Etikettarkiv: Ekonomi

SVT:s serie om Andra värdskriget: ”Kalle Anka i skön förening med krigsromantik och hjältedyrkan”

Publicerat av
2

Åsa Linderborg får i Aftonbladet nära nog dåndimpen när hon tittar närmare på Björn Ulvaeus` historieskrivning om invandringen till den nordamerikanska kontinenten. Jag är mer än förstående, ledsamt nog, eftersom Ulveaus är ute i ett gott syfte. Han vill dra sitt strå till stacken i kampen Sverigedemokraternas syn på invandrare.


Samtidigt har jag själv fått en mindre dåndimp av en serie om ”Världskrigen” som SVT just nu lägger ut på bästa sändningstid, repriserar flitigt och dessutom ger stort utrymme på SVT-Play. Där förklaras Andra världskriget mest som en kamp mellan olika personligheter som Hitler, Churchill, Mussolini, Toja, De Gaulle, Roosevelt, McArthur, Patton och Stalin. Kommentatorer är blodbesudlade språkrör för den angloamerikanska imperialismen, Colin Powell, Donald Rumsfeld och John Major. Den enda synpunkt av värde i alla dessa avsnitt är att det förra seklets två världskrig kan ses som ett enda sammahängande krig. Om än med stora förändringar.


Soldater från Röda Armén i försvaret av Stalingrad

För trettio år sedan hette det vid många akademiska institutioner att den idealistiska, personfixerade historieskrivningen i grunden hade besegrats av Karl Marx och hans utgångspunkt om en materialistisk historieuppfattning. Samhälleliga, ekonomiska förändringar skulle komma först. Ideologier, kungligheter och starka politiker skulle sedan flätas samman med dessa. ”Ingen erkänd och respekterad historieskrivning skulle längre vara möjlig utan detta perspektiv”, hette det från universitetens historiska lärosäten. En uppfattning som delades oavsett politiska uppfattningar i stort. Men uppenbart var detta önsketänkande. SVT:s serie är en katastrof om vi vill ”lära oss av historien”. Jag skulle förmoda att den också används i våra skolor.

I det sena 1800-talets nyromantiska och nationellt förtätade miljö kunde rivaliteten mellan folkkära historiker som Erik Gustav Geijer och Anders Fryxell handla om huruvida det var kungamakt eller adeln som skulle lovsjungas. I vårt nya sekel kommer debatten att handla om det var Hitlers eller Stalins respektive ”ondska” som var värst och huruvida det var Churchill eller Roosevelt som hade störst betydelse för de allierades seger…

Under Kubas uppror mot Spanien 1895 exploderade den amerikanska kryssaren SS Maine i Havannas hamn. Hearts gula press gav omedelbart Spanien skulden.

Serien är producerad av A&E Television Network LCC som i dag huvudsakligen ägs av Disney-ABC TV Group och Hearst Corporation. Den når ut över stora delar av världen under namn som History Channel. Det väldiga mediahuset Hearst är känt för sin grundares (William Randolph Hearst) ”gula journalistik”, det vill säga skandalblaskor och hysterisk krigsaktivism på löpsedlar och i svarta rubriker. Gamla ådror med boulevardjournalistik och vurm för den egna imperialismen som rinner lika friskt i dagens globala koncern.

Kalle Anka i skön förening med krigsromantik och hjältedyrkan blir också det som bjuds när Världskrigen ska förklaras för nya generationer.

Det minsta vi kan begära är att SVT på bästa sändningstid ordnar en seriös debatt om smörjan!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
.

Operation Gorgonzola mer lyckad än marinens ubåtsjakt

Publicerat av
6

Gorgonzolaoffensiven blev en triumf.

Det började för någon vecka sedan. Viktiga iaktagelser gjorde runt om i huset. Rörelser inne i väggen kunde beläggas. Prassel bakom kökssoffan avlyssnades. Efter en omfattande informationshämtning stod det helt klart att vårt hem kränktes av främmande objekt. Det hela var helt enkelt ”för jävligt”.

Bakgrunden torde ha varit strida regn och översvämningar. Mössen ute i åkrarna kände sig hotade och en stor grupp beslöts sig för att, trots det milda vädret, göra ett försök att inta vårt territorium. Svarta musskitar stora som knappnålshuvuden kunde spåras.

Dessvärre är vi bakbundna av pacifister i Bryssel. EU har sedan augusti 2014 förbjudit användning av råttgift. Det är bara företag som får lägga ut detta – inte vanliga människor. Vid tidigare kränkningar har detta hos oss haft samma effekt som när sjunkbomber sätts in mot främmande ubåtar. Men Sverige är nu fjättrat vid EU:s lagstiftning och vi fick plocka fram gamla stridsenheter och i en hast kom musfällorna till heders.

Men det gamla vapnet med bara en liten ostbit som bete var verkningslöst. Resultatet var som att bjuda delikatesser på ett silverfat. Trots att alla ostbitar ätits upp hade ingen fälla slagit igen. Fienden kände sig som inbjudna gäster,  tog för sig och lämnade provokativt  nya rader med svarta pärlor av skit efter sig.

Med stor flexibilitet satte vi in nya resurser och nya idéer i husets närförsvar. Vi lyssnade till Gudrud Schyman och FI och förstod att det var nödvändigt med ett mer feministiskt försvar. Operation Gorgonzola kom på plats och fällorna kladdades in med ljuvlig Gorgonzola. En liten klick under den lilla plattan för bete skulle locka fienden till att lättare utlösa vårt dödliga vapensystem.

Resultatet blev en triumf för vårt försvar. Fem objekt likviderades under natten.

En framgång som nu tydligt sänder en signal till omvärlden att vi aldrig accepterar någon form av kränkning av vårt husrum. Hemmet är vår borg och vare sig det handlar om reguljära utländska styrkor eller terrorister vet fienderna att vi vill – och kan – slå tillbaka alla angrepp.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
.

När gamla gäddor fick smaka på marinens sjunkbomber

Publicerat av
7

Den ”rödgröna” regeringens förhandlingar om en ny försvarsbudget närmar sig och det gäller att få Miljöpartiets medgivande för militär upprustning. Marinen tycks som förr vilja dra sitt strå till stacken och medverkar till att skapa lite krigsaktivism på löpsidorna. Kan därför inte låta bli att lägga ut en blogg som sammanfattade den tid när det begav sig och Carl Bildt gjorde sin karriär i svensk politik genom att resa runt bland våra regementen och berätta om sitt ”inre raseri” mot ryssen…

Under några ljuva sjuttiotalsår bodde jag på tjusiga Villagatan i Östermalm. I en ruffig lägenhet med dass över gården, inhyst i en gammal kuskbostad, kunde jag varje dag i smyg speja på den legendariske moderatledaren Gösta Bohmans alla besökare. Fast jag arbetade på den socialistiska veckotidningen Internationalens föregångare, med det aningen suspekta namnet Mullvaden, så var det inget planerat politiskt spioneri. Det gamla annexet hade genom en slump förmedlats av Bostadsförmedlingen.

En som varje dag uppvaktade den konservative patriarken Bohman, var Carl Bildt. Han var där stup i kvarten. Förmodligen mest för att det inte fanns e-post, så han och andra ynglingar, som Anders Björk, fick tjänstgöra som kurirer. Efterhand förstod jag att Carl böjde knä inte bara inför Gösta själv, utan också för dottern Mia, som han senare gifte sig med. Långt före alla skvallertidningar visste alltså Mullvaden vad som var på gång. Nog hade jag sett vem som följde vem till Göstas port. Fast Mullvaden sa inget till nån.

Gösta Bohman i sin älskade skärdgård

Senare någon gång, när Carl och Mia hade gift sig -84, lät Gösta Bohman undslippa sig en underbar formulering om svärsonen. Platsen var hans älskade skärgårdsö där han brukade uppträda för journalister med blåställ, strömmingsgarn och slidkniv. ”Får du någon hjälp av Carl”, frågade journalisten. ”Knappast”, blev svaret. ”Han står med kikare och spanar efter ryssen hela tiden”…

Här var nog Bohman uppriktig. Carl Bildts politiska karriär under de år han slog sina lovar runt Mia handlade till största delen om våldsamma jakter på ryska ubåtar – och då inte minst bland grynnor och skär i Stockholms skärgård:

I september 1980 tror sig marinen sikta en sovjetisk eller polsk ubåt utanför Utö. Flera sjunkbomber fälls. Inga resultat redovisas. Men nyligen offentliggjordes undervattensfotografier som visar att marinen troligtvis bombade ett gammalt fartygsvrak och en stor hög med sten.

I oktober 1981 går en verklig sovjetisk ubåt, U 137, på grund i Gåsefjärden, Blekinge. Uppenbarligen hade den navigerat fel, eftersom den enligt flera vittnen under lång tid innan grundstötningen, gick i ytläge med dundrande dieselmotorer. Så uppför sig inte en främmande farkost som ska spionera. Förmodligen fanns det för mycket vodka ombord.

I oktober 1982 görs de nu omskrivna ”första säkra observationerna av ubåt” i Hårsfjärden. Den svenska marinen attackerar djärvt genom att fälla 44 sjunkbomber och spränga fyra minor. Sverige var nästan i krig mot ryssen och beviset var den nu offentliggjorda ljudfilen med 3 minuter och 47 sekunders inspelning av den tvåmastade skutan Amalia. Den nyttillträdda regeringen Palme demoniseras som undfallande mot Moskva eller rentav sovjetvänlig av strebern Carl Bildt. I den Ubåtsskyddskommission som bildas blir han en notorisk uppviglare mot Palme. En kampanj där han fick hjälp både av Palmes partifrände Sven Andersson och högerobskyra grupper. I kommissionens rapport slogs fast att det var en sovjetisk ubåt och att denna ingick i en operation som omfattade tre (!) vanliga ubåtar och tre små miniubåtar av okänd typ. Under press från oppositionen och då inte minst Bildt överlämnar den svenska regeringen en protestnot till den sovjetiska ambassaden.

Trolig ubåt? Den tvåmastade galeasen Amalia.

Under våren och sommaren 1983 sätts sjunkminor in i jakten på ubåtar i Luleå skärgård. Inga träffar.

I augusti 1983 jagas en ubåt inne i Karlskrona hamnbassäng. Marinen spränger 22 sjunkbomber inne i själva hamnen. I Internationalen den 23 mars konstaterar Gunnar Wall att det vidunderliga resultatet blev: ”En falskskyltad Volvo; några ton torsk ( den var ännu inte utfiskad ) samt skadskjuten sjöfågel”…

Hösten 1983 och vintern 1984 fortsätter de vilda jakterna i Karlskrona skärgård. När jag våren 1984 skickade en artikel om dessa vidunderliga spektakel, fick jag en artig refus från den nytillträde kulturchefen Sune Örnberg på Göteborgsposten: ”Utmärkt artikel. Mycket bra och initierad”, skrev han. Men: ”Som du kanske förstår så kan den inte publiceras i det här politiskt spända läget”. Örnberg som var en ärlig man medgav alltså en sorts självcensur. I min artikel hade jag bland annat ställt frågan om varför marinen sagt nej när skepparn på Sveriges modernaste fiskebåt, ”Astrid” från Rörö i Göteborgs norra skärgård, ställt sig och sin båt till förfogande för att avgöra vad det var för observationer man scannat in där nere i Blekinge. Vid den tiden bodde jag på Rörös grannö Knippla och alla öbor var lika oförstående inför marinens ointresse. Eller snarare: man drog snabbt slutsatsen att jakterna var iscensatta av marinen och en bluff. Förslaget om att använda det modernaste vi hade var heller inget infall från skepparn. Astrid ingick i den svenska beredskapsreserven. I artikeln påpekade jag dessutom att en mängd tekniska uppgifter om ryska attackdykare var nonsens. Påpekanden som jag kunde göra tack vare min min egen tidigare utbildning och tjänstgöring som röjdykare inom Kustartilleriet.

Under flera år fortsätter de politiskt motiverade jakterna runt om i Sveriges vackraste skärgårdar. På Gotland i Klintehamnsviken hittar man ett långt dubbelspår efter en främmande undervattensfarkost. Förmodligen trålar som släpats under reparationer och rengöring? Senare hittas spår efter bandfordon…

Försommaren 1988 kommer det till närkamp i Hävringebukten utanför Oxelösund. Starka svenska stridsinsatser där man efteråt kan se ”luftkok” på ytan och identifiera misstänklta ljud. Dock ingen närkontakt.

Under sent nittiotal medger senare marinen att de ”typljud” man tidigare uppfattat som fiender förmodligen var minkar. Andra har nog snarast tippat strömmingstim eller gamla gäddor. Uppenbart är att det under dessa år fanns kvar en del liv på Östersjöns plågade bottnar.När det gäller beläggen för att det var Amalia och inte ryssen som var startpunkten för Carl Bildts karriär säger han till synes elegant men i själva verket störtdumt att:

”Visst kan en eller annan detalj ändras. Det kommer hela tiden nya uppgifter.”

Ljudfilen från Hårsfjärden bekräftar att tändstiftsfrekvensen stämmer med Amalia, de skadade propellerbladen likaså, liksom varvtalen. I sanning inga små detaljer. Det lilla sk ”assymmetriska sidbandljud” som man fortfarande undrar över är nog därfemot bara en detalj. Vår blogg vet svaret:

En skeppsmask på Amalias vänster bordsida

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
.

Höj din röst med veckotidningen Internationalen

Publicerat av
1

En tydlig socialistisk röst kan höjas. Den tidning där både Benny och jag på olika sätt har medverkat i alltsedan starten tidigt 1970-tal lever och får nya resurser. Om du inte prenumererar gör det. Det finns inte många bättre sätt att bidra till att stärka den frihetliga, demokratiska, socialistiska rörelsen i Sverige!

Vi har av Tidningsstatistik blivit godkända för 2009 ex under 2014. Det innebär att vi nästa år får 600.000:- mer i presstöd. Pengar som är ett mycket glädjande tillskott och som innebär att vi nu kommer kunna göra en ännu bättre tidning. Vi vill tacka alla som gjort detta möjligt!

För ett år sedan beslöt vi att öka Internationalens upplaga från 1 500 till 2 000. Vi förstod att det skulle kosta en hel del under året, för att betala ökade tryckkostnader, distributionskostnader och till viss del ökade personalkostnader.

Men, det har tärt på vår ekonomi, vi har idag ej pengar till att klara de löpande utgifterna till vi får det nya presstödet. Vi behöver låna upp minst 100.000:- till för att klara årets sista månader.

Vi har hittills lyckats få lån av privatpersoner på 80.000:- och vi har en insamling som än så länge samlat in 125.000:-. Nu vill vi att du ställer dig frågan: Har jag råd att skänka en hundring till tidningen? Kan jag låna ut fem eller tio tusen?

Hjälp oss fira presstödet och hjälp till i sista rycket att stärka en radikal socialistisk veckotidning!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Vill du ge ett bidrag, sätt in en slant på 678272-6. Vill du låna ut pengar, sätt in på samma belopp men maila bosse@internationalen.se och ge dina uppgifter. Du kan också ringa Bosse på 070-3212592. Tipsa om tidningen till vänner och bekanta, eller varför inte ge bort en prenumeration?

 

Irak bryter samman i ett sekteristisk reaktionärt krig

Publicerat av
2

I Irak fortsätter sammanbrottet för den dåraktiga strategi, som ockupationsmakten USA dirigerade eller åtminstone accepterade efter Bush`s invasion av landet. För övrigt med benäget stöd från vår egen Carl Bildt.

Badrbrigaderna på marsch

Under den förre premiärministern Nouri al Maliki skedde i Irak en ursinnig utrensning, i ett blodigt inbördeskrig på religiös grund, av landets sunniter från det mesta av politiskt och ekonomiskt inflytande. Det senaste försöket att reparera detta med en ny ”inkluderande” regering under den nye premiärministern Haider al Abadi ser ut att helt misslyckas. På marken är det shiitiska miliser som Asa´ib Ahl al-Haq, Badr Brigaderna, Kataíb Hezbollah och Saraya al Salama som tilläts ta kommandot och som svarar på IS`s vidriga våld med lika eller nära nog lika hänsynslösa och urskiljningslösa metoder. De försörjer sig själva också genom kriminell verksamhet (utpressning, skatter, stölder av egendom) riktad mot alla som inte är shiiter. För övrigt handlar det om samma miliser som skickat många krigare till Syrien för att där delta som stormtrupper i Bashar Assads terror mot sitt eget folk. Innebörden av detta är katastrofal och förvandlar försöket till militär offensiv mot IS till bokstavlig mot-reaktion. Inte konstigt att USA och Storbritannien denna gång tycks avstå från att skicka in marktrupper. De vet helt enkelt inte, sagt på vardaglig svenska, hur de ska kunna städa upp sin egen skit.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Jaktens ”midsommar”

Publicerat av
2

I går gick startskotten för höstjakten. Vårt byalag hade första dagen bestämt oss för att söka efter älgkalv, hjort och vildsvin.

Vi tinar upp i vägskälet med morgonfika efter fem timmar med rimfrost och vackra dimslöjor.

Rådslaget. Passen fördelas inför ett kortare drev med kopplad hund.

Min son Karl är med för första gången. Det känns stort.

Själv spanar jag efter en flock på sju hjortar som betar ett stycke ifrån oss. Men vi fick inget bra skottfång.

Det blev Niklas som fick gårdagens byte. En gylta, alltså en ung vildsvinshona.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Turkiets Erdogan hånar syrienkurderna…

Publicerat av
Svara

.

Här står Erdogans militär. En halvmil från striderna inne i syriska Kobane. Soldaterna har fått order om att bara döda kurdturker som vill gå över gränsen och delta i försvaret mot IS. Inte höja ett lillfinger för att försvara grannorten. Utan protester från Sverige/EU, Ryssland och USA. Tvi för den lede!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kollaps för Expressen – Smaklös ”Lit de parade” för Ulf Nilsson

Publicerat av
4

En av den svenska liberalismens mediala, alltid pålitliga, korsriddare, Ulf Nilsson, skriver i dag den mest skamlösa krönika jag har läst på år och dag. Värre än mycket av det värsta näthatet på exempelvis sverigedemokraternas  Avpixlat. Krönikan är lika okunnig som fördomsfull. En smaklös  ”Lit de parade” för en åldrig  journalist som inte ville, och inte ser, för att travestera Jan Guillou senaste romantitel.

”Den vite mannen har med bössan i hand gjort världen bättre”, hävdar han  och minns förmodligen i ett töcken sina pojkboksdrömmar om hur den vite mannens cowboys och kavalleri  tillsammans med samarbetsmannen Hjortfot och Bibeln besegrade de hedniska, grymma indianerna.  

Massakern i Wounded Knee

Expressen måste givetvis ta avstånd på ledarplats. Bara att låta honom gå på plankan. Exit! Annars är det en kollaps för tidningen anspråk på att vara en plattform för antirasism.

För övrigt om jag inte minns fel var Hitler en vit man som gav sig ut med inte bara ”bössan i hand” utan stod för ett ännu ofattbart försök till en industriell utrotning av en hel folkgrupp, Europas judar. Självklart gjorde de vita männen och kvinnorna samma sak med indianerna i Syd- och Nord-Amerika. Men inte i den industriella skalan. För att inte tala om kung Leopold av Belgien som ”med bössan i hand”, hade ihjäl direkt och indirekt uppåt 7-10 miljoner svarta afrikaner. Han hade privatiserat statens koloni det dåvarande Kongo och gjort den till personlig egendom för att på snabbaste sätt kunna öka avkastningen och det egna ”vinstuttaget” som det heter numer.

Att sedan de reaktionära kleptokraterna i arabvärldens oljeländer är bland det vidrigaste i politisk värld som vi har skådat i modern tid har inte en stavelse med detta att göra.

Minns för övrigt den historiska bilden av europeiska missionärer i Kina som likt IS visade upp sig med en bild på ”lyckad jakt” på hedningar. Troféerna, halshuggna, kinesiska barbarer,  radade de upp framför sig med den vite mannens gevär över axeln.

 

Därför vill Stefan Löfvén ha Jan Björklund och Annie Lööf som ministrar i stället för Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt

Publicerat av
10

”Det är lite svårt att hävda att vi skrämmer bort folk! Vi har vetat hela tiden att det mest populära alternativet var en rödgrön regering med oss i.”

Det är kommentaren från (v):s partisekreterare Aron Etzler när han får reda på att 38 procent av de rödgröna väjarna ville ha det så i den undersökning som Demoskop i går gjorde för Expressen.

Så kan man naturligtvis se det. Fast samtidigt bita i det sura äpplet. I de röstsiffror som de facto är ett valnederlag inte bara för moderaterna utan också för ”vänstern”, även i den mest generösa tolkning av detta ord som överhuvudtaget är möjligt. Det är bara 21 procent av hela väljarkåren som vill ha en rödgrön regering med (v)…

Som jag skrev i ett tidigare inlägg:

”Ser vi årets riksdagsval fick (s) tillsammans med (v), 36, 9 procent av rösterna. Är vi välvilliga och räknar in FI till arbetarrörelsen, vilket kan vara tveksamt, stannar dessa partier sammanlagt på 40 procent. Partier med en borgerlig, alltså en privatkapitalistisk, traditionell borgerlig agenda, fick hela 60 procent. I riksdagsvalet till Andrakammaren, 1968, fick (s) och (v) däremot fantastiska 53,1 procent tillsammans. (S) fick 50.1 och (v) 3,0.”

Detta samtidigt som vi sedan, i decennier, sett en historisk förflackning av Arbetarepartiet Socialdemokraterna.

Arbetarrörelsens oövervinnerliga flaggskepp under hela förra århundradet, våra socialdemokrater,  seglar i vårt nya sekel under falskt flagg och man seglar i kvav.

”Arbetarepartiet” är bara något vi påminns om med det gamla  namnet i trycket längst upp på valsedlarna. Annars är varje tanke på att organisera och företräda en klass borta. Partiet leds av nyliberaler med en nyliberal politik.

Aron Etzler kunde och borde därför ha sagt något helt annat:

”Det är självklart att vi inte skrämmer bort folk. Det är vår politik som skrämmer bort industriägarna, finanshajar av all sorter och deras partier i den alliansregering som nu fallit. Liksom många av fackförbundens ledare som framförallt känner sig förbundna med våra motståndare ute på arbetsplatserna. Det är därför Stefan Löfvén bryskt visade oss kalla handen. Han vill gå i allianspartiernas fotspår och i stora drag regera med samma högerpolitik. Det är därför han vill ha Jan Björklund och Annie Lööf som ministrar i stället för Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt.”

Sedan kunde han ha fortsatt:

”Vänsterpartiet vill att arbetarrörelsen återskapas som en verklig rörelse för alla arbetande, arbetslösa, ungdomar och andra stora utsatta grupper. Både i riksdagen, i alla andra församlingar. Överallt i samhället, inte minst i våra fackföreningar, ska vi vara i opposition mot Stefan Löfvéns och Miljöpartiets högerpolitik. Vårt alternativ är en rättvisepolitik! En solidarisk, jämlik och demokratisk opposition där vi ska finnas sida vid sida oavsett kön, sexuell läggning eller etnisk bakgrund. I vårt Sverige ska alla ha ett arbete och det ska vara svenska löner på svenska arbetsplatser! Välfärden ska drivas utan vinst och bemanningsföretagen ska jagas bort! Vi ska fortsätta med en generös flyktingpolitik men se till att all lönedumpning hävs. I allt vad vi gör när vi omgestaltar vårt samhälle är förutsättningen också en miljöpolitik där vi bevarar och återbrukar vår jord.”

På så sätt kunde han och Vänsterpartiet återta initiativet och ta på sig ledartröjan för det långa och tålmodiga oppositionsarbetet mot högerpolitiken med dess marknadsdiktatur!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Uppenbart har valbrunsten eggat upp Vänsterpartiets ledning till tron att de skulle kunna komma till. Komma till regeringsmakt.

Publicerat av
8

I borgerlig, eller statskontrollerad svensk media, sprids och har journalisterna ständigt spritt Sveavägens och Stefan Löfvens budskap om att, han, han den gamle metallbasen, från början en ”arbetarkille”,  minsann ”kan det här med jobben”, inte minst är han ”en skicklig förhandlare”.

Budskapet har haft två mottagare. Väljarna ska fås att tro att han personligen, i förhandlingar, kan göra skillnad och göra det bättre för oss.

Kapitalägare, bolagsstyrelser och konservativa väljare förstår i stället budskapet på ett rakt motsatt sätt. Som byråkraternas byråkrat i IF Metall har han alltid förhandlat bort avgörande krav och intressen för oss medlemmar. Han har inte ens varit en av arbetsgivarna överkörd, utan faktiskt en ”hederlig, rättfram representant”, vilken alltid har delat arbetsgivarnas åsikter. En älskare av ”svensk vapenindustri”, men inte av oss metallarbetare. En hållning, om än inte med samma ordval, som bekräftades i SVT:s Agenda-Extra, där Löfvéns motpart i förhandlingarna, ”Teknikföretagen”, läs Wallenbergs viktiga uppdragsgivare, berömde vad som för oss metallare precis har varit en historisk undfallenhet, men som med deras språkbruk kallades för ”hederlig, ärlig, och öppen”. Jag ska inte surra om mina egna erfarenheter, men jag har också förhandlat, på alla nivåer i Volvo,under tjugo år,  och vet faktiskt hur det ser på bägge sidor av dessa förhandlingsbord. Bara maktspråk. Artigt, belevat, men framförallt makt, och oftast då övermakt!

Att Löfvén redan vid lunchtid dagen efter valet förhandlade med Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet genom att inte förhandla, utan bara gav kalla handen, raka nobben, åt alla flirtiga blinkningar från Sjöstedt, visar samma sak. Den gamle metallbasen har aldrig förhandlat. Vad han lärt sig, det är industriägarnas maktspråk.

Sjöstedt, verkade vara uppriktigt besviken. ”Dom pratar inte ens med oss”. Alla eftergifter tycks vara förgäves. Det borde han inte vara. Den svenska socialdemokratin, i meningen dess ledarskap, har ingenting till övers för (v):s politik. Inte i någon viktig fråga. Stefan Löfvén och hans kotteri på Sveavägen använder nu ”Sverigedemokraterna”, the bad guys, som ett skäl för att söka kompromisser med olika borgerliga partier, från Miljöpartiet till Moderaterna. Reinfeldt skyllde på ”flyktingkrisen” för att säga nej till goda reformer. Löfvén kommer att skylla på Jimmy Åkesson för att göra samma sak: ”Vi måste ha ett visst stöd från borgerligt håll för att få gehör för vår budget. Därför sågar vi Vänsterpartiet”.

Olle Svenning, ett åldrande vänstersocialdemokratiskt orakel, som försörjer sig genom att då och då – med klarsyn – piffa upp Aftonbladets ledarsidor, sa i gårdagskvällens SVT-debatt en viktig klokskap: Nämligen att till Vänsterpartiet närstående partier i Norge och Danmark ”pulvriserats” genom att dela regeringsansvar med dessa länders socialdemokrati”.

Uppenbart har valbrunsten eggat upp Vänsterpartiets ledning till tron att de skulle kunna komma till. Komma till regeringsmakt.

I själva verket ska partiet vara tacksamt för att Löfvén så bryskt och ogenerat har gett partiet nobben.

Då slipper partiet att vara den som nobbar,  kanske skapar både ras i förtroende och dessutom regeringskris framöver.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,