba), ser för besökare ut som ett Mini-Palestina. Gator, skolor, sjukhus och de flesta platser har fått sina namn efter arabiska städer och samhällen i det Palestina som fanns före den etniska rensningen 1948. Ironiskt nog har även de nya hebreiska namnen på det som var flyktingarnas byar och urbana områden här fått sina repliker. Här finns många namn som: Haifa, Jaffa, Jerusalem, al-Mansourah, Kfar Qassem, Deir Yassin och Tabariya…

.

.

Lilla Palestina. Yarmouk innan det attackerades av Assads stridsflyg.

Nu har Yarmouk blivit ett stormcentrum för regimen Assad`s försök att överleva genom att göra sig av med sitt eget folk. Under decennierna som gått har den lilla palestinska militaristiska Front for the Liberation of Palestine-General Command (PFLP-GC) varit i sold hos regeringen och har haft en disciplinerad bas i stadsdelen. Organisationen är intimt kopplad till Hezbollah i Libanon och tillsammans är de, för det mesta, verktyg betalda och formade för den syriska utrikespolitiken. Hezbollah har ett stor social bas och i motståndet mot Israels angreppskrig på Libanon har rörelsen visat fantastisk disciplin och ett stort hjältemod, men när det gäller politiskt program är det ett reaktionärt politiskt parti, vilket inte minst har visat sig, när Hassan Nasrallah och hans parti valt att av ekonomiska och religiösa skäl ta ställning för Assads vidriga styre.

I dag berättar nyheterna att PFLP-GC drivits bort från Yarmouk. Framförallt den palestinska ungdomen har fått nog och tar ställning för upproret. Många basmedlemmar i PFLP-GC har gått över till rebellsidan. Det sägs att dess historiska ledare Ahmed Jibril (en riktig överlevare) lämnade stadsdelen för två dagar sedan…

Politiskt står diktaturen Assad politiskt naken. Bara våld återstår för dess egen överlevnad. Enligt vice presidenten i helgen, Farouq al-Sharaa, kan det som varit ”gäng av utländska kriminella terrorister” nu har fått en sådan styrka att inte ens regimens ryska stridsflyg och stridsvagnar kan döda alla upproriska. Ryssland, vars råkapitalister tjänat stora pengar på alla vapenleveranser, sägs också i dag skicka hangarfartyg med följe ut i Medelhavet för att kunna evakuera alla de ryssar som jobbat för regimen. Även Putin kan tappa balansen, trots sitt svarta bälte i judo…

För vår del, som socialister, är det självklart att detta inte, på samma sätt som i regionen i övrigt, handlar om en socialistisk revolution. Det handlar fortfarande om massarbetslöshet och krav på frihet och värdighet för den stora majoriteten av Syriens människor.

Ett folkligt uppror med ett episkt hjältemod som skrivits i blod.

Vår uppgift är både humanitär, med insamlingen till Syriens barn via de lokala samordningskommitéerna, men också politisk: Vi måste med all kraft stödja alla de upproriska som vill ha en demokratisk, sekulär konstitution; Fackliga och politiska rättigheter; rätt till självstyre för alla etniska minoriteter och ett fullständigt oberoende av både rysk-  och västimperialism!

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Läkare som gör sin plikt dödas.

Publicerat av
12

Syriern Hassan Hassan ger här ett skakande vittnesmål om hur regimen ger sig på läkare bara för att de gör sitt arbete och hedrar sin läkared –vårda sjuka och sårade.                      I dag kan vi hoppas att Assads tid snart är över. Signalerna saknas inte. Vice-presidenten säger att regimen inta kan segra militärt. Propagandachefer hoppar av. Bakom kulisserna förbereder sig säkert regimens mest hängivna tjänare att fly till välfyllda bankkonton utomlands.

******

Från ett improviserat sjukhus i Deir Ezzor (Läkare utan gränser)

Av Hassan Hassan.

Tre veckor efter massakern i staden Deraya den 27 augusti 2012 gjorde medborgare en skakande upptäckt –trettiotre kroppar hade kastats ned i en brunn på en bondgård i stadens närhet.

Offren hade knuffats ned i brunnen med bakbundna händer. Därefter hade sprängladdningar slängts efter dem. Senare förde en lokalbo kropparna till det lokala sjukhuset. Historien om dessa offers lidande berättades mig av Anwar Herata, en läkare som nyligen lämnat Syrien. Doktor Herata som var ortopedspecialist på statens sjukhus i Deraya sedan upprorets början ger oss en av de få förstahandsbeskrivningar av de blodiga händelser som utspelats i staden. Hans berättelse är bekräftad.

Tydligen har omkring tusen personer dödats i den strategiskt belägna staden mindre än en mil från Damaskus. I oktober 2012 rapporterade lokala aktivister att kropparna av hundra avrättade personer hittats i sjukhuset.

Offer i Daraya i väntan på begravning. Regimen påstår att de är offer för ”utländska terrorister”. Varför gör den då inget för att ta hand om de döda och hjälpa de anhöriga med begravningarna?

Doktor Herata berättade nyligen att i början av massakern kom det militära fordon och trupp till staden. Säkerhetsstyrkorna började konrollera id-handlingar och personer som var från andra platser drev de iväg på motorvägen. Personal på sjukhuset drevs också iväg och sedan stängdes sjukhuset. Vissa tror att byggnaderna användes av arméns prickskyttar under massakern.

-Det var dagen efter som massakern ägde rum. Enbart i Solaiman al-Dairanimoskén dödades 122 personer bland de boende som sökt skydd där för att undkomma kanonelden, berättar doktor Herata.

I Deraya var detta inte de första morden. Under de första månaderna av upproret tog det statliga sjukhuset i Deraya emot sex till åtta allvarligt skottskadade patienter efter varje fredlig fredagsdemonstration och en eller två per dag under veckorna.

Doktor Herata berättade för mig att det var ”skottskador i huvudet eller bröstet. De flesta patienterna dog eller fördes bort av säkerhetsstyrkorna”.

Offren fördes till sjukhuset i civila bilar. Eftersom ambulanserna förbjöds transportera patienter från platser där folk protesterade. Om patienterna överlevde släpades de iväg av säkerhetsstyrkorna till den värsta sortens behandling, ibland redan innan deras hälsotillstånd förbättrats.

Improviserat ”sjukhus” i Deir Ezzor

Doktor Herata minns speciellt ett av offren, Mohammed Al Dabbas, en aktivist från Daraya som träffats av en kula i bröstet och en i axeln under en demonstration. Han släpades iväg från akutmottagningen ännu under anestesi. Enligt doktor Herata var Mohammed eftersökt av regimen sedan fem månader tillbaka på grund av hans aktivism. Vad var hans brott? Att ha placerat revolutionens flagga på kommunalhuset och deltagande i demonstrationer.

-Säkerhetsstyrkorna släpade ut honom från akutmottagningen svärandes åt läkarna som försökt att vårda honom. De förde honom till militärsjukhuset som i själva verket är en begravningsplats för skadade demonstranter, fortsätter doktor Hereta.

De dagliga ohyggligheter som doktor Herata bevittnat på sjukhuset stryker under inte bara regimens extrema våld, utan också anhängarnas brutalitet. Samtidigt visar det tydligt den outhärdliga situation som möter många som arbetar i landets statliga institutioner. Även om många av kollegorna förstår upproret och sympatiserar med protesterna, förklarar doktor Herata att de måste hålla inne sina känslor om de inte vill riskera att anmälas. För vissa läkare är anhängare till regimen. De frågar ut de kollegor som försöker ge skadade demonstranter vård. ”Vi svarar att vi bara gör vårt jobb”, lägger han till.

Staden Daraya ligger bara en mil utanför Damaskus centrum. En ny massaker är kanske på gång. Det sägs att armén samlar ett stort antal stridsvagnar utanför Daraya för att på nytt försöka ta kontroll över den upproriska staden.

Han berättar att en av hans vänner som arbetade på sjukhuset AL Moujtahid i Damaskus dödades därför att säkerhetsstyrkorna misstänkte att han gav sårförband till sjukhus på landsbygden. Sårförband med sjukhusets märke hade hittats under en räd mot ett improviserat sjukhus på landet och säkerhetsstyrkorna gjorde en undersökning av vem från regionen som arbetade på Al Moujtahid. ”Han avrättades utan en utredning trots att han inte hade någon kontakt med improviserade landsbygdssjukhus”, säger doktor Herata.

Vid ett annat tillfälle kom två medlemmar av säkerhetstjänsten till sjukhuset för att vårda en förkylning. En av soldaterna krävde att man gav mer medicin till hans kollega, vilket läkaren vägrade utan att först undersöka soldaten. Då varnade officeren honom för att inte ”sätta sig upp”. När läkaren ändå vägrade kallade officeren sin överordnade som skickade sex soldater till sjukhuset. Läkaren fördes bort tillsammans med en kollega som försökte hjälpa honom.

 

Ett sårat barn i Daraya vårdas av läkare som vågar göra sin plikt.

Doktor Herata förklarar att situationen föder rädsla som gör att medicinsk personal lämnar landet trots att de så väl behövs. De som stannar står under speciell bevakning av regimens styrkor. Haidar Ali Al Fandi, en läkare jag lärde känna under min studietid vid Damaskus universitet, dödades i september 2012 i provinsen Deir Ezzor av säkerhetsstyrkor som gjorde ett tillslag i hans hem. Han avrättades därför att han använde sitt hem som underjordisk klinik.

Yrkesverksamma i den syriska vården står under press oavsett hur de gör: om de stannar kvar står de under hot, om de lämnar landet blir de utfrysta. Landet hotas av en sanitär katastrof. Det är livsviktigt att läkare ges möjlighet till fortbildning och att avsluta sina studier. Syriska flyktingar i grannländer borde kunna vända sig till deras vårdinrättningar så länge den syriska krisen pågår. Det krävs insatser för att skapa band mellan läkare som flytt våldet och landsfränder i lägren vid gränserna.

En dag kanske doktor Herata på nytt kan ge syrier medicinsk hjälp. Under tiden är det bästa han kan göra att berätta om de fasor som han upplevt i Syrien.

(Översatt av A l’Encontre. Originalet publicerades 13 december 2012 på sajten Jadaliyya)
Översättning till svenska: Benny Åsman

Media:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Vita Huset stärker jihad i Syrien.

Publicerat av
9

-Vi säger till omvärlden att vi inte vill ha deras militära intervention utan att vi vill att de ger oss ett avancerat luftvärnsförsvar. Det syriska folket kan avsluta striderna inom några veckor om vi får ett sådant stöd, sa oppositionsledaren Riad Seif som kommentar till Vita Husets erkännande av oppositionsens nya centralråd.

Det är ett cyniskt spel som leds av Obama. Den fria syriska armén, FSA, får inte den materiella hjälp som behövs för att skydda städer och byar mot Assads MIG-plan och helikoptrar. Samtidigt stärks de mest extrema salafisterna av pengar och vapen från Qatar och Saudiarabien. På marken leder det ungdomar att av rent praktiska skäl ansluta sig till dessa jihadgrupper, inte av religiös övertygelse utan för att få bättre vapen.

Antalet utländska jihadister i Syrien sägs vara kring 1 000. Om den inhemska oppositionen inte får den hjälp den behöver riskerar dessa revolutionens dödgrävare att stärka sitt inflytande.

Beslutet att sätta upp milisen al-Nusra på ”terroristlistan” är lika kontraproduktivt. För det första är al-Nusra den enda salafistmilisen med sina rötter i Syrien. Det finns andra mindre miliser som däremot är direkt kopplade till AQI (al Qaida Irak) som exempelvis milisen Abdullah Azzam, en minigrupp utan verklig slagstyrka.
Al-Nusra däremot växer snabbt i regionen kring Aleppo och i öster på gränsen till Irak. Den amerikanska regeringens egen tankesmedja Institute for the Study of War, ISW, visar i en nyligt publicerad rapport att al-Nusra visserligen är en extrem salafistisk grupp men att den inte omfattar al-Qaidas globala jihad för ett krig mot alla ”otrogna” världen över.

Obamas beslut att ”stämpla” al-Nusra kommer bara att spela dem i händerna och stärka dess roll.

Läs ISW:s detaljerade rapport ”Jihad in Syria”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Det fria Douma – syrisk demokrati.

Publicerat av
14

Det här dokumentet är inte helt färskt. Jag har inte heller tillräcklig information för att garantera att staden Doumas skötsel fortfarande fungerar enligt den rådsmodell som beskrivs i dokumentet här under. Det viktiga med dokumentet är dock att det konkret visar hur befolkningen självt tar över den sammanfallande statsapparatens funktioner. Det folkliga självstyret har alltid varit ryggraden i demokratiska och sociala revolutioner. Syrien är inget undantag. När väl diktaturen faller kommer vi att kunna se mer konkret hur baskommittéer och råd varit avgörande för att hålla det revolutionära upproret i gång så långt tid och under så svåra omständigheter.

Här under följer en beskrivning av situationen av den Revolutionära Vänstern och detaljer i staden Doumas deklaration om självstyre.

*************

 Det fria Douma – folkliga rådskommittéer och basdemokrati.

Trots de intensiva dagliga bombningarna av bostadskvarter och infrastruktur i i staden Douma har revolutionärerna befriat staden från den statliga administrationens dominans, från privatmilisen Shabiha och arméns vägspärrar.

Det stadsråd som valts av stadens befolkning publicerade en kommuniké som hyllar vår heroiska befolkning som rensat staden från repressiva organisationer som säkerhetstjänsten, armén och Shabiha samt vägspärrarna.

FN:s observatörer på besök i Douma, som ligger 10 km nordost om Damaskus.

Rådet uppmanar befolkningen att ta sitt ansvar för stadens skötsel, i skyddet av offentlig och privat egendom, i bekämpningen av stölder, vandalism, bränder och andra ärenden. Rådet uppmanar också alla att ge all dokumentation gällande den typen av tjänster till den kommission som rådet utsett till att sköta sådana ärenden. Allas samarbete med rådet är önskvärt för att göra vår stad till en bättre plats än den varit.

Kom ihåg att Douma förstörts till stora delar och att Doumas stadsråd ses som ett demokratiskt exempel för det syriska folket och som efterföljts i flera befriade zoner. Douma med mer än en halv miljon medborgare har delats upp i regions- och kvarterskommittéer. Här följer detaljer:

  1. Staden har delats upp i tolv geografiska enheter. I varje zon väljs kvarterskommittéer bestående av fem medlemmar och en ordförande väljs av varje kommitté.

  2. Tolv olika specifika kommittéer tillsätts gällande: sjukvården, kvarterets försvar, skydd av offentlig och privat egendom, tekniskt underhåll, finansen, juridiska ärenden, reparationer och nybyggnad, det fredliga motståndet och demonstrationer, offentliga relationer, informationsbyrå, kultur och utbildning, dokumentation och sekretariat.

  3. De lokala råden är sammansatta på följande vis:

12 ordföranden för kvarterskommittéer

12 ordföranden för de specifika kommittéerna

Och en rådsordförande.

  1. Det verkställande utskottet med elva medlemmar väljer en ordförande.

  2. Två gånger i veckan hålls ett öppet stormöte i Douma, onsdag och söndag, där alla problem i staden kan dryftas.

  3. En informationsbyrå för staden förmedlar all viktig information. Via den kan ni förmedla alla kommentarer och klagomål.

Kommentar : Medlemmarna i kommittéerna, råden och den exekutiva byrån har enats om följande förhållningsregler:

  1. Medlemmarna ska dela målet att störta den korrupta diktatoriska regimen och upprättandet av en demokratisk civil stat baserad på återkallbara mandat och arbeta för att detta realiseras.

  2. Varje medlem måste vara aktivist eller ge stöd till revolutionen, i vilken form det vara må.

  3. Varje medlem ska vara öppen, inte fanatiker, oavsett dennes partitillhörighet, religion, trosbekännelse eller plats i revolutionen.

  4. Varje medlem ska åtnjuta förtroende och vara uppmärksammad för sitt goda uppträdande och rättfärdighet.

  5. En medlems plats i en kommitté eller råd ska vara offentligt

  6. Kommittéernas och rådens uppgift är att sköta livet i staden på bästa sätt och med institutionella metoder.

 * Källa. « Frontlinjen » n°10 , publikation utgiven av Revolutionära Vänstern okt-nov 2012

* Översättning från arabiska till franska : L. Toscane.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Generalstrejk i Tunisien

Publicerat av
2

En ny fas i den tunisiska revolutionen har öppnats. Det var den 17 december 2010 som en ung man brände sig till döds i den fattiga staden Sidi Bouzid. På en knapp månad störtades diktatorn Ben Ali och ett hopp om ett rättvisare mer jämlikt samhälle föddes.

I dag två år senare rasar en allt intensivare ekonomisk, politisk och social strid utefter klasslinjer i samhället. Nu på torsdag, 13 december, kallar landets största fackförening, UGTT, till en dygnslång generalstrejk i protest mot regeringens nyliberala politik och regeringspartiet Ennahadas försök att lägga sina islamska vantar på hela samhället.

Beväpnade anhängare till partiet har den senaste tiden angripit UGTT:s lokaler på flera orter och i städer som Kasserine, Gafza och Sfax utbröt i torsdag 6 december lokala strejker i protest mot regeringens politik och dess anhängares våld mot arbetarrörelsen. I staden Siliana i närheten av Tunis, angrep regeringens beväpnade anhängare fredliga demonstrationer och fackliga lokaler. Inte mindre än tre hundra personer skadades och ett stort antal arresterades av polisen som tidigare låtit den organiserade dräggen angripa människorna som protesterade mot regeringens totala avsaknad av ett program för kamp mot fattigdom och orättvisor.

Strax efter diktaturens fall hade det islamska Ennahada stor prestige. Liksom i Egypten var de mest kända bland befolkningen, de som i decennier förföljts av diktaturen och det var helt normalt att Ennahada och Muslimska broderskapet i Egypten vann stora segrar i valen till de konstituerande församlingarna. Då räckte det med parollen ”islam är lösningen”. Redan då skrev vi här på bloggen att islam inte kommer att skapa jobb och fylla borden med mat och att de snart skulle stå klart för många att dessa muslimska partier i själva verket är genomborgerliga partier med en nyliberal ekonomisk agenda. Många i ledningen för dem är rika affärsmän som nu förhandlar med IMF om vilka ”reformer” som ska anpassa ekonomierna till de nyliberala recepten. De fanns på samma sida i upproret mot Ben Ali och Mubarak men inte med ett program för frihet, värdighet och ett slut på korruptionen som de unga massorna kämpade för.

Den tilltagande klasskampen, och sammanstötningar mellan unga som kräver en fortsättning på revolutionen och de muslimska partiernas försvarare av social och moralisk konservatism öppnar en ny fas i revolutionen. Det är ingen tillfällighet att Ennahada riktar in sina angrepp på i första hand de fackliga organisationerna. Generalstrejken den 13 december är unik. UGTT har under hela sin existens organiserat två storstrejker, den på torsdag blir den tredje. Med sina 750 000 medlemmar är UGTT den största organiserade kraften i samhället. Tyvärr är den delvis handikappad av sin historia av kollaboration med diktatorn Bourguiba och senare även Ben Ali. Men den skamfläcken kan tvättas bort i en hård kamp till revolutionens försvar. Utan UGTT:s fulla deltagande får Ennahada överhanden.

Den direkta orsaken till torsdagens generalstrejk är att Ennahadas ”privatmilis” som kallar sig ”Förbundet för revolutionens beskydd”, den 4 december angrep UGTT:s huvudlokaler i Tunis medan medlemmarna förberedde en årlig ceremoni till minne av mordet 4 december 1952 på Farad Hached, UGTT:s grundare.

-I dag mer än någonsin är det inte bara UGTT utan också vårt land som behöver stöd. Revolutionen är i fara och ett internationellt stöd är oerhört viktigt för att överkomma denna kritiska fas där Ennahada förbereder inrättandet av en ny diktatur, säger Sami Tahri, UGTT;s vice ordförande i en intervju med TEAN Hebdo dagen efter attacken mot fackets lokaler.    

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Diktaturvänstern har en propp

Publicerat av
7

Lyssnar till Sveriges Radios morgonprogram Konflikt, vilket gör en genomlysning av det senaste Gazakriget. Som alltid är radion en av Sveriges viktigaste nyhetskällor. Långt bättre än SVT, alla papperstidningar och de flesta sociala medier.

.

Länge har jag funderat över den ”Diktaturvänster” som mässar om att beviset för att rebellerna i Syrien är ”köpta av imperialismen” är att de får ekonomiskt stöd från det lilla emiratet Qatar.

I Konflikt berättas samtidigt att Qatar`s oljemiljarder flödat över också till Gaza och hjälpt strandremsans utsatta och plågade palestinska befolkning med investeringar i bostäder, sjukhus, fiske, skolor och infrastruktur. Emiren av Qatar har dessutom besökt Gaza – och Hamas långt före Morsi. Den lilla oljediktaturen tycks vara dessa palestiniers viktigaste ekonomiska hjälpare och emiren hyllas med porträtt

Ska vi då dra slutsatsen att Hamas är i sold hos USA-imperialismen?

Eller Mahmoud Abbas, Den palestinska ”myndighetens” symbol som låter sin säkerhetspolis utbildas i Jordanien av USA:s instruktörer?

Knappast. Jovisst.

Diktaturvänstern har det svårt vare sig den ruvar hos Folket i Bild/Kulturfront eller Flamman. Dags att komma med en klassanalys och inse att upproret i Syrien är en resning av det arbetande folket mot sina utsugare.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

 

Grekisk polis kör ut syriska flyktingar

Publicerat av
1

-Vi trodde Europa var lika med humanism. Nu vet vi bättre.

Orden är en syrisk flyktings som just upplevt att den grekiska polisen, tvärtemot alla internationella lagar, tvingat honom och andra flyktingar tillbaka över floden Evro till Turkiet. Den grekiska polisen som visat att den har intima kontakter med fascisterna i Gyllene Gryning bryter öppet alla regler för hur flyktingar ska bemötas i EU. Vissa människorättskämpar protesterar men EUs regeringar och centrala myndigheter håller tyst. Det är bekvämt att låta den grekiska polisen göra smutsjobbet och sedan spela indignerad.

Alla flyktingar från Syrien måste behandlas värdigt. De flyr från ett helvete som despoten i Damaskus tvingat på dem.

Läs här under en artikel i dagens The Guardian som rapporterar direkt från Grekland. Det är skrämmande läsning och en skam för EU. Ännu en i raden för Fästning Europa.

Fästning Europa stöter bort syriska flyktingar

Media: DN1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Rykten om stridsgas. Sant, eller..?

Publicerat av
8

Är det början till slutet för Assads trupper? Militära experter ser hur regimen drar sig tillbaka innanför bevakade zoner. Att den inte längre kan hålla terräng mot upproret.
Kanske det är nu det verkligt farliga ögonblicket närmar sig. När Assad står med ryggen mot väggen, vad kommer han och hans trogna alawitiska officerare att ta sig till? Ryktena om stridsgas kan vara mer än bara rykten.

Solidariteten med den syriska revolutionen blir allt viktigare, både för att stoppa despotens hämnd och för att hindra USA/EU att bereda väg för en regim som konfiskerar frukterna av två års frihetskamp och för att stoppa de salafistiska gruppernas planer på en ny diktatur – i teokratisk form.

Läs The Independents analys av läget

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Assad allt mer isolerad

Publicerat av
3

 

Jaramana är en fredlig förort i Damaskus, där en majoritet av de hundra tusen innevånarna är druzer och kristna. Inga strider har hittills förekommit i Jaramana och ändå drabbades staden av ett dubbelt bombattentat den 28 november i vilka sextio medborgare dödades.

Regimen var naturligtvis snabb i att anklaga ”terrorister”, men boende i staden undrar vilka som verkligen var ansvariga. Alla infarter till Jaramana är strikt kontrollerade av armén och hur två bilar fullastade med sprängämnen kunde ta sig igenom vägspärrarna reser frågetecken.

Vem låg bakom attentaten i Jaramana? Galna salafister eller Assad?

Attentatet skedde dessutom tre dagar efter att druzernas äldstes råd förklarat att de bland druzerna som dör i strider på regimens sida mot upproret inte kommer att tillåtas en begravning på druzernas begravningsplats. Örfilen mot regimen kanske var för svidande och förklarar vem som verkligen låg bakom bombdådet.

Det är inte bara al-Qaida som vet hur bomber tillverkas. Regeringens män sitter inne med samma kunskaper, säger aktivisten Saleh som hjälper till att dela ut mat till flyktingar som söker skydd i Jaramana.

-Tre gånger har presidenten lovat släppa politiska fångar. I stället släppte han gangsters som sedan anslöt till regimens miliser eller islamister nära al-Qaida som kan manipuleras av regimen och som släpps för att spä på kaoset, säger Saleh till Le Mondes reporter i Libanon.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

De dog i Fästning Europas vallgravar.

Publicerat av
Svara

 De är allt fler som går under vid foten till Fästning Europa. Siffran är smått ofattbar. Från 1993 fram till juni 2012 dog 16 264 personer som försökte ta sig till Europa. Ett Europa som bygger allt högre murar kring sig för att i själva verket stoppa en extremt liten del av de 1,3 miljoner människor som varje år invandrar till Europa, illegalt eller legalt.

Det är organisationen United for Intercultural Action i Amsterdam som ställer samman varje års ”skörd” av döda i vallgravarna, de drunknade, de som kvävts till döds i containers, som dött av hunger och kyla, eller som begått självmord efter att ha utvisats. De är säkert många fler. Det är bara hittade kroppar som räknas. Hur många som försvinner i havet vet ingen.

På länken här under hittar du alla detaljer över de döda som Europas invandringspolitik skördar. I takt med att allt striktare lagar och förordningar införts har antalet dödsoffer stigit brant. Det är inte bara EU:s regler som ligger bakom. Länder som Marocko, Tunisien, Algeriet och Libyen har under EU:s påtryckningar också skärpt kontrollen över migrationen via deras territorier. Vilket leder migranterna och de som organiserar trafiken att ta allt större risker.

Sifforna talar sitt tydliga språk:

1992-1995 dog 400, 1996-1999 dog 1 750, 2000-2003 var de 3 230, 2004-2007 inte mindre än 5 700 och 2008-2011 dog 6 000.

I de rasistiska förklaringarna till den ökade illegala invandringen målas offren ut som äventyrare på jakt efter smulor från våra välfärdssystem. Men en mer seriös syn på migrationsströmmar i dag och historiskt visar att in- och utvandring handlar om krav på arbetsmarknaderna. I ekonomisk teori talar man om en situation av ”push” eller ”drag”. Alltså om det är trycket på arbetsmarknaden i utvandrarlandet eller suget efter arbetskraft i invandrarlandet som styr migrationen. Historiskt råder det ingen tvekan om att det är suget efter arbetskraft som driver utvandringen. Folk försöker helt enkelt inte att ta sig till länder där de vet att det inte finns några utkomstmöjligheter.

I Europa finns dessa möjligheter. Tiotals miljoner människor har invandrat till Europa och funnit en plats på arbetsmarknaden, oftast i arbeten som inga ”äkta” innevånare velat syssla med. Kasta ut dem alla och Europa stannar omedelbart. Det vet de som nu med alla medel söker sig till Europas gränser. Kommer de bara in finns det en stor chans att de efter ett tag hittar ett arbete, kanske uselt betalt men mycket bättre än misären i hemlandet.

Det vet också de företagare som profiterar på systemet och anställer arbetskraft svart, ofta personer som befinner sig illegalt i landet, de papperslösa. Det är de som behöver vår solidaritet.

 Lista över alla döda som identifierats.

Media: DN1,AB1,

Bloggare: Röda Malmö,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,