Loppmarknad i byn.

Den 15 augusti firar katolikerna Mariadagen. Då sägs Jesus moder ha lämnat jordelivet för att tas upp i himlen. Så där mycket religiösa aktiviteter stimulerar dagen inte till längre. Men i min lilla by Houyet i Vallonien är alla tillfällen till lite festligheter välkomna. Den 15 augusti ordnas alltid fest med loppmarknad, lite mat och inte så lite öl.

Houyet är tvillingort med byn Rasteau i södra Frankrike. Rasteau är känd för sitt goda röda vin av sorten Côte de Rhone. En gång vartannat år besöker folk från de två byarna varandra.

Det är inte bara i Svedala som grillad korv har succé. Men här är korven rå när den grillas. Mycket god med stark fransk senap. Vår söta svenska senap är helt okänd.

Det är inte alla som när sig på korv och öl.

Vår granne säljer vikter av brons som han samlat i åratal. Dubbletter säljs ut.

Tvåkilosvikten näst längst fram i mittenlådan är svensk.

Valloner älskar att samlas till mat och dryck under enkla folkliga former.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Spridda bilder från Norr.

Det är lättja som råder på vår blogg. Sommaren tar ut sin rätt och tränger undan politiska analyser och funderingar. I Timrå och min hemby Fagervik lockar andra saker än världsnyheterna. Så borde det inte vara, men så är det. Assad slutar inte att mörda sin befolkning. Men sol, vatten och vind bjuder in till avkoppling och lättja.

När vädret bjuder till finns det finaste området i Indalsälvens delta. Här har mitt energisnåla fordon tagit sig så långt ut i deltat som det går att komma. Klingerfjärden breder ut sig framför älvens utlopp med Alnön och Gistaholmarna i bakgrunden. Holmen till höger heter Sandgrundet och fanns inte när jag var liten. Den har vårfloderna byggt under decenniernas gång. Längst bort till höger ligger Timrå centrum. Dit finns det ingen anledning att ta sig när vädret bjuder upp till fest.

Åt andra hållet syns Söråkerslandet och Tynderö med den lilla öppningen ut mot Bottenhavet och Finland. Stranden är inbjudande för alla, speciellt barfamiljer eftersom det är mycket långgrunt.

När vågorna inte är för höga leker solen i vattnet, glittrar, liksom studsar på vågorna. Det är ju modernt att surfa. Under uppsikt från en torr kämpe.

Där sanden ligger nära leker solen i vattnet, ritar mönster i botten som om det vore norrsken i vattnet.

Ljuset rör sig i alla riktningar och skapar ständigt nya former. Det är bara kameran som håller fast bilden för en mikrosekund.

Är det eruption på Solens yta? Nej, bara en zoom av sandbotten. Eller…?

Motströms ligger öar och vikar där gäddorna är talrika under vårlig lek. Nu är de borta till mitten av augusti. Svanen går just upp till sitt bo. Från den udden har jag tagit många gäddor, ja faktiskt massor.

I Fagerviks båthamn är katten Pelle med svans alltid på språng för få lite kel. Den har sitt hem med husse och matte uppe i byn men under sommaren flyttar den ned till hamnen och blir kvar där hela sommaren. Märkligt men sant. Bordet på terassen utanför båtklubbens bastu är en favorit för den fyrbente hamnkaptenen.

Båtarna ligger också stilla. Ovanligt många tycker jag med tanke på att det är juli och söndag. Här uppe är det egentligen bara två och en halv till tre månader som det är båtväder.

I bastuns fönster är det också sommar. Ingen behöver värma sig i bastun.

Förr var det industriell rulle i byn. Nu finns det bara bilder kvar i det strövområde som breder ut sig där sulfitfabriken låg.

Om du åker E4 genom Timrå, på väg norrut eller söderut, ta då en liten omväg via Fagervik där du kan ta en fika eller en glass på ett nyöppnat kafé med många gamla prylar att titta på. Avfarten till Fagervik ligger strax söder om nya bron över E4:an, vid avfarten till Sörberge. Mitt i byn bredvid skolan ligger ”Sveas mitt i smeten”.

Där möts du av en alltid leende och glad Marianne som är uppfödd i ett bageri. Räkna med att det finns godsaker.

Det finns inga fula gubbar i byn. De har emigrerat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Mellan regnskurarna…

 

.

En råbock tittar in genom sängkammarfönstret.

 

.

En kär vän, Freja, med på en runda i hagen.

.

.

Nattviolen breder ut sig. Blir fina dofter för kalvarna som snart ska ut på bete.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

-Tio bilfabriker i Europa bör stänga.

Det är den slutsats som kan dras av konsultfirman AlixPartners årliga rapport om situationen i bilindustrin som publicerades måndag 17 juni.

Den ekonomiska krisen som bitit sig fast i Europa efter finanskraschen 2008 har ställt den europeiska bilindustrin i ett katastrofalt läge. Inte mindre än 58% av alla tillverkare 2013 ligger på ett kapacitetsutnyttjande under 75% i sina fabriker. Branschen räknar med att under den nivån går fabrikerna med förlust. Så sent som 2011 var det ”bara” 40% som inte nådde upp till 75%.

I konkreta siffror innebär det att kontinentens bilfabriker har en överkapacitet på 3 miljoner fordon, samtidigt som försäljningen i västra Europa minskat från 16 miljoner år 2008 till 12 miljoner i dag. Enligt AlixPartners finns det ingen ljusning i sikte innan 2019, vilket om det visar sig stämma innebär att kanske tio fabriker kommer att läggas ner utöver vad som redan planerats.

Men det är inte en kris som slår jämnt mot bilfabrikanterna. I stället kan man se två klart motsatta tendenser.

För det första mår fabrikanter av bilar i prislägen utanför vanliga medborgares köpkraft mycket bra. De producerar i Europa och säljer till den kinesiska och amerikanska marknaden. Det gäller naturligtvis den tyska bilindustrin med sina lyxbilar från Mercedes, Audi, BMW och delvis VW. I den tyska bilindustrin ligger kapacitetsutnyttjandet på hela 80%, där enbart Opel går minst sagt knackigt.

Mer överraskande är att bilindustrin i Storbritannien går för full rulle; Det är bara 25 år sedan som biltillverkningen låg nästan helt nere och gamla märken dog i den tuffa konkurrensen. Som fågeln Fenix ståtar den med nya fjädrar. De sänkta lönerna i brittisk industri och framför allt den totala avregleringen av arbetsmarknaden bäddade för framför allt BMW och de numera indienägda Jaguar och Land Rover.

Henry Fords gamla devis att en arbetare ska kunna köpa en bil som han tillverkar gäller inte längre i ”imperiet”. Inte mindre än 80% av alla bilar som tillverkas i landet exporteras till i första hand USA och Kina. Där finns en marknad för lyxbilarna i miljonklassen. Vinsterna uteblir inte heller eftersom kapacitetsutnyttjandet ligger på samma nivå som i Tyskland.

Den motsatta trenden hittar vi framför allt i södra Europa där den existerande bilindstrin går på knäna. Det gäller framför allt i Italien med ett kapacitetsutnyttjande på 46%, i Spanien med 63%, Turkiet med 65% och Frankrike med 63%.  Det är här som fabriker kommer att läggas ner och tusentals arbetare avskedas. Renault, Peugeot, Citroen, Fiat, Seat och andra mindre märken säljer huvudsakligen mindre billigare bilar och den marknaden har för tillfället kollapsat i Europa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Dags för kantarellprimörer…

.

Årets första små primörer. Tillsammans med lite fantasi räcker de till en smörgås…

För att dryga ut kosten kanske det är dags att omvärdera all hundkäx som spirar runt huset. Samtidigt som jag häromdagen skulle slå den generösa fägringen meddelades det från Chelsea Flower Show att lokan utsetts till ”Plant of The Year” vilket fick mig att läsa på om dessa stora blomster som lustigt nog sägs tillhöra släktet småkörvlar och hemmahörande i familjen flockblommiga växter. Hundkäx ses av Svenska Armén som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation! Kokar man av rötterna smakar de tydligen som morot och palsternacka. Smörfrästa kantareller med stuvade hundkäxrötter? Kanske kan vara värt att pröva…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ju äldre man desto större vedhög…

Ju äldre man, desto större vedhög brukar det heta och eftersom jag hunnit med en del år växer vedhögen med dem. Här en lite fåfäng bild där jag njuter av utsikten från det verk vi varit flera om att få klart. I år blev det 50 löskubikmeter som kapats, kluvits och nu hunnit bli torr. En kubikmeter björk släpper ifrån sig hela 300 liter vatten när den torkar och dessa ska helst inte följa med in i pannan…

Årets skörd är en fin årgång med mycket björk, ek, lind och lönn. Hög täthet och mycket energi.

Där ska staden ligga, sa Gustav II Adolf där han stod uppe på Otterhällans berg och pekade ut platsen för det nutida Göteborg.

Själv är jag lite mer anspråkslös och pekar bara ut vart vi ska ta de tjugo ton som nu ska skottkärras in i vedbon…

Tittar jag åt sydväst är det min gamle vän Kjell Pettersson som vilar på potatishackan. Det har blivit dags att kupa vinterpotatisen.

Här är en bild på den lilla naturkatastrof som drabbat delar av Västsverige i år. Oerhört mycket växtlighet dog under frystorkan i mars/april när vi hade åtta veckors hård kyla och tjäle – men ingen snö. När dagarna blev längre och solen varmare satte växtligheten i gång utan att kunna få vatten från sina rötter eftersom tjälen hade behållit sitt grepp. Lingon- och blåbärsris, hallon- och björnbärssnår, lummer, enebuskar, mindre barrträd och massor med annat fint har helt slagits ut. Mitt foto visar hur våra vilda vita pimpernellarosor ser ut nu under försommaren. Bara döda grenar återstår.

Bilden nedan visar hur de brukar se ut.


.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Regimkris eller teater?

Recep Tayyip Erdogan kallar de protesterande för ”ett fåtal plundrare”, ”terrorister” med stöd i utlandet och ”oppositionella” som ”förleder landets” medborgare. Allt detta medan han reser runt i Nordafrika och tar emot hedersmedalj av kungen i Marocko.

I Ankara säger vice premiärministern Bulent Arinc att regeringen ber om ursäkt för det ”överdrivna våld” som användes mot de miljökämpar som i början av förra veckan ville rädda några träd i Geziparken. Träden är glömda för länge sedan och de tiotusentals som nu protesterar dag och natt kräver att trädet Erdogan ska fällas.

Är de skilda budskapen från regimens män ett tecken på strider inom regeringspartiet AKP och kanske de första synliga uttrycken för en regimkris?

Den första idén är att det handlar mer om ett försök till avledande manövrer och splittring av de protesterande. Ett försök att ställa de ”snälla miljöaktivisterna” mot de ”våldsamma” som bygger barrikader och inte viker ner sig inför kravallpolisens absurda våldsamhet.

Men det hörs kanske för många motsägelsefulla röster på regimsidan för att det bara ska handla om manipulation av befolkningen. Uppenbarligen har inte AKP lyckats cementera sina anhängare till ett solitt block bakom den egna politiken och våldet mot oppositionen.

Två tecken går inte att ta miste på. Först gäller det den officiella tv-kanalen NTV, som i början av protesterna totalt ignorerade vad som skedde i Geziparken och intilliggande Taksimtorget och i stället visade matlagningsprogram (där också) och underhållning. Det blev för mycket för en del av kanalens journalister som avgick i protest mot black-outen. Det tvingade i sin tur NTV:s VD Cem Aydin att erkänna att kritiken mot kanalen ”var helt berättigad” och att ”våra tittare känner sig lurade”. NTV:s tystnad hindrade inte folk från att följa händelserna. I vår tid av medial pluralism blev Twitter och Facebook än en gång instrument för information och mobilisering. Den arabiska våren och nu Turkiet visar att det inte längre finns möjligheter för makten att släcka ned alla flöden av information.

Ett andra tecken på kris för regimens stabilitet är aktiebörsens reaktion. I måndags störtdök den 10,47 % för att sedan hämta sig något i går tisdag. Kopplingen till regimens faraoniska byggplaner är uppenbar. Inte mindre än 60 % av kapitalet på den turkiska börsen är utländskt. Det är kapital som nästan uteslutande investerats i Erdogans planer för Taksimtorget, köpcentra, broar och flygplatser. Börjar dessa kapitalägare att tvivla på regimens kapacitet att bevara det ”stabila investeringsklimatet” då kan kapitalflykten bli snabb och förödande för regimen.

Det är nog en aning för tidigt att tala om regimkris, men tecknen finns där och det handlar definitivt inte längre om ett folkligt missnöje mot konkreta enskilda regeringsprojekt. Nu samlas folk, från fackliga förbund, vänsterorganisationer, och sekulära nationalister tillsammans med den stora majoriteten av politiskt oorganiserade demonstranter för att kräva Erdogans avgång.

Även lokala tecken på konflikter mellan myndigheter dyker upp. I Anatalya vägrade de kommunala myndigheterna polisen att använda brandkårens vattenbehållare för att fylla på vattenkanonerna. I landets östra delar växer missnöjet bland landets 12-13 miljoner alevis, en speciell gren av shiamuslimer som ser sig själva som moderata muslimer med en egen kultur. Bland annat har församlingen inga moskéer utan möts i samlingssalar typ ”folkets hus”. De är och har alltid varit diskriminerade av AKP och i de pågående protesterna kan alevis känna sig som en del av folkets resning.

I dag onsdag ansluter ytterligare ett fackförbund, Disk, till den pågående storstrejken och trycket på regeringen ökar. Ingenting tyder just nu på att demonstrationerna snabbt ska avmattas. Vilken effekt Erdogans återkomst från Nordafrika ska få återstår att se. Då blir det kanske möjligt att bedöma om Bulent Arincs och presidenten Guls försök att stryka demonstranterna medhårs bara är demagogi eller om det verkligen är kris på gång i AKP:s ledning.  

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ty den som har, åt honom skall varda givet…

I en TV-debatt i veckan med Anders Lindberg blev Dagens Nyheters Hanne Kjöller uppmärksammad för att hon rakt av jämförde ”Göteborgskravallerna” i samband med George Bush`s besök och sedvanligt fotbollsvåld med bränderna i Husby. Hon ville inte diskutera något som helst samband mellan dessa och social utsatthet och förringelse.

På sitt sätt tar tidningens chefredaktör Peter Wolodarski henne i örat när han i dag analyserar skolresultaten i Stockholm som en mätare på hur det står till i huvudstadens förorter:

”I Adolf Fredrik, 97 procent av alla elever har minst godkänt i samtliga ämnen. Enskede skola, 92 procent, Fredrikshov, 100 procent, Gärdesskolan, 91 procent, Mälarhöjdens skola, 97 procent, Äppelviksskolan, 94 procent.

I innerstaden och populära villaförorter klarar de allra flesta kunskaps­målen och betygen är generellt höga, även om det finns undantag. På resultatlistan står samtliga grundskolor i Stockholms stad. Jag fortsätter att läsa:

Akallaskolan, endast 33 procent har uppnått målen, Hjulstaskolan, 29 procent, Rinkebyskolan, 38 procent, Rågsvedsskolan, 32 procent, Ärvinge­skolan i Kista, 43 procent.”

Dramatiska siffror som Kjöller borde fundera över en bra stund. Med de resultaten är det på förhand givet att ungdomarna i utsatta förortsområden från början är förlorare.

Mellan rubrikerna till de olika artiklar som letar efter en orsak till förortsbråken publicerade DN en feel good läsning om vad som kan bli ”vårt nästa heta resmål”.  När du har ”bott i Boston, badat i Barcelona och mumsat i Marrakech” vad ska du då hitta för ”coolt” ställe som inte är ”über, inte europeiskt trendfnattigt eller förstört av hybris”, frågar man.

Ja, så planerar man nästa semester på ”Solsidan”, I Täby, på Lidingön eller på Mälarhöjden, samtidigt som man mumlar tyst om att bli av med vårt fossilberoende…

Men knappast i Husby eller Rinkeby. Utan att ha läst Bibelns Matteus 13:12 har man där av praktisk erfarenhet fått lära sig vad som gäller i vårt klassamhälle:

 ”Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har”.

Sensmoralen blir enkel. Va fan, har man nu inte råd med överklassens ”heta resmål” får man väl tända på något som ligger närmare till hands…

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I media: DN1,SVD1,

Har klimatskeptikerna vunnit?

På den frågan svarar Financial Times chefsekonom, Martin Wolf, ja i en analys publicerad i dag 22 maj.

-Sett till att inget görs i världen har klimatskeptikerna vunnit, skriver Wolf och bygger under med statistik och diagram som visar vad vi alla känner till –att utsläppen av koldioxid i atmosfären bara fortsätter att stiga i en takt som är ohållbar.

De ytterst tandlösa klimattoppmötena bara finns där som en bekräftelse på att den ekonomiska krisen sedan 2008 skjutit alla ansträngningar i sank. Inget görs längre, som Wolf tragiskt konstaterar.

-Våra försök att lägga om våra val bort från de som nu driver på ständigt ökade utsläpp har misslyckats. Orsakerna till misslyckandet ligger djupt. Bara hotet om mer näraliggande katastrofer kan kanske ändra på det och då kan det redan vara för sent. Det är en deprimerande sanning. Det kanske också är bevis för ett förödande misslyckande, avslutar Wolf sin krönika.

Så har då klimatskeptikerna rätt? Bevisbördan för det ligger dock på dem själva och inte på den absoluta majoritet av klimatforskare som säger att temperaturökningen och klimatförändringen är ”man-made”, det vill säga orsakad av människans industriella verksamhet.

I en undersökning som gjorts av IOP Science har ett stort antal vetenskapliga texter, 11 944 skrivna av 29 083 forskare, klassats och gett följande resultat: bland de som explicit uttalar sig om effekterna av människans inverkan tar 98,4 % av forskarna ställning för tesen om ”man–made” förändring medan 1,2 % avfärdar den och 0,4 % är osäkra.

Kan den enorma majoriteten ha fel? Ja, det kan den, det har hänt förut, skriver Martin Wolf. Eller är det som vissa säger att alla dessa forskare är köpta och spelar med i en världsomspännande konspiration? Skulle de riskera sin karriär och sitt rykte för några kronor extra i fickan? Är det inte enklare att anta att för de 1,2 % som avfärdar den dominerande forskningen finns det agendor som styrs av bolag som Exxon och med betydligt större belopp att inkassera för ”forskningsresultat” som går Exxons ärenden?

Har därför kampen mot klimatförändringen redan lidit ett avgörande nederlag? Har klimatförnekarna segrat trots att deras argument förkastas av en överväldigande majoritet av världens klimatforskare? Sett till politikernas agerande under klimatmötena har nog Martin Wolf rätt.

  
 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Haiti lever fortfarande i sina ruiner.

För tre år sedan rasade världen samman för Haitis befolkning. I den kraftiga jordbävningen dödades 250 000 människor, 300 000 skadades och fler än en och en halv miljon blev hemlösa.

Allt raserades, inklusive hoppet.

Katastrofen är en perfekt illustration av den internationella ”humanismens” baksida: ett land som helt saknar intresse ur ekonomisk synvinkel för världens överklasser lämnas att dö. De första mediemässigt viktiga dagarna efter katastrofen tog Haiti plats på förstasidorna. Nu tre år senare är det bara att konstatera fakta –knappt något har gjorts för att bygga upp landet på nytt.

Men det innebär inte att flödet av resurser till Haiti upphört. Problemet är att den internationella finansiella hjälpen inte hamnat där den ska. Fakta talar för sig självt. Sedan katastrofdagen har sex miljarder dollar flutit in i form av nödhjälp från regeringar världen över. Men en mycket liten del har verkligen gått till de behövande och mycket har spenderats på ett galet sätt. Som exempelvis 400 nya fina små hus för hemlösa långt utanför huvudstaden Port-au-Prince. Isolerat och utan närhet till arbetsmöjligheter för de boende.

400 småhus i förorten Zoranje. Rent och fint jämfört med tältlägren. Men inga jobb.

Men vart har de 6 miljarderna hamnat. Tyvärr har nästan hela summan gått till utländska bolag och frivilligorganisationer, NGO. De har ingen verklig expertis i återuppbyggnad utan är mera inriktade på hälsovård. Stora delar av pengarna går åt till löner för de utländska hjälparbetarna och administration i stället för till lokala företag och medborgare.

Enligt den amerikanska tankesmedjan Center for Global Development är det bara 10 % av hjälpen som gått till den haitiska regeringen och 4%  till lokala NGO. Resten har hamnat i de utländska företagens och organisationernas budgetar. Hur stor del av dessa miljarder som verkligen går till återuppbyggnaden kan man fråga sig eftersom mycket litet har gjorts på de tre åren. Så ligger exempelvis fortfarande centralsjukhuset i huvudstaden fortfarande i ruiner i väntan på de 70 miljoner dollar som avsatts för återuppbyggnaden.

Haiti är fattigt, saknar råvaror eller något annat som är av intresse för USA och andra industrinationer. Därför ligger fortfarande stora delar av det lilla öriket i ruiner.                                                    

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,